bombhot
Den stora nyheten i dag i både svensk och spansk media är bombhoten i England. Naturligtvis är bomber , krig , terror och våld mot civilbefolkningen alltid fel oavsett vem eller vilka som utför det.
11 mars 2004 ägde ett terrorattentat rum i Madrid. Tre pendeltåg sprängdes i morgonrusningen 192 människor dog och över 2000 skadade i ett av dom värsta attentat som ägt rum i Europa under fredstid. Madrid och Spanien har regelbundet drabbats av attentat från den baskiska separatistorganisationen ETA. Den 24 mars i år inledde ETA en permanent vapenvila.
Det märks i Madrid att man har drabbats av terrorattacker för det finns betydligt fler poliser på gatorna här än i Stockholm. På tunnelbanor och pendeltågen finns vakter både på tågen och stationerna.
Det kanske är lite väl att säga att människorna i en viss stad blir vana vid attentat.
För ganska många år sen besökte jag en kompis som då bodde i London. Vid den här tiden var IRA betydligt mer aktiva än idag. En förmiddag när vi skulle ta tunnelbanan var stationen avspärrad för att IRA hade bombhotat den. Jag tyckte det var smått obehagligt men varken min kompis eller londonborna runt oss reagerade särskilt mycket. Min kompis sa "Jaha en bomb , då går vi och tar en kopp te så länge"Jag kan tänka mig att det finns en likande attityd här i Madrid.
I december när jag kom hit till Madrid placerade ETA ut några bomber på några kullar vid en av stadens ringleder. Ringleden stängdes av och det verkade irritera madridborna mer än bomberna. Naturligtvis var det fullt av människor på den avstängda ringleden som stod och tittade när bomberna detonerade på kullarna och jord och grästuvor flög i luften.
7 juli 2005 sprängde några självmordsbombare sig till döds i Londons tunnelbana. Över 50 människor dog och över 700 skadades i det attentatet. Samma dag träffade jag en kompis som är född och uppvxen i London. Precis som alla andra var han naturligtvis chockad , arg och ledsen men han kände inte att London var en otrygg eller otryggare stad. Han hade pratat med sin familj och enligt dom förflöt livet i London realtivt vanligt och folk åkte tunnelbanan som vanligt.
11 mars 2004 ägde ett terrorattentat rum i Madrid. Tre pendeltåg sprängdes i morgonrusningen 192 människor dog och över 2000 skadade i ett av dom värsta attentat som ägt rum i Europa under fredstid. Madrid och Spanien har regelbundet drabbats av attentat från den baskiska separatistorganisationen ETA. Den 24 mars i år inledde ETA en permanent vapenvila.
Det märks i Madrid att man har drabbats av terrorattacker för det finns betydligt fler poliser på gatorna här än i Stockholm. På tunnelbanor och pendeltågen finns vakter både på tågen och stationerna.
Det kanske är lite väl att säga att människorna i en viss stad blir vana vid attentat.
För ganska många år sen besökte jag en kompis som då bodde i London. Vid den här tiden var IRA betydligt mer aktiva än idag. En förmiddag när vi skulle ta tunnelbanan var stationen avspärrad för att IRA hade bombhotat den. Jag tyckte det var smått obehagligt men varken min kompis eller londonborna runt oss reagerade särskilt mycket. Min kompis sa "Jaha en bomb , då går vi och tar en kopp te så länge"Jag kan tänka mig att det finns en likande attityd här i Madrid.
I december när jag kom hit till Madrid placerade ETA ut några bomber på några kullar vid en av stadens ringleder. Ringleden stängdes av och det verkade irritera madridborna mer än bomberna. Naturligtvis var det fullt av människor på den avstängda ringleden som stod och tittade när bomberna detonerade på kullarna och jord och grästuvor flög i luften.
7 juli 2005 sprängde några självmordsbombare sig till döds i Londons tunnelbana. Över 50 människor dog och över 700 skadades i det attentatet. Samma dag träffade jag en kompis som är född och uppvxen i London. Precis som alla andra var han naturligtvis chockad , arg och ledsen men han kände inte att London var en otrygg eller otryggare stad. Han hade pratat med sin familj och enligt dom förflöt livet i London realtivt vanligt och folk åkte tunnelbanan som vanligt.
posted by Thérèse at 11:22 em
5 Comments:
Ja, usch, man blir van vid attentat till slut. T.om i min lilla byhâla har vi haft en bilbomb.
Den 11 mars, hörde jag om tâgbomen pâ radio och tänkte "jaha, nu är det dags för ETA igen". Men när jag sen satte pâ TV:n var det nâgot som inte stämde. Det var för stort och framför allt för tyst, pâ nâgot vis. Ingen skrek förolämpningar mot ETA, det var bara en chockad tystnad.
Det var första gângen vi upplevde nâgot sânt, och jag hoppas det var den sista.
Usch vad obehagligt det är. Världen är en osäker plats men man kan ju aldrig gå och förbereda sig på att det kommer att ske ett terroristattentat just där man befinner sig.
Anna - när jag hörd om 11 mars så tyckte jag inte heller att det stämde med ETA , för stort och ingen varning. Oftast har väl ETA liksom IRA ringt och varnat innan att dom har placerat en bomb någonstans. Nu har ju ETA lagt ner sina vapen. Vilket var på tiden. Kanske kan man förstår dom lite under Franco-tiden. Idag är ju Spanien som vilken annan demkrati som helst så vill man driva frågan om ett självständigt Baskien kan man ju göra det som ett parti eller en organistaion.
Johnna - nej man vet ju aldrig vad ett terrorattentat inträffar även om vissa platser känns mer troliga än andra
London är en otrygg stad. New York och Madrid också. Men, frågan är om inte de som bor i Bagdad, Beirut och Jerusalem känner sig ännu mer otrygga.
Det är konstigt med incidenter i Västvärlden. Inte att de inträffar utan att vi inte fattar att det är så här många andra har det varje dag!
http://delameddig.blogspot.com för den som vill göra en egen insats!
Farsan Baloo - ja visst är Bagdad , Beirut och Jerusalem troligare mycket otryggare än London , Madrid och New York
Tack för påminnelsen , tänkte på det. Mycket viktig insamling.
Skicka en kommentar
<< Home