fredag, september 22, 2006

hem

Nu ska jag bli personlig. Extremt personlig. Jag kände efter några timmar här att jag inte vill tillbaka till Madrid. Jag är ju mentalt inställd på ett liv i Sverige nu. Söker jobb , har fixat bostad och dagis och skolor till barnen.
Känner inte alls för att vara i Madrid i 3-4 veckor nu. 3-4 veckor känns som en evighet. Staden känns inte alls så tilltalande som förut. Jag vill ju hem.... Nu när jag äntligen vet vad hem är. Det är så frustrerande och fruktansvärt jobbigt. Jag mår dåligt av att vara här. Vet inte vad jag ska ta mig till.

I morgon ska jag och familjen hem till en kompis och där kommer det att vara en del folk jag känner här i stan. På söndag ska jag gå med min dotter på ett barnkalas hon är bjuden på. Båda sakerna kan säkert bli väldigt trevligt men jag vill inte vara här. Inte nu iallfall.

Fast på ett sätt är det skönt att jag nu vet vad som är hemma. Förut har det inte funnits någon självklar plats där jag har velat bo. Kanske måste vissa åka bort för att kunna hitta hem.
Jag kan absolut tänka mig att bo i Spanien eller i något annat land igen någon gång men inte just nu.

12 Comments:

Anonymous barajagjohanna said...

Men det är ju jätteskönt att du känner att du vill HEM. Då vet du ju att det är rätt val som du har gjort. Jag förstår dock att det känns jobbigt att bara gå och vänta... Själv håller jag på att kika på biljetter till Paris i början av november. Tre nätter där känns knappt, men när man varken har råd eller tid (ledigt från jobbet är svårt att få + att jag förlorar pengar) till mer får man nöja sig med det. Jag hoppas verkligen att det blir av...

5:33 em  
Blogger Thérèse said...

Johanna - ja visst är det skönt att veta att man gör rätt men precis som du skriver är det jobbigt att gå och vänta

5:39 em  
Anonymous Linda said...

Therese, jag förstår din känsla. Jag har själv rest från plats till plats, bott på så många olika ställen utan att de varit "mina egna hem" så mycket, att jag inte längre känner någon riktigt koppling någonstans. På vissa sätt en befrielse, på andra sätt som en fångenskap.
Men vad skönt ändå att du känner att du iaf. vill HEM. Det är det första steget. Därefter kommer det säkerligen att lätta och bli bättre för dig! Lycka till!

5:54 em  
Blogger Anna Malaga said...

Vad skönt! Jag kommer ihâg att du skrev för ganska länge sedan att det fanns ett ställe för alla (var det Bodil Malmsten som skrev det?), men att du inte hade hittat ditt än. Sâ vad skönt att du har hittat ett nu ;-)
Förstâr att det känns trist att vara i "Stand By", men tiden gâr fort. Följer barnen med dig tillbaka den här gângen?

5:55 em  
Blogger Thérèse said...

Linda - tack , ja det är jätteskönt

Anna - ja barnen följer med mig hem i oktober. I november börjar dom skola och dagis på Ekerö där vi ska bo. Egentligen gillar jag ju Madrid och Spanien och barnen har bra skolor och dagis (egentligen colegio infantil) här och trivs. Men det blir ändå bra att flytta. Hoppas maken kan komma efter om 1.5 år för barnen behöver sin pappa närmare

5:58 em  
Anonymous Cindy said...

*stora kramen*

7:26 em  
Anonymous Anonym said...

Vad skönt att ha bestämt sig och veta vart man vill men svårt att vänta... Jag är född utan en uns tålamod och förstår verkligen! Men det kommer snart får du se... Kram!

/Frédérique

8:37 em  
Blogger becka said...

Men gumman, det låter jobbigt! Fast 3-4 veckor går förhoppningsvis fort. Vad skönt ändå att du har hittat något som verkligen känns som hemma. Ska bli spännande att se ditt nya hus, jag och barnen kommer garanterat dit och våldgästar er:-)

10:28 em  
Anonymous tolken said...

Oj, så mycket som hänt i ditt liv på de 10 veckor jag varit borta från nätet. Vilken utveckling!
Det låter som allt blir väldigt bra, förutom lång till make/pappa, men det går väl att lösa med skype, msn och resor eller hur?!
Jag kan bara säga lycka till, självklart fortsätter jag att läsa om hur det går.

1:29 fm  
Blogger Zoe said...

det är när man förstår och accepterar vad som är känns som 'hemma' som många bitar ibland faller på plats. är glad att du har hittat en sån känsla för ett visst land. :) det är många som flackar runt utan att nånsin veta, känna, förstå, acceptera. och sen har vi en skara som tycker att de är hemma överallt. spännande problamtik, visst?!

11:25 fm  
Anonymous Anonym said...

skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig lite vilsen. jag har precis kommit till spanien och funderar på om jag ska åka hem till jul som det är tänkt eller om jag ska stanna kvar. och vad är i såfall "hem" - stockholm eller skåne?

skönt för dig att du har hittat hem iallafall. lycka till med nya livet i sverige!

12:55 em  
Blogger Thérèse said...

Cindy - star kram tillbaka och välkommen på en fika nästa gång du är i Stockholm

Fred - stor kram till dig också. Vi tar väl också en fika i Stockholm hoppas jag.

Becka - Ni är välkomna när ni vill

Tolken - ja det blir trist att barnens papa ska bo så långt bort ett drygt år. Men man blir inte ruinerad på flygresor numera och det finns skype med webcam så det får gå även om det inte är någon idealsituation

Zoe - tack , ja just nu har jag verkligen hittat hem. Hoppas bara det känns så i framtiden också.

Grattis Barcelona- Spanien är fantastiskt på så många sätt men efter ett tag här finns det saker som driver en till vansinne också.... Fast det är väl en del av charmen med att bo i ett annat land

1:51 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home