VM-träsket och monarkin

Det är bara att erkänna , jag är ohjälpligt fast i VM-träsket och det är så härligt!Naturligtvis så visste jag redan innan VM att jag skulle fastna i det här träsket , det gör jag varje VM och EM och jag har inte missat många matcher. Att jag dessutom bor i ett av världens mest fotbollstokiga land och ständigt pratar fotboll med alla har också hjälpt mig att fastna än värre i träsket.

Ikväll såg jag Spanien vinna över Tunisien med 3-1. Lite jobbig match för alldeles i början gjorde Tunisien 1-0 och det resultatet stod sig en bra bit in i andra halvlek. I år tycker jag att det spanska laget ser fint ut så jag tror att Spanien kan gå långt. Fast trots att jag bor här och gillar landet har jag svårt att uppbåda den där verkliga känslan som jag får när jag ser Sverige (eller Danmark eller Norge i brist på Sverige) spela. När målen kom skrek alla grannar , vissa gick till och med ut på balkongerna skrek , blåste i trumpeter och kastade smällare. TV visade att på Plaza de Colon i Madrid där en storbildsskärm visar alla Spaniens matcher dansades det och tjoades och badades i fontänen. Plaza de Colon är ett väldigt stort torg i centrala Madrid och nu var det helt packat av glada spanjorer. att det nästan omedelbart efter matchen kom ett kaftigt regn och åskväder la ingen sordin på stämningen. Blixtarna tolkades säkert bara som om att även himlen firade Spaniens seger och här är ju regnet varmt och skönt och oftast snabbt övergående.

Jag är absolut inte deppig men i maj och juni har jag haft periodvis hemlängtan och längtan efter folk jag känner väl. Idag fick jag till exempel ett gulligt mail från en kompis och då tänkte jag att jag har inte sett radhuset som hon har flyttat till , jag kunde inte gå på inflyttningsfesten och jag har inte träffat hennes älskling och det kändes lite tomt och vemodigt. Just i morgon kommer hemlängtan att bli ännu starkare. Det finns ju ingenstan jag hellre vill se Sverige vinna över England än på en bar i Sverige. Då skulle jag varken hångla mot bardisken eller titta för djupt i romflaskan utan bara njuta av skön fotboll. Helst skulle jag vilja se matchen på ett skönt sunkhak där Boten Anna garanterat inte spelas. Kan förresten någon som känner till Göteborg förklara hur Kellys kan ha högre poäng än Sejdeln ? Sejdeln är ju så mycket sunkigare än Kellys.

På tal om Sverige fick jag för några år sen frågan "Vad har man en kung till och varför" av en schweizisk kompis. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara på frågan. För mig är det också obegripligt varför ett land har en kung. Ingen kan väl på allvar tro att kungen , Silvia , Victoria eller någon annan Bernadotte hjälper svenska företag att göra affärer i utlandet. Den som har ett uns koll på ekonomi förstår väl att affärer mellan internationella storföretag genomförs av ekonomiska skäl inte för att en kul kung , en leende drottning eller en vacker prinsessa dyker upp på en mottagning.

Att kungen skulle göra reklam för Sverige känns också absurt. Vaddå reklam för Sverige ? Ska han locka hit turister då? Finns det någon svensk som hellre åker till Beligen än Frankrike på semester eftersom Beligen har ett kungahus , något som Frankrike saknar. Ska utlänningarna bara lära sig att Sverige existerar? Gör dom det genom att en kung dyker upp och vinkar någonstans.

Idag läste jag i Aftonbladet om att kungen och Silvia firar sin 30 åriga bröllopsdag. Naturligtvis var Herman Lindqvist som verkar sjukligt besatt av kungligheter intervjuvad. Han berättade "intressanta" saker som att Silvia hade en turkos dräkt när hon träffade kungen och att kungen gillar att laga ostsufflé. Är det verkligen någon annan än Herman som bryr sig om sånt.

Jag tycker det är lite tråkigt att Herman har blivit förste hovrövslickare på heltid. Jag gillar hans kåseriböcker om han och hans familjs liv i olika länder och jag gillade hans historieprogram i TV men nu verkar det bara gå utför. Även fast jag tillhör den skaran som har läst historia och arkeologi vid universitetet och hört kursare och kollegor förfasa sig över Hermans historia så gillar jag den. All historia behöver väl inte vara skriven av fackfolk och man måste väl kunna läsa in sig på ett ämne och skriva ne bok om det oavsett om man har universitetspoäng i ämnet eller ej. På universitet finns tyvärr ganska ofta en snobbism och en tro på att man tillhör någon sorts begåvningselit i samhället för att man har klarat av universitetspoäng.
Jag har läst några av Hermans historieböcker och tycker dom är helt okey. Ett stort plus till Herman är också att han har bidragit till att öka folks intresse för historia. Nu har ju till och med universitetsutbildade historiker som Dick Harrisson och Peter Englund börjat skriva populärhistoria. Jag tycker det borde vara en ära för varje forskare att i bokform beskriva sitt ämne så att även vi vanliga dödliga förstår. Att skriva populärvetenskap borde helt klart ha en högre status vid universitet och högskolor.