till fosterlandet
Om en vecka och en dag åker jag till Sverige utan returbiljett. Jag vet inte när eller om jag reser tillbaka till Madrid. Fixar jag jobb och bostad blir det svensk vinter och det ger mig lite rysningar. Vet inte hur jag ska kunna lämna Madrid , staden som jag blvit vansinnigt förälskad i. Jag kan inte förklara vad det är med Madrid men alla som kommer hit en längre tid brukar bli vansinnigt förälskade i staden.
I Sverige ska jag inte bara göra jobbiga saker som att söka jobb och bostad , prata med föräldrar , sakna mina barn , maken och Madrid och värme.
Jag ska träffa vänner jag inte sett på länge och saknat och längtat efter. Jag ska njuta av rökfria krogar, rävhäng och sunkhak , dricka rödvin , prata och dansa.
Jag ska gå höstpromenader i parken bland nerfallna löv och sen värma mig med gott te hos en kompis eller på ett fik.
Jag ska köra bil genom landet och njuta av den svenska naturen. Fast gå in i den känns inte så viktigt , jag är verkligen ingen naturmänniska.
Jag ska äta svenskt lösgodis och då naturligtvis främst saltlakrits.
Jag ska äta quorn och knäckebröd och annat jag saknat i Madrid (okey knäckebröd har jag då och då köpt på IKEA)
Jag ska njuta av svalkan i luften för Madrid är sjukt varmt nu (läs frysa) idag tyckte jag det var svalt och skönt när tempraturen sjönk till 30 grader.
Jag ska ta kvällspromenader på tomma gator och öde torg i vackra städer.
Jag ska höra mitt eget språk talas runt omkring mig överallt.
Jag ska se havet , något jag verkligen saknar här i Madrid.
Jag ska slippas madriska bilköer och andas en luft fri från smog.
Egentligen är jag bra dum som lämnar en så underbar stad men skönt klimat nästan hela året och flyttar till kalla Sverige. Som separerar familjen. Men jag kan inte vara ekonomiskt beroende av en man hur bra och snäll han än är. Jag tror att två självständiga och på alla områden oberoende människor har störst chans att leva bra tillsammans.
Jag måste ha egna vänner , inte bara min makes kollegor som jag träffar väldigt sällan och alltid med maken.
Visst är det underbart att vara hemma så mycket med sina barn , bo i en fantastisk stad i en jättefin lägenhet med pool och gym men det blir vardag och tristess av det också. Jag vet att jag har valt rätt men det har varit och är fortfarande ett svårt och jobbigt val.
I Sverige ska jag inte bara göra jobbiga saker som att söka jobb och bostad , prata med föräldrar , sakna mina barn , maken och Madrid och värme.
Jag ska träffa vänner jag inte sett på länge och saknat och längtat efter. Jag ska njuta av rökfria krogar, rävhäng och sunkhak , dricka rödvin , prata och dansa.
Jag ska gå höstpromenader i parken bland nerfallna löv och sen värma mig med gott te hos en kompis eller på ett fik.
Jag ska köra bil genom landet och njuta av den svenska naturen. Fast gå in i den känns inte så viktigt , jag är verkligen ingen naturmänniska.
Jag ska äta svenskt lösgodis och då naturligtvis främst saltlakrits.
Jag ska äta quorn och knäckebröd och annat jag saknat i Madrid (okey knäckebröd har jag då och då köpt på IKEA)
Jag ska njuta av svalkan i luften för Madrid är sjukt varmt nu (läs frysa) idag tyckte jag det var svalt och skönt när tempraturen sjönk till 30 grader.
Jag ska ta kvällspromenader på tomma gator och öde torg i vackra städer.
Jag ska höra mitt eget språk talas runt omkring mig överallt.
Jag ska se havet , något jag verkligen saknar här i Madrid.
Jag ska slippas madriska bilköer och andas en luft fri från smog.
Egentligen är jag bra dum som lämnar en så underbar stad men skönt klimat nästan hela året och flyttar till kalla Sverige. Som separerar familjen. Men jag kan inte vara ekonomiskt beroende av en man hur bra och snäll han än är. Jag tror att två självständiga och på alla områden oberoende människor har störst chans att leva bra tillsammans.
Jag måste ha egna vänner , inte bara min makes kollegor som jag träffar väldigt sällan och alltid med maken.
Visst är det underbart att vara hemma så mycket med sina barn , bo i en fantastisk stad i en jättefin lägenhet med pool och gym men det blir vardag och tristess av det också. Jag vet att jag har valt rätt men det har varit och är fortfarande ett svårt och jobbigt val.
posted by Thérèse at 12:06 fm
19 Comments:
Jag tror också att du har valt rätt, och håller fortfarande alla tummar för att det ordnar sig för dig!
Förresten, jag ska på dop i Stockholm den 16 september och kommer nog ta några dagar ledigt omkring dopdagen för att hälsa på folk i stan... *blink, blink* ;)
Cindy -tack! , det är klart vi ska ta en fika eller dricka vin (eller både och) i Stockholm
Jo jag tror nog banne mig du har rätt...
Jag tror precis som du, att "ha ett eget liv" är mkt viktigt. Att vara självgående. Det låter bara så sorgligt att du inte har haft det livet under tiden du bott där nere, om jag förstår rätt.
Jag vet eg ingenting om dig, hittade hit nyss, men det krävs säkerligen enorma uppoffringar av en som lämnar sina barn. Jag hittar knappt ord. Ett enormt mod och osjälviskhet, det sista kanske låter lite paradoxalt, men så uppfattar jag det. (även om jag har en bild av att ni kommer träffas regelbundet. Jag vet som sagt inte, har nyss hittat hit)
Vad beträffar Madrid, så finns det ju kvar! Alltid ngn tröst, kanske.
Det blir säkert bra så. Lycka till!
jag tror du har gjort helt rätt även om det känns svårt nu!
novemberrusket spenderas bäst på Virvlas soffa!
Shit pommes jag blir super rädd när du skriver så där. Som att jag kommer bli som du när jag kommer till indien. inte ha några egna vänner eller ett eget jobb, bara vara någons flickvän....
Buhu!
Therese: du kommer inte tro mig. Du vet det där inlägget jag skrev om mode igår? jag tyckte att det var ett ganska snällt och lugnt inlägg. Jga har fått över 100 hatmejl under natten och morgonen (?). Hur kan folk bli så förbannade?
Räven - ja det känns rätt , här verkar jag bara få jobb som engelskalärare några timmar i veckan. Med min utbildning (mycket ekonomi bl.a) borde jag kunna få nåt annat , lärare är inte min grej
Blygisen - min barn ska komma till Sverige och bo hos mig sen , maken kommer ofta , det går flyg i båda riktningarna och tar bara drygt 3.5 timme så dt ska nog gå.
JV- tack
Virvla - absolut!
Storan Morran - ja, jag vet inte vad jag ska säga... det kan nog bli jobbigt men jag hoppas verkligen det ska funka för er. Kanske lättare om man inte har barn , kanske faller man mer in i givna roller när man har barn och den som är hemma blir mer bunden då. Jag vt inte. Men jag håller tummarna för er och hoppas det ska gå jättebra! Kram
Ulrika - otroligt , ja det var snällt tyckte jag. Jag som verkligen försökte provocera med mitt inlägg om kött lyckade knappt , hur gör du?
Lycka till, jag hâller tummarna för att det gâr snabbt att hitta jobb och bostad.
Jag hade nog fortsatt kolla jobb i Madrid ändâ... nâgot bra mâste det finnas. Kan du inte hitta nâgot liknande det som maken har? Eller kontorsjobb, folk är ganska efter när det gäller dataanvändning här. Om man har svensk utbildning, är trevlig och kan sprâk och använda en dator borde det gâ.
Ha det bra i Sverige, du har ju hela den härliga sensommaren och förhösten framför dig. Jag älskar september.
Ok. Tack för svaret, Thérèse. Dåså!
Anna - jo jag vet , jag är lite inne på det också , ska till Sverige nu iallafall sen får jag väl se hur det går med allt. Barnen har ju skolor här så dom flyttar inte förrän sånt är ordnat i Sverige.
Blygisen - jag försöker alltid svarta på alla kommentarer. Jag gillar att få kommetarer och skriva till er som läser , jag har sagt det så många gånger förut men skriv hur mycket , ofta , långt ni vill om vad ni vill. Jag blir glad av alla kommentarer
Therese: ha ha, jag har verkligen ingen aning. Börjar dock misstänka att någon modebloggare läst det och skrivit om hur sårad hon är på sin blogg.
Mne det var ju absolut inte riktat mot en bloggare i sig, utan mer en tanke angående hela samhället.
MM, eget liv är viktigt, själv ska jag pluggai Aixoch få studiebidrag i varje fall lite självständigt:)
Ulrika - jag tyckte det var solklart att det inte var riktade mot enskilda personer. Sen tycker ju förstås alla inte om att resa , även om det är obegripligt att man inte kan gilla det. Antar att elaka kommentarer och mail är något som drabbar dom flesta som har många läsare tyvärr. Så jag är rätt glad med att ha relativt få läsare som är flitiga att kommentera för hittills har jag iallfall nästan helt sluppit elaka kommentarer , får hoppas det fortsätter så.
Robban - det är jätteviktigt , men svensk vinter ... plugga spanska känns inte så aktuellt för mig men hade maken fått jobb i Frankrike hade jag mer än gärna pluggat franska
Vet du, jag tror att det blir jättebra. Jobbigt med val... jag vet... eh, du vet ju att jag om någon vet. För tillfället är nog dilemmat mest om det blir Angers eller Paris. För Asien är nog nedlagt för den här gången. Jag kommer blogga om det, haha, såklart.
Men du, sakna dina barn? Ska de inte följa med dig? Det skulle de väl? Missförstod jag eller är det ändrade planer?
Johanna - när jag åker nästa torsdag följer inte barnen med. Jag måste hitta någonstans att bo , fixa med skolor/dagis och helst jobb innan dom kommer. Hinner jag inte det under august september eller fixar något till senare åker jag väl ner till Madrid igen och sen åker barnen och jag tillsammans till Sverige.
Även om jag älskar mina barn och älskar att vara med dom ska det bli skönt med lite tid för mig själv och att träffa vänner i Sverige i augusti och september
Då förstår jag. Det låter ju smart givetvis. Då får du tid ensam att kolla upp allting.
Jag är chockad! Hoppas allt går bra, men att du inte klipper av möjligheten att återvända. Det måste ju kunna vara möjligt att och skapa ett eget liv som kvinna även utomlands.. och att alternativet inte måste vara att vara ensam med barnen och jobba och jobba och jobba, som så många kvinnor gör här.
Men omväxling är det bästa, förstås.
Skicka en kommentar
<< Home