måndag, juli 24, 2006

blond

Sitter här och är som vanligt fruktansvärt sugen på saltlakrits. Varför har inte utlänningar lärt sig att uppskatta den delikatessen? Räknar dagarna. Om 3 veckor och 3 dagar kan jag äta hur mycket saltlakrits jag vill. Jäklar vad jag kommer att äta saltlakrits! Så ska jag hyra "Falling Down" ligga på en soffa eller säng , mumsa saltlakrits och vara så där skönt pessimistisk och kanske tycka lite synd om mig själv.

Fast jag tänkte inte ägna ett helt inlägg åt att tjata om hur mycket jag saknar saltlakrits. Det blir bara upprepningar från alla tidigare inlägg i samma ämne. Så nu blir det lite om hår istället.

Så gott som alla spanjorskor verkar färga håret. Att bli blond är ohyggligt populärt. Ju blondare desto bättre verkar det som. Att det sen inte alltid passar så bra eller ser så naturligt ut på deras ofta mörka hår verkar inte spela någon roll. Jag förstår inte riktigt den här fascinationen för att blondera håret. Visst är blont hår jättefint men då ska det ju vara eller åtminstone se naturligt blont ut. Jag som är mörk (bild finns lite längre ner i bloggen , i inlägget om hårmassage) skulle förmodligen bara se konstig ut i blont hår. Även mörkt hår , rött hår , ja alla hårfärger kan ju vara jättefina , så varför just blond till varje pris ?

Det här är säkert inte bara typiskt spanskt. I Latinamerika , Kina , Singapore , Thailand har jag sett falska blondiner som inte passar i sitt sönderblonderade hår. Jag förstår inte varför , när dom ofta har fin naturlig färg och bra kvalitet på håret.

12 Comments:

Anonymous Anonym said...

Ja det ar markligt att en farg kan vara sa speciell. jag ar blond. i spanien. inte latt alla ganger=) Nar man sedan sager att man ar svensk far sedan personen som stallt fragan nagot lystet i blicken... Vet inte hur mnga ganger nu jag har onskat att jag ar brunett o katalanska...! /Johanna i Barcelona

1:01 fm  
Blogger Thérèse said...

Johanna - Ja , spanska män verkar också fixerade vid blondiner. Eftersom jag är mörkhårig och har gröna ögon och inte är särskilt lång så brukar ingen tro att jag kommer från Sverige. Svenskor är ju långa , blonda och blåögda....

1:39 fm  
Blogger Knaster said...

Onödigt och pinsamt fakta om mig, 100 poäng: jag försökte blondera håret för två år sedan. Hemma. Fråga inte varför jag fick för mig att det var en bra idé, för jag har inget bra svar.

Resultatet blev vit utväxt på tre centimeter, följt av resten som blev ljust morotsfärgat. Frisören nästan grät när jag satte mig i stolen :D

Numera håller jag mig till illröd. För all framtid och evighet!

1:55 fm  
Anonymous Anonym said...

Nej, är man naturligt brunhårig är blondering ingen bra idé, det ser bara onaturligt ut.

Usch, jag gillar inte att vara blond i utlandet. Just nu är jag ganska så blond och jag misstänker att det kan hända att jag färgar håret brunt efter en tid i Frankrike... det funderade jag på redan förra gången jag var där, för den uppmärksamheten man får utomlands som blondin är inte alltid rolig.

8:55 fm  
Anonymous Anonym said...

De kanske har kollat för mycket på Big Brother och Pradise Hotel som alla Stureplansfjortisar i Sthlm :)

1:11 em  
Blogger Thérèse said...

Cindy - illrött är inte fel , det har jag också provat


Johanna - är det så illa att vara blond i Frankrike. Låter lite jobbigt , du kanske ska överväga färgning

Christer - i allra högsta grad. Alla dom där dokusåporna finns här också och Big Brother (Gran Hermano på spanska) är väldigt populärt och det är ungefär samma klientel som är med som i Sverige

1:54 em  
Anonymous Anonym said...

Ja, lite jobbigt är det faktiskt... Jag hoppas att det är bättre i Angers än i Paris och Annecy. Men å andra sidan är det färre svenskar i Angers (precis som i Annecy), så kanske blir jag extra exotisk istället... Lite roligt kan det ju vara att sticka ut från mängden, men ibland blir det lite väl jobbigt.

3:42 em  
Blogger Thérèse said...

Johanna - jag antar att det beror på humör. Vissa dagar kan det kännas kul att synas och få uppmärksamhet , andra vill man bara vara osynlig. Fast jag föredrar nog nästan alltid att vara osynlig...

3:51 em  
Blogger Anna Malaga said...

Hej Therese, har kommer en halsning fran Kuba! Jag har skummat igenom de sensate inlaggen och hoppas verkligen att du blir bjuden pa en resa hit. Jag alskade Habana och foljer garna med hit igen, helst utan jetlaggade barn :)
Tyvarr ar inte Castro hemma, han ar pa en rundresa i Sydamerika och var gemensamma fodelsedag far vi fira var for sig...
Ha det bra, vi hors!

5:26 em  
Blogger Thérèse said...

Anna - kul att höra av dig. Kuba verkar underbart. Jag vill absolut dit med eller utan jetleggade barn.

6:54 em  
Anonymous Anonym said...

Looks nice! Awesome content. Good job guys.
»

1:05 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag är svensk men mörkhårig med bruna ögon. När jag var i Spanien blev jag mobbad för mitt utseende, spanjorerna, både kvinnor och män var tråkiga och blev besvärade när jag tilltalade dem (på restaurang, hotell, affären och dylikt) och svarade mig inte. Har faktiskt fått lite skräck för att åka utomlands och bli förnedrad och illa behandlad pga mitt utseende.

2:07 em  

Skicka en kommentar

<< Home