lördag, november 11, 2006

kvällens boktips

Jag tycker om att läsa och läser mycket. Jag gillar egentligen alla typer av böcker så jag varierar mig en hel del.
Läste nyligen om boken Anhörig av Katerina Janouch. Alla som har eller har haft en ahörig eller vän som är missbrukare kommer garanterat att känna igen sig i boken.

Boken är delvis självbiografisk då Katerians man missbrukat alkohol och kokain. Många av oss har kanske fördomar om att mossbrukare är trasiga ständigt fulla människor som supit bort hemmet , familjen och jobbet. Bokens missbrukare är en arbetande familjefar som tjänar bra och är välvårdad och snyggt klädd.

Det är den här typen av missbruk som är så lömskt för det tar tid innan det syns. Missbrukaren kan ha fin utbildning , bra jobb , vara en kul kompis och en underbar förälder.
Precis som i boken Anhörig finns bakom missbrukaren ofta anhöriga som genom att dölja för omvärlden vad som pågår indirekt hjälper missbrukaren att fortsätta dricka och eller ta droger. Det är oerhört tungt och jobbigt för familjen att leva med en missbrukare.
I bokens efterord uppmanar Katerina alla som lever med en missbrukare att sparka ut honom.
"Till alla medberoende vill jag säga (med ömhet).Visa att du har behov. Kräv utrymme. Börja tänka på hur du själv mår, förutom att bara tänka på alla andra hela tiden. Och sluta tyck synd om ditt älskade fyllo. Sparka ut honom istället. Då gör du honom en verklig tjänst"

Jag har inte läst något annat av Katerina Janouch än den här boken och den kan jag verkligen rekommendera till alla.

5 Comments:

Blogger becka said...

Har också läst den och den ärsuperbra, men man blev samtidigt lite arg för att hon lät det gå så långt och utsatte sina barn för att leva under samma tak som honom under så lång tid. Han var ju trots allt inte en snäll "vardagsalkis" som gick och lullade runt, utan full och hög som ett hus nästan hela tiden. Men visst; jag förstår att det är lätt att säga när man själv inte lever i samma situation. Det är mycket svårare när man älskar någon och förtvivlat gärna vill hålla ihop familjen! Jag tycker dock att man ALLTID ska sätta barnen främst.

10:42 em  
Blogger Thérèse said...

Becka - det är en jättebra bok. Självklart ska man alltid sätta barnen främst. Samtidigt är det svårt för alla att bryta upp oavsett om man har så eller stoa problem. Har man dessutom barn så vill man ofta försöka hålla ihop familjen och man hoppas att det ska bli bättre.

11:22 em  
Blogger Anna Malaga said...

Boken är säkert jättebra, träffande och hjälper mânga, eftersom alla talar sâ väl om den. Jag läste däremot bara en tredjedel, eftersom jag blev sâ irriterad pâ henne. Jag tycker inte alls att hon kan vara ett föredöme för nâgon: killen hade ju problem redan INNAN han träffade henne, hon hade dessutom ett barn tidigare. Men de flyttade ändâ ihop (han var ju sâ cool och duktig och en "viktig person" i vissa kretsar) och skaffade fyra barn till, snacka om dâligt omdöme (i min mening). Det är stor skillnad om man har varit tillsammans i mânga âr och har barn ihop, dâ kan jag förstâ att man kanske försöker lappa ihop det "för länge". Men, nej, jag gillade inte alls hennes attityd.

8:26 em  
Blogger Anna Malaga said...

Nu skrev jag för fort: jag menar att det är skillnad om man har bott ihop länge och har barn ihop när problemen börjar.

8:28 em  
Blogger Thérèse said...

Anna - jag håller med dig också. Jag har väl lite svårt att förstå henne. Samtidigt tycker jag boken är br för den skildrar en annan sorts missbrukare än an vanligen brukr läsa om. P C Jersilds bok Fimpen handlar ju om en kille som bor på gatan ochfår delirium titt som tätt och har kompisar som hete Lusen och Bultenoch sånt.
Mig veterligen finns de få skildrigar av missbrukare som lever familjeliv och har jobb.
Så förstår jag självklart också att man vill hålla ihop familjen så länge det är möjligt.

9:35 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home