en kommentar

Det här är inte tänkt att bli någon relationsblogg för det är inte mitt starka ämne och det finns så många andra som skriver bättre om det. Men under inlägget Jämställdhet fick jag en kommentar av Becka som jag tycker är värt att lyfta upp på bloggen. Becka är den bästa skribenten på bloggen Baraben som skriva av ett gäng IFK Göteborgs supportrar. Tyvärr håller hon på IFK men annars är hon felfri. Becka är en av dom få som läser här som kan skryta med att ha träffat mig i verkligheten , många gånger också. Hon är en av mina goaste vänner i Göteborg och en av dom jag verkligen saknar här i Madrid. Även om historien här nedan är lite sorglig så kan jag berätta att Becka är en himla glad och positiv person och en toppenmamma. Hennes barn är verkligen hur fina som helst. Sen är hon absolut rätt person att ta en fika med eller en öl eller fem , saknar dig gumman.

Egentligen är det väl irrelevant vad jag personligen anser men så att ingen ska tro att jag är någon bitter manshatare kan jag säga att det är precis tvärtom. Jag tror på kärlek och tvåsamhet , jag tror även att det finns livslång kärlek. Jag lever naturligtvis hellre med någon jag älskar än är singel. Fast jag är hellre singel än lever i ett dåligt förhållande. Sen är jag naturligtvis sunt cynisk och pessimistisk men det gäller ju hela livet inte bara förhållanden.

Becka gästbloggar här:

En mycket sorglig text som garanterat är sann för MÅNGA! Det finns par som faktiskt har levt helt jämlikt tills de får barn, men några år efter barnen är skilsmässan ett faktum. Jag vet par som levt ihop i tio år innan de får barn, men som tar ut skilsmässa ett år efter barnet är fött. Varför? en av förklaringarna är att man inte ordentligt pratat igenom vilka roller man ska ha, hur allt ska fördelas, vad man förväntar sig osv. Man är så glad över att man ska få bebis, ser allt rosenrött och tänker att allt kommer ordna sig, inte behöver vi prata om sånt? Vissa som verkligen pratar om det innan faller ändå in i stereotypa roller när barnet väl har kommit. Man kanske borde skriva ett kontrakt innan;-) Efter man har skilt sig blir rollerna ofta ännu tydligare. Vad det gäller mitt ex så har det tex varit så att han har det ena barnet varannan vecka, men det andra barnet får bara komma varannan helg, för han tycker det barnet är lite "besvärligare" Betala underhåll för det barnet som nästan alltid bor hos mig har det ändå inte varit tal om, "Varför ska du fått nåt jävla bidrag från mig" att den ynka summan som underhållet är givetvis går till kostnader för barnet spelade ingen roll. När jag efter några år ändå bestämde mig för att jag har rätt till detta underhåll för ena barnet för att klara mig ekonomiskt (jag betalar nämligen ALLT för BÅDA barnen, fritids, försäkringar, kläder, mediciner osv) bestämde han att som straff fick det barnet som redan var hos honom så sällan komma till honom ännu färre dagar (knappt alls med andra ord). Var det mig eller sitt barn han straffade då? när jag förklarade att det inte var jag, utan barnet som fick lida för detta blev svaret "Det är priset ******* får betala för att du sökt underhåll" På somrarna sen vi skilde oss har jag aldrig kunnat jobba eftersom pappan då helst vill vara barnfri och jobba extra och få lite mer pengar. Att jag som student inte hade nån inkomst på sommaren och verkligen behövde pengar då spelade ingen roll. Jag tyckte att han kunde ha dem lite på sommaren så jag kunde jobba lite, men nej, hans fritid och jobb var såklart viktigare. Min historia är inte på något sätt unik, många frånskilda kvinnor går på knäna. Alla ni därute som funderar på skilsmässa, se till att gå till Familjerätten med ditt ex för att få ett samarbetsavtal,Obs det är ingen domstol, utan ett erbjudande man kan få om att gå i samtal för att komma på en bra lösning. Mitt ex vägrade givetvis när jag tillslut ville att vi skulle göra detta, men hade jag krävt det INNAN skilsmässan var klar hade det nog gått lättare. Trots detta ångrar jag fortfarande inte att jag skilde mig, ingen ska behöva stå ut i ett fullständigt vidrigt äktenskap. med min nuvarande (är sambo och förlovad) var jag därför noga med att ta upp stora och viktiga frågor mycket tidigt i förhållandet för att inte ramla in i fällor igen. Var inte rädd för att ta upp sånt som är viktigt, det handlar ju om din/er framtid och liv! Många vågar inte prata om sånt i början av rädsla för att skrämma iväg killen, men om han inte är intresserad av att ni båda ska få en bra framtid är han väl ändå inget att ha? såna killar klarar i alla fall jag mig bra utan, då är jag hellre singel.