söndag, december 17, 2006

17 december

Förra året det här datumet hade jag och familjen nyligen flyttat ner till Madrid. Vi bodde tillfälligt i en möblerad lägenhet och letad efter något mer permanent. Just det här datumet var vi på jubasar på skandinaviska skola i Madrid där min dotter senare började och gick i två månader innan vi flyttade henne till en spansk skolan. Den spanska skolan var både billigare och bättre och låg nära makens jobb. Då trodde jag inte att jag skulle vara tillbaka i Sverige efter bara ett år utan planen var att stanna flera år. Men ofta blir inte saker såsom man planerar , men det kan ju bli bra eller till och med bättre på ett annat sätt.
Igår kväll läste jag en bok på spanska och lyssnade på barnens begäran på spansk musik i bilen när jag körde från Uppsala hem till Stockholm. Fick riktigt Spanien -sug. Faktiskt första gången jag verkligen längtade tillbaka även om jag inte vill tillbaka. Fast till Spanien och Latinamerika vill jag förstås åka ofta och mycket. Jag skulle gärna vilja ha någon annan än dottern här i Sverige som jag kunde prata spanska med ibland.

För två år sen det här datumet gifte jag mig i Paris. Det var hur kul och mysigt som helst. Ett bröllop i en av världens vackraste och mest romantiska städer kan ju bara inte bli annant än kul och mysigt. Nu är ju inte vi gifta längre men det är naturligtvis varken Paris eller Frankrikes fel. Jag har inte varit i Paris sen dess och har verkligen Paris-sug. Måste se till att komma dit nästa år.

För tre år sen den här dagen var jag i den lilla vackra fiskebyn Choroni eller Puerto Colombia i Venezuela. Badade i varmt karibiskt hav och åt arepas con queso guayanes. Arepas är ett sorts majsbröd som serveras med olika fyllningar. Arpas kan i princip fylls med vad som helst. Venezuelas nationalrätt skulle nog dom flesta venezuelaner säga. Mycket gott , mättande och billigt. Finns att få tag i överallt. Queso guayanes är en sorts vit ost som jag blev mycket förtjust i men som jag inte har hitta utanför Venezuela. Som kuriosa kan jag säga att Venezuelas president Hugo Chavez bjöd Fidel Castro på kyckling och queso guayanes när jag var där för tre år sen. Något som Castro uppskattade mycket , iallfall om man får tro den venezuelaska pressen.
Venezuela som jag reste runt i under en dryg månad är också ett ställe jag gärna skulle vilja åka tillbaka till. Ett intressant , vackert och vänligt land. Just Choroni var faktiskt en av mina favoritplatser i Venezuela. Stranden Playa Grande i Choroni måste vara en av världens vackraste stränder. Även den lilla byn vid stranden är fantastisk. Jag tipsade en kompis som var landet om platsen och även han blev mycket förtjust.

Idag har jag bara varit hemma och bakat pepparkakor med barnen.Minst lika mysigt som att vara på svensk julfest i Madrid , gifta sig i Paris eller ligga på en vacker karibisk strand. Fast ska jag vara ärlig hade jag nog inte bakat pepparkakor om inte barnen sagt att dom ville. Visst är det gott och trevligt men degen tar ju aldrig slut. Man kavlar ut den om och om igen. Vi blev lite less alla tre så pepparkakorna blev tjockare och tjockare för varje utbakning. Det är lättare och roligare att baka lussekatter som vi gjorde för två veckor sen.
Sen ska vi väl tända tre ljus , titta på julkalendern, öppna dagens lucka , mysa och ha allmänt trevligt. Jag lånade två deckare av min pappa igår som jag hade tänkt börja läsa.

Så även saker inte blir som man har tänkt sig kan det bli bra. Jag är nöjd och mår bra nu. Det enda jag saknar och verkligen känner att jag behöver så snabbt som möjligt är ett jobb. Eller iallfall en lön. Så saknar både jag och barnen deras pappa och vill att han ska komma "hem" från Madrid och fram tills han flyttar "hem" komma och hälsa på ofta. Även om det är skönt och mysigt att vara ensam med barnen, och jag egentligen inte vill vara ifrån dom, kan det vara trevligt att ha lite mer egen vuxentid också. Nu kommer jag att få massor av egen vuxetid över jul och nyår och barnen får mycket tid med sin pappa.

5 Comments:

Blogger Anna Malaga said...

Jag tycker ocksâ att pepparkaksdegen aldrig tar slut. Hade hellre ätit upp den istället för att baka ut den.
Om ni ska ner till svärföräldrarna i sommar, hoppas jag att vi kan träffas och prata lite spanska. Eller vi kan komma upp till Stockholm.

5:32 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

När du blir barnfri över Jul och nyår bör du ta chansen och lägga in dig på en köttrehabiliteringsklinik för att komma tillbaka till ett värdigt liv som köttätare.

Jag lovar att stödja dig i din utveckling - jag skall finnas vid din sida för varje litet framsteg (läs tugga) du tar!

5:47 em  
Blogger Thérèse said...

Anna - ja , degen är inst lika god kanske t.o.m godare än dom färdiga pepparkakorna. Ni är alltid välkomna , hör av er så sätter jag på kaffe och v kan prata spanska. Jag får väl försöka ta mig till Spanien också.En tipp till Malaga med famijen vore inte fel;)

Niklas - Köttrehabeliterng? Haha finns det? Är det du som driver det? Jag tror jag ska njuta en vegetarisk julhelg och längta efter mina barn. Men tack för ditt stöd.

6:21 em  
Blogger Coola Morsan said...

Puerto Columbia är ett av ställena jag tänker mig till i Venezuela. Skulle vilja till ögruppen Los Roches också, men där kanske det är alltför lite folk för ensamresande?

11:47 em  
Blogger Thérèse said...

Cool morsan - ska du till Venezuela kommer du att få en kanonresa. Att ta sig till Los Roches är ganka dyrt. Jag var inte där en har hört att det ska vara fint.
Puerto Colombia är jättefint. En by somär hur mysig som helst , säkert väldens vackraste strand ,små mysiga hotell och restauranger. Runt allt höga berg klädda med regnskog där apor och papegojor skränar.
Bara bussresan eller taxiresan från staden Maracay är en upplevelse. På slingrande vägar över dom höga djungelkläddabergen. Utsikten och djur/växt-livet är fantastiskt. Något jag verkligen kan rekommendera.
Ta med pengarför det finns ingen bank eller bankomat , eller fanns inte när jag var där för tre år sen.

12:19 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home