Sverige är exotiskt

Någon svensk som bor i Sverige , kanske som tidigare bott utomlands borde skriva om hur Sverige och svenskarna är. En blogg av en fransyska som skriver om Sverige på ett roligt sätt som jag har fastnat för är Freds blogg Bloggen har också mycket fina foton. Det är min absoluta favoritblogg skriver om Sverige av en utlänning som bor i Sverige.
Läste i bloggen om barnvagnsrum något som är självklart i många svenska flerfamiljshus men ytterst sällsynt längre söderut. Jag har aldrig sett något utanför Sverige.

Jag diskuterade en gång med en italiensk kompis om skillnaden mellan att ha barn i Sverige och i Italien. Vi kunde inte riktigt komma fram till i vilket land det var lättast att ha barn. Ekonomiskt är det mycket bättre i Sverige med lång föräldrarledighet och högre barnbidrag. Jag tror inte det finns något annat land där man får betalt för att vara hemma med sjukt barn.
Dagis är också mycket billigare i Sverige än i Italien. Men det som är trevlig med Italien och andra länder i Sydeuropa är att männsikor generellt sätt har en mer positiv attityd till barn. Här i Spanien kan man ha med barnen precis överallt och dom blir verkligen väl mottagna. Spanjorer och andra sydeuropeer verkar verkligen älska barn.

Några andra exotiska svenska företeelser:

¤Svenskens förhållande till alkohol. Man dricker aldrig lagom utan antingen super man eller så är man helt vit. Man dricker bara på helger inte på vardagar. Fast det där börjar nog ändras ganska mycket speciellt i större städer och på universitetsorter. Sen kan man bara köpa alkohol på Systembolaget och inte i vanliga livsmedelsaffärer. Systembolag är mycket ovanliga i utlandet jag tror det bara finns i Norge , Finland , Island och på Färöarna.

¤Den svenska tystnaden. I Sverige kan man komma in i en affär eller på ett café utan att säga nåt. Längre söderut är det självklart att man säger hej när man kommer och hejdå när man går. I Sverige kan man bo grannar i åratal och mötas i trappen utan att säga nåt till varandra , inte ens hälsa.

¤Svenskar umgås mycket hemma hos varandra. Längre söderut i Europa är det inte lika vanligt att man bjuder hem folk utan man ses istället på restauranger , barer eller caféer. I Spanien kan man haft vänner man känt 20-30-40 år och träffar varje vecka , utan att man någonsin varit hemma hos dom. I Sydeuropa går alla på resatuarang både gammelmormor och minsta babyn. På svenska restauranger är det inte lika blandat i åldrar och stilar som på spanska och jag tror spanjorer och övriga sydeuropéer går mycket oftare på restaurang än svenskar. Det spelar ingen roll om du bor i huvudstaden Madrid eller i en liten byhåla. Det finns alltid en bar och där träffar man grannar , vänner och släktingar.

¤ALLA svenskar pratar om vädret och är man utomlands har man noga koll på vilket väder det är hemma i Sverige.

¤Svenskar och andra nordbor är större naturälskare än dom flesta folk. Vi kan namn på fåglar , träd och blommor i en utsträckning som är ovanlig längre söderut i Europa. Vi tillbringar gärna våran lediga tid med att vandra i skogen.

¤Svenska efternamn som inte är -son-namn har ofta naturanknytning såsom till exempel mitt eget efternamn Sundqvist.

¤Svensken tillbringar gärna sin semester i ett ensligt torp som kanske saknar såväl vattentoalett som varmvatten och ligger mitt ute i skogen. I närheten av torpet finns kanske en liten skogsjö där man kan bada i 18 gradigt vatten. Många sydeuropeer skulle rysa av bara tanken

¤Svensken tycker det är skönt att "vara i fred".Något obegripligt för folk i Sydeuropa där man gärna umgås ofta och mycket med varandra.

¤Att vuxna svenskar dricker mjölk till maten uppfattar utlänningar som något exotiskt.

¤Tvättstugan i flerfamiljshus och dom ständiga bråken kring den är också något mycket svenskt. I utlandet får man ofta köpa egen tvättmaskin till lägenheten eller lämna in tvätten och få den tvättad.

¤Sverige måste vara det enda land i världen där osvensk betraktas som något positivt. Att säga till en spanjor att han är ospansk är allt annat än en komplimang eller tänk att säga till en amerikan att han är oameriakansk. Att uttrycket typiskt svensk används om något som är dåligt eller tråkigt förvånade verkligen mina utländska vänner.

¤Svenskarna har en tro på att Sverige är vida överlägset alla andra länder i dom flesta sammanhang. Vi har bäst bostäder , bäst skolor, bäst sjukvård o.s.v. Det blev ju ett himla liv när Margot Wallström sa att andra länder hade nåt lika långt och i vissa fall längre än Sverige när det gällde välfärd.

¤Svensken duar alla och använder inte titlar utan alla anses vara jämlika. Vilket är mycket sympatiskt men ovanligt om man jämför med utlandet.

¤Svensken går utan problem ut med oputsade skor. Något man absolut inte gör i Sydeuropa. Människorna i Syd och Central Europa klär sig generellt prydligare , elegantare och striktare än svenskar. På Madrids gator ser man ingen som går i säckiga träningsoverallsbyxor eller en säckig urtvättad t-shirt. Här är det viktigt att vara snygg och prydlig.

¤Påtår existerar inte på caféer i Syd och Central Europa. Men det har blivit snålare med det även i Sverige. När jag var i tonåren var påtår nästan alltid gratis men nu tar fler och fler fik betalt för påtår.

Det här är bara några punkter. Det går säkert att komma på många flera. Det här är skrivet med kärlek och humor för jag älskar Sverige och svenskar. Jag hör absolut inte till dom svenskar som sitter under utlandets varma sol och dricker dyra drinkar och gnäller över Sverige. Pratar jag om Sverige så är det nästan bara i positiva termer. Eftersom jag här i Madrid inte känner en enda svensk utan bara umgås med spanjorer och andra utlänningar ser jag Sverige och svenskhet med andra ögon än när jag bodde i Sverige och dagligen umgicks med svenskar.

Tillägg: Naturligtvis är inte alla människor som kommer från samma land lika. Vi är individer. Talar man om nationalkaraktär talar man om sånt som är vanligt eller typiskt för ett land eller region. Det har inget med patriotism eller nationalism att göra. Till exempel forskare inom etnologi (folklivsforskning) skriver mycket om sånt här. Jag är ingen expert , vill man läsa fakta får man kolla faktaböcker. Jag funderar bara över skillnaderna i landet där jag är född och uppväxt jämfört med landet där jag nu bor.
Jag kan också säga att flera av punkterna ovan tycker jag är något positivt. Jag förstår inte varför "osvensk" och "typiskt svenskt" har blivit negativa ord men påtår , tvättstugor , du-reformen , naturälskande , vanligt med efternamn som anknyter till naturen och att vara i fred är positiva saker.
Jag har inget emot att människor dricker mjölk till maten och jag har inga problem med Systembolaget det har ett fantastiskt utbud. Fast jag kommer inte att gråta om monopolet avskaffas heller Jag har inget emot tystnad eller att prata väder.

sushi

I min lilla stad (lilla och lilla det bor fler här än i Uppsala) utanför Madrid finns hur många kinarestauranger som helst. En är en kinsesisk-japansk-thai restaurang och har sushi. I Sverige åt jag sushi varje vecka men nu har jag inte ätit det sen november om man inte räknar den japanska festen i februari. Men den sushin såg inte ut som det jag tänker på när jag tänker på sushi.


Iallfall så vågade vi oss innanför dom här dörrarna. Restaurangen går jag förbi nästan dagligen , den ligger på vägen till en affär jag brukar handla i och bara ett stenkast (om man kastar ganska långt då) från där jag bor.


Jag älskar misosoppa så först beställde jag en sån. Den var verkligen jättegod.


Den vegetariska sushin fick verkligen väl godkänt (jag har hunnit äta en bit innan jag tog kortet) precis som makens fisksushi. Det kommer att bli flera besök på Yong Tai för mig. Perfekt att dom hade kinamat också som barnen älskar eftersom barnen inte gillar sushi.

Kan också tipsa alla er som bor i Göteborgstrakten om Sushi Sendai som ligger bredvid Gillestugan på gatan som går upp från Järntorget parallellt med Linnégatan. Måste vara Sveriges godaste sushi

starbucks igen

Efter alla kommentarer tänkte jag revidera mitt Starbucks inlägg. Deras kaffesorter är för söta i min smak så jag gillar fortfarande inte deras kaffe. Men flera påpekade att Starbucks är rökfritt. Rökfria caféer är väldigt ovanliga här i Spanien och det är faktiskt skönt att kunna ta en kaffe utan att andas in en massa rök eller att hår och kläder ska lukta rök.
Det här är inte menat som hets mot folk som röker. Jag är verkligen ingen militant icke-rökare. Jag har själv rökt när jag var yngre och har vänner som röker. Men många av oss icke-rökare tycker det känns fräschare att dricka sitt kaffe i en rökfri miljö.

Den andra fördelen med Starbucks är deras policy att alla deras produkter ska vara rättvisemärkta. Vilket verkligen är beundransvärt. För skulle fler företag och privatpersoner handla mera rättvisemärkt skulle det faktiskt göra skillnad.

dubbning

Jag har skrivit det flera gånger förut men jag har fruktansvärt svårt för att allt dubbas på spansk TV. Det gäller även bio men i många spanska städer finns en eller flera biografer som visar filmerna på orginalspråk med spansk text.

Jag tycker att nästan alla röster låter likadant och ordvitsar, dialekter och sånt försvinner när man dubbar. Jag tycker att det känns som om en stor del av skådespelarnas insats försvinner med dubbningen. Dessutom är det irriterade att kända personer har fel röster och pratar spanska. Jag har till och med sett Göran Persson dubbad på spanska nyheter.

Andra länder där dubbning av film är vanligt är Frankrike , Tyskland , Italien och USA. Anledningen till att Spanien började dubba film sägs vara att när TV infördes här rådde ju diktatur (Franco var diktator 1939-1975) och genom att dubba kunde man ta bort och ändra sånt som var olämpligt i utländska filmer. Nu har Franco varit död i över 30 år och Spanien har varit en demokrati nästan lika länge. Trots det verkar det inte finnas någon diskussion om dubbningens vara eller inte vara. Nu kan jag ha fel på den punkten men av dom tidningar jag läst och med dom spanjorer jag har pratat om det här med har jag fått det intrycket. Jag vet inte heller om det finns någon diskussion om att börja texta istället för att dubba i andra länder där man dubbar film.

Enda fördelen jag kan se med dubbning är att det underlättar för synskadade om dom inte kan filmens orginalspråk. Men textning underlättar för hörselskadade. Jag tror att textningen kan vara en del av att vi svenskar generellt är bra på engelska. Kombinerat med bra engelskaundervisning i skolan från tidnig ålder. Genom att så ofta och mycket höra andra språk utökar man sitt ordförråd, bättrar på sitt uttal och får en annan förståelse för språket.

I Sverige dubbar vi ofta tecknade filmer och det har jag inget emot. Dessa riktar ju sig till barn som kanske inte kan läsa så bra än. I tecknad film ser man inte heller att läppsynkningen inte alltid stämmer överens med talet

Det här har gjort att jag ser väsentligt mindre på TV nu än jag gjorde i Sverige. Sen tycker jag att spansk TV håller väldigt låg standard. Men man visar ju filmer som jag skulle kunna se och ibland börjar jag titta men tröttnar på grund av dubbningen. Ska väl påpeka att jag aldrig tittat särskilt mycket på TV men jag brukar se nyheter och jag gillar film.

Alla spanskspråkiga länder dubbar inte film. I Venezuela gör man det inte. Där var jag på Sagan om konungens återkomst i en liten std som heter Cumana som ligger vis karibiska havet i västra delen av landet. Biografen var ny och modern och man satt mycket bekvämt. Men publiken var annorlunda än den svenska och spanska biopubliken. Här gick man ut och in i salongen för att gå på toa , röka , köpa godis mm. Man ropade också till filmens karaktärer att dom skulle se upp , akta ryggen eller likande. Hände något roligt eller bra visslades och applåderades det. Verkligen en upplevelse.

det kom en bok

För ett tag sen bar jag inne på Josephines blogg Hon hade fotat den här flaggan i Haags ambassadområde (bilden är lånad från Josephines blogg)

Den som först gissat vilket lands flagga det var skulle få en bok eller ett bokmärke. Eftersom jag visste att det var Demokratiska Republiken Kongo eller även kallat Kongo-Kinshasa. Landets tidigare namn var Zaire (och före det Belgiska Kongo) och många kommer säkert i håg diktatorn Mobuto Seseseko som störtades och sen dog i exil i Marocko för några år sen.

Idag kom boken. TUSEN TACK JOSEPHINE! När man bor utomlands är man inte bortskämd med att få tag i böcker på svenska. Det finns ingen svensk internet-bokhandel som skickar till utlandet. Men i Finland är cirka 6 % av befolkningen svenskspråking. Där finns tre nätbokhandlar som har en hel del svenska böcker och skickar till utlandet. För länkar till dom tre bokhandlarna titta här Numera läser jag mest på spanska och engelska. Så det var jättekul att få en svensk bok.


Så här fin var iallfall boken. Boken Mambo Kings har blivit film där Antonio Banderas har en av huvudrollerna. Jag är ingen Antonio Banderas expert men jag tror att det var hans första filmroll i USA. Jag har sett filmen men det var ganska längesen. Han var ju redan en känd och etablerad skådespelare i Spanien innan han kom till USA.


Nu är jag själv lite sugen att ordna en likande tävling som Josephine gjorde. Måste bara komma på något bra pris att skicka till den som gissar rätt. Så en bra fråga förstås. Så kom gärna med förslag.

När jag har läst ut min bok ska jag som Josephine föreslog undersöka om det finns bookcrossing på skandinaviska föreningen eller svenska ambassaden i Madrid. Det vore kul att kunna lämna den och låna hem en ny bok på svenska. Men som sagt jag vet inte om något sånt finns här. Jag ska undersöka saken.

om min son

Jag skriver inte så mycket om mina barn på bloggen. Ibland har jag ju nämnt min dotter och hennes spanska dagis. Det är lite medvetet att jag håller dom utanför bloggen. Men idag tänkte jag göra ett undatag och skriva om min 10 åriga son.
Egentligen är det här för privat för att hamna på min blogg men jag ska göra ett försök för jag vill krossa myten att det bara är Sverige som tar väl hand om handikappade. Ni är ju inte så många som läser här och ni brukar ha väldigt snälla kommentarer så det ska nog vara okey.

Min son är autistisk. För den som inte vet vad autism är eller bara är nyfiken kan jag rekommendera att gå in här Jag tänker inte gå in på detaljer i min sons diagnos eller hans svårigheter. Men jag kan säga att han inte är utvecklingsstörd. Han älskar att läsa och skriva. Han pratar redan lite spanska. Han gillar bilar , bussar , tåg, datorer och dataspel. Han tittar gärna på sport på TV och då helst bollsporter , slalom eller längdskidåkning. Han älskar att bada och simma och tycker om att vara ute. Han tycker det är kul att gå ut och äta på restaurang och han äter nästan all mat. Han är mycket musikalisk och sjunger och lyssnar gärna på musik. Men det finns mycket problem och det finns mycket som är jättejobbigt. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle få ett handikappat barn. Ingen i varken min eller min mans släkt har det. Jag skötte mig med vad jag åt och drack under graviditen och röker inte. Men ibland blir inte livet som man tänkt sig.
Autismen var inget vi märkte när han var spädbarn utan vi började väl ana nåt när han var 2-3 år och fick diganos när han var 3-4 år.

Hur som helst gick min son på ett vanligt dagis i Sverige där han fick extra stöd. Men när han började 6 års verksamhet flyttade vi honom till ett specialdagis för autistiska. Vilket var jättebra för han utveckaldes enormt där. Sen började han i en liten jättebra skola för autistiska. Vi bodde då i Göteborg och efter två år bestämde Göteborgs kommun att specialskolor skulle läggas ner och barnen itegreras i den vanliga skolan. Min sons klass splittardes och barn och personal hamnade i olika skolor. Min son hamnade ensam i en skola med nya barn och ny personal. Det var fortfarande en grupp autistiska barn men nu hade man sitt klassrum i en stor låg- och mellanstadieskola. Det var färre personal och INGEN i personalen hade tidigare erfarenhet av autism. Det blev jättejobbigt och fungerade mycket dåligt.

Från den dåliga skolan flyttade vi sen till Madrid och en fantstisk skola. Min son trivs hur bra som helst. Här har man fantastiskt fina och nya lokaler. Lärarna är välutbildade och kunninga i autism och autismproblematik. Man har en varierad verksamhet. Skolan han gick på i Sverige kändes mer som förvaring än verksamhet. Här på skolan i Madrid gör dom utflykter flera gånger varje termin. Man har också många små rum eftersom autistiska ofta behöver ha ganska lungt omkring sig när dom sitter och ska koncentrera sig på nåt. I Sverige var alla i ett enda stort klassrum. Här jobbar dom med olika skolämnen och håller mycket på med datorer. Dessutom har dom en hel del konstnärlig verksamhet där dom håller på med lera , målar , skulpterar och annat.

Skolan i Madrid är en statlig skola och ingen tjusig privatskola men ändå så mycket bättre än den svenska. Jag tror vi har en myt i Sverige att vi är bäst i världen på att ta hand om handikappade. Det finns faktiskt en hel del länder som kommit lika långt eller till och med längre. Jag tror att dom flesta länder i västeuropa skulle kunna erbjuda min son en bra skola.

Faktiskt finns mycket tråkiga fördomar i Sverige. För en tid sen läste jag på en blogg som är en av dom mest populära och som jag ofta gillar att såna som min son skulle kemiskt lobotomeras. Texten illustrerades med en pojke som fick ett vansinnesutbrott. Cirka 20-30 inlägg höll med den populära bloggaren om detta. Självklart blir man fruktansvärt ledsen över såna fördomar och sån okunskap. Jag är alltid öppen mot alla som träffar min son. Det känns bättre att säga att han är autistisk än att dom ska börja spekulera eller bara tycka att han är en udda kuf. Hittills har jag inte mötts av såna här fördomar och jag hoppas slippa det i framtiden också.

Hur kan man då flytta till ett annat land med ett autistiskt barn? Jag trodde nog aldrig att jag skulle göra det. Men efter 5 års universitetsstudier i nationalekonomi , företagsekonomi och internationella relationer lyckades jag bara få jobb i hemtjänsten. Plus att jag även pluggat språk , historia och arkelogi utöver min examen. Maken doktorerade på Chalmers i fysik närmare bestämt nanovetenskap. Nanovetenskap är ett jättehett forskningsområde och anses verkligen vara framtiden men tyvärr verkar inte forskningen ligga i Sverige. I utlandet finns gott om jobb för honom och min examen och mina språkkunskaper värderas betydligt högre än i Sverige. Just nu jobbar jag inte mer än lite extra som engelskalärare för jag skriver på en uppsats i ekonomi. Hoppas kunna jobba mer till hösten då barnen har fått rutin på skolorna och känner sig mer hemma här.
Hur som helst kändes det som om vi inte kunde få jobb som motsvarade våra examen i Sverige. Flera av mina kursare på Handels har varit arbetslösa och då sökt och fått jobb i utlandet.

Maken sökte 3 jobb i 3 länder i Europa och fick alla. Så vi hamnade i Madrid och ska bo här iallfall till och med december 2007. Men efter det kommer vi nog inte hem till Sverige och arbetslöshet utan söker jobb här i Spanien eller nåt annat land. Innan vi bestämde oss för att flytta kollade vi naturligtvis upp möjligheter till specialskolor och vilken kvalitet dom höll. Vi ringde och mailade mycket till myndigheter och organisationer både i Sverige och Spanien.

Att flytta hit har verkligen varit ett lyft mot den dåliga skolan vi hade i Göteborg. Båda mina barn , jag och mannen trivs förträffligt i den spanska huvudstaden.

En sak som jag verkligen skulle önska är lite avlastning med barnen speciellt då med sonen. Min 4 åriga dotter är helt frisk. Fast även icks-handikappade barn kan vara nog så jobbigt ibland.
För även om jag älskar honom jättemycket är det ibland fruktansvärt jobbigt att ha ett handikappat barn.
Därför hade det varit skönt med en vän eller släkting som kunde vara barnvakt ibland. Tyvärr var det inget jag hade i Sverige heller. Mina föräldrar och svärföräldrar är "fria" nu när dom inte har barn som bor hemma längre. Nu ska dom "leva livet" och vill inte sitta barnvakt. Trots att dom träffar sina barnbarn ungefär en gång om året kan dom naturligtvis inte vara barnvakt då så maken och jag får hitta på nåt en dag eller kväll. När dom kommer till Madrid vill dom gå på sightseeing, shoppa , besöka museum och gå ut på krogen inte sitta hemma i våran lägenhet med sina barnbarn. Så ni som har barn och har föräldrar som är barnvakt ibland , var glada över det.

Jag älskar verkligen min son och undanber mig fördomsfulla kommentarer på det här inlägget. Han ska inte utsättas för kemisk lobotomering eller något likande. Ni som tycker det. Låt bli att skriva kommentarer här.

träna

En sak som man lägger märke till om man jämför den svenska och den spanska huvudstaden är att i Madrid finns väldigt få gym. I Stockholm finns det ett gym i nästan varje kvarter.
I mitt hus har vi ett gym för boende men det är inte så vanligt så det kan knappast förklara att det finns så få gym här. Det kan ju vara så att spanjorer motionerar på andra sätt än går på gym. Där jag bor möter jag nästan alltid folk som är ute och springer eller joggar på kvällarna. På makens jobb har dom ett fotbollslag som spelar i nåt man kan jämföra med Korpen och ja , maken är med och spelar.

Utan att ha sett någon statistik eller pratat med någon om det har jag en känsla av att medel-spanjoren motionerar betydligt mindre än medel-svensken. Jag har en känsla av att svenskar generellt motionerar väldigt mycket jämfört med andra europeer. Men det här är inget jag har belägg för utan bara en tanke. Så säg gärna emot om ni tror att jag har fel.

Det finns ju en paradox i det här för samtidigt som medvetenheten om kost och träning ökar så öker också antalet överviktiga i Sverige. Samtidigt som fler och fler restauranger satsar på hälsosammare mat ökar antalet snabbmatställen.

Själv har jag för övrigt dåligt samvete för att jag inte tränat sen november. Dags för en uppryckning snart. Jag vet ju att jag mår så otroligt bra av det.

droger

Igår vid halv nio tiden på morgonen när jag åkte buss satt jag bredvid en vanlig söt spanjorska i 20 års åldern. Helt ogenerat tar hon upp en bit hasch och börjar "mecka" en haschbit. Dvs hon eldade på den med tändare för att kunna smula sönder den och sen blanda haschet med tobak och rull cigaretter , jointar , av tobak-haschbalandning. Hon gjorde det här helt öppet och stoppade jointarna i sin plånbok. Ingen på bussen reagerade.

UAM (Universidad Autonoma de Madrid) ligger en bit utanför Madrid i närheten av där jag bor. Det är ett väldigt fint universitetsområde med stora grönområden och caféer. När jag hämtar min dotter på UAMs dagis klockan fyra varje dag sitter alltid studenter och pratar , pluggar eller festar på dom stora gräsmattorna. Värst är festandet på torsdagar och fredagar. Då kan det vara band som spelar eller musik ur enorma högtalare. Redan på eftermiddagen är folk lite packade och troligen fortsätter dom hela natten. Som Valborg i Uppsala gånger tio.
Det är inte ovanligt att man känner lukten av haschrök när man går förbi vissa grupper av festande studenter.

Jag har ganska dålig koll på Madrids uteliv men där ska också finnas rejält med droger ganska öppet. Just hasch ser man ofta yngre som är väldigt öppna med. Här i Spanien är det olgaligt men det ses som en lätt drog och därför bryr man sig inte så mycket om haschrökande ungdomar.

Visst finns det mycket droger i Sverige också men Madrid verkar helt klart mycket värre och mycket öppnare, iallafall med hasch , än Stockholm


festande studenter på UAM idag

Starbucks

Många svenskar verkar tycka att Starbucks är det coolaste som finns. Visserligen har ju många svenskar en förmåga att tycka att amerikanska multinationella företag är det bästa som finns. Men hyllningen av Starbucks är för mig helt obegriplig. Deras kaffe är sliskigt och dyrt. Är man i Spanien kan man gå in på vilket café/bar som helst och beställa en kaffe till en tredjedel av Starbucks pris. Den är dessutom mycket godare. På Starbucks i Madrid sitter nästan bara utlänska turister. Vad som är så fantstiskt med alla dessa multionationella kedjor har jag heller aldrig begripigt. Nu är jag ingen aktivist som vill slå sönder alla multinationella företag. Jag tycker bara att dom bidrar till en ganska tråkig likriktad stadsbild i hela världen. Sen har ingen av dom någon mat som jag är särskilt intresserad av. Men mina barn är galna i McDonalds och Burger King så jag går dit med dom ibland.

Är man kaffeberoende och befinner sig i stoar tedrickarländer i till exempel Asien kanske Starbucks kan vara nåt men absolut inte här i Europa där det går att köpa gott kaffe överallt. Men det finns faktiskt bättre alternativ även i Asien. I Hong Kong, Singapore och flera asiatiska länder finns min favorit

Deli France (bilden är från Thailand)

Hong Kong har också Pacific Coffee som serverar betydligt goadre kaffe än Starbucks.
Även Olivers Super Sandwich i Hong Kong är bättre än Starbucks om man gillar snabbmatkedjor. Olivers är förresten billigt och man får mycket mat. Så om man vill äta en budgetmåltid i Hong Kong kan det vara nåt.

I Indien finns inte Starbucks men precis som i Sverige finns kopior. Där drack jag ganska gott kaffe på Barista. I det kaffeodlande Latinamerika finns inte Starbucks men där brukar det inte vara något problem att hitta gott kaffe.

I Paris drack jag mycket gott kaffe på alla små caféer men gjorde sen misstaget att gå in på Starbucks. Inte gott. Så i Spanien och Frankrike rekommenderar jag alla att gå till små caféer istället. Både godare och billigare

Jag förstår faktiskt inte varför Starbucks inte öppnar i Sverige. Skulle säkert gå hur bra som helst för ingen annanstans verkar ju folk så inte intresserade av deras sliskkaffe. Naturligtvis tycker jag inte illa om folk som hänger på Starbucks , jag har själv druckit kaffe där. Jag har bara svårt att förstå vad som är så fantastiskt med Starbucks. Jag bor 5-10 minuters promenad från en Starbucks som jag aldrig har sett insidan på.

Men en bra sak med Starbucks är att dom markandsför sig som ett socialt medvetet företag och att deras varor är rättvisemäkta. Visst får dom ibland kritik för att det inte uppfylls fullt ut. Men om nästan allt är handlat rättvist ska dom ha stort beröm för det få så stora företag har det som policy.

dill

I stora kulturnationer som Sverige , dom övriga nordiska länderna och Ryssland används dill flitigt som krydda. Iallfall i den traditionella kosten. I Sverige har bl.a dill i vattnet när man kokar potatis, man äter dillsås , dillkött var en kuslig rätt jag minns från barndomen , på kräftskivan laddar man upp med rejält med dill på kräftorna, vi kalasar på dillchips och mycket mer.

I Spanien liksom i övriga Syd- och Central-europa är det nästan omöjligt att hitta dill i livsmedelsaffärer. Jag har hört att dill ibland kan förekomma som dekoration i blombuketter men jag har aldrig sett det själv hos någon blomsterhandlare.
Man kan också i delar av Europa hitta dill i gamla klosterträdgårdar för i Spanien , Frankrike , England och säkert fler länder har dill ansetts skydda mot häxor och troll. Även i Sverige har dill använts som skydd mot det övernaturligt , man trodde att trollen var rädda för dilldoften. Och visst när vi sitter i trädgårdarna i augustinattens fullmåne , då alla möjliga övernaturligta varelser är ute och rör på sig, och äter kräftor laddar vi ju upp med rejält med dill. Häxorna och trollen brukar då inte visa sig skulle dom ändå göra det ska man nog kolla innehållet i flaskorna som druckits till kräftorna.

Dill har även använts som rogivande medel i gammal folkmedicin. Dill kommer från det sachska ordet dilla som betyder vagga till sömns. Dill odlades förresten redan av dom forntida egypterna men jag vet inte om dom kryddade maten med den eller bara använde dillen som medicinalväxt.

Jag var ingen större dillkonsument i Sverige så jag klarar ganska bra att leva i ett dillfritt land. Men det är klart midsommar blir inte detsamma utan färskpotatis med mycket dill. Fast det är klart midsommar lär ändå inte bli detsamma med brist på lövad påle att dansa runt.

Läste på Japanesevikings blogg att IKEA som öppnade i Tokyo häromdagen säljer dillchips. Då blev jag sugen. Tyvärr säljer inte IKEA i Madrid dillchips utan bara svenska lantchips saltade eller sourcreme. Visst dom saltade lantchipsen är jättegoda och kostar hälften mot i Sverige men nu vill jag ju ha Estrellas dillchips.

Läste för längesen en kåseribok av Herman Lindqvist där han skrev om livet som svensk i Paris. I Paris fanns då , boken var säkert från 80-talet, ett nummer till en ryss man kunde ringa om man var i behov av en leverans dill.

rulltrappor

Madridbor är väldigt toleranta. Man kan göra nästan vilka klavertramp som helst utan att dom höjer så mycket på ögonbrynen.
Men en sak som är absolut tabu är att stå på vänster sida i rulltrappan. Det är snabbfilen för dom som går i rulltrappan. Höger sida är för dom som står.
Speciellt noga i tunnelbanan och på pendeltågsstationer men tillämpas även på varuhus och andra ställen.
Fast det är ju inte unikt för Madrid. Även i Stockholms tunnelbana står man på höger sida och går på vänster sida. Ja , jag tror det tillämpas i dom flesta större städer , iallfall i tunnelbanan, i större delen av världen.

inga shorts

Idag har det varit 30 grader varmt och sol i den spanska huvudstaden. Självklart gick jag ut iklädd både kortärmat och kjol. Sommarskor inköpta i New Dehlis basarer på fötterna. Visst hade många kjol och många hade kortärmat men jag var den enda som hade både och. Alla andra jag såg verkade nöja sig med ett av plaggen. Undrar hur varmt det ska bli innan spanska kvinnor tar på både kjol och kortärmat eller en kortärmad klänning?

Som vanligt såg jag heller inga män i shorts. Varken i Spanien eller latinamerika ser man särskilt ofta män i shorts på stan. Ser man någon med shorts så är det nästan helt säkert en utlänning. Spanska män har bara shorts vid och kring stranden. Pojkar däremot kan ha shorts när dom är ute och leker. Varför det är så har jag ingen aning om.

guldkort

Har surfat runt och läst bloggar skrivna av snygga , rika och priviligerade människor (allafall enligt dom själva). Många verkar påpeka att snart ska dom skaffa guldkort. Är det de ultimata beviset på rikedom och priviligerat liv?
ICKE!
Jag är nämligen själv ägare till ett American Express Guldkort. Jag är verkligen en högst vanlig person. Jag har många gånger tänkt säga upp det för årsavgiften är väldigt dyr och jag är inte så förtjust i att handla på kredit så jag använder det sällan.

Jag sökte om ett American Express kort när jag var student och dom beslutade sig för att ge mig ett guldkort efter kreditupplysning. Maken har också ett guldkort som han ansökte om och fick när han var doktorand.
Student och doktornad är inte precis sysselsättningar där det regnar pengar över en. Okey jag jobbade lite extra på hemtjänsten som student men där blir man knappast rik. Så har vi blivit beviljade guldkort , kan vem som helst bli det. Ingen av oss hade heller några feta bankkonton.

Jag försöker på det här sättet krossa myten om det exklusiva och glamourösa guldkortet. Det är lika oeklusivt och oglamouröst som ett ICA-kort. Bara mycket dyrare. Så inget att skryta om eller bli imponerad av när någon tar fram.

En människans värde ligger förstås inte i vilken färg hennes kreditkort har och hur mycket banken beviljar henne eller honom i kredit. Men det är ju så självklart att jag inte ens behöver skriva det.
Men den som ändå tvivlar på människorvärde och kreditkort bör läsa El Mango

Madrid feststaden?

Idag skriver Aftonbladet om Madrid under rubriken Madrid staden som aldrig sover Man får veta att "här tar partynatten aldrig slut"
Alltid när Madrid omskrivs i kvällstidningarnas bilagor eller svenska resetidningar är det bara att det är så fantastiskt uteliv här.
Själv har jag jättedålig koll på Madrids uteliv men det ska vara intensivt och pågå dygnet runt. Det är säkert jättekul.
Men här finns så mycket annat att se. Varför skriver resetidningarna aldrig om det? För det är väl inte så att alla svenskar reser utomlands bara för att dricka billig alkohol dygnet runt?

modersmål och nostalgi

Jag längter inte "hem" till Sverige har jag många gånger skrivit. Det känns lite märkligt att där hemma har blivit där borta. Men ibland kan jag längta efter att höra svenska språket omkring mig ute. Eller att kunna tala med folk på det språk jag uttrycker mig absolut lättast. Speciellt om jag ska tala med myndighetspersoner , lite surr på en bar spelar ingen roll. Jag klarar mig alldeles utmärkt på spanska men jag lärde mig det som vuxen så det ligger inte lika nära som svenskan.

Också att veta hur allt fungerar. Vem man ska ringa i olika fall och vart man ska vända sig med olika saker är skönt. Så kan jag sakna att det är så mycket jag inte vet om Spanien. Då menar jag inte saker som kultur och historia som jag ganska lätt kan läsa mig till eller fråga folk. Tänk på att det finns mycket som varje svensk vet som kanske inte är självklart för en utlänning.
En utlänning som bott ett kort tag i Sverige känner förmodligen inte till Staffan Westerberg , Magnus och Brasse , Ted Gärdestad , Lill-babs , Varuhuset , Storstad, Sällskapsresan , Bamse och mycket, mycket annat

Så saknar jag saltlakrits förstås!

Francisco Franco

Efter spanska inbördeskrigets slut 1939 så tog Francisco Franco och hans fascistiska Falangistparti över maken i landet. Han avskaffade fria val , förbjöd andra partier än sitt eget och andra religoner än den romerska-katolska kyrkan, yttrande och press friheten försvann, dom gamla regionala språken som t.ex baskiskan , katalanskan , galiciskan och asturiska förbjöds, likaså dom regionala flaggorna. Människor som opponerade sig torterades och avrättades , andra flydde utomlands.
Franco gynnade storgodsägare (Spanien var vid den här tiden ett jordbruksland med mycket djupa klassklyftor) och gav bland annat tillbaka jord som delats ut till jordlösa lantarbetare under en tidigare jordreform. Militären tillhörde också en gynnad grupp.

Mycket av det här ledde till en kraftig nedgång i den spanska ekonomin och 40-50-talet var väldigt svåra för do flesta spanjorer. 50-talet brukar kallas años de hambre hungers år. Efter 1945 var knappast fascism en populär politisk ideologi i världen så många länder fördömde Spanien och införde embargon. Så Spanien var ganska isolerat under diktaturen.

Trots att Franco styrde landet med järnhand mellan 1939 och 1975 så hade han aldrig stöd av mer än 30 % av befolkningen och då främst bland militärer och dom högre samhällsskikten.
Han hade ju kuppat makten genom att inleda krig mot en folkvald regering och vinna kriget och göra sig själv till diktator på livstid. Jag kan också nämna att när Francos och Falangistpartiet stod som segrare i inbördeskriget skickade dåvarande påven Pius XII ett hyllningstelegram där han bl.a "gratulerade till Spaniens katolska seger"

Efter Francos död har Spanien förvandlats till ett helt annat land. Idag är det som vilket Västeuropeiskt land som helst. Ekonomin här växt och levnadstandarden har ökat kraftigt. I dagens Spanien råder yttradefrihet, pressfrihet, religonsfrihet och man har fria val. Man har livliga internationella kontakter och är medlem i en rad internationella organisationer.

Allow New Comments on This Post
Yes No

Allow New Backlinks on This Post
Yes No

Change Time & Date
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 : 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 AM PM Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Till skillnad från vissa fd. kommuniststater finns här ingen som längtar tillbaka. Man hör aldrig någon prata om att det var bättre på Francos tid. Visst har jag läst att vissa gamlingar an tycka att krimminaliteten och drogmissbruk har ökat och sånt fanns minsann inte på Francos tid. Men hans gamla parti finns fortfarande men har bara några tusen medlemar. När minnet av hans dödsdag hyllas 20 november varje år brukar några hundra sluta upp. Motdemostranterna är ofta 10 gånger fler. Men märkligt nog finns fortfarande statyer på Franco och gator och torg uppkallade efter honom runt om i Spanien även om allt fler har tagits bort eller döps om.

Redan när Franco dog var han ensam och hade lite stöd bland både omvärlden och sitt eget folk. Endast fyra länder skickade höga representanter till begravningen det var Vatikanen som representerades av en hög kardinal, Chile representerades av diktatorn Augusto Pinochet , Filipinerna av presidenthustrun Imelda Marcos och USA av vice presidenten Nelson Rockerfeller.

Francisco Franco

bröd och ost

Jag skrev ju i förra inlägget om osthyveln som inte är vidare känd i utlandet. Här i Spanien och i många andra länder i syd och central Europa äter man dock ost på ett annat sätt än i Sverige. I Sverige hyvlar vi hårdost och äter på smörgåsen.
Här är det istället vanligare att man skär en tjockare bit ost och äter som tilltugg eller till sallad. På alla spanska barer severas tapas. Vilket är en sorts smårätter men man kan också beställa större portioner ch då kallas det raciones. Även om tapas kan variera från bar till bar och region till region finns vissa standard tapas som alltid finns. Bland dessa ingår ett fat med tjocka trekantiga ostbitar som äts som tilltugg till något gott att dricka.

I större spanska livsmedelsaffärer kan man köpa edamer , gouda , cheddar och andra kända ostar. Beger man sig till IKEA kan man få tag i västgöta klosterost , grevé och herrgård.
Men min favorit är inhemsk spansk hårdost gjort på en blandning av leche de oveja , cabra y vaca mjölk från får , get och ko.

Bröd äter man här ofta till maten utan smör och pålägg. Äter man på en restaurang får man alltid bröd till. Ofta en skivad baguette i en korg som genast fylls på om den tar slut. Eller så en personlig mini-baguette vid varje tallrik. På barer kan man ibland bli bjuden en liten mini-brödskiva med oliver eller ansjovis eller nåt annat , dock sällan ost , när man beställer nåt att dricka.

Som jag tidigare har skrivit äter spanjorer ofta väldigt lite till frukost. Många nöjer sig med att dricka en kopp kaffe stående vid en bardisk. Dom som äter bröd äter oftast tostada vilket är rostat bröd eller en rostad bit av en baguette med smör och/eller marmelad. Andra tar en croaissant.

Men sen finns här självklart ställen som Subway och Pans y Company som säljer mackor med olika pålägg. Även Starbucks har mer traditionella mackor. Men ingen av dom här ställerna är jag stammis på så jag har lite dålig koll på hur populära dom är. Till Starbucks går man väl främst för det sliskiga kaffet och inte mackorna.

I vissa länder såsom till exempel Kina och Japan har jag hört att ost är väldigt ovanligt. Någon har beträttat för mig att förr var ordet "ostätare" ett nedsättande ord i Kina. Ofta syftade det då på barbariska västerlänningar som åt ost och annan konstig mat. Om det här stämmer eller bara är en skröna har jag tyvärr inte koll på men någon som läser här kanske vet

osthyvel

I torsdags när vi hade våran inflyttningsfest (som det går att läsa om under rubriken festrapport längre ner i bloggen) bjöd vi bland annat på knäckebröd och ost. Osten hade vi ställt ut på ett fat och lagt en osthyvel på.
Osthyveln , denna tingest som är oumbärlig för många svenskar , väckte viss uppståndelse. Folk höll den och tittade på den. Så fick jag ha lektion hur man använde den. Spanjorerna var riktigt dåliga på att få till fina skivor.
Även om jag har sett osthyvlar på IKEA och en affär med hushållsprylar här så verkar den inte ha nått någon större populäritet utanför Norden. I utlandet verkar man föredra att skära sin ost med kniv.
Osthyveln uppfanns förresten 1925 av den norska möbelsnickaren Thor Bjørklund. Han grundade företager Bjørklund & Sønne som fortfarande tillverkar osthyvlar i Lillehammer i Norge.

Hugo Chavez Frias

Venezuelas president heter sen 6 december 1998 Hugo Chavez Frias. Han har senare återvalts och vunnit en folkomröstning om han skulle sitta kvar som president. Vid alla val har FNs valobservatörer funnits på plats och rapporterat att allt gått rätt till.

Chavez är en mycket omstidd person i vissa läger. Har har mycket starkt stöd bland Venezuelas fattiga, samtidigt som han är impopulär bland de mer välbärgade samhällsskikten. Bland hans motståndare finns näringslivet, vissa fackföreningar och ägarna till samtliga Venezuelas privata TV-kanaler.

Sen 1958 har två partier turats om vid makten och deras företraädare har alla kommit från de mer välbärgade samhällsskikten. Landet har haft stora problem med korruption. Chavez blev vald på ett program grundat på kamp mot fattigdom och korruption samt missnöje med dom två styrande partierna. Chavez har också en annan bakgrund än tidigare venezuelanska politiker som främst kommit från eliten i huvudstaden Caracas. Hugo Chavez växte upp i en liten stad i sydvästra delen av Venezuela och kommer från ganska vanliga förhållanden.

Vid årsskifter 2003-2004 reste jag runt i Venezuela en dryg månad och mötte många som både ogillade och gillade Chavez. Någonting som jag flera gånger hörde var att Chavez hade inga skor när han var liten. För oss kan det verka obegripligt men för Venezuelas fattiga som inte alltid har skor var det en viktig symbol att han var en av dom. Hugo Chavez har faktiskt gett inte bara Venezuelas fattiga utan hela latinamerikas fattiga ett hopp om en bättre framtid utan fattigdom och förnedring.

På bergen runt huvudstaden Caracas breder så kallade ranchos kåkstäder ut sig. Oftast är dom dåligt byggda på dom branta bergen och förstörs i dom häftiga tropiska regnen. 1999 orsakade regnen såna jordskred att mängder av ranchos sköljdes ut i Karibiska havet och runt 50000 människor ska ha omkommit. I svensk press blev det en notis.

Chavez har under sin presidenttid startat projekt att bygga nya bättre hus. Han har drivit kampanjen Mission Robinson vars mål var att utrota analfabetismen och när jag var där 2003/2004 fanns mängder av små kurser där vuxna fick lära sig läsa och då firade man att man fått ner analfabetismen till några få procent. Chavez regering har också sett till att fattiga områden fått egna läkare dit dom fattiga kan gå gratis. Man har också startat affärer där basvaror säljs subventionerat. Projekt med microkrediter finns nu i olika delar av landet och dessa har visat sig vara framgångsrika.

Under Chavez presidentperiod har landet fått en ny konstution som bland annat stärker ursprungsbefolkningens rättigheter. Det finns också i konstutionen något som säger att samlar man in ett visst antal namnunderskrifter och kräver en folkomröstning i en fråga ska en folkomröstning hållas. Oppositionen drev igenom en sån folkomröstning om Chavez skulle avgå eller inte. Den hölls 15 augusti 2004 och Chavez hade stöd av drygt 60% av befolkningen.

12 april 2002 genomfördes en militärkupp och Chavez avsattes. En stor del av svensk media applåderade kuppen. Det var minst sagt osmakligt. Man kan tycka vad man vill om Chavez men svensk media ska inte applådera en militärkupp mot en folkvad president!
Men då Chavez har ett starkt stöd hos vanliga soldater och folket kunde han återvända till presidentpalatset Miraflores redan 14 april.

Många jag talade med i Venezuela om kuppen sa att även om dom inte gillade Chavez kunde dom aldrig stödja en militärkupp mot en demoktratiskt vald president. Dom ville att Venezuela skulle vara en demokrati där presidenter man ogillar röstas bort , inte kuppas av militären.

Pressfriheten och yttrandefrihete är mycket god i Venezuela. 90 % av media är privata och här drivs ofta grova kampanjer mot Chavez. För övrigt var Venezuela det första land i världen som avskaffade dödsstraffet redan 1863.

Varje söndag sänds TVprogramet Aló Presidente i den statliga TVkanaden. Då pratar Chavez om olika saker , ibland med inbjudna gäster. Möjlighet att ringa in och ställa frågor direkt till presidenten finns också. Chavez är verkligen en retoriker och programmet är faktiskt mycket underhållande. Går att se och läsa om på nätet här (på spanska)
Venezuelas regering har också en sida som är värd ett besök.

Till sist kan jag säga att Venezuela är väl värt ett besök. Landet är otroligt vackert. Här finns allt från vackra karibiska stränder och öar med korallrev och Andernas snöklädda toppar och Amazonas djungel med världens högsta vattenfall Salto Angel (hoppande ängeln). Landet är fruktansvärt billigt att resa , bo och leva i. Jag och min familj mötte bara generösa , vänliga och hjäpsamma venezuleaner och vi reste runt i alla delar av landet (okey missade Anderna)

Hugo Chavez Frias och Venezuelas flagga

Världsbokdagen

Idag är det världsbokdagen och som den bokmal jag är tänkte jag skriva nåt om det. Men Nadia har skrivt så fint om den att jag rekommenderar alla att surfa dit och läsa istället

Spanska inbördeskriget

12 april 1931 hölls ett val i Spanien där spanjorerna röstade för införandet av republik , en president valdes och en vänster-mitten-regering bestående av ett antal småpartier tillsattes. Två dagar senare avgick kung Alfonso XIII och reste med sin familj till Rom.

5 år senare i gryningen 18 juli 1936 anföll en grupp högerxtrema sammansvurna militärer under ledning av general Francisco Franco den spanska besittningen Melilla i Marocko. På några timmar hade kuppmakarna eller nationalisterna som dom kom att kallas tagit över hela stan. Dom som gjorde motstånd sköt eller fängslades för att senare avrättas. Upproret spred sig snabbt militärer med högersympatier började tillfångata och avrätta liberala politiker , socialister , anarkister , kommunister och fackföreningsledare i sina respektive militärområden

Det spanska inbördeskriget var synnerligen grymt. Många menar att det var det första kriget i historien där civilbefolkningen blev måltavla för arméer. Välkänt är tillexempel bombningen av den lilla baskiska staden Guernica där Fraco fick hjälp av Hitlers tyska flyg att vräka ner 50000 brand och splitterbomder över den lilla staden. Efteråt återstod bara en rykande ruinhög och över 1000 människor hade dött , andra var svårt skadade. Det fanns inga militära anläggningar och fabrikerna utanför staden lämnades oskadda. Bombningen var den första i historian där målet enbart var terror mot civilbefolkningen men fler skulle följa Madrid , Barcelona , London , Dresden , Hanoi , Hiroshima , Nagasaki , Sarajevo , Bagdad ......


När Picasso som befann sig i landsflykt i Paris fick höra talas om Guernica målade han en väldig tavla med samma namn som blev ett manifest över krigets vanvett. Franco hatade tavlan innerligt och den kom inte till Spanien förrän efter hans död. Idag kan man se den på Museo del Arte Reina Sofia i Madrid.

Frivilliga från hela världen åkte till Spanien för att kämpa på republikens och nationellas sida, dock var det förstnämnda vanligast. De 40000 från 53 nationer som slogs frivilligt för republiken organiserades i så kallade internationella brigade. I dessa brigader fanns det cirka 500 svenskar, varav merparten kommunister. Nationalisterna hade stöd av frivilliga ifrån Nord-Afrika och Irland.

Av dom cirka 500 svenskar som reste till Spanien för att slåss mot facsismen var det 200 som aldrig återvände utan dog i Spanien. Många fick uppleva hemska grymheter och mådde mycket dålig när dom kom hem. Egentligen var det förbjudet att resa till Spanien från alla Västeuropeiska länder. I Sverige kunde straffet bli 6 månaders fängelse men jag vet inte om någon någonsin dömdes till det.

Länge såg det ut som om facsisterna skulle misslyckas med sitt uppror , inte minst tack vare alla frivilla som strömmade till. Men styrkeförhållanderna vände när Tyskland , Italien och Portugal gick in i kriget på Francos sida. Slutligen segrade facsistern 31 mars 1939 och Spanien blev en diktarur fran till 1975 då Fraco avled.

En av dom mest kända krigsfotografier någonsin är tagen av fotografen Robert Capa och visar den republikanska soldaten Federico Borrel som stupar för facisternas kulor vid Cordobafronten

Egentligen finns hur mycket som helst att skriva om spanska inbördes kriget. Många böcker har också skrivits och det har gjorts filmer. I Spanien finns under ytan många oläkta så trots att det är 67 år sen kriget slutade. Varje familj har sina mörka minnen , varje datum och varje plats förknippas med ohyggliga grymheter.

När internationella brigaden friade sitt 60 års jubileum 1996 bjöds alla frivilliga som var i livet till Spanien och förärades spanskt hedersmedborgarskap. Man reste också runt och besökte olika platser i Spanien. Vart än dom gamla kämparna kom så väntade folkmassor med blommor och applåder. "Ni är våra hjältar , vi ska aldrig glömma vad ni gjorde för Spanien" upprepade både unga och gamla. 8 svenska frivilliga reste ner och deltog i jubileumet.


republikens flagga

Under Fracos diktatur fanns ingen yttrandefrihet , religonsfrihet , pressfrihet. Alla språk utom spanska förbjöds. Oliktänkande fängslades , torterades eller gick i landsflykt.
När Spanien på 60-talet började satsa på att försöka locka turister till landet var det många som protesterade mot att semestra i en diktatur. I Sverige fanns en rörelse som derv bojkott av Spanien.
på 70-talet skrev Björn Afzeliuz sången Juanita på detta tema. Några rader i sången är

Men här springer ni och göder nåt
Han har bekämpat med risk för eget liv
Så ge er av! Jag är trött på er svängar!
För ni fördröjer bara frihetens stund
Och ni borde veta att turisternas pengar
Är som honung i förtryckarnas mun

Idag är Spanien ett helt annat land än det var under Fracos diktatur så nu finns ingen anledning till bojkott. Så res gärna till Spanien men våga er iväg från stränderna och chaterhotellen för där finns ett helt annat Spanien med en rik kultur och historia väl värd att upptäcka.
Däremot tycker jag att man kan tänka på när man ska ut och resa vilken typ av land man ska till. Är det okey att åka till ett ställe där mänskliga rättigheter systematiskt kränks? Ska man bara ligga på en strand eller shoppa billiga grejer kan man väl lika gärna göra det i ett demokratiskt land.
(fast jag är inte perfekt själv , jag har besökt länder med omtvistade regimer)

regn, hagel, alkohol och bankomater

Idag hade vi ett hemskt regnväder med hagel och störtskurar. Kallt var det också säkert inte mer än 15 grader. Inte kul. Förra veckan var det så varmt att jag blev smått solbränd bara av att promenera ute. Men nu kl 19 på kvällen är himlen blå och solen skiner igen. Det som är bra med Madridregn är att det sällan varar någon längre tid. I Sverige kan det ju regna i veckor men här blir det bara en kväll eller en halv dag då och då.

En lustig sak jag har upptäckt i affärer och bensinmackar här är att dom få som har öppet sent brukar ha en skylt att dom inte säljer alkohol efter klockan 22. Jag vet inte om det är en lag eller vad det beror på. Men är det en lag så är den fruktansvärt ineffektiv för det finns alltid någon bar som är öppen oavsett tid på dygnet. Ingen spansk bar nekar någon över 18 år att köpa alkohol para llevar att ta med (take away). I varje spansk stad finns hur många små barer som helst , ofta flera i varje kvarter, och många håller öppet så länge det finns någon som vill dricka eller äta tapas eller bara hänga där.

En sak som jag tidigare undrat över utan att få något svar på är svenska bankomater. Är Sverige det enda land i världen där man stoppar in bankomatkortet uppochner? Varför gör man det?

Jag har hört att något EU-direktiv har bestämt att banker inte ska kunna ta avgift för uttag inom EU. När jag tar ut pengar på mitt svenska VISA-kort i Spanien är det mycket riktigt gratis. Utanför EU tar dom en avgift på 35 kronor tror jag. Men med mitt spanska VISAkort måste jag ta ut pengar i min spanska banks bankomat annars dras en avgift som kan variera mellan 0.6 - 4.5 euro (6-45 kronor) standradavgiften verkar vara 3 euro dvs. nästan 30 kronor. Men det är tydligen inte emot EU-direktivet.

hemlängtan

Jag var inne på Silverfiskens blogg och läste ett inlägg och alla kommentarer under. Silverfisken och många av kommentarerna som bor utomlands skriver att dom inte har hemlängtan. Det vill säga längtar "hem" till Sverige.

Det har absolut inte jag heller men sen tar likheterna mellan mig , Silverfisken och dom flesta kommentarer slut. Många verkar mer eller mindre ha blivit drivna på flykt från det hemska Sverige där dom varit för framgångsrika.

Jag fattar ingenting. Måste man avsky Sverige för att man har flyttat därifrån? Finns det en svensk norm som kräver att man är på ett visst sätt i Sverige? Den har jag aldrig stött på. Jag har snarare uppfattningen att vi svenskar är ganska toleranta. Men det kan ju bero på att jag är en ganska vanlig person och inte lika framgångsrik som dom andra. Fast jag har väldigt svårt att tro att vi svenskar skulle driva alla framgångsrika personer på flykt.

Är jag ensam om att bo i ett annat land och gilla både Sverige och landet där jag bor? Förutom klimatet är väl inte Sverige så hemskt att man inte kan bo där? Jag flyttade inte för att komma bort från Sverige utan varken jag eller maken fick jobb där efter många år på universitetet och doktorsexamen från Chalmers. Så vi bestämde oss för att söka jobb i utlandet istället och då var det hur lätt som helst. Maken fick nästan omgående tre jobb i tre olika europeiska länder. Sen var det flera skäl som gjorde att vi valde just Madrid.

Kanske skulle jag ha haft mer hemlängtan om jag bott längre bort. Jag vet inte. Men jag tror absolut att det finns många länder längre bort från Sverige som jag skulle kunna trivas hur bra som helst i. Jag har kanske varit i cirka 40 länder och jag har gillat alla länder jag har besökt även om dom varit väldigt olika. Så jag tror jag skulle kunna tänka mig att bo vart som helst om jobb , bostad och skolor funkade. Fast det är förstås skillnad på att turista och att bo och ha en vardag i ett annat land.

Spanien är ganska nära och man kan ganska lätt hitta billiga flygbiljetter till Arlanda. Flygtiden är knappt 4 timmar. Så det är möjligt att åka "hem" ganska ofta och man kan göra korta besök över en helg eller så. Fast sen jag flyttade hit för fem månader sen har jag inte varit "hemma" en enda gång.

Jag tycker att Sverige är ett underbart land men just nu vill jag inte bo där nu. Men jag kan absolut tänka mig att göra det i framtiden om det funkar med jobb , boende , skolor till barnen och annat viktigt. Jag kan också tänka mig att flytta till ett annat helt nytt land efter några år i Spanien.

tacos

Tacos är lätt att laga och kan varieras hur mycket som helst. Själv har jag ett recept som jag nästan alltid följer. Jag brukar alltid använda hårda tacosskal. Gillar dom bäst. När jag reste runt i Mexico för några år sen såg jag bara mjuka skal så jag vet inte om mexikaner överhuvudtaget äter hårda tacosskal.
Tacos ätande i Mexico är väldigt bra om man är vegetarian eller bara ogillar och gillar viss mat. Ofta så får man in skålar med olika saker som man beställer och en hög med mjuka majsbröd , tacoskal. Sen är det bara att lassa på det man gillar på brödet , vika ihop och äta.
Som vegetarian åt jag ofta hackade och stekta grönsaker och smält ost på min taco och så dom olika rörorna som avokadoröran , guacamole och starka röda chilisåser. Tyvärr har mexikaner en tendens att ha koriander i allting. Inte för att jag ogillar koriander men så festligt att man kan äta det jämt är det inte.

Mitt tacosrecpet för den som känner sig manad

Det här behöver man
hårda tacoskal
en burk stark tacosås
en burk mild tacosås
lök
grön paprika
sallad
majs
gurka
gröna oliver
ost


Sätt på ugnen på låg värme 100-150 grader räcker.

Hacka en halv gul lök och en halv grön paprika och fräs dom mjuka i lite olivolja i en kastrull. När löken och paprikan är mjuka häller man på en burk mild och en halv burk stark tacosås kan varieras med mer eller mindre beroende på hur starkt man vill ha det. Men spara lite av den starka tacosåsen till topping senare. Hacka några vitlöksklyftor och ha i. Om man som jag gillar stark mat kan man gärna krydda med lite cayenne , hackad chili och tacokrydda.

Hacka lök , gurka och paprika , skär sallad i småbitar och lägg i olika skålar.
Öppna en burk majs och en burk gröna oliver med piementofyllning.
Ställ skålarna och majsen och oliverna på bordet.

Ta fram tacoskalen och osten. Skär oststavar som du lägger i botten på varje tacoskal. Ställ in det längst ner i ugnen och låt det stå där tills osten har smält. Man får hitta en form där skalen kan stå upp lutade mot formens kant och varandra. För osten ska bara vara i botten på skalet.

Så tar man ut tacoskalen med den smälta osten och lägger på såsen sen tar man lite av varje av dom hackade grönsakerna , majsen och oliverna och lägger på såsen. Över det lägger man ett lager guacamole , fast maken gillar inte det så han brukar ta gräddfil. Gräddfil finns dock inte här i Spanien. Sist toppar man med lite av den starka tacosåsen.

Glöm inte att ladda upp med rejält med papper vid bordet för det brukar bli ganska kladdigt när man äter tacos

Till tacos passar det bäst att dricka ljus mexikansk öl som till exempel Sol eller Corona som båda finns på Systembolaget. Vill man inte ha öl funkar vatten och läsk också bra. Vin däremot är nog ingen vidare lyckad kombination.


tacos en med all fyllning i och en med den smälta osten i botten

Guacamole finns att köpa färdig men godast blir det om man gör sin egen. Här är ett recept som en kvinna på ett litet café, i den lilla staden Chetumal i södra Mexico nära gränsen till Belize, lärde mig

Guacamole

2 avokados
1 tomat
1 citron eller lime
½ gul lök
1 chili
en eller ett par vitlöksklyftor

Skålla och skala tomaten genom att doppa den en kort stund i kokande vatten. Sen är det bara att dra av skalet. Hacka tomat , lök , chili och vitlök mycket fint. Mosa avokadon i en skål , blanda med dom finhackade grönsakerna.Pressa i saften från en citron eller lime.

Kikade förresten in på bloggtoppen nyss där min blogg finns under resor. 1460 unika besökare. Så fanns en post som hette ut som gällde dom som hittat mig från bloggtoppen och den var hela 324 unika besökare , vet inte om det är inkluderat i dom 1460 eller inte. Jag fick en smärre chock. Trodde att ni kanske var runt 100 stycken som hittade hit varje vecka. Trodde att min räknare som jag la in i början på mars som nu visar 8258 besökare var mest jag som satt och kikade på bloggen i tid och otid. Naturligtvis är inte 1460 så mycket om man jämför med dom mest lästa bloggarna men jag är väldigt glad att så många hittar hit och att ni skriver så många roliga kommentarer. Fortsätt med det!

estnisk bastufest

I maj 1993 var jag med på en resa till Estland. Den var ordnad av Uppsala universitet som skulle skänka datorer till universitetet i Tartu. Uppsala universitet hade tidigare bjudit in några estniska studenter en vecka och jag hade haft en est boende hos mig därför bjöds jag med på den här resan. Nu fick jag vara inneboende hos en student i Tartu.

Förutom att vi var i huvudstaden Tallin och Tartu åkte vi runt en del i landet och var även ute på ön Dagö.

Men en dag blev alla vi svenkar bjudna på en estnisk bastufest på landet en bit utanför Tartu. Vi kom ut till en liten stuga med en stor veranda som låg mitt ute på en äng. I första rummet stod ett stort långbord uppställt fullt med mat och öl. Innanför det rummet fanns duschar och bastu.

En estnisk bastufest kan nämligen ta en hel dag. Man går in sitter en liten stund i bastun går sen ut och dricker lite öl , äter lite , kanske röker om man gillar det , pratar lite och går ut på vernadan och andas lite frisk luft. Dricka och äta inne i bastun var tydligen inte okey. Efter en stund går man in i bastun igen sitter där , sen ut till ölen , maten ,verandan och så vidare hela dagen.

Vi svenskar hade uppfattat många ester som ganska pryda. Dom hade ibland ganska annorlunda åsikter än våra svenska om jämnställdhet och annat. Det var också fullständigt otänkbart att en svensk tjej skulle bo hos en manlig estnisk student eller tvärtom.
Men i bastun satt alla nakna och verkade inte bry sig alls. Det fanns också bara ett stort duschrum där alla duschade tillsammans.

Efter en hel dags bastande med ätande och öldrickande blev vi framåt kvällen sugna på att åka in till Tartu och fortsätta festandet. Dom estniska studenterna var med på det och skulle visa oss Tartus bästa bar. Taxis beställdes och vi körde in till Tartu och Tartus sjukhus som är av samma storlek som något av dom större sjukhusen i Sverige. Taxin stannade vid huvudentrén och något förbluffade klev vi ur och följde våra estniska vänner in i sjukhuset.

Vi klev in i en hiss alldeles innanför huvudentrén och åkte ner en våning. När vi klev ut möttes vi av kort trappa med röd heltäckningsmatta och röda sammetstapeter. Längst ner fanns en mörk trädörr. När öppnade den kom vi in i en fullsatt bar också den med röda sammetstapeter och röd heltäckningsmatta. Musiken var hög och baren var exremt rökig.
Mycket bisarrt läge för en bar men kul ställe var det. Jag har ingen aning om ifall den fortfarande finns kvar idag. Jag har varken varit i Tartu eller Estland sen 1993

festrapport

Vi hade våran försenade inflyttningsfest igår. 7 spanjorer/spanjorskor 1 fransman och 1 japan dök upp. Våra polska kompisar som hade varit självskrivna hade varit ute och ätit och låg hemma och spydde så dom kom inte.

Vi började med att äta sill och nubbe. Vilket alla utom en glatt gjorde , flera sa sig dessutom gilla sillen. Hur man nu kan göra det. Nubbarna var Ålborg och Absolut Citron. Absolut Vodka finns i alla affärer här så det hade dom flesta smakat , Ålborg påminner om Hierba en spansk kryddad sprit som iallfall är mycket vanlig i Madridområdet.
Även köttbullar och gravad lax gick åt. Dom flesta varierade friskt med att dricka rött vin , vitt vin, öl , vatten , cola.

En spanjorska från Granada som jobbar med maken hade varit i Sverige två gånger och klagade på hur svårt hon haft att hitta en typisk svensk restaurang. Visst är det lite märkligt i Stockholm har man inga problem att hitta indiska , kinesiska, libanesiska , italienska eller andra utländska restauranger. Men en typiskt svensk krog som serverar typisk svensk husmanskost är knepigare att hitta. Det är ganska unikt för i andra stora huvudstäder har man sällan problem att hitta för landet typisk mat. Madrid kryllar av spanska restauranger , Paris av franska restauranger , Dehli av indiska restauranger, Tokyo av japanska restauranger , Ciudad de Mexico av mexikanska restauranger

Cd laddades med rysligt dålig gamla schlagerhits. Spanjorerna var inte imponerade även fast jag gjorde ett tappert försök att översätta Orup till spanska och förklara vem Orup var. Fransmnnen hade med Metallica så det spelades också men spanjorerna var inte överförtjusta. Så vi slängde på en salsa skiva. Då jäklar höjde dom volymen började sjunga och dansa så Securitas kom och ringde på och sa åt oss att sänka. Antaglien första klagomålet från grannarna.
Mina barn dansade förresten hela kvällen tills dom stupade av trötthet.

Eftersom vi bor i Alcobendas och Nejma hade tipsat mig om den gamla spanska 80-talshiten Tarzán y su puta madre buscan alquiler en Alcobendas hade en spanjor vänligheten att sjunga den för mig. Haha vilken dålig låt!

Spanjorerna och fransmannen förundrades över att vi och japanen inte hade skor på. Dom beslöt sig för att ta sedan dit dom kom och också ta av dojorna. Dom blev nästan som barn och tyckte det var kul och lite fnissigt att ta av skorna.

Jag drack mitt livs första calimocho , rödvin blandat med coca cola. Inte så hemskt som jag trodde men jag håller mig nog till tinto de verano i fortsättningen om vinet ska blandas. Fransmannen klagade på att spanjorer blandade vinet. Så skulle man aldrig göra i Frankrike. Där var vin något heligt. Fast alla dom där mysko vinblandingarna som är så populära här har säkert sitt ursprung i att göra dåligt surt rödvin drickbart. Lite så är det väl fortfarande för man gör ju inte sangria eller calimocho av dyra årgångsviner

Några större skandaler blev det inte och mer än salongsberusade blev vi inte heller. Jag har som vana att ta det ganska lugnt med drickat när barnen är med. Fast sent blev det och jag är jäkligt trött idag. Så ikväll blir det bara lugnt familjemys med tacos. Men det var kul och eftersom flera kompisar inte kunde komma lär det bli nya fester i framtiden.

Republik!

Måste bara instämma i den här artikeln.

Jag har inte sett Hey Baberiba så mycket mest läst om det , 4 an sänder ju inte i Spanien. Men för att citera artikeln "Hey Baberibas skildring av den imbecilla Familjen upprör folk. Men den speglar verkligheten. Glassiga överklasstyper i gyllene burar, utan makt och mening (om än med dyra kameror och kronisk semester), är löjeväckande. Monarkin är förödmjukande för alla parter."

Jag har aldrig fattat varför ett demokratiskt land år 2006 har en kungafamilj. Vad är meningen med ett kungahus? Är det rimligt att statschefen i ett demokratiskt samhälle inte kan väljas utan tillsätts genom avel?

Jag har aldrig hört ett enda bra argument för monarki. Att dom skulle göra PR för landet är rent strunt. Dom flesta i utlandet vet inte vilka vårna kungafamilj är. Däremot känner dom kanske till andra svenskar till exempel i Kina är J-O Waldner hur stor som helst med få om ens någon har hört talas om Carl XVI Gustaf. I Spanien förekommer kungabarnen i skvallerpressen då och då men för dom som inte läser skvallerpressen är Zlatan Ibrahomovic , Henke Larsson (alla spanjorer är fotbollstokiga) och kanske vissa andra idrottsstjärnor som t.ex Björn Borg och duktiga friidrottare betydligt mer kända.

Skulle också tro att många musiker som lyckas göra en internationell karriär är mer kända i utlandet än familjen Bernadotte. Abba är ju ett exempel men det finns flera mer moderna exempel. Det finns flera kategorier svenskar som är kända i utlandet till exempel vetenskapsmän och författare och andra. Det var stor kö i bokhandeln här i Madrid när Henning Mankell var här och signerade böcker. Jag har träffat flera spanjorer och britter som läst Mankell

Att familjen Bernadottes närvaro vid olika internationella tillställningar skulle locka turister till Sverige är också en myt. Skulle någon ressugen svensk hellre välja att åka till Belgien än Frankrike därför att Beligen har kungahus och Frankrike inte har det?

Hur många svenskar känner till något om andra kungahus än dom nordiska och det brittiska? Vad vet ni om dom i Holland , Beligen , Spanien , Japan , Malaysia, Thailand ? Förmodligen ganska lite och det styr inte vart ni åker på semester eller var ert företag väljer att investera.

Är ett stort utländskt företag intresserat av att göra affärer med ett stort svenskt företag kollar man på ekonomiska kalkyler , vilken vinst man kan göra och annat. sen kvittar det om Carl XVI Gustaf dyker upp och skakar hand med cheferna eller sitter med och käkar en middag. Det har liksom ingen betydelse för om affären blir av eller inte.

Att kungahuset är en gammal tradition är bara ett kasst argument. Gamla traditioner är inte av nödvändighet bra saker. I vissa länder försvaras kvinnlig könsstympning med att det är en gammal tradition.
Förresten är det en gammal svensk tradition att välja sin kung. Något svenskarna gjorde tills Gustav Vasa satte stopp för det.

Till sist ett citat av Victoria Bernadotte :"
"Personligen skulle jag vilja få ett jobb på grund av min kompetens"" (det är kvotering av kvinnor till vissa jobb hon uttalar sig om)

Väst Papua

Hoppas många orkar läsa det här John Pilger är ofta mycket läsvärd.
Blir ni sen sugna på att läsa mer om Väst Papua och den brutala politik Indonesien bedriver där och vill läsa på svenska rekommenderas Brännpunkt Nya Guinea och uppföljaren Dödlig tystnad båda skrivna av Thomas Petersson.

Väst Papua är den Västra delen av ön Nya Guinea ofta står det indonesiska namnet Irian Jaya på kartor. Det här är verkligen en konflikt som världen glömt eller blundar för.
Det finns faktiskt en som försöker synliggöra Väst Papua Swedish West Papua Association

Efterlysning: Svensk affär!

Jag har hört rykten att det ska finnas en svensk affär någonstans i centrala Madrid. Jag har inte hittat något när jag har googlat eller i telefonkatalogen.
Visserligen klarar jag mig utmärkt utan knäckebröd och filmjölk. Skulle jag vilja ha svenska varor finns IKEAs Tienda Sueca. Men där har dom inte saltlakrits. Som är det enda svenska jag verkligen saknar här.

Jag vet att en hel del som känner till Madrid och Spanien läser här ibland så jag försöker med en efterlysning.
Jag tänker alltså på en livsmedelsaffär inte restaurangen Collage som har svensk mat för den känner jag redan till.

Om någon vet skriv en kommentar eller maila mig. Mitt e-mail finns om ni går in på view my complete profile under koalan Blinky Bill i högra hörnet. Orkar ni inte så är det så är det: theresesundqvist@yahoo.com

vikten av att lära sig språk

Som jag många gånger skrivit är kunskaperna i englska mycket dålig hos spanjorerna. Enligt statistik ska dom vara det EU-land efter Storbrittanien där minst andel av befolkningen kan ett främmande språk.
Visst lär dom sig numera engelska i skolorna men undervisningen är ganska dålig och den alltid dubbade TV gör att folk inte hör engelska särskilt ofta.
I Portugal blev jag överraskad av att så många kunde tala ganska bra englska , där är programmen på TV textade.
Annars är det väl lite skralt med engelskakunskaper i dom flesta länder i Sydeuropa.
I Östeuropa börjar väl engelska bli mer och mer populärt bland unga men tidigare har det varit tyska och ryska som har varit dom stora andraspråken där. Så dom språken är mer gångbara där

I många länder väljer man ett andraspråk i skolan och det är inte självklart att det blir englska.
I många gränstrakter väljer många att lära sig det språket som talas på andra sidan gränsen. Jag har en kompis från Strassbourg i Frankrike nära tyska gränsen som säger att tyska funkar bättre än englska i Strassbourg för den som inte kan franska

Jag har tidigare skrivit att var fjärde person i Spanien till vardags pratar ett annat språk än spanska. Det har också blivit populärt att gå i katalansk eller basksisk språkiga skolor. Finns även universitet som är helt katalansk eller baskisk språkiga. Då blir spanskan och inte englskan det självklara andraspråket för dom.

I Europa är det förutom britter , irländare och folk från Malta bara skandinaver , holländare och belgare som är duktiga på englska. I många länder kan man lite av andra språk. Till exempel väljer många spanjorer som läser andraspråk franska istället för engelska. Även om englskan nog är populärast och det kryllar av språkskolor som har brist på lärare så därför kan såna som jag lätt få jobb som engelskalärare här.

Om vi blickar utanför Europa är englska förstås mycket gångbart i vissa länder som t.ex USA, Australien , Nya Zealand , Sydafrika, Indien och

gamla brittiska kolonier där många talar englska iallfall som andraspråk.

Vill man resa eller arbeta i Latinamerika kan man nästan glömma englska. Då får man ta och lära sig portugisiska (Brasilien) eller spanska.


I gamla franska kolonier som till exempel i en stor del av Afrika är det lättare att ta sig fram med franska än engelska. Även i många länder i Mellanöstern är franska ett populärt andraspråk.

I stora folkrika växande ekonomier som Kina , Japan och Ryssland är det efter vad jag har förstått ganska skralt med engelskakunskaper.

Vi svenskar har ofta en tro på att vi ska klara oss jättebra över hela världen med engelska men det stämmer inte riktigt. Visst är det viktigt att kunna engelska men det är jättebra att lära sig ett till språk. Så om någon som ska välja språk i skolan eller någon som funderar på att plugga språk utomlands läser det här så säger jag GÖR DET.
Man har mycket mer nytta av ett extraspråk än att kunna beställa mat och dryck på chaterresan till Kanarieöarna eller weekendtrippen till Paris. Världen blir mer och mer globaliserad så det är stor chans att man kommer att få använding av språk i sitt jobb oavsett vad man jobbar med.

svensk inflyttningsfest

Ikväll ska våran uppskjutna inflyttningsfest äntligen bli av. Vi har ju bott i den här lägenheten sen 11 mars (i Madrid har vi bott sen början av december men först hade vi bara en tillfällig lägenhet) så inflyttningsfest är ju på tiden.
Eftersom vi inte känner så många blir det min mans kollegor och deras familjer och kanske någon kompis som kommer.

Vi ska bjuda på svensk plockmat eller svenska tapas som vi har sagt till dom inbjudna. Eftersom vi inte känner varken svenskar eller andra skandinaver blir det mest spanjorer men några andra utlänningar också. Alla verkar en aning nyfikna på svensk mat så det kan bli kul att se hur dom reagerar på gravad lax och inlagd sill.

Vi ska bjuda på gravad lax med gravlaxsås , stekta köttbullar, inlags sill ,matjesill , en röra med majonäs och räkor på små brödbitar, en stor god sallad , knäckebröd, chips , öl, vin , läsk , vatten och en snaps på Ålborg eller Absolut Citron för den som vill.

Kanske blir det lite svensk musik också. Vi har lånat en cd med svenska schlagerhits där gamla godingar som Anna Books ABC, Ted Gärdestads Satelit , Carolas Främling, Björn Skifts Michelangelo , Kicki Danielsson , Svenne och Lotta mfl finns med. Kanske får sonen spela sin Gyllne Tider cd även om jag har lite svårt för Gyllne Tider. Tror vi har någon Ulf Lundell cd också.

Känns lite roligare att ha en svensk fest för utlänningar än att sitta ett gäng svenskar i utlandet och äta sill och knäckebröd ihop. Inte för att det är något fel eller behöver vara tråkigt att svenskar i utlandet träffas och firar svenska högtider, äter svensk matoch sånt. Det kan säkert vara jättetrevligt och det skulle säkert jag också göra om jag käånde svenskar. Menar bara att det är lite kul att visa andra.

Festrapport kommer nog på bloggen imorgon. Kan redan nu nog säga att festen blir lugnare än den på Smart Bar eftersom flera barn ska vara med nu.

Smart Bar

Många som besöker Hong Kong och vill gå ut och roa sig på kvällen hamnar på Lang Kwai Fong. Ett litet men jätteroligt område där bara finns barer och klubbar. Gågator och ett härligt folkliv. Man kan verkligen festa dygnet runt. Barerna och klubbarna är så många och så olika att det finns något för alla smaker. Men Lang Kwai Fong är ganska dyrt och inte speciellt kinesiskt. Klubbarna och barerna skulle kunna ligga i vilken storstad som helst i världen.
Det är absolut inte så att turisterna är i majoritet för det är dom aldrig någonstans i Hong Kong. Ofta är man ensam icke-kines på bussar , tunnelbana , restauranger , barer och likande ställen.Lang Kwai Fong är absolut värt ett besök men det är kul att hitta andra ställen också och inte bara hänga där.

Men vill man hitta något mer genuint ska man nog undvika Lang Kwai Fong. I höstas fixade maken och jag barnvakt i 8 dagar och åkte till Hong Kong. Jag hade tidigare varit där och gillar verkligen stan för maken var det första besöket. En kväll efter vi hade ätit i Causeway Bay gick vi omkring och letade efter en kul bar att ta några öl på. I Causeway bay finns en del kul små barer men många ligger högt upp så man får spana upp längs höghusen efter skyltar och kolla in i alla portar om det sitter någon skylt. Andra schyssta festområden är Wan Chai och Kowloon (som jag inte är så förtjust i).

Nåväl maken och jag såg en liten oansenlig blå skylt med röd text. Smart bar 14/F (fjortonde våningen) och sen en lång text på kinesiska. Kul tänkte vi och gick in och tog hissen upp till våning 14. När vi klev ut på fjortonde våningen kom vi rakt in i baren. Vi fick känslan av att det var en företags eller studentfest eller någon form av medlemsklubb och tvekade lite. Men en full kines som pratade kanadensisk engelska lullade fram och insisterade på att vi skulle komma in. Det var en vanlig pub ingen privatfest men utlänningar brukade inte hitta dit.

Han sa att vi absolut måste beställa en hink det vill säga en hink full med is och 8 ölflaskor. Bara idioter köpte enstaka flaskor fick vi veta. Så vi tog seden dit vi kom och beställde en hink. Tjejen som serverade var rejält full och blev lyrisk över att kunna öva englska på oss. Hon pratade riktigt kass engelska och att hon var rejält packade gjorde inte hennes språk mer begripligt. Väldigt många i Hong Kong pratar engelska men många gör det faktiskt inte och bland unga idag är mandarin (rikskinesiska) mer populärt att lära sig en engelska. Kinesiskan som pratas i Hong Kong och Guandongprovinsen kallas kantonesiska.

Vi väckte kanske lite uppmärksamhet men hongkongborna är inte såna som glor för att dom ser en västerlänning. Dom är inte heller intresserade av att smickra eller fjäska för västerlänningar. Man väcker alltså inte större uppseende bland hongkongborna än vad man skulle göra i London.
Min lite förvånade blev kanske en del att vi lyckats hitta deras stambar.

Det var Halloween när vi var där så presentern bestod av en spetsig häxhatt och en cape till mig och en sjörövarmössa och en lapp för ögat till maken. Folk omkring krävde att vi skulle sätta på oss munderingen så vi lydde. Sen skålades det vilt och den fulla servetrisen började måla läppstift på mig som hamnade lite överallt i mitt ansikte. Den fulla kinsen som pratade som en kanadensare viskade till mig att servetirstjejen var ful och hade äckliga tänder. Äckliga tänder hade hon men ful var hon inte.

Sen började han insistera på att min man skulle vara med och boxa på en boll. Dom flesta män i lokalen var med på någon tävlign som bestod i att man under en viss tid skulle boxa på en boll som såg ut som en basketboll. En display med siffror visade hur hårt man slog oc maskinen pep och skrek och ropade saker på kinesiska. Alla var helt engagerade i boxandet och skrek och hejade på varandra. Maken gjorde ingen god prestation men lyckades få en del sår på händerna.

Den fulla servitrisen struntade nu helt i att servera och började dricka upp våran öl samtidigt som hon skålade med mig och kramade mig och babblade obegriplig engleska med mig. Den kinesiska killen som pratade bra kanadensisk engelska kom tillbaka och sa att nu jävlar skulle det sjungas karaoke och vi skulle absolut sjunga. Dom hade några engelska sånger.

På en vägg fanns en storbildsTVskärm och under den fanns själva karaokeapparaten. Barens gäster nästan slog om dom två mikrofoner som fanns. Dom var sladdlösa och flyttades mellan borden beroende på vem som skulle sjunga. Vi var väl cirka 30-40 personer i lokalen och alla verkade inte vilja något hellre än att sjunga kakaoke. Dålig kinesisk rock med urusla musikvidos drog igång. Dom som sjöng gick verkligen in för det.

Så blev det våran tur. Killen som snackade bra engelska hade bestämt att maken och jag skulle sjunga Lionel Riches smöriga Say you say me tillsammans. Men jag fegade ut så han fick mitt tillstånd att sjunga med maken. Tydligen viktigt att jag gav det. Den fulla servitrisen med bruna tänder såg att våran hink var slut och bestämde att vi skulle ha en till hink som hon kunde sno öl ifrån. Så för några sekunder återupptog hon sitt servitrisjobb och gick och fixade en hink. Redan när hon ställde den på bordet snodde hon en öl och började krama mig och fyllsnacka på obegriplig engelska hur mycket hon tyckte om mig.

Maken blev iallfall heltänd på karaoke och krävde att få sjunga mer och mer. Stevie Wonders I just call to say I love you kördes igång. Sen kom lite mer dålig kinesisk rock men sen lyckades maken få tag i en mick och få en av dom som jobbade på baren att sätta på några Elvis låtar. Jösses vad maken gick in för karaoken. Det blev bara värre och värre efter varje öl som rann ner i honom. Han satt vid karaokeapparaten och letade frenetiskt efter sånger på engelska. Till slut hittade vi en Abbalåt. Då var jag tillräckligt onykter för att våga sjunga.

Bredvid vårat bord satt fyra herrar i 40-45 års ålder och drack öl och whisky och spelade kort. Då och då skålade dom mot oss. Plötsligt utan förvarning däckar den ena och börjar sova sittade på stolen med huvudet liggande på bordet. Dom andra fortsätter kortspelandet som om inget hänt. Efter ett tag vaknade den sovande herren och började skrika ganbei skål på kantonesiska , så högt att han överröstade karaokefreaken som verkligen gick in för att sjunga. Efter många ganbei drog han i sig en whisky och somande igen. Men lite senare på kvällen spelade han kort igen

Jag försöker ta av min svettiga häxhatt och svarta cape men det får jag absolut inte. Hela tiden ser den fulla servitrisen till att vi har en hink med San Miguel flaskor på bordet. Till skillnade från dom dyra barerna och klubbarna på Lang Kwai Fong var Smart Bar billigt även om jag nu inte minns några exakta priser. Det fanns bara öl , whisky och en skum blanding av sprit och grön te på flaska som inte alls var så hemskt som det lät. Jag provade det på ett annat ställe.

Vi kom inte hem till vårt hotell förrän på morgonen. Men kul hade vi och maken blev rejält karaokefrälst. Kineserna verkar gilla att leka och sjunga samtidigt som dom festar rätt hårt.

För den som besöker Hong Kong och vill festa kan jag varmt rekommendera Smart Bar.
Adressen är 14/F Richmond Plaza 496 Jaffe Road i Causeway Bay. Telefonnummer 2891 6488

Lang Kwai Fong

Causeway bay nära World Trade Centre

Causeway bay nära Smart Bar
Kameran var inte med på Smart Bar så några bilder därifrån kan jag inte publicera. Ni får ta er dit själva och kolla stället.

vegetarian i utlandet

När jag skrev om ris skrev jag att jag var vegetarian och bland kommentarerna blev lite diskussion om att vara vegetarian i olika länder. Till bara jag Johanna (som har gjort mig rysligt sugen på tacos , mannen är i affären och köper sås och skal nu) skrev jag att jag skulle skriva lite om att vara vegetarian i olika länder. Nu har jag inte besökt världens alla länder så det blir bara ett axplock. Jag hoppas att dom som har erfarenhet av hur det är att vara vegetarian i andra länder eller tycker att jag har fel om nåt land skriver det i kommentarerna.

Sommaren mellan 9 an och gymnasiet jobbade jag 5 veckor på en äggfabrik. Jag blev så äcklad att jag slutade äta kött , fisk och ägg. Det har jag fortsatt med och i sommar firar jag 19 år som vegetarian. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att äta kött eller fisk igen. Ägg kan jag fuska med idag om det är i något som inte smakar ägg som t.ex bullar, majonäs i potatissallad eller likande. Min man och mina barn äter kött och fisk och jag har aldrig tänkt omvända varken dom eller andra människor. Jag har aldrig varit med i någon vegetarian eller vegan förening. Jag bryr mig inte alls vad andra äter eller dricker. Ät gärna en stor köttbit och skölj ner med en clara (öl blandat med läsk för den som inte läst tidigare inlägg)

I Spanien där jag bor är det både sämre och bättre att vara vegetarian än i Sverige. Grönsaker här är mycket fina och ofta billiga. Men det är knepigt att få tag i sojaprodukter och tofu. Vissa hälsokoster och ett apotek som jag har hittat säljer sojaprodukter. Tofu köper jag på en av dom två japanska affärer jag känner till. Där kan man också köpa miso , nori , ume och anant typiskt japanskt. Quorn verkar inte finnas alls. Något jag saknar.
Går man på restaurang är folk alltid vänliga och fixar det man vill ha. I allmänhet finns olika rätter med potatis i olka såser som patatas bravas - stekt potatis i kryddstark tomatsås eller patatas aioli potatissallad med majonäs och vitlök. Stora goda sallader eller ungsbakade grönsaker brukar aldrig vara något problem att få tag i. Ofta finns pasta med tomatsås eller med pesto.

Jag kan tänka mig att det är ungefär likadant i dom flesta länder i Syd och Central Europa. I Paris har jag iallfall sett quorn på en livsmedelsaffär. Jag har en fördom om att Östeuropa verkligen är köttätarländer av rang och att vegetarianer kan ha problem. Men jag har varit i Ryssland, Estland , Ungern och Jugoslavien (innan kriget) och inte haft några problem att äta vegetariskt. Tristast var nog Ryssland där dom mest serverade mig soppor när jag bad om vegetariskt.

Det europeiska veg.paradiset är utan tvekan Storbrittanien. Här finns hur mycket olika vegetariska rätter som helst och alla restauranger har bra utbud av vegetarisk mat. Med undantag av vissa pubar kanske. Oftast mycket större utbud och variation än på svenska restauranger. Jag har hört att Storbrittanien är det land i Europa där störst andel av befolkningen är vegetarianer.

Världens veg.paradis är Indien där en stor andel av befolkningen är vegetarianer. En troende hindu ska inte äta kött , fisk och ägg. Men alla är förstås inte så renläriga. Många fattiga har aldrig råd att köpa kött och är därför ofrivilligt vegetarianer. Jag bodde i en fattig troende familj och fick underbart god mat tillagad på en liten murad lerugn med eld. Varierat , gott och kryddstarkt. På alla restauranger finns ett stort och varierat utbud för vegetarianer och ingen tycker att man är konstig som är vegetarian.

Ungefär samma upplevelse har jag från Kina. Även många buddister avstår ju från kött och fisk. Men jag kan tänka mig att det variera mellan olika regioner. Jag har bara varit i Hong Kong , Macao och Guandong-provinsen i söder. Jättegod mat , kryddstark och många variationer inte alls som vår svenska kinamat. Varför kan inte en kines öppna en "autentisk kinakrog" i Sverige? I Hong Kong finns restauranger som specialiserat sig på mat från en viss kinesisk provins. Jättekul att prova olika provnisers mat. I en världsstad som Hong Kong kan man förstås äta mat från hela världen.

Samtidigt såg många mindre kinesiska restauranger ut som zooaffärer. Utanför kunde det finnas hinkar med fiskar , krabbor, kräftor , humrar , grodor , sköldpaddor, höns och andra fåglar. Bara att välja vad man var sugen på så fick man det slaktat , tillagat och serverat. En gång försökte en kinesiska i Shenzhen som var servitris och som kunde lite englelska att locka med en sköldpadda. Hon lyfte upp en levande sköldpadda stor som en tallrik och lät oss titta på den och frågade "Are you hungry?"

I Hong Kong , Sydkina och i dom kinesiska kvarteren i Singapore fanns flera helt vegetariska kinarestauranger som serverade rätter på grönsaker och mock-meat alltså "veg-kött" gjort av vete. Finns att köpa på konserver i en del asiatiska affärer i Sverige. Man använde också en hel del tofu. Jag kan verkligen rekommendera alla att besöka en sån restaurang. Även köttfantasten lär älska maten.

Thailand upplevde jag som det knepigaste asiatiska landet jag besökt som vegetarian. Inte för att det var ett dugg knepigt egentligen men det fanns inte samma utbud och variation som i andra delar av Asien jag har varit. Jag åt mest stekt ris och grönsaker och stekta nudlar och grönsaker. Gott men inte så mycket variation.

I Latinamerika har jag bara besökt Mexico , Guatemala , Belize och Honduras (mycket hastigt). Bäst av dom tyckte jag att Mexico var. Där fanns alltid tacos som man plockade ihop fyllning till själv (ofta olika grillade grönsaker och goda såser som starka tomatsåser och den välkända avokadoröran guacamole) eller quesadillas -ostfyllda tortilla med sallad. I dom andra länderna åt jag mycket pasta och tomatsås och pizza och sallad. I Venezuela hade dom Arepas med queso guayanes som fanns precis överallt. Arepas är ett majsbröd som är typiskt för Venezuela och kan vara fyllt med vad som helst. Queso guayanes är en jättegod vit ost som inte smakar som någon annan ost jag har ätit. Annars kunde man alltid äta sallad och stekta matbananer. Helt okey men kanske inte det roligaste som finns.

Kinarestauranger finns över hela världen och dom brukar alltid ha en eller ett par vegetariska rätter. Oftast är det både gott och billigt. Samma sak gäller pizzerior. Man brukar också överallt kunna få tag i pasta och tomatsås eller sallader om man vågar äta det. Men det är ju kul att kunna prova mer lokala rätter.