modersmål och nostalgi
Jag längter inte "hem" till Sverige har jag många gånger skrivit. Det känns lite märkligt att där hemma har blivit där borta. Men ibland kan jag längta efter att höra svenska språket omkring mig ute. Eller att kunna tala med folk på det språk jag uttrycker mig absolut lättast. Speciellt om jag ska tala med myndighetspersoner , lite surr på en bar spelar ingen roll. Jag klarar mig alldeles utmärkt på spanska men jag lärde mig det som vuxen så det ligger inte lika nära som svenskan.
Också att veta hur allt fungerar. Vem man ska ringa i olika fall och vart man ska vända sig med olika saker är skönt. Så kan jag sakna att det är så mycket jag inte vet om Spanien. Då menar jag inte saker som kultur och historia som jag ganska lätt kan läsa mig till eller fråga folk. Tänk på att det finns mycket som varje svensk vet som kanske inte är självklart för en utlänning.
En utlänning som bott ett kort tag i Sverige känner förmodligen inte till Staffan Westerberg , Magnus och Brasse , Ted Gärdestad , Lill-babs , Varuhuset , Storstad, Sällskapsresan , Bamse och mycket, mycket annat
Så saknar jag saltlakrits förstås!
Också att veta hur allt fungerar. Vem man ska ringa i olika fall och vart man ska vända sig med olika saker är skönt. Så kan jag sakna att det är så mycket jag inte vet om Spanien. Då menar jag inte saker som kultur och historia som jag ganska lätt kan läsa mig till eller fråga folk. Tänk på att det finns mycket som varje svensk vet som kanske inte är självklart för en utlänning.
En utlänning som bott ett kort tag i Sverige känner förmodligen inte till Staffan Westerberg , Magnus och Brasse , Ted Gärdestad , Lill-babs , Varuhuset , Storstad, Sällskapsresan , Bamse och mycket, mycket annat
Så saknar jag saltlakrits förstås!
posted by Thérèse at 2:40 fm
6 Comments:
Ja, de där grejerna kommer man aldrig ikapp med. Skådisar, sångare, tv-presentatörer.
Liksom en massa nya dyker upp i Sverige, som man aldrig blir bekant med på samma sätt.
Tror att man, om man är väldigt intresserad av detta, vad man kanske kan kalla populärkultur, lättare blir olycklig av alltsammans. Själva flytten. Man får skaffa sig andra intressen, helt enkelt. Vilket kan vara svårt. Men går gör det.
Känner igen situationen, särskilt när man har med myndiheter och allt administrativt att göra. Sofia brukar säga en klockren sak när allt är jobbigt och man inte förstår.-Dom vill inte ha oss här. Och så kan det kännas ibland när man stångar huvudet blodigt mot administrationen och inte förstår och inte kan förklara på ett vettigt sätt. Men sen när man kommit över hindret så är livet riktigt bra igen, som nu när vi varit hos prefecture. Men jag antar att man måste umgås mycket med fransmänsyskor i ditt fall spanjorerskor för att komma nära humorn och den riktiga myskulturen
karin - jag är ganska ointresserad av populärkultur men det var mer "vad varje spansk vet men ingen utlänning vet" eller för att vända på det "vad varje svensk vet" som man kan känna sig utanför. Gamla TVprogram eller folk är svårare att läsa sig till än historiska händelser eller kultur du kan se på ett museum
Robban - Mybndigheter i utlandet är asjobbiga och man vet aldrig vart man ska och varför. Men ändå ska Spanien och Frankrike vara smidigt för oss som kommer från ett annat EU-land. Ännu värre lär det vara för dom som kommer från ländern utanför EU eller dom nya Östeuropeiska länderna som man har undatagsregler för
Robban: Ta det inte personligt. Min spanska pojkvan kanner precis lika dant nar det galler administrativa saker. Vi har pratat mycket om det och jag maste saga att inte heller Sverige ar direkt nagra stjanor pa den biten. Men det e klart det ar jobbigare nar man ar utlanning.
Åh, varför vill man alltid ha det man inte har? Efter ett längre tag i utlandet saknar kan man sakna att allt bara är "som vanligt" runtomkring en, t.ex. att alla bara pratar svenska, att man utan hinder tar sig fram (för utan hinder tar jag mig inte fram i Frankrike), att varorna i mataffären är desamma som hemma osv...
Och sen, när man kommer till Sverige, i mitt fall då, saknade jag att höra franskan runtomkring mig. Redan på Beauvais i väntan på flyget till Sverige var det såklart massor av svenskar och jag kände en irritation mot svenska språket! Jag förstod inte varför, men jag tyckte det var jättejobbigt att bara höra svenska... Skumt.
Mandi - fast en hel del som t.ex flyttanmälan som man kan fixa på nätet eller över telefon i Sverige måste man i Spanien personligen bege sig till ett kontor , köa, fylla i blanketter och visa upp sig.
Barajagjohanna - jovisst är det så. Man saknar det man inte har. Så sugen på saltlakrits som jag är i Madrid har jag inte varit tidigare. Sen finns det en stor fördel med att alla runtomkring pratar ett annat sprråk. Jag och familjen får liksom ett hemligt språk. Inte för att vi någonsin sitter och pratar om folk som sitter bredvid oss men när vi pratar om likadana saker som i Sverige förstår ingen utomstående. Vilket ialllafall mina barn är lite fascinerade av
Skicka en kommentar
<< Home