kvinnor och män
Jag fick följade fråga
Thérèse: kan du inte berätta mer om spelet mellan man och kvinna och den kulturella skillnaden mellan könen? Är kvinnan objektifierad? Hur står det till med jämlikheten, i relation till Sverige? Det vore jätteintressant, precis som dina andra inlägg. ;)
Egentligen är jag nog inte rätt person att svara på den och det kommer att bli flummigt , antagnade och svammel på hög nivå. Jag hoppas på hjälp och kritik från er som läser. Jag har aldrig varit tillsammans med en spanjor , eller hånglat med en spanjor mot en bardisk eller ens dejtat en spanjor. Visst har jag vänner som är och har varit ihop med spanjorer men jag har inte konsulterat någon inför det här inlägget. Jag är nog inte heller någon expert på kärlek och realtioner utan får hänvisa till Argastes kärleksskola men den riktar sig än så länge tyvärr bara till män.
Både spanjorer och svenskar är ju individer och allt är ju inte svart eller vitt heller även om det nog går att bena ut vissa skillnader. Generellt så klär sig spanska kvinnor mer kvinnligt , är mer noga mer hår och smink och sånt. En svensk kvinna som bott flera år i Spanien sa till mig att hon klädde sig kvinnligare här än i Sverige. Ordet macho är ju spanskt ... och det kanske inte är någon slump. Här är män mera manliga och kvinnor mera kvinnliga eller iallfall så spelar man på det.
Flirtade och komplimanger är i Spanien upphöjt till en konst. Det är också något som praktiseras mer. Här händer det då och då att en kille i en kassa , på en buss eller nåt börjar flirta lite och kommer med komplimanger. Sällan betyder det något allvarligare. I Sverige är det mycket mera ovanligt och flirtandet och komplimangerna är inte utbrett på samma sätt. Utan att vara någon expert har jag mer ett intryck av att man i Sverige börjar prata med varandra och svenskar är dåliga på komplimanger möjligen med undantag inom ett förhållande. I Spanien och Latinamerika är det inte ovanligt att man får komplimanger så kallade piropos på gatan läs vad Nadia skrivit om piropos. En del av dessa komplimanger kan vara rena sexuella trakasserier. Vissa svenska kvinnor på besök i Spanien kanske kan njuta av komplimanger och uppmärksamhet medans andra kanske kan uppleva det som jobbigt eller obehagligt. Personligen så har jag nog svårt att uppskatta komplimanger från män jag inte känner. Att få höra att främmande män är "slavar under kvinnorna" eller "dyrkar kvinnor" upplever jag nog mer komiskt än tilltalande.
I Sverige är det inte ovanligt att man har nära vänner av motsatt kön som inte är något annat än just vänner. Det tror jag är ytterst ovanligt i Spanien. I Sverige kan jag stå i en bar och prata med en man jag inte känner och vi pratar bara som vänner. I Spanien måste han iallfall försöka få hångla mot bardisken. Fast en gång satt jag en hel natt och pratade med en man på ett disco i Sydspanien , vi pratade bara men fram till det blev ljust ute. Fast han var brittisk förstås och inte spansk.
Utan att egentligen ha så mycket belägg för det , det är mer en känsla, så tror jag att den spanska kvinnosynen är mera "hora-madonna" än den svenska. Spanska män ser upp till vissa kvinnor och sätter dom på pidestal. Det gäller främst mamma , systrar och flickvänner/fruar. Dom värsta förolämpningarna innehåller ofta sexuellt nedsättande saker om speciellt mammor men även systrar och fruar. För en spansk tjej är det nog värre att ha haft många killar eller ha ett rykte att hon har haft det. En spansk kille som har haft många tjejer är bara macho , en hjälte , en latinlover. Den här tendensen finns nog till viss del även i Sverige men jag är övertygad om att det är mycket mer utbrett i Spanien. Här finns en mer utbredd föreställning att kvinnor ska "hålla på sig" och vara svårfångade. Inte så att det krävs att spanska kvinnor ska vara oskulder när dom gifter sig. I Spanien ses giftemålet som viktigare än i Sverige , skilsmässor och samboförhållanden är mycket ovanligare än i Sverige. Innan man är gift kommer det inte på fråga att sova i samma rum när man hälsar på föräldrar eller svärföräldrar även om paret har varit tillsammans och kanske bott tillsammans i flera år.
Spanska män kan gärna ha älskarinnor , då anses dom bara virila och potenta. Förra socialdemokratiska statsministern Felipe González sades sitta uppe på nätterna med klirrande drinkar , cigarrer han fick speciallevererade från Fidel Castro och otaliga älskarinnor. Tydligen var han inte sjuk en enda dag sen han inledde detta uppenberligen stärkande liv. Jag har hört spanjorer säga om Svennis älskarinnor och om Clinton-Lewinsky historien att det aldrig skulle bli sån uppståndelse i Spanien som i USA eller Storbrittanien. Här tror jag nog att Sverige och Spanien är ganska lika , man ser otrohet som något privat och en svensk eller spansk statsminister som hade en affär vid sidan av sin fru skulle inte bli behandlad av svensk media som Bill Clinton blev av media i USA. Skillnaden är nog att det är svårare eller ses sämre om en spansk kvinna är otrogen än en spansk man. En syn jag inte tror finns i Sverige. Fast det här bygger jag på ytterst lösa antaganden för det är inget jag har pratat så mycket om med varken spanska eller svenska vänner.
Spansk TV är riktigt dålig och TV-shower som leds av en korrpulent flintskallig herre som har en eller två unga vackra kvinnor i korta uringade klänningar som mest fungerar som kuttersmycken vid sin sida. Kan tänka mig att det hade blivit ett väldans liv om något liknande sänts i Sverige men här reagerar ingen. Sånt sänds varje dag på någon kanal.
Även i Spanien förekommer utvik och diverse kändisar och kvasi-kändisar viker ut sig. Här finns dagstidningar som på en viss sida har en ofta känd lättklädd kvinna. Här skiljer sig synen på utvik mycket från den man ibland hör om i Sverige. 1975 när diktatorn Franco dog hade Spanien en stark presscensur bland annat var alltför nakna bilder förbjudna. I samband med Francos död publicerade en dagstidning en bild på en naken kvinna , det fick en enorm uppmärksamhet , samma tidning finns kvar och har fortfarande på en viss sida regelbundet en bild på en mycket lättklädd kvinna. Så i Spanien ses utviken mer som en tryckfrihetsfråga och den svenska kritiken som förekommer hörs inte alls här.
För att återgå till frågan så tycker jag nog att kvinnan är mer objektifierad i Spanien än i Sverige. Det är större krav att spanska kvinnor att vara tysta och vackra. Fast det är förstås en svår fråga att svara korrekt på , det här är bara en känsla jag har.
Jag tror också det är svårare för spanska kvinnor att göra karriär. Visst finns det kvinnor här på höga poster i samhället både inom politik och näringsliv men dom är betydligt färre än i Sverige. Hemmafruar är betydligt vanligare här än i Sverige.
I Sverige talas det absolut mer om jämlikhet mellan män och kvinnor än i Spanien. I Sverige är man väldigt medveten om problem på det här området och det diskuteras mycket , för mycket tycker vissa. Jag har intrycket av att vissa grupper i Sverige har problem med den svenska attityden på det här området , man talar om tokfeminister och töntig milimeterrättvisa och varför kan inte män få vara män och kvinnor vara kvinnor. Man önskar lite mer av det spanska. Jag tycker också att svenska män i allafall i min ålder och yngre är väldigt jämställda och medvetna om såna frågor i teorin. Sen tycker jag att många svenska par ändå verkar hamna ganska traditionella roller i sitt förhållande. Det är inget jag lägger någon värdering i , ser dom felaktigt eller dömer , tvärtom alla ska leva på det sättet som passar dom. Är man så lyckligt lottad att man hittar någon att älska och kärleken är besvarad ska man naturligtvis leva på det sätt som passar båda bäst och inte efter någon mall hur det ska eller bör vara.
En annan del av jämställdehetsfrågan som tas på största allvar i Sverige är att underlätta barnfamiljer med dagis , föräldrarledigt , barnbidrag och annat. I Spanien är den betalda föräldrarledigheten 4 månader och det är nästan omöjligt att hitta deltidsjobb. Spanska dagis är också i allmänhet dyrare än svenska. Därför väljer många kvinnor att stanna hemma med barnen på heltid i många år. Då blir man ekonomiskt beroende av mannen och det blir ekonmisk katastrof om han väljer att lämna frun för älskarinnan så frun får blunda och inte lossas om mannens snedsteg. En spansk kille sa en gång till mig att han ogillade hemmafrusystemet som binder upp kvinnan ekonomiskt till sin make. Hade det inte varit så i hans familj hade hans mamma för längesen tagit ut skilsmässa. Nu levde hon kvar med hans pappa trots att både han och hans syster hade flyttat hemifrån.
När jag berättar om svenska dagis och föräldrarledighet för spanska småbarnsföräldrar blir dom lätt förvånade. Här bryr sig inte politikerna om såna frågor , precis som i Sverige är dom flesta spanska politiker medelålders män men i Sverige bryr sig medelålders män , iallfall politiker , om frågor som rör barnfamiljer.
Nu finns det i Spanien på ett annat sätt än i Sverige oftast en familj runt småbarnsfamiljen så dom nyblivna föräldrarna får mycket hjälp och avlastning. Här är det fullständigt naturligt att föräldrar , svärföräldrar och syskon hjälper till med barnbarnen och syskonbarnen. I Spanien lever man och umgås tillsammans med släkten mycket mer. Läs gärna vad Anna i Malaga har skrivit om spanska familjer
I Sverige kanske svärmor måste till sin danskurs, svärfar ska ut med sin femte dejt den här månaden , mamma ska vandra i Himalaya och pappa ska ut och segla så ingen kan hjälpa till med barnbarnen.
Ja det här var nog ytterst luddigt, flummigt och fullt av generaliseringar och jag tar gärna emot synpunkter och kritik och är som alltid beredd att ändra om jag är helt fel ute. Det var kul men väldigt svårt att svara på frågan.
Thérèse: kan du inte berätta mer om spelet mellan man och kvinna och den kulturella skillnaden mellan könen? Är kvinnan objektifierad? Hur står det till med jämlikheten, i relation till Sverige? Det vore jätteintressant, precis som dina andra inlägg. ;)
Egentligen är jag nog inte rätt person att svara på den och det kommer att bli flummigt , antagnade och svammel på hög nivå. Jag hoppas på hjälp och kritik från er som läser. Jag har aldrig varit tillsammans med en spanjor , eller hånglat med en spanjor mot en bardisk eller ens dejtat en spanjor. Visst har jag vänner som är och har varit ihop med spanjorer men jag har inte konsulterat någon inför det här inlägget. Jag är nog inte heller någon expert på kärlek och realtioner utan får hänvisa till Argastes kärleksskola men den riktar sig än så länge tyvärr bara till män.
Både spanjorer och svenskar är ju individer och allt är ju inte svart eller vitt heller även om det nog går att bena ut vissa skillnader. Generellt så klär sig spanska kvinnor mer kvinnligt , är mer noga mer hår och smink och sånt. En svensk kvinna som bott flera år i Spanien sa till mig att hon klädde sig kvinnligare här än i Sverige. Ordet macho är ju spanskt ... och det kanske inte är någon slump. Här är män mera manliga och kvinnor mera kvinnliga eller iallfall så spelar man på det.
Flirtade och komplimanger är i Spanien upphöjt till en konst. Det är också något som praktiseras mer. Här händer det då och då att en kille i en kassa , på en buss eller nåt börjar flirta lite och kommer med komplimanger. Sällan betyder det något allvarligare. I Sverige är det mycket mera ovanligt och flirtandet och komplimangerna är inte utbrett på samma sätt. Utan att vara någon expert har jag mer ett intryck av att man i Sverige börjar prata med varandra och svenskar är dåliga på komplimanger möjligen med undantag inom ett förhållande. I Spanien och Latinamerika är det inte ovanligt att man får komplimanger så kallade piropos på gatan läs vad Nadia skrivit om piropos. En del av dessa komplimanger kan vara rena sexuella trakasserier. Vissa svenska kvinnor på besök i Spanien kanske kan njuta av komplimanger och uppmärksamhet medans andra kanske kan uppleva det som jobbigt eller obehagligt. Personligen så har jag nog svårt att uppskatta komplimanger från män jag inte känner. Att få höra att främmande män är "slavar under kvinnorna" eller "dyrkar kvinnor" upplever jag nog mer komiskt än tilltalande.
I Sverige är det inte ovanligt att man har nära vänner av motsatt kön som inte är något annat än just vänner. Det tror jag är ytterst ovanligt i Spanien. I Sverige kan jag stå i en bar och prata med en man jag inte känner och vi pratar bara som vänner. I Spanien måste han iallfall försöka få hångla mot bardisken. Fast en gång satt jag en hel natt och pratade med en man på ett disco i Sydspanien , vi pratade bara men fram till det blev ljust ute. Fast han var brittisk förstås och inte spansk.
Utan att egentligen ha så mycket belägg för det , det är mer en känsla, så tror jag att den spanska kvinnosynen är mera "hora-madonna" än den svenska. Spanska män ser upp till vissa kvinnor och sätter dom på pidestal. Det gäller främst mamma , systrar och flickvänner/fruar. Dom värsta förolämpningarna innehåller ofta sexuellt nedsättande saker om speciellt mammor men även systrar och fruar. För en spansk tjej är det nog värre att ha haft många killar eller ha ett rykte att hon har haft det. En spansk kille som har haft många tjejer är bara macho , en hjälte , en latinlover. Den här tendensen finns nog till viss del även i Sverige men jag är övertygad om att det är mycket mer utbrett i Spanien. Här finns en mer utbredd föreställning att kvinnor ska "hålla på sig" och vara svårfångade. Inte så att det krävs att spanska kvinnor ska vara oskulder när dom gifter sig. I Spanien ses giftemålet som viktigare än i Sverige , skilsmässor och samboförhållanden är mycket ovanligare än i Sverige. Innan man är gift kommer det inte på fråga att sova i samma rum när man hälsar på föräldrar eller svärföräldrar även om paret har varit tillsammans och kanske bott tillsammans i flera år.
Spanska män kan gärna ha älskarinnor , då anses dom bara virila och potenta. Förra socialdemokratiska statsministern Felipe González sades sitta uppe på nätterna med klirrande drinkar , cigarrer han fick speciallevererade från Fidel Castro och otaliga älskarinnor. Tydligen var han inte sjuk en enda dag sen han inledde detta uppenberligen stärkande liv. Jag har hört spanjorer säga om Svennis älskarinnor och om Clinton-Lewinsky historien att det aldrig skulle bli sån uppståndelse i Spanien som i USA eller Storbrittanien. Här tror jag nog att Sverige och Spanien är ganska lika , man ser otrohet som något privat och en svensk eller spansk statsminister som hade en affär vid sidan av sin fru skulle inte bli behandlad av svensk media som Bill Clinton blev av media i USA. Skillnaden är nog att det är svårare eller ses sämre om en spansk kvinna är otrogen än en spansk man. En syn jag inte tror finns i Sverige. Fast det här bygger jag på ytterst lösa antaganden för det är inget jag har pratat så mycket om med varken spanska eller svenska vänner.
Spansk TV är riktigt dålig och TV-shower som leds av en korrpulent flintskallig herre som har en eller två unga vackra kvinnor i korta uringade klänningar som mest fungerar som kuttersmycken vid sin sida. Kan tänka mig att det hade blivit ett väldans liv om något liknande sänts i Sverige men här reagerar ingen. Sånt sänds varje dag på någon kanal.
Även i Spanien förekommer utvik och diverse kändisar och kvasi-kändisar viker ut sig. Här finns dagstidningar som på en viss sida har en ofta känd lättklädd kvinna. Här skiljer sig synen på utvik mycket från den man ibland hör om i Sverige. 1975 när diktatorn Franco dog hade Spanien en stark presscensur bland annat var alltför nakna bilder förbjudna. I samband med Francos död publicerade en dagstidning en bild på en naken kvinna , det fick en enorm uppmärksamhet , samma tidning finns kvar och har fortfarande på en viss sida regelbundet en bild på en mycket lättklädd kvinna. Så i Spanien ses utviken mer som en tryckfrihetsfråga och den svenska kritiken som förekommer hörs inte alls här.
För att återgå till frågan så tycker jag nog att kvinnan är mer objektifierad i Spanien än i Sverige. Det är större krav att spanska kvinnor att vara tysta och vackra. Fast det är förstås en svår fråga att svara korrekt på , det här är bara en känsla jag har.
Jag tror också det är svårare för spanska kvinnor att göra karriär. Visst finns det kvinnor här på höga poster i samhället både inom politik och näringsliv men dom är betydligt färre än i Sverige. Hemmafruar är betydligt vanligare här än i Sverige.
I Sverige talas det absolut mer om jämlikhet mellan män och kvinnor än i Spanien. I Sverige är man väldigt medveten om problem på det här området och det diskuteras mycket , för mycket tycker vissa. Jag har intrycket av att vissa grupper i Sverige har problem med den svenska attityden på det här området , man talar om tokfeminister och töntig milimeterrättvisa och varför kan inte män få vara män och kvinnor vara kvinnor. Man önskar lite mer av det spanska. Jag tycker också att svenska män i allafall i min ålder och yngre är väldigt jämställda och medvetna om såna frågor i teorin. Sen tycker jag att många svenska par ändå verkar hamna ganska traditionella roller i sitt förhållande. Det är inget jag lägger någon värdering i , ser dom felaktigt eller dömer , tvärtom alla ska leva på det sättet som passar dom. Är man så lyckligt lottad att man hittar någon att älska och kärleken är besvarad ska man naturligtvis leva på det sätt som passar båda bäst och inte efter någon mall hur det ska eller bör vara.
En annan del av jämställdehetsfrågan som tas på största allvar i Sverige är att underlätta barnfamiljer med dagis , föräldrarledigt , barnbidrag och annat. I Spanien är den betalda föräldrarledigheten 4 månader och det är nästan omöjligt att hitta deltidsjobb. Spanska dagis är också i allmänhet dyrare än svenska. Därför väljer många kvinnor att stanna hemma med barnen på heltid i många år. Då blir man ekonomiskt beroende av mannen och det blir ekonmisk katastrof om han väljer att lämna frun för älskarinnan så frun får blunda och inte lossas om mannens snedsteg. En spansk kille sa en gång till mig att han ogillade hemmafrusystemet som binder upp kvinnan ekonomiskt till sin make. Hade det inte varit så i hans familj hade hans mamma för längesen tagit ut skilsmässa. Nu levde hon kvar med hans pappa trots att både han och hans syster hade flyttat hemifrån.
När jag berättar om svenska dagis och föräldrarledighet för spanska småbarnsföräldrar blir dom lätt förvånade. Här bryr sig inte politikerna om såna frågor , precis som i Sverige är dom flesta spanska politiker medelålders män men i Sverige bryr sig medelålders män , iallfall politiker , om frågor som rör barnfamiljer.
Nu finns det i Spanien på ett annat sätt än i Sverige oftast en familj runt småbarnsfamiljen så dom nyblivna föräldrarna får mycket hjälp och avlastning. Här är det fullständigt naturligt att föräldrar , svärföräldrar och syskon hjälper till med barnbarnen och syskonbarnen. I Spanien lever man och umgås tillsammans med släkten mycket mer. Läs gärna vad Anna i Malaga har skrivit om spanska familjer
I Sverige kanske svärmor måste till sin danskurs, svärfar ska ut med sin femte dejt den här månaden , mamma ska vandra i Himalaya och pappa ska ut och segla så ingen kan hjälpa till med barnbarnen.
Ja det här var nog ytterst luddigt, flummigt och fullt av generaliseringar och jag tar gärna emot synpunkter och kritik och är som alltid beredd att ändra om jag är helt fel ute. Det var kul men väldigt svårt att svara på frågan.
posted by Thérèse at 1:05 em
9 Comments:
Intressant läsning! Finns säkert en hel del kulturella skillnader, även om vi även i Sverige fortfarande har en bit att gå när det gäller jämställdhet enligt mig. När det gäller att folk ropar komplimanger på gatan tycker jag att det förekommer ibland här, men mycket mer sällan än utomlands. Gissar att det är vanligare på sommaren, när folk är mer lättklädda och känner sig lediga och fria och sommarhormonerna rusr i kroppen. Men vår föräldraförsäkring hör helt klart till de bästa i världen. Måste berätta en rolig sak, du skriver ju att par i Spanien inte får sova i samma rum när de är hos sina föräldrar. När jag var tjugo år och gravid med mitt första barn var jag och pappan till barnet och sov över hos mina mycket religiösa föräldrar. Eftersom vi inte var gifta fick vi inte sova i samma rum, trots att jag var på smällen och skadan så att säga redan var skedd;-)Och detta var alltså i SVERIGE haha
Känner igen alla dina generaliseringar, fast jag byter ut Spanien mot Italien. Livet i en liten italiensk by skulle inte fungera om inte kvinnan var hemma och servade resten av familjen. Skolmat är ännu inte speciellt vanligt och mannen förväntar sig att någon ska fixa lunchen när han kommer hem för att äta.
Men det finns förstås många undantag också: Ett par kompisar till mig (och min ex-man) fick barn och pappan fick efter mycket krångel rätt att vara hemma med barnet medan mamman arbetade. Och till råga på allt var de inte gifta. Skandal i byn!
Jag känner ocksa igen mig i mycket av det du skriver. Mycket intressant och sa sant. Jag gör allt hemma tex (förutom att städa eftersom vi har städerskor) och min spanske pojvän har aldrig i sitt liv bytt lakan i sängen eller tvättat själv. Känner mig dock inte förtyckt eftersom det hör ihop med kulturen och inte med min pojkvän som person. Jag har inget emot att pyssla hemma eftersom han arbetar mycket mer än jag. Att vi kan bo ihop utan att vara gifta beror endast pa att hans föräldrar bor i Madrid och inte vet om det.
Nadia - naturligtvis finns det undantag både i Sverige och i Spanien. Fast jag skulle nog tro att det finns fler män än kvinnor med 6 barn som är läkare i Spanien. Du kanske har rätt om det där med kompisar , jag var väldigt osäker när jag skrevdet. Jag har själv inga spanska manliga kompisar utan det är makens vänner däremot har jag svenska killkompisar som är mina kompisar mer än makens. Fast jag tycker nog att oftast när man ser en ung kille och tjej här i Spanien går dom och kramas , håller handen eller annat som tyder på att dom inte bara är vänner
Becka - haha kul historia , kanske skulle ni inte bedriva otukt hemma hos dom iallfall fast ni redan hade bedrivit otukt ;) Visst allt som jag skriver om Spanien och Sverige förekommer ju i båda länderna. Fast här är det nästan regel än undantag att man får komplimanger på gatan om man tar en tur på byn utan make och barn
Susanne - haha ja jag kan tänka mig att Italien och Spanien är extremt lika på den här punkten. För några år sen träffade jag en italiensk kille , han kom fram till mig började smeka mig på magen och höften och sa att han var slav under kvinnorna... då uppskattade jag det inte utan tyckte det var smått obehagligt att en okänd person började ta i mig men nu kan jag skratta lite åt det.
Blancaflor - oj vet inte dina svärföräldrar om att ni bor tillsammans. Har ni tänkt låta dom få veta? Nu blir jag lite nyfiken... Tycker absolut inte du ska känna dig förtryckt. Jag tycker inte det är så noga vem som byter lakan och sånt utan alla par måste ju få leva på det sätt som känns och funkar bäst.
Nej, det är otänkbart att de far veta. De är väldigt religiösa och tror inte ens att vi har sovit över hos varandra. Inte förrän vi gifter oss...
Blancaflor - Det är ju en ganska speciell situation , iallfall för en svensk. har du träffat dom?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
This site is one of the best I have ever seen, wish I had one like this.
»
Jag är svensk man som träffade underbar española, det absolut bästa jag fått uppleva. Svenska tjejer dricker för mycket och saknar stil tycker jag i jämförelse. Kolla bara på stranden på svenskor och svenskar. Hu! Sedan kan man vara mycket rakare när man efter en tid lärt känna varandra med spanjorskor. De har inte samma trista inställning till livet som svenskorna. Men jag är ju helt klart part. Dock har jag haft många svenska tjejer i både längre och korta relationer.
Skicka en kommentar
<< Home