att leva i ett annat land
Att leva en kortare eller längre tid i ett annat land är något man kan lära sig mycket på och få nya perspektiv på saker och ting av. Man lär sig eller blir bättre på ett nytt språk och får förhoppningsvis nya vänner och nya erfarenheter.
Men det kan också vara jobbigt. Trots att jag talar spanska och har flyttat hit frivilligt och har ett hemland jag kan återvända till när jag vill, så känner jag mig ofta "borta". Kan tänka mig att det måste vara minst tusen gånger värre att komma till ett land där man inte talar språket och dit man inte har kommit frivilligt och att inte ha möjlighet att återvända till sitt hemland. Vilket ju är situationen för mängder av flyktingar världen över. Alla vi svenskar som lever i ett annat land har ett fosterland som tar emot oss om eller när vi vill återvända hem.
Jag känner att jag inte alltid har koll på hur det spanska samhället fungerar och hur jag förväntas bete mig i olika situationer och var man ska vända sig i olika situationer. Enkla saker som hur hittar man bästa läkare, tandläkaren o.s.v som vilken myndighet eller organisation har hand om den eller den servicen.
Även i Sverige kan det vara en djungel , jag förklarade en gång för en nybliven mamma från Marocko att hon hade rätt till föräldrarpenning och hur hon skulle få den. Något hon inte hade en aning om.
Sen finns det naturligtvis alltid snälla och hjälpsamma människor man kan fråga men det är skillnad att behöva fråga hur saker fungerar än att helt tvärsäkert veta som hemma i Sverige. En annan fördel med Sverige är att där talas det språk jag har lättast att uttrycka mig på. Visst kan jag både spanska och engelska bra men det är på svenska jag oftast tänker , drömmer , skriver , lever.
Det här är naturligtvis lyxproblem för en svensk i utlandet men jag skulle tro att många svenskar som bor i ett annat land känner igen dom. Det här får väl räknas som dagens gnäll , vinner Italien blir det säkert mera gnäll.
Men det kan också vara jobbigt. Trots att jag talar spanska och har flyttat hit frivilligt och har ett hemland jag kan återvända till när jag vill, så känner jag mig ofta "borta". Kan tänka mig att det måste vara minst tusen gånger värre att komma till ett land där man inte talar språket och dit man inte har kommit frivilligt och att inte ha möjlighet att återvända till sitt hemland. Vilket ju är situationen för mängder av flyktingar världen över. Alla vi svenskar som lever i ett annat land har ett fosterland som tar emot oss om eller när vi vill återvända hem.
Jag känner att jag inte alltid har koll på hur det spanska samhället fungerar och hur jag förväntas bete mig i olika situationer och var man ska vända sig i olika situationer. Enkla saker som hur hittar man bästa läkare, tandläkaren o.s.v som vilken myndighet eller organisation har hand om den eller den servicen.
Även i Sverige kan det vara en djungel , jag förklarade en gång för en nybliven mamma från Marocko att hon hade rätt till föräldrarpenning och hur hon skulle få den. Något hon inte hade en aning om.
Sen finns det naturligtvis alltid snälla och hjälpsamma människor man kan fråga men det är skillnad att behöva fråga hur saker fungerar än att helt tvärsäkert veta som hemma i Sverige. En annan fördel med Sverige är att där talas det språk jag har lättast att uttrycka mig på. Visst kan jag både spanska och engelska bra men det är på svenska jag oftast tänker , drömmer , skriver , lever.
Det här är naturligtvis lyxproblem för en svensk i utlandet men jag skulle tro att många svenskar som bor i ett annat land känner igen dom. Det här får väl räknas som dagens gnäll , vinner Italien blir det säkert mera gnäll.
posted by Thérèse at 7:40 em
3 Comments:
Jag haller med dig. Det är sa mycket byrakrati och admin man inte forstar och det är svart att fa information. Jag har tur som har spansk pojkvän och kollegor att radfraga. Jobbets redovisningansvarige gjorde tex min deklaration.
Men det jag tycker är jobbigast med att bo utomlands är mitt begränsade umgänge och att man i brist pa annat umgas med folk som man kanske normalt inte skulle vara med.
Nadia - jag håller helt med , jag har också blivit mer hjälpsam och vänlig mot männsikor som är nya i Sverige. Tycker också att jag till viss del förstår dom bättre efter mina år i utlandet.
Blancaflor - jag håller med , vänner som känner mig bra är något jag verkligen saknar här. Jag tycker inte att spanjorer är lätta att lära känna bra , man kan snabbt börja prata och få ytliga vänner men djupare vänskap verkar knepigt. En spansk pojkvän måste ju vara en tillgång när man känner sig borta i byråkratin. Håller helt med om att det är svårt att förstå och få information
Your website has a useful information for beginners like me.
»
Skicka en kommentar
<< Home