barn
vad för attityd har de gentemot barnen i spanien som skiljer sig från den svenska?
Jag fick den här kommentaren i inlägget saltlakrits igen Jag vill gärna kunna svara så bra som möjligt. Efterlyser lite hjälp från Anna som har bott i Malaga i Spanien halva sitt liv och har en MYCKET läsvärd blogg. Hon kan mer om Spanien än vad jag kan och skriver verkligen bra så den är ett verkligt måste för alla som är intresserade av Spanien. Så Anna kom gärna med din syn på attityden till barn i Sverige och Spanien. Vad skiljer , vad är lika?
Om jag börjar i Sverige så har svenska barn i allmänhet det väldigt bra. Om jag inte missminner mig var Sverige först i världen med att förbjuda barnaga enligt lag 1979. Numera har flera länder följt efter men i dom flesta länder är det fortfarande tillåtet. Att det är tillåtet betyder dock inte att det tillämpas för även i länder där fysisk bestaffning är tillåten betyder det ju inte att det används. Sen vet jag att synen på aga skiljer ganska mycket i olika länder och naturligtvis mellan olika familjer. Jag har blivit ganska förskräckt av saker jag hört från brittiska , tyska och latinamerikanska vänner. Vilken syn på aga som finns i Spanien kan jag inte riktigt svara på för jag har aldrig pratat om det med spanska vänner. Bara en gång har jag sett ett barn få en örfil av sin mamma i en park i Madrid. Föräldrar som slår sina barn offentligt har jag knappt sett i något land jag har varit i , förutom mamman i parken kan jag bara komma på en kvinna på ett tåg i Kroatien.
I Sverige har vi organistaioner som BRIS , Barnombudsmannen med flera som åtnjuter stor respekt och gör ett fantastiskt jobb. Svenska familjer sätter ofta barnen och barnens intressen främst. Naturligtvis är barn viktiga i alla länder och kulturer men man kanske har olika syn på barnen. I Sverige väljer föräldrar ofta bostad , semester och annat utifrån vad man tror är bra för barnen. Föräldrar låter sina egna behov och intressen stå tillbaka ganska mycket för barnens bästa under några år. Vilket är helt förståeligt , bra och okey. I Sverige har vi jättebra dagis och skolor. Fast det är inte unikt för Sverige även här i Spanien och många andra länder är dagis och skolor väldigt bra.
I Sverige lever barn väldigt mycket i en barnvärld precis som gamla lever i en värld , ungdomar i en och vuxna i en. Här i Spanien umgås man mera över generationer. Här är både barnen och gamlingarna med ute på restaurangen på kvällarna. Alla umgås och har trevligt , ingen blir för full och alla tycker det är okey. Nyligen läste jag på Aftonbladet om huruvida det är okey att barn ska vara med på bröllop. En sån diskussion skulle inte ens förekomma i Spanien. Här är det självklart att barn ska vara med överallt och speciellt på stora glada fester som bröllop. Det finns inga barnfria zoner på samma sätt som i Sverige.
I Sverige har jag flera gånger stött på folk som har stirrat surt eller blivit irriterad på min dotter när hon har skrattat mot dom på bussar , spårvagnar och tunnelbanor eller på stan. Här i Spanien finns en helt annan syn. Här är alltid barn välkomna överallt och får oftast mer uppmärksamhet än föräldrarna. När jag och min 4 åriga dotter går och handlar får hon alltid uppmärksamhet av kassapersonlen. Går vi på restaurang får hon mer uppmärksamhet än oss vuxna.
Det är just den här positiva attityden till barn och att barn är välkomna överallt som jag kommer att sakna om eller när jag flyttar från Spanien.
Jag fick den här kommentaren i inlägget saltlakrits igen Jag vill gärna kunna svara så bra som möjligt. Efterlyser lite hjälp från Anna som har bott i Malaga i Spanien halva sitt liv och har en MYCKET läsvärd blogg. Hon kan mer om Spanien än vad jag kan och skriver verkligen bra så den är ett verkligt måste för alla som är intresserade av Spanien. Så Anna kom gärna med din syn på attityden till barn i Sverige och Spanien. Vad skiljer , vad är lika?
Om jag börjar i Sverige så har svenska barn i allmänhet det väldigt bra. Om jag inte missminner mig var Sverige först i världen med att förbjuda barnaga enligt lag 1979. Numera har flera länder följt efter men i dom flesta länder är det fortfarande tillåtet. Att det är tillåtet betyder dock inte att det tillämpas för även i länder där fysisk bestaffning är tillåten betyder det ju inte att det används. Sen vet jag att synen på aga skiljer ganska mycket i olika länder och naturligtvis mellan olika familjer. Jag har blivit ganska förskräckt av saker jag hört från brittiska , tyska och latinamerikanska vänner. Vilken syn på aga som finns i Spanien kan jag inte riktigt svara på för jag har aldrig pratat om det med spanska vänner. Bara en gång har jag sett ett barn få en örfil av sin mamma i en park i Madrid. Föräldrar som slår sina barn offentligt har jag knappt sett i något land jag har varit i , förutom mamman i parken kan jag bara komma på en kvinna på ett tåg i Kroatien.
I Sverige har vi organistaioner som BRIS , Barnombudsmannen med flera som åtnjuter stor respekt och gör ett fantastiskt jobb. Svenska familjer sätter ofta barnen och barnens intressen främst. Naturligtvis är barn viktiga i alla länder och kulturer men man kanske har olika syn på barnen. I Sverige väljer föräldrar ofta bostad , semester och annat utifrån vad man tror är bra för barnen. Föräldrar låter sina egna behov och intressen stå tillbaka ganska mycket för barnens bästa under några år. Vilket är helt förståeligt , bra och okey. I Sverige har vi jättebra dagis och skolor. Fast det är inte unikt för Sverige även här i Spanien och många andra länder är dagis och skolor väldigt bra.
I Sverige lever barn väldigt mycket i en barnvärld precis som gamla lever i en värld , ungdomar i en och vuxna i en. Här i Spanien umgås man mera över generationer. Här är både barnen och gamlingarna med ute på restaurangen på kvällarna. Alla umgås och har trevligt , ingen blir för full och alla tycker det är okey. Nyligen läste jag på Aftonbladet om huruvida det är okey att barn ska vara med på bröllop. En sån diskussion skulle inte ens förekomma i Spanien. Här är det självklart att barn ska vara med överallt och speciellt på stora glada fester som bröllop. Det finns inga barnfria zoner på samma sätt som i Sverige.
I Sverige har jag flera gånger stött på folk som har stirrat surt eller blivit irriterad på min dotter när hon har skrattat mot dom på bussar , spårvagnar och tunnelbanor eller på stan. Här i Spanien finns en helt annan syn. Här är alltid barn välkomna överallt och får oftast mer uppmärksamhet än föräldrarna. När jag och min 4 åriga dotter går och handlar får hon alltid uppmärksamhet av kassapersonlen. Går vi på restaurang får hon mer uppmärksamhet än oss vuxna.
Det är just den här positiva attityden till barn och att barn är välkomna överallt som jag kommer att sakna om eller när jag flyttar från Spanien.
posted by Thérèse at 1:41 fm
7 Comments:
Tack, Therese, jag återkommer med ett inlägg om detta.
Anna - det ser jag fram emot , ska bli jätteintressant att läsa
Du har skrivit mycket under mina fyra dagar utan internet! Hinner inte läsa allt nu, har skumläst bara, men då har jag ju tid att läsa igenom senare... :) Jag bör ju fixa mat nu och sedan se Frankrike ta VM-guld. ;)
Johanna - ska också se Frankrike ta VM-guld , finns inget ställe jag hellre skulle varit ikväll en på Champs-Elyssee och fira med glada fransmän
Jag har faktiskt sätt barn få örfilar offentligt här i Sverige ett par gånger o då blir man jättechockad eftersom det är så ovanligt. Men folk som bor i Paris säger att det är vardagsmat där, att man jämt ser förädrar skälla ut sina barn och höja näven i vädret och så "SMACK" kommer örfilen! Kan nån här som varit i Frankrike mycket bekräfta eller dementera detta?
Becka - jag har varit i Frankrike och Paris några gånger och aldrig sett det. Men ni som bor där och läser här vet ni?
Intressant! Jag tycker att det är lite konstigt här i Sverige. Man talar om barnens bästa och har som du skriver alla möjliga instanser osv men det är många svenska föräldrar som inte har förmåga att säga nej till sina barn. Det är kanske inte lätt men man måste säga nej ibland.
Örfilar och sånt i Frankrike: Ja det är hemskt, barn i Frankrike får örfilar ibland och man bör inte slå en annan människa. Jag ser dock mer och mer sällan i Frankrike (är uppvuxen där). Jag tycker dock att svenskar kan ibland vara lite besserwisseraktiga i frågan iom att man kan vara mycket elak mot ett barn utan att slå det och det förekommer även här...
Skicka en kommentar
<< Home