barn i Sverige och i Spanien
Jag fick ju en fråga om vad som skiljer synen på barn i Sverige och Spanien. Nu har Anna skrivit ett mycket bra om det. Så alla intresserade bör surfa dit.
Fick också en fråga under mitt inlägg om barn att det är vardagsmat i Paris att man ser folk ge sina barn en örfil eller en smocka. Jag har väldigt sällan sett någon slå ett barn offentligt i något land och inte i Frankrike. Kan ni som bor eller har varit mycket i Frankrike reda ut om det här stämmer eller inte?
Fick också en fråga under mitt inlägg om barn att det är vardagsmat i Paris att man ser folk ge sina barn en örfil eller en smocka. Jag har väldigt sällan sett någon slå ett barn offentligt i något land och inte i Frankrike. Kan ni som bor eller har varit mycket i Frankrike reda ut om det här stämmer eller inte?
posted by Thérèse at 5:22 em
15 Comments:
Jag svarade under den andra posten :-)
Jag har sett flertalet fall av barnaga under min tid i Paris, speciellt av kinkiga barn i tunnelbanan. Varenda gång hade jag lust att gå fram och klippa till mamman, för det var alltid mammor jag såg.
Det som skrämde mig mest var dock den gång jag såg en tvååring puckla på sin mamma med knytnävar. Hon höll honom i sin famn på tunnelbanan, och han hade uppenbarligen tråkigt och örjade slå henne i ansiktet! Istället för att skälla eller bända bort hans händer började hon säga "snälla, slå mig inte" och förökte värja sig för skitungens slag.
Fred - intressant svar , jag håller med dig om att svenskar kan vara besserwisseraktiga ibland och speciellt i frågor om barn och barnuppfostran.
Cindy - usch vilken läskig historia , den mamman och det barnet lär få en konstig relation. Är det annorlunda i London eller lika många fall av barnaga i tunnelbanan där
Jag är ganska övertygad om att den pojken lärt sig hur man ska behanla mamma hemifrån... :(
Här i London ser jag ytterst sällan barn i tunnelbanan, och då oftast turister, så det är svårt att veta vad som försigår i detta land.
I familjen där jag var au pair i Annecy, Frankrike, slog mamman till den sexåriga pojken ibland. Inga farliga slag (även om jag inte tycker att man ska slå över huvud taget), men bara grejen att daska till honom på munnen, på kinden... det kändes inte bra. Jag var visserligen bara där två veckor, så jag såg inte så mycket. Tjejen som var au pair där tidigare sa att jag inte får bli förskräckt, för i Frankrike är det tillåtet att slå barn... Hjälp! tänkte jag. Men jag tror inte alls att det var så farligt i min familj i jämförelse med andra. Det är något jag fått för mig.
Cindy - det tror jag också att han hade lärt sig. usch
Johanna - för ganska många år sen var en kusin till mig au-pair i Rom och hon slutade för att hon tyckte det var jobbigt att se barne bli örfilade då och då.
Jag har varit mycket i frankrike och dom tar i sina barn på ett annat sätt än vi svenskar, vill kanske inte kalla det en smocka men en örfil är inte helt ovanligt att se.
Hittade dig hos mamse (tror jag det var) och såg att du hade fått negativ kritik på bloggtoppen, tråkigt! Du verkar inte förtjäna det det allra minsta, din blogg verkar himla bra av det lilla jag nu har läst! Keep on blogging! :)
F ö fick jag själv ett enda omdöme: Det löd "Tråkig tycker jag" och var skrivet av nån typ, men det bad jag faktiskt crew ta bort och så stängde jag av möjligheten att ge betyg. Mycket kan man säga om min blogg men "tråkig"??!! Hm. Snarare tramsig kanske. Vad menar människan, det lär jag aldrig få veta.
Flisan - intressant , synen på barnuppfostran skiljer ju ganska mycket mellan olika länder.
Crrly - tack , gulligt skrivet , säger detsamma om din blogg även om jag inte har läst så mycket. Egentligen är jag ganska förskonad från kritik och vet inte riktigt hur jag ska ta det. Blev naturligtvis arg och ledsen först men nu kännsdet som det kvittar. Det enda som stör mig är att hon inte kunde höra av sig och förklara vad hon menade. Jag låter det stå kvar på bloggtoppen iallfall
Sen tycker jag att vi svenskar är ganska skenheliga...Det nyps o kläms o daskas ganska så rejält och ofta i det här landet också!
Sen tycker jag att vi svenskar är ganska skenheliga...Det nyps o kläms o daskas ganska så rejält och ofta i det här landet också!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Greets to the webmaster of this wonderful site! Keep up the good work. Thanks.
»
Jag minns väl ett restaurangbesök under en resa till Storbritannien i november 1996. In kommer två föräldrar och deras dotter, som är ungefär 8-10 år. Flickan är fint klädd, i en vit långärmad blus och en svart kjol med vitt skärp. När de sätter sig klagar flickan över hur jobbigt, stelt och obekvämt hon tycker det är att vara finklädd (som att blusen är stel, skärpet sitter åt och att hon inte gillar finkläder överhuvudtaget). Föräldrarna säger åt henne att sluta klaga, och uppföra sig som en väluppfostrad flicka.
De börjar äta, men flickan är hela tiden mycket nervös. Hennes föräldrar tjatar flera gånger med mycket sträng röst på åt henne att inte spilla ner finkläderna. Slutligen råkar hon, av ren olyckshändelse, spilla rakt över sin bluskrage och ner över ena blusarmen samt lite på vänstra blusfickan.
"–I'm sorry" säger hon, nästan vettskrämd.
Men hennes pappa kallar henne för slarvig och ouppfostrad flicka, och ger henne först en rejäl örfil på höger öra. Flickan börjar gråta och säger lugnt att hon inte menade, då slår han till henne på vänstra örat med och säger åt henne att inte klaga. Just då en ung servitrisflicka, upprörd, försöker trösta den lilla flickan leder föräldrarna henne till bilen, och åker iväg.
Skicka en kommentar
<< Home