Francisco Franco
Efter spanska inbördeskrigets slut 1939 så tog Francisco Franco och hans fascistiska Falangistparti över maken i landet. Han avskaffade fria val , förbjöd andra partier än sitt eget och andra religoner än den romerska-katolska kyrkan, yttrande och press friheten försvann, dom gamla regionala språken som t.ex baskiskan , katalanskan , galiciskan och asturiska förbjöds, likaså dom regionala flaggorna. Människor som opponerade sig torterades och avrättades , andra flydde utomlands.
Franco gynnade storgodsägare (Spanien var vid den här tiden ett jordbruksland med mycket djupa klassklyftor) och gav bland annat tillbaka jord som delats ut till jordlösa lantarbetare under en tidigare jordreform. Militären tillhörde också en gynnad grupp.
Mycket av det här ledde till en kraftig nedgång i den spanska ekonomin och 40-50-talet var väldigt svåra för do flesta spanjorer. 50-talet brukar kallas años de hambre hungers år. Efter 1945 var knappast fascism en populär politisk ideologi i världen så många länder fördömde Spanien och införde embargon. Så Spanien var ganska isolerat under diktaturen.
Trots att Franco styrde landet med järnhand mellan 1939 och 1975 så hade han aldrig stöd av mer än 30 % av befolkningen och då främst bland militärer och dom högre samhällsskikten.
Han hade ju kuppat makten genom att inleda krig mot en folkvald regering och vinna kriget och göra sig själv till diktator på livstid. Jag kan också nämna att när Francos och Falangistpartiet stod som segrare i inbördeskriget skickade dåvarande påven Pius XII ett hyllningstelegram där han bl.a "gratulerade till Spaniens katolska seger"
Efter Francos död har Spanien förvandlats till ett helt annat land. Idag är det som vilket Västeuropeiskt land som helst. Ekonomin här växt och levnadstandarden har ökat kraftigt. I dagens Spanien råder yttradefrihet, pressfrihet, religonsfrihet och man har fria val. Man har livliga internationella kontakter och är medlem i en rad internationella organisationer.
Till skillnad från vissa fd. kommuniststater finns här ingen som längtar tillbaka. Man hör aldrig någon prata om att det var bättre på Francos tid. Visst har jag läst att vissa gamlingar an tycka att krimminaliteten och drogmissbruk har ökat och sånt fanns minsann inte på Francos tid. Men hans gamla parti finns fortfarande men har bara några tusen medlemar. När minnet av hans dödsdag hyllas 20 november varje år brukar några hundra sluta upp. Motdemostranterna är ofta 10 gånger fler. Men märkligt nog finns fortfarande statyer på Franco och gator och torg uppkallade efter honom runt om i Spanien även om allt fler har tagits bort eller döps om.
Redan när Franco dog var han ensam och hade lite stöd bland både omvärlden och sitt eget folk. Endast fyra länder skickade höga representanter till begravningen det var Vatikanen som representerades av en hög kardinal, Chile representerades av diktatorn Augusto Pinochet , Filipinerna av presidenthustrun Imelda Marcos och USA av vice presidenten Nelson Rockerfeller.
Francisco Franco
Franco gynnade storgodsägare (Spanien var vid den här tiden ett jordbruksland med mycket djupa klassklyftor) och gav bland annat tillbaka jord som delats ut till jordlösa lantarbetare under en tidigare jordreform. Militären tillhörde också en gynnad grupp.
Mycket av det här ledde till en kraftig nedgång i den spanska ekonomin och 40-50-talet var väldigt svåra för do flesta spanjorer. 50-talet brukar kallas años de hambre hungers år. Efter 1945 var knappast fascism en populär politisk ideologi i världen så många länder fördömde Spanien och införde embargon. Så Spanien var ganska isolerat under diktaturen.
Trots att Franco styrde landet med järnhand mellan 1939 och 1975 så hade han aldrig stöd av mer än 30 % av befolkningen och då främst bland militärer och dom högre samhällsskikten.
Han hade ju kuppat makten genom att inleda krig mot en folkvald regering och vinna kriget och göra sig själv till diktator på livstid. Jag kan också nämna att när Francos och Falangistpartiet stod som segrare i inbördeskriget skickade dåvarande påven Pius XII ett hyllningstelegram där han bl.a "gratulerade till Spaniens katolska seger"
Efter Francos död har Spanien förvandlats till ett helt annat land. Idag är det som vilket Västeuropeiskt land som helst. Ekonomin här växt och levnadstandarden har ökat kraftigt. I dagens Spanien råder yttradefrihet, pressfrihet, religonsfrihet och man har fria val. Man har livliga internationella kontakter och är medlem i en rad internationella organisationer.
Till skillnad från vissa fd. kommuniststater finns här ingen som längtar tillbaka. Man hör aldrig någon prata om att det var bättre på Francos tid. Visst har jag läst att vissa gamlingar an tycka att krimminaliteten och drogmissbruk har ökat och sånt fanns minsann inte på Francos tid. Men hans gamla parti finns fortfarande men har bara några tusen medlemar. När minnet av hans dödsdag hyllas 20 november varje år brukar några hundra sluta upp. Motdemostranterna är ofta 10 gånger fler. Men märkligt nog finns fortfarande statyer på Franco och gator och torg uppkallade efter honom runt om i Spanien även om allt fler har tagits bort eller döps om.
Redan när Franco dog var han ensam och hade lite stöd bland både omvärlden och sitt eget folk. Endast fyra länder skickade höga representanter till begravningen det var Vatikanen som representerades av en hög kardinal, Chile representerades av diktatorn Augusto Pinochet , Filipinerna av presidenthustrun Imelda Marcos och USA av vice presidenten Nelson Rockerfeller.
Francisco Franco
posted by Thérèse at 1:42 fm
2 Comments:
"de högre samhällsskiten"
Freudiansk felskrivning? :D
Haha , kanske det. Skriver för snabbt på datorn ibland och måste ändra efteråt
Skicka en kommentar
<< Home