längtan
Hos Blancaflor hittade jag följande citat:
"Kanske är det invandarens lott att vara lycklig och olycklig på samma gång."
Blancaflor i sin tur citerade Linda Olsson som var sommarpratare i radion häromdagen. I år har jag inte lyssnat på en enda sommarpratare och under sommaren har jag knappt lyssnat på svensk radio alls.
Det stämmer nog på många. Jag tror dom flesta invandrare då och då drabbas av längtan efter det gamla hemlandet. Samtidigt har jag träffat många invandrare i Sverige och svenskar i utlandet som tycker att dom bor på rätt ställe och aldrig vill flytta. Många männsikor vill inte flytta från platsen där dom växte upp.
En del av mig skulle väldigt gärna vilja hitta en plats där jag känner att jag vill leva resten av mitt liv. Samtidigt är det inget som är bråttom. Jag gillar att leta och jag kan tänka mig att det finns flera platser som känns rätt eller ingen. Jag är dock inte säker på att den plats jag verkligen vill stanna livet ut ligger i Sverige eller Spanien.
Kanske är det som myten om den enda "stora kärleken". Vissa kanske träffar den "stora kärleken" i mellanstadiet , andra kanske aldrig gör det. Men det är ju trevligt att leta. Kanske finns det flera "stora kärlekar".
Det här blev rätt svamligt. Kanske beror det på att jag just nu känner mig fri att flytta vart jag vill. Den friheten är både läskig och hisnade men helt underbar. Även om andra delar av Spanien eller andra länder har varit uppe i mina tankar så är jag säker på att det blir Sverige just nu. I framtiden har jag inget emot att leva som utlandssvensk igen. Men då ska jag göra något inte bara vara någons fru.
"Kanske är det invandarens lott att vara lycklig och olycklig på samma gång."
Blancaflor i sin tur citerade Linda Olsson som var sommarpratare i radion häromdagen. I år har jag inte lyssnat på en enda sommarpratare och under sommaren har jag knappt lyssnat på svensk radio alls.
Det stämmer nog på många. Jag tror dom flesta invandrare då och då drabbas av längtan efter det gamla hemlandet. Samtidigt har jag träffat många invandrare i Sverige och svenskar i utlandet som tycker att dom bor på rätt ställe och aldrig vill flytta. Många männsikor vill inte flytta från platsen där dom växte upp.
En del av mig skulle väldigt gärna vilja hitta en plats där jag känner att jag vill leva resten av mitt liv. Samtidigt är det inget som är bråttom. Jag gillar att leta och jag kan tänka mig att det finns flera platser som känns rätt eller ingen. Jag är dock inte säker på att den plats jag verkligen vill stanna livet ut ligger i Sverige eller Spanien.
Kanske är det som myten om den enda "stora kärleken". Vissa kanske träffar den "stora kärleken" i mellanstadiet , andra kanske aldrig gör det. Men det är ju trevligt att leta. Kanske finns det flera "stora kärlekar".
Det här blev rätt svamligt. Kanske beror det på att jag just nu känner mig fri att flytta vart jag vill. Den friheten är både läskig och hisnade men helt underbar. Även om andra delar av Spanien eller andra länder har varit uppe i mina tankar så är jag säker på att det blir Sverige just nu. I framtiden har jag inget emot att leva som utlandssvensk igen. Men då ska jag göra något inte bara vara någons fru.
posted by Thérèse at 4:24 em
13 Comments:
Ja, jag tror att man pratar för mycket om invandrare som klump. Många är fria att röra sig överallt både i sitt nya land och tillbaka men många kan inte resa tillbaka. Jag har bla trffat folk från Kuba och från Iran som inte kan resa tillbaka hem.
Själkv drabbas jag inte av hemlängtan eftersom de hem som jag har bott i inte längre är bebodda av mina föräldrar men ibland så saknar jag mina syskon...
Fred - du har absolut rätt , för dig och mig ligger ju hemlandet bara några timmars flygresa bort och biljettpriserna är överkomliga. Vi är fria att resa eller flytta tillbaka när vi vill. Så är det tyvärr inte för alla , jag har också träffat människor som inte kan resa tillbaka till sina hemländer.
Jag uttryckte mig slarvigt och hade väl mest min egen situation i huvudet när jag skrev
Jag beundrar dig verkligen för att du säger att du inte har bråttom att hitta "din" plats här på jorden. Själv har jag verkligen inte hittat min plats än, och jag börjar känna lite panik nu vid 30 års ålder att fortfarande inte veta vart jag vill bo, vad jag vill jobba med. Testade utlandet ett tag (vill gärna testa det igen), men har nu hamnat i en slags återvändingsgränd igen. Bor i en stad jag inte vill bo i, jobbar på ett jobb jag inte vill ha. Så jag beundrar verkligen dig för att i mina ögon iallfall,vara så modig och orädd. Hoppas allt ordnar sig jättebra för dig, så kanske vi syns i huvudstaden till hösten.
Linda - tack för dina snälla ord. Vet inte om jag känner mig så modig och orädd. Ibland skulle jag bara vilja kura ihop mig i ett hörn och gråta och ibland längtar jag så otroligt intensivt efter en uppmuntrande kram.
Jag har gift mig med fel man och borde ha lämnat honom för flera år sen. Men jag har väl varit feg. Så är det ju jobbigt när man har barn.
Nu har jag väl kommit till en punkt där jag inser att det inte går. Jag är just nu grymt besviken och arg på min make och orkar inte leva med honom mer. Så jag har inget val. Jag vet att när jag sitter på planet till Sverige och det geografiska avståndet mellan mig och maken ökar kommer jag att må bättre än jag gjort på länge.
Visst känns framtiden en aning osäker men jag kan ju inte leva i ett förhållande som inte fungerar bara för att det är tryggt och "man vet vad man har". Jag vill inte förtala mina barns far varken här på bloggen eller någonannanstans men jag kan säga att det har hänt så mycket tråkigt att det är ohållbart att göra något annat än att gå skilda vägar
Hoppas vi ses i huvudstaden i höst;)
Jag tycker det känns otroligt skönt att du säger att du inte har bråttom att hitta "din plats". Själv är jag bara 22 och jag känner mig jättestressad över att jag inte vet vare sig VAD jag vill eller VAR jag vill. Det känns verkligen otroligt jobbigt. När jag åkte till Paris sist hade jag flyttat hem till föräldrarna efter åren i Uppsala, och jag hade INGET som höll mig kvar. Ibland önskar jag att det var lite så nu, för allt blir så mycket mer komplicerat med en lägenhet fullt av möbler och andra saker. Bara tanken på att flytta bort det ger mig ångest! Dels för att jag älskar min lägenhet (åh, varför kan man inte flytta med sig lägenheten?!) men också för att det är ett sådant jobb... Just nu måste jag ha kvar lägenheten eftersom jag inte vet något, och et är trots allt min egen bostadsrätt som jag älskar, så sälja den är uteslutet... Jäklar vad jag svamlar känns det som, vad ville jag komma fram till?
Det sa jag redan i första meningen. Det känns skönt det du säger, jag ska försöka att tänka på det och inte stressa. Jag är ju trots allt inte så gammal, jag VET, men man känner ändå stressen när folk runtomkring har flyttat och verkligen stortrivs, pluggar sin fyra(eller tolv-(!))åriga utbildning som känns helrätt och så vidare...
Johanna - visst är det jobbigt ibland men samtidigt så vet jag inte om jag någonsin kommer att veta säkert vad jag vill göra eller var jag vill bo.
Jag får väl försöka ha det så bra och roligt som möjligt medans jag provar mig fram. Jag vet iallafall att jag varken vill vara engelskalärare eller hemmafru i Madrid. Alltid något.
Jag läste någonstans i en roman att varje person har en plats på jorden som känns helt rätt, precis som den där förälskelsen i helt rätt person. Men att det var omöjligt att både leva med en sådan person och på en sådan plats någon längre tid. Att det helt enkelt blir "för perfekt", rent extatiskt och därför konsumerar all ens energi. Därför skulle en sådan plats/person vara bäst på avstånd, som en tanke. Jag vet inte om det stämmer men det kan ju kanske vara en tröst när man flyttar runt på ständig jakt efter det där perfekta stället.
Sofia - nej jag vet inte heller om det stämmer. Bodil Malmsten skriver i Priset på vatten i Finistere att det finns en plats för varje människa precis som det finns en förälskelse som är "rätt". Stockholm är en het kanidat till min plats fast det finns flera.
Jag flyttar ju för att livet här inte fungerar och inte för att flytta till Sverige i första hand. Att vi kom hit berodde på att maken fick jobb här men jag var länge tveksam till att följa med. Jag vet inte om jag kan säga att jag ångrar att jag kom hit för min spanska har blivit bättre och jag har lärt känna en ny stad.
Jag kan ju inte göra något åt det som redan har varit och det som inte fungerade som jag borde ändrat för flera år sen. Men jag har ju möjlighet att påverka framtiden. Känns skönt
Vilket fint och träffande citat, jag skulle kunna skriva milslângt om just det, men fâr nog göra ett inlägg själv.
Det lâter som en knepig situation du är i just nu, och jag skickar en uppmuntrande kram härifrân. Jag hâller helt med om att det viktigaste av allt är att man själv kan förändra sitt läge och försöka hitta nâgot bättre. Kanske fâr man en knuff att ta ett sâdant här beslut när man plötsligt befinner sig utan "livet utanför", med vänner och jobb och dâ kan se saken lite klarare?
Om jag har fattat det rätt ska väl inte barnens pappa stanna i Madrid längre än ett âr eller sâ? Dâ borde det ju vara han som borde hitta jobb och bostad i er närhet när tjänsten är slut?
Jag hâller tummarna för att allt klaffar i Sverige. Om du trots allt funderar pâ att tillbringa vintern i Spanien är ju Malaga ett förslag. Man kan hyra möblerat till hyfsade priser när det är baja temporada, dvs. sept-juni och att hitta jobb här är inte sâ svârt. Det gâr massor av flyg till Madrid varje dag.
Du är hemskt väkommen hit till oss om du vill bo här nâgra dagar och kolla läget.
Anna - tack vad gulligt, ja jag har ju funderat i den riktningen också och kanske hitta något jobb inom turism eller bostadsförmedlande , där är det ju en tillgång att jag pratar flera språk. Spanjorerna är ju sällan så duktiga på engelska. Men nu har jag fixat ett ställe att bo på en ö utanför Stockholm.
Förresten, jag tycker att du ska bo i t.ex. Aix. Vackert, nära till havet, franskt, varmt, fullt av bardiskar...
Anna - haha det låter inte dumt , vackert , nära till hav och varmt är precis vad man önskar sig. Madrid är fint men ligger för långt från havet. Får väl göra ett studiebesök till Aix någon gång och kolla in bardiskarna , har varit i Marseille som inte ligger så långt därifrån
Excellent, love it! engine looksmart marketing search national lottery Discount car rental in ireland spy digital camera Car inspection 2f wax haw 28173 Cheap phone calls from cyprus Waterbed hose attachment State of minnesota taxes Custom cabinets make chicago sizes roulette casino game Bextra problem Can you take accutane twice Daily vitamin supplements reaction drugs Athletic equipment washers and dryers 2005 nissan altima se r quarter mile Does the stock market open Magnavox dvd player mwd200f 2000 honda cbr600rr
Skicka en kommentar
<< Home