Tertulia

I Spanien pratar man mer och diskussionen spelar än större roll än i Sverige. För studenter är träning i talekonst lika viktig som studier och här förväntas det av affärsmän, politiker, höga chefer mm. att kunna diskutera konst, litteratur, historia, film, politik mm. En spansk diskussion ser annorlunda ut än en svensk. Under ett spanskt meningsutbyte förväntas man bryta in i samtalet och säga sin mening eftersom den som har ordet fortsätter tala tills han/hon blir avbruten. I Sverige är det som bekant fult att avbryta. Det kan leda till kulturkrockar när svensken och spanjorern möts , spanjorer pratar och pratar och blir mer och mer frustrerad och tänker , fattar inte svensken nåt eller varför sägaer han inget. Svensken i sin tur blir också frustrerad och tänker, ska han aldrig sluta så jag får komma till tals. Den som har ordet förväntas utveckla sina tankar ordentligt och gärna vända och vrida på resonemangen. Att bara kort konstatera ett faktum vilket svenskar har för vana att göra anses i Spanien som mindre begåvat liksom att hålla tyst när man inte har något att säga. Ett samtal i Spanien får aldrig tystna, har man inget att säga upprepar man istället vad som sagts ännu en gång.

Här i Spanien har talekonsten utvecklas till diskussionsklubbar så kallade tertulias. Den spanska tertulia-traditionen uppkom vid mitten av 1800-talet då dom politiska ideologierna kom till Spanien och människor blev alltmer politiskt medveten. Den viktigaste scenen för den intellektuella samhällsdebatten blev då städernas stora caféer som byggdes upp efter kontinentalt mönster.
Det låg också dynamik i själva kaffet. När drycken introducerades i Europa vid 1800-talets början blev den genast populär bland intellektuella för den gjorde hjärnan koncentrerad och klar i motsats till vin och konjak. Inte så konstigt att myndigheterna försökte förbjuda kaffe. Den gamla ordningens representanter föredrog att undersåtarna berusade sig och blev fogliga istället för att få en massa pigga idéer. För övrigt något som levt kvar länge i delar av världen, till exempel i Sydafrika under apartheidregimen var det inte ovanligt att svarta arbetare fick ut en del av sin lön i sprit. Det är ingen slump att nykterhetsrörelsen redan från början var en pådivande kraft vid bildandet av fackföreningar. Det var vid kaffekoppen revolutioner planerades, politiska partier och fackföreningar bildades i 1800-talets Europa

Under Francotiden dog Madrids cafékultur ut. Ingen vågade längre prata politik offentligt.Dom enda samtal man kunde föra runt kaffekoppen handlade om fotboll och tjurfäktning. Så många av dom gamla klassiska caféerna från slutet av 1800-talet blev tvugna att slå igen. Nu finns bara ett fåtal kvar men tertulia-klubbarna hittar man både på gamla och nya caféer och barer. Dom har återfått sin roll i samhället sen demokratin infördes. Jag har tyvärr aldrig besökt en tertulia men många radiostationer har dagliga tertulias med kända gäster som journalister, författare, opinionsbildare av olika slag, dit lyssnarna kan ringa in. Ibland är diskussionsämnerna bestämda i förväg , ibland inte. Mycket roligt att lyssna på. Dessa radio-tertulias har också väldigt höga lyssnarsiffror.

Jag har aldrig besökt en spansk presskonferans men Thomas Gustafsson skriver om det i sin utmärkta bok "Spanien sol och skugga" där jag också fått lite information om tertulias, så jag tänkte citera honom:
"Den som besökt en presskonferans i Spanien märker också att landets journalistik är påverkad av tertulia-traditionen. Några kortfattade uttalanden som är enkla att citera , det som man kallar prat-minus-journalistik i Sverige levereras aldrig av intervjuvpersonerna. Reportrarna ställer inte heller korta frågor som tvingar fram ett rakt och kortfattat svar. Presskonferenserna utvecklas istället oftast till en tertulia-diskussion där reportrana gör långa påståenden istället för frågor. Svaret blir sedan en konfirmering av att reportern uppfattat saken rätt och därefeter brukar intervjuvpersonen passa på att göra en ny lång utläggning med det han eller hon tycker är viktigt"