Spanska inbördeskriget

12 april 1931 hölls ett val i Spanien där spanjorerna röstade för införandet av republik , en president valdes och en vänster-mitten-regering bestående av ett antal småpartier tillsattes. Två dagar senare avgick kung Alfonso XIII och reste med sin familj till Rom.

5 år senare i gryningen 18 juli 1936 anföll en grupp högerxtrema sammansvurna militärer under ledning av general Francisco Franco den spanska besittningen Melilla i Marocko. På några timmar hade kuppmakarna eller nationalisterna som dom kom att kallas tagit över hela stan. Dom som gjorde motstånd sköt eller fängslades för att senare avrättas. Upproret spred sig snabbt militärer med högersympatier började tillfångata och avrätta liberala politiker , socialister , anarkister , kommunister och fackföreningsledare i sina respektive militärområden

Det spanska inbördeskriget var synnerligen grymt. Många menar att det var det första kriget i historien där civilbefolkningen blev måltavla för arméer. Välkänt är tillexempel bombningen av den lilla baskiska staden Guernica där Fraco fick hjälp av Hitlers tyska flyg att vräka ner 50000 brand och splitterbomder över den lilla staden. Efteråt återstod bara en rykande ruinhög och över 1000 människor hade dött , andra var svårt skadade. Det fanns inga militära anläggningar och fabrikerna utanför staden lämnades oskadda. Bombningen var den första i historian där målet enbart var terror mot civilbefolkningen men fler skulle följa Madrid , Barcelona , London , Dresden , Hanoi , Hiroshima , Nagasaki , Sarajevo , Bagdad ......


När Picasso som befann sig i landsflykt i Paris fick höra talas om Guernica målade han en väldig tavla med samma namn som blev ett manifest över krigets vanvett. Franco hatade tavlan innerligt och den kom inte till Spanien förrän efter hans död. Idag kan man se den på Museo del Arte Reina Sofia i Madrid.

Frivilliga från hela världen åkte till Spanien för att kämpa på republikens och nationellas sida, dock var det förstnämnda vanligast. De 40000 från 53 nationer som slogs frivilligt för republiken organiserades i så kallade internationella brigade. I dessa brigader fanns det cirka 500 svenskar, varav merparten kommunister. Nationalisterna hade stöd av frivilliga ifrån Nord-Afrika och Irland.

Av dom cirka 500 svenskar som reste till Spanien för att slåss mot facsismen var det 200 som aldrig återvände utan dog i Spanien. Många fick uppleva hemska grymheter och mådde mycket dålig när dom kom hem. Egentligen var det förbjudet att resa till Spanien från alla Västeuropeiska länder. I Sverige kunde straffet bli 6 månaders fängelse men jag vet inte om någon någonsin dömdes till det.

Länge såg det ut som om facsisterna skulle misslyckas med sitt uppror , inte minst tack vare alla frivilla som strömmade till. Men styrkeförhållanderna vände när Tyskland , Italien och Portugal gick in i kriget på Francos sida. Slutligen segrade facsistern 31 mars 1939 och Spanien blev en diktarur fran till 1975 då Fraco avled.

En av dom mest kända krigsfotografier någonsin är tagen av fotografen Robert Capa och visar den republikanska soldaten Federico Borrel som stupar för facisternas kulor vid Cordobafronten

Egentligen finns hur mycket som helst att skriva om spanska inbördes kriget. Många böcker har också skrivits och det har gjorts filmer. I Spanien finns under ytan många oläkta så trots att det är 67 år sen kriget slutade. Varje familj har sina mörka minnen , varje datum och varje plats förknippas med ohyggliga grymheter.

När internationella brigaden friade sitt 60 års jubileum 1996 bjöds alla frivilliga som var i livet till Spanien och förärades spanskt hedersmedborgarskap. Man reste också runt och besökte olika platser i Spanien. Vart än dom gamla kämparna kom så väntade folkmassor med blommor och applåder. "Ni är våra hjältar , vi ska aldrig glömma vad ni gjorde för Spanien" upprepade både unga och gamla. 8 svenska frivilliga reste ner och deltog i jubileumet.


republikens flagga

Under Fracos diktatur fanns ingen yttrandefrihet , religonsfrihet , pressfrihet. Alla språk utom spanska förbjöds. Oliktänkande fängslades , torterades eller gick i landsflykt.
När Spanien på 60-talet började satsa på att försöka locka turister till landet var det många som protesterade mot att semestra i en diktatur. I Sverige fanns en rörelse som derv bojkott av Spanien.
på 70-talet skrev Björn Afzeliuz sången Juanita på detta tema. Några rader i sången är

Men här springer ni och göder nåt
Han har bekämpat med risk för eget liv
Så ge er av! Jag är trött på er svängar!
För ni fördröjer bara frihetens stund
Och ni borde veta att turisternas pengar
Är som honung i förtryckarnas mun

Idag är Spanien ett helt annat land än det var under Fracos diktatur så nu finns ingen anledning till bojkott. Så res gärna till Spanien men våga er iväg från stränderna och chaterhotellen för där finns ett helt annat Spanien med en rik kultur och historia väl värd att upptäcka.
Däremot tycker jag att man kan tänka på när man ska ut och resa vilken typ av land man ska till. Är det okey att åka till ett ställe där mänskliga rättigheter systematiskt kränks? Ska man bara ligga på en strand eller shoppa billiga grejer kan man väl lika gärna göra det i ett demokratiskt land.
(fast jag är inte perfekt själv , jag har besökt länder med omtvistade regimer)