Therese goes personlig fast inte helt seriös

Jag är inte så nöjd med rubriken. Jag är så sjukt språkfacistisk att jag inte tycker man ska blanda språk. Jag retar mig på alla som nvänder englska uttryck annat än som citat och då med en översättning bredvid. Men ingen ska ta det persoligt , det finns dom jag gillar som bloggar så och jag vill inte ändra på någon!
Dagligen pratar och läser jag på tre språk , svenska , engelska och spanska , och jag är supernoga med att inte mixa. Jag kan inte prata ordentligt om jag inte strikt håller mig till ett språk i taget.

Jag har läst om Cocottes jobbsökande i sockerbetslandet i Paristrakten och börjat fundera över mitt eget framtida jobbsökande. Jag har inte berättat så mycket om vad jag gör men jag har pluggat en jäka massa tror jag har 240-260 poäng eller nåt mest i ekonomi och internationella relationer vilket jag har en examen i. Men jag har även läst spanska , historia , etnologi och arkeologi på universitetet. Kan skryta med att mer än hälften av kurserna har jag fixat VG på. Fast det säger ju verkligen inget om mig som person. Dessutom pratar jag utmärkt engelska och spanska och kan ta mig fram på franska, jobbar på att bättra på franskan. Sen har jag säkert en massa andra talanger också men jag är jäkligt dålig på att sälja mig själv som man ska göra på anställningsintervjuver idag. Just ekonomer är väldigt bra på att sälja sig själva. Jag känner mig som en väldigt vanlig kvinna och det är inte precis vad som passar att säga på en anställningsintervjuv.

Nu har jag egentligen inte sökt några jobb i Madrid än utan jag har bara jobbat lite som timanställd engelskalärare på kvällskurser. Jag har en ännu icke helt färdig ekonomiuppsats liggande som jag ska ta tag i..... så har det dröjt väldigt länge innan min son fick en skolplats så jag kunde varken jobba eller skriva uppsats på heltid. Men till hösten hade jag tänkt söka jobb. Lärare passar mig inte alls för jag avskyr att synas och vara i centrum. Ingen höjdare att vara i centrum för en hel klass. Jobbet som engelskalärare är ju bara en timanställning och inget som går att leva på så det känns väldigt temporärt. Jag jobbar gärna som en i gänget eller sitter själv i ett hörn eller kanske hemma och pysslar med något.

Jag är osäker på om jag vill jobba med ekonomi men vet inte heller vad jag vill göra istället. Jag vet inte riktigt vad jag kan eller vill mest bara vad jag inte kan och inte vill. Jag har funderat på allt möjligt från att söka jobb och praktikplatser med helt annan inriktning , starta eget eller utbilda mig till något annat. Jag vet inte heller hur lätt eller svårt det är att hitta jobb här för mig. Det känns som om det kan bli knepigt. Samtidigt har jag en hel del kursare från Handels som har sökt och fått jobb i utlandet. En svensk examen verkar värdesättas mer i utlandet än i Sverige. Jag sökte lite jobb i Sverige men det gick inte så bra för set var hysteriskt många sökande på varje jobb. Tyvärr är det en nackdel i jobbsökarsammanhang att jag har barn. Oftast gäller det bara kvinnor med barn att män har barn ses inte som en nackdel på samma sätt. Något som verkligen är sjukt för jag har lärt mig så otroligt mycket av att ha barn , mycket som faktiskt är användbart både i yrkeslivet och det sociala livet.

Även om jag tycker att jobb är en överskattad sysselsättning så tycker jag det är trevlig att få en lön varje månad. Sen kan det vara trevlig med jobbarkompisar.

Det är ju meningen att maken ska jobba här i Madrid åtminstone till och med december 2008 vilket är 1.5 år till. Jag är inte en person som kan vara hemmafru i 1.5 år. Då kommer jag att bli rejält frustrerad. Jag kanske börjar hångla mot bardiskar , dansa på bord , ständigt suga på en joint, skaffa ett stall av älskare (vilket nog skulle förändra min idag väldigt propra spanska) och ägna mig åt udda aktiviteter som att leka hund , brevbärare eller annat som älskarna föreslår, eller så blir


Kaptenen min enda älskare och jag lallar runt i en dimma i 1.5 år.
Helst skulle vi ha en stor trädgård och trädgårdsmästare anställd så kan jag som dekadent utråkad hemmafru hångla med honom i buskarna.

Nu är nog jag alltför vanlig , pryd och tråkig för att ägna mig åt såna dekadenta nöjen. Tror inte heller att mina barn och deras lärare skulle uppskatta om jag hämtade dom i skolan haschflummig eller kaptensfull.


Iallfall har jag funderat på två vägar att hitta ett jobba i Spanien. Den första är att försöka lära känna svenskkolonin här för dom flesta som är i Madrid jobbar på svenska företag här. Många jobb fås ju genom kontakter och på svenska företag här kanske dom uppskattar en person som talar svenska. Nackdelen med det här förslaget är att jag inte har den blekaste aning var i Madrid man hittar svenskar förutom att dom kanske handlar sill och knäckebröd på IKEAs Tienda Sueca ibland men det gör ju spanjorer också. Den andra nackdelen är att min dotter började på den fruktansvärt dåliga Skandinaviska skolan här i Madrid. Den var inte bara dålig utan även svindyr och hon skulle inte lära sig någon spanska alls på två år i Madrid. Hade den legat i Sverige hade Skolverket stängt den med en gång. Iallfall så var vi där på julfest och min bild av svenskarna i Madrid formades kanske av den festen. Alla hette Frippe , Noppe eller något likande och pratade om skattetrycket och bidragssverige och spelade golf. Jag kände inte att jag hade så mycket gemensamt med dom.

En annan väg till spanskt jobb som jag har funderat på är att åka mer till Costa del Sol och precis som Blancaflor hitta jobb som mäklare där. Det ska vara lätt att få och kräs ingen utbildning och dessutom är det ett plus att tala flera språk , något jag inte har upplevt som ett plus på svenska anställningsintervjuver. Men melan Madrid och Marbella är det 60 mil. Att ha småbarn och veckopendla känns inte så kul och det kan säkert vara jobbigt för mannen att vara ensam med barnen hela veckorna vi har ju ingen släkting här som kan rycka in som barnvakt ibland. Även om jag verkligen saknar havet jättemycket är det här en desperat sista utväg.

Flytta tillbaka till Sverige lockar inte alls och det är inte säkert jag hittar något jobb där och avståndet till mannen och barnen blir ännu större än om jag åker ner till Costa del Sol. I Sverige har jag ingenstans att bo och inget jobb. Dessutom saknar jag inte Sverige , jag mår bättre här men jag saknar vissa som står mig nära och saltlakrits förstås.

Eftersom mitt mail finns på bloggen och jag blir glad av alla snälla mail jag har fått tänkte jag föreslå några jobb jag kan tänka mig och den som kan erbjuda mig ett sånt kan väl höra av sig.

¤ Jag jobbar gärna åt Guide Michelin eller nåt liknade då man får åka runt och äta på lyxkrogar och sova på lyxotell. Jag är jätteduktig på att äta på restaurang och sova i sängar.

¤ Jag gillar att resa så jag kan tänka mig att bli yrkesresenär. Jag har rest en del och pratar en del språk och har inga svårigheter att börja prata med folk i utlandet så det borde jag ju fixa lätt.

¤ Vill någon betala mig för att blogga eller på annat sätt skriva på heltid skulle det vara skönt. Sitta hemma vid datorn och slippa jobbiga kollegor. Bloggen är väl en merit så god som något och idag har jag ju fått ett mail att den har potential.

¤ Om något förlag har lust att skicka hit bokmanus och betala mig för att sitta och refusera dom skulle det vara helt okey. Jag har alltid varit och är sjukt mycket bokmal så jag har helt klart potential på området.

¤ Är det någon som gillar att idka välgörenhet och har lust att sponsra mig med en lön varje månad så jag kan gå hemma och slöa tas det naturligtvis också tacksamt emot.

Egenligen är jag inte alls slö utan har jag jobb har jag inget emot att jobba extra och övertid men jobbet kommer aldrig att bli mitt liv och mitt största intresse utan det kommer alltid att finnas viktigare saker. Men jag har aldrig gått på a-kassa utan faktiskt jobbat även om det ibland har varit på jobb jag inte gillat. När jag pluggade på Handels jobbade jag extra i hemtjänsten på kvällar och helger under tre års tid. Inget favoritjobb men ma fick lön.

Ni som orkat läsa igen det här långa inlägget borde få medalj. Ja jag vet att jag egentligen skriver för långa texter för en blogg. Men jag skriver precis om vad jag vill , hur långt eller kort jag vill , hur ofta eller sällan jag vill. Jag tänker aldrig på att det här och det här vill folk läsa och jag har ingen som bestämmer vad jag ska skriva om. Det är det som är så bra med att blogga.