skönhet

I Sverige idag råder ett egocentererat ideal , man ska vara ung , vacker och rik. Då är man glamourös och glamour , lyx och flärd är det man ska sträva efter. Yta är det viktigste. Så här kommer det naturligtvis inte alltid att vara. Inget består för evigt. Ideal kommer och går. Vi vanliga som varken vill eller kan leva upp till rådande skönhetsidela och gillar verkligheten bidar vår tid.

Skönhet och skönhetsideal är intressant för vad som har ansetts vackert har verkligen varierat genom historien. Idag finns också stora variationer mellan länder och kulturer.

Personligen är jag inte så intressead av yta. Jag sitter inte och trånar framför bilder på snygga kändisar och det har aldrig legat för mig att "spana" när jag är ute. Jag tycker inte det finns några fula människor.
För att förklara vad jag tycker är vackrast får jag ta lite hjälp av Nationalteaterns sång Bara om min älskade väntar
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet
Den största skönhet som finns är naturligtvis mina barns kärlek och min älskades leende.

Men det finns ju annat än människor som kan vara vackert. Det finns ju självklara saker som en paradisisk karibisk ö eller det svenska skogslandskapet. Sen finns det byggnader och platser som är så vackra att dom nästan tar andan ur en till exempel Stockholm , staden där jag föddes, måste vara en av dom vackraste platseran på jorden. I Louvren i Paris finns konst som är så vacker att man blir alldeles betagen. Min favorit är Nike från Samotrake



När jag bodde i Uppsala gick jag hem tillsammans med en vän som bodde i samma områd som mig en sen natt efter att ha festa på en studentnation. Vi gick längs ån och samtalet var väl inte så djuplodande på grund av all malt vi hade hällt i oss. Han beklagade sig mycket över hur dåligt krograggandet hade gått men så tittar han plötsligt på Uppsala Domkyrka som då var upplyst på nätterna och säger något i stil med att domkyrkan är det vackraste som finns och "vad är en brud mot en upplyst domkyrka". Visst Uppsala domkyrka är vacker även om jämförelsen var så där..

Den vackraste skönheten är det som finns i det fula , slitna och nergångna. Mänskligt lidande , fattigdom och misär är självklart aldrig vackert. Förfall däremot kan vara vackrare än det vackraste palats. Många av bilderna på bloggen Rostsverige är verkliga konstverk. En sliten tråkig förort kan eller en bruksort i förfall där fabriken lagt ner och människorna flytt kan vara underbart vacker. Förortsbetong kan vara vackrare än den vackraste marmor.
"Saker kan gå snett på ett skruvat nästan vackert sätt". Något som ofta händer speciellt i länder utanför Sverige , just det här är faktiskt ett citat hämtat från ett land i Sydamerika.
I dekadens och sunkighet kan det finnas något tilltalande som är vackrare än det lyckligaste äktenskap. Socialrealism är oftast vackrare än dom ljuvaste kärlekshistorierna , om man inte själv är inblandad i kärlekshistorian vill säga. Vardagen är vacker , så mycket vackrare än all glamour , lyx och flärd.
Det här är ju mina personliga åsikter och jag vet inte hur bra jag har lyckats förklara vad jag menar här så jag väljer att illustrera med bilder från Malmberget i Lappland. Titta och njut!