500

Det här är mitt 500de inlägg sen jag började blogga i december förra året. Det är fortfarnade lika kul att blogga även om bloggandet just nu gått lite på sparlåga. Jag är jätteglad för alla som läser och kommenterar. Får väl fira det på något sätt. Kanske ge efter för chokladsuget som har plågat/frestat mig några timmar nu.
Periodvis har jag bloggat hysteriskt mycket. Nu har jag lite tappat gnistan. Eller kanske inte men det är så mycket annat som ska göras när jag är i fosterlandet. Jag vet att jag är dålig både på att skriva , länka och läsa och kommentera favoritbloggarna. Det har blivit dåligt med tid framför datorn överhuvudtaget. Men det är verkligen skönt med en paus eller nedtrappning ibland och så här dåligt ska jag inte blogga och läsa bloggar i framtiden.

Hur som helst så älskar jag Madrid och Spanien men jag har märkt att jag känner mig hemma på ett sätt som är svårtslaget i Sverige. Jag njuter av att gå runt på mina gamla gator och träffa mina gamla vänner. Det är nästan en eurorisk känsla att vara "hemma". Jag har saknat fosterlandet mer än jag trodde. Visst ska det bli skönt att komma tillbaka till Madrid om drygt en vecka. Inte minst saknar jag den spanska solen och naturligtvis saknar jag mina barn outhärdligt mycket. Fast sen ska det bli ännu skönare att permanent flytta till den svenska huvudstaden i november.

Idag skjutsade jag en kompis till hans föräldrar som bor lite utanför Uppsala. Jag har faktiskt inte trott att jag saknade det svenska landskapet och naturen så mycket som jag har gjort. Det är verkligen helt otroligt vackert speciellt en solig dag som idag. Även om jag inte är en person som tar skogspromenader så njuter jag verkligen av det svenska landskapet när jag kör genom det. Jag har njutit när jag har kört från Uppsala till Stockholm , Göteborg och Dalarna precis som när jag gjort en kort tur utanför stan som idag. Det är så vackert , grönt och rent och det är mitt land.

Jag har också nu på egen hand i Sverige hittat ett lugn jag inte känt på länge. Det känns som om jag blir lugn bara av att vara i det här landet. Här är tempot lugnare och det känns som tiden går lite långsammre än i Sydeuropa. Även om jag ständigt saknar mina barn mer än vad jag kan beskriva så är det skönt med tid för mig själv och att fundera på vad jag vill.
Madrid kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta men det känns rätt att lämna stan i höst. Jag har funderat fram och tillbaka och tvekat men jag vet att jag gör rätt och det har jag egentligen vetat hela tiden.

Egentligen är det här lite för personligt att skriva om men ni som läser bloggen vet att jag har en något ansträngd relation till mina föräldrar. Jag bor inte hos dom för det vill varken dom eller jag. Jag bor hos en kompis jag har känt väldigt länge och som står mig väldigt nära. Egentligen vill jag lämna honom och andra kompisar utanför bloggen så jag ska inte skriva så mycket. Jag har verkligen förstått hur fina vänner jag har och skulle kunna skriva hur långa hyllningar som helst till dom men sånt beröm känns bäst att ta mellan fyra ögon istället för på en blogg. Men jag kan inte ösa nog med superlativ över han jag får bo hos. Han har varit och är hur fantastisk som helst. Förutom att han står ut med mig när jag är jobbig och gnällig , för det kan jag verkligen vara , så har vi roligt tillsammans. Jag är verkligen otroligt glad och tacksam att jag får bo här.

Jag söker ju jobb i Stockholmstrakten nu. En tråkig sak som jag har upptäckt är att jag inte får någon a-kassa. Då ska man ha jobbat minst 6 månader det senaste halvåret. Eftersom jag har varit i Spanien i nästan ett år så har jag inte gjort det. Sånt här kanske man inte tänker på när man åker utan då känns det bara som ett spännande äventyr. Naturligtvis önskar jag min make ett bra jobb och en karriär på det sätt han själv önskar men jag har ju stått tillbaka på jobbfronten för att följa med honom på ett utlandsjobb. När jag sen kommer hem och inte hittar jobb direkt blir det mycket fattigt. Nu tror och hoppas jag att jag ganska snart ska hitta ett jobb. Man kanske inte får drömjobbet (vad nu det är) direkt och jag kan tänka mig att göra vad som helst.
Jag har ju tidigare skrivit lite om hemmafruar och märker att jag själv har hamnat i den fälla jag varant för. Jag har tagit hand om barnen i det nya landet och maken har jobbat. Både hans ekonomi och CV ser ju klart bättre ut än min... Det här är nog inget ovanligt att frun följer med utomlands och blir less på ensamheten där , flyttar hem med barnen och hamnar i en dålig sits på arbetsmarknaden. Jag säger inte att det är fel för allt är inte pengar men mitt råd är att man bör veta vad man ger sig in på och kalkylera över olika möjliga scenarion. Alla bör ju självklart göra vad som känns rätt och passar dom.

Det här blev ett ovanligt rörigt och ostrukturerat inlägg men man kan ju inte vara på topp jämt. Jag vill egentligen bara skriva att jag insett hur bra jag mår i Sverige. Jag är så glad som har ett så fantastiskt land och så bra vänner att komma tillbaka till efter olika utlandsvistelser.
Eftersom det är inlägg nummer 500 vill jag naturligtvis också tacka alla ni som läser och kommenterar. Stor kram till er alla. Jag har sagt det många gånger förut men det tål att upprepas. Kommentera gärna och mycket om vad som helst. Jag älskar kommentarer.