pappor
Jag känner fortfarnde mig lycklig över att vara hemma i mitt land. Jag njuter av stillheten , lågmäldheten och lugnet som finns här på ett annat sätt än på många andra ställen.
Något som gör mig glad här i Sverige är alla pappor med barnvgnar , i sandlådan eller med småttingar på armen som man ser. Det är absolut inte lika vanligt i Spanien eller många andra länder.
Vi har en föräldrafärsäkring som är nästan unik i världen. 60 dagar av föräldrarledigheten plus 10 dagar direkt efter förlossningen är öronmärkta åt pappan.
Även om mammor fortfarnade är hemma mycket mera än pappor så ökar pappaledigheten och det har hänt jättemycket på bara en eller två generationer. När jag var barn var INGA pappor föräldrarlediga. Idag är det en självklarhet för dom alldra flesta.
När jag hör debatter inför valet och föräldrarförsäkringen kommer på tal slås jag av hur engagerade våra politiker är i dom här frågorna. Visst finns det fortfarande mycket kvar att göra men vi har faktiskt kommit väldigt långt om vi jämför med stora delar av världen.
Mina spanska vänner blir alltid lika förvånade när jag berättar att i Sverige är medelålders manliga politiker engagerade i och pratar om dom här frågorna. I Spanien bryr sig knappast någon politiker om dom här frågorna och definitivt inte medelålders manliga politiker.
Den spanska föräldrarledigheten är 4 månader sen är det dagis eller släktingar som gäller om båda föräldrarna vill fortsätta jobba.
Så det här inlägget vill jag tillägna alla engagerade och omtänksamma pappor. Fortsätt vara det! Era barn behöver er lika mycket som sina mammor.
Något som gör mig glad här i Sverige är alla pappor med barnvgnar , i sandlådan eller med småttingar på armen som man ser. Det är absolut inte lika vanligt i Spanien eller många andra länder.
Vi har en föräldrafärsäkring som är nästan unik i världen. 60 dagar av föräldrarledigheten plus 10 dagar direkt efter förlossningen är öronmärkta åt pappan.
Även om mammor fortfarnade är hemma mycket mera än pappor så ökar pappaledigheten och det har hänt jättemycket på bara en eller två generationer. När jag var barn var INGA pappor föräldrarlediga. Idag är det en självklarhet för dom alldra flesta.
När jag hör debatter inför valet och föräldrarförsäkringen kommer på tal slås jag av hur engagerade våra politiker är i dom här frågorna. Visst finns det fortfarande mycket kvar att göra men vi har faktiskt kommit väldigt långt om vi jämför med stora delar av världen.
Mina spanska vänner blir alltid lika förvånade när jag berättar att i Sverige är medelålders manliga politiker engagerade i och pratar om dom här frågorna. I Spanien bryr sig knappast någon politiker om dom här frågorna och definitivt inte medelålders manliga politiker.
Den spanska föräldrarledigheten är 4 månader sen är det dagis eller släktingar som gäller om båda föräldrarna vill fortsätta jobba.
Så det här inlägget vill jag tillägna alla engagerade och omtänksamma pappor. Fortsätt vara det! Era barn behöver er lika mycket som sina mammor.
posted by Thérèse at 4:42 em
7 Comments:
Jag hâller verkligen med - jag älskar att se pappor ute med barn.
I Sverige ser man mer "vardagspappor", som har hand om barnen hela dagarna och fixar allt själva, träffar andra pappor pâ lekplatsen osv.
Fast jag mâste pâpeka att här nere är det väldigt ovanligt att lämna 4-mânaders bebisar pâ dagis. Man kan ta ut upp till 3 ârs ledighet om man vill, bara det att man bara fâr betalt för 4 mânader. De flesta tar upp till ett âr, om de inte har släktingar eller barnflicka som tar hand om barnen.
Man smälter när man ser pappor med små barn ute på stan... med barnvagnar, ett barn på armen, en unge i handen...
Det finns nog inget sexigare... hihi.
Pappor pratar inte så mycket med varandra som mammor gör vid sandlådan, om man nu nånsin ser nån. Inget byta-blöj snack så mycket. Vanligen är man ensam pappa om man är vid lekplats och då sitter en klunga mammaor och kacklar i ett hörn och man står där som ett ufo. Ibland tror jag dom tycker man är "bög" eller nåt för att man tar hand om barnen (gäller inte hyperintellektuella högutbildade tjejer som ser detta som något bra).
Jag tycker faktiskt att frågan om föräldraledighet är en av valets viktigaste, och är glad att politikerna tagit denna fråga på allvar i år! de om har bäst förslag enligt mig är Miljöpartiet, som vill låsa en tredjedel av föräldraförsäkringen och låta en tredjedel vara fri, dessutom vill de förlänga föräldraförsäkringen till 18 månader och införa vårdnadsbidrag i tre år. FI har ett förslag på att det ska vara obligatoriskt att dela på föräldraledigheten vilket jag tror främjar både barnen och föräldrarnas relation. På tal om något annat, coh lika viktigt haha, skriver jag om fotboll på min blogg idag, något som givetvis ligger mig extra varmt och hjärtat;-) Kram
Eftersom jag är aktiv inom nyss nämnda parti vill måste jag ta chansen att panikragga lite röster. Jag är rädd att de kommer att behövas...
"En tredjedelsreformen" är ett steg på rätt väg. Miljöpartiets långsiktiga målsättning är att det ska vara lika naturligt för mammor som för pappor att vara hemma med barnen. Utopin är att alla väljer att ta ut lika stor del av föräkringen, men troligt är att det i så fall måste ske genom statlig styrning.
Familjepolitiken är en av valets viktigaste frågor. Kanske inte om S, V eller Mp får bestämma den utan att INTE Kd blir den ledande politiska kraften bakom alliansens familjepolitik. Men blir det blått imorgon kommer vi garanterat att få se pingstvännerna höja röster om ytterligare uttökat vårdnadsbidrag och ett slut på de futtiga "pappadagar" och åt pappan vigda föräldraledighetsdagar som vi har idag.
ballo: Jag håller med om att KD knappast bör vara förebild för en modern pappapolitik -tillbaks til 50-talet? där mor står vid spisen och bakar bullar med barnen klängandes vid benen (inte på dagis) och far jobbar och försörjer familjen.
Jag kan inte annat än hålla med: det här är en jätteviktig fråga, för oss alla. Jag är själv långt ifrån att skaffa barn, men jag har många vänner som antingen har små barn eller går i väntans tider just nu. Jag håller också med om att MP och FI har de mest framåtskridande och bästa förslagen inom "föräldrarpolitiken".
Sedan är det förstås också viktigt med den typen av iakttagelser som 70-tals Per gör: hur upplevs egentligen pappor i det offentliga rummet? Vad möts de av för attityder? Vi tjejer/kvinnor här verkar ju vara överens om att det är en positiv, härlig syn som vi önskar mer av, men det finns tyvärr gott om tjejer/kvinnor (liksom killar/män) som ser det som någonting suspekt och underligt. Det är väldigt sorgligt.
Skicka en kommentar
<< Home