fortsättning på förra inlägget
Ska kanske förtydliga förra inlägget en aning. Jag ska flytta till Sverige , om det blir nu när jag kommer dit om två veckor eller om jag åker tillbaka till Madrid en sväng senare i höst vet jag inte. Det beror på hur det ordnar sig med bostad och jobb och skola, dagis till barnen.
När jag kommer till Sverige om två veckor ska jag inte bara leta jobb och bostad utan njuta lite av att vara barnfri (samtidigt som jag kommer att sakna dom oändligt mycket) och träffa vänner jag har saknat.
Jag vet att jag har valt rätt. Det har ju tagit tid att bestämma sig , inget jag har kommit på , på en fikarast eller så. Det hindrar ju inte att jag då och då tvekar fast jag egentligen inte gör det. Det hindrar inte heller att jag är nervös för att bo själv , söka jobb , bo i Sverige och en massa annat. Men inte bara nervös. Jag käner mig förväntasfull och tycker det ska bli spännande också.
Jag behöver ett självständigt liv. Jag kan säkert vara känslomässigt beroende (det är väl det man är när man är kär antar jag) av någon annan men inte ekonomiskt eller socialt beroende.
Visst kan det vara stressande att inte veta vad jag ska bo eller göra eller överhuvudtaget hur mitt liv ser ut om ett halvår eller ens om tre månader. Men egentligen vem kan helt säkert veta hur livet ser ut om ett halvår?
Vissa saker som jag är van vid i här i Spanien kommer jag självklart att sakna hur mycket som helst som till exempel klimatet , livsstilen , viss mat (vissa tapas) , prata spanska och anant. Sluta tänka i euro och tänka i kronor går säkert fort men kommer kanske att kännas underligt i början eller kanske inte.
Så visst kommer det att bli jobbigt att flytta. Men skönt också. Barnen vet men det hindrar ju inte att dom kommer att sakna sin pappa jättemycket. Men han ska komma så ofta det går och det finns Skype med webcam så dom kan se honom när dom pratar.
När jag kommer till Sverige om två veckor ska jag inte bara leta jobb och bostad utan njuta lite av att vara barnfri (samtidigt som jag kommer att sakna dom oändligt mycket) och träffa vänner jag har saknat.
Jag vet att jag har valt rätt. Det har ju tagit tid att bestämma sig , inget jag har kommit på , på en fikarast eller så. Det hindrar ju inte att jag då och då tvekar fast jag egentligen inte gör det. Det hindrar inte heller att jag är nervös för att bo själv , söka jobb , bo i Sverige och en massa annat. Men inte bara nervös. Jag käner mig förväntasfull och tycker det ska bli spännande också.
Jag behöver ett självständigt liv. Jag kan säkert vara känslomässigt beroende (det är väl det man är när man är kär antar jag) av någon annan men inte ekonomiskt eller socialt beroende.
Visst kan det vara stressande att inte veta vad jag ska bo eller göra eller överhuvudtaget hur mitt liv ser ut om ett halvår eller ens om tre månader. Men egentligen vem kan helt säkert veta hur livet ser ut om ett halvår?
Vissa saker som jag är van vid i här i Spanien kommer jag självklart att sakna hur mycket som helst som till exempel klimatet , livsstilen , viss mat (vissa tapas) , prata spanska och anant. Sluta tänka i euro och tänka i kronor går säkert fort men kommer kanske att kännas underligt i början eller kanske inte.
Så visst kommer det att bli jobbigt att flytta. Men skönt också. Barnen vet men det hindrar ju inte att dom kommer att sakna sin pappa jättemycket. Men han ska komma så ofta det går och det finns Skype med webcam så dom kan se honom när dom pratar.
posted by Thérèse at 8:58 em
4 Comments:
Det verkar ju genomtänkt. Det är ju klart att du vet bäst vad som gäller för dig och det är ju verkligen inget förhastat beslut. Jag har inte hängt med riktigt, men är det förutom jobbsituationen nâgon slags fnurra pâ trâden kan det nog vara bra att vara helt själv ett tag.
Vad vill du jobba med i Sverige? Hade du inte nâgon bostad pâ gâng redan?
Jösses vilket rabalder det blev om pandor, grottmänniskor och tarmlängder, förresten. Kul!
Anna - ja visst blev det kul debatt om vegetarianer , tyvärr var det ju inte jag som var så provocerande... i verkligheten är jag inte en särskilt rabiat vegetarian ...men debatt blev det.
Fnurra på tråden ? Ja lite svårt att svara på , alltså det är aldrig lätt att leva tillsammans eller med mig borde det naturligtvis vara lätt ... Min man är en jättefin och bra människa men jag kan inte leva på honom eller någon annan man. Hittar jag jobb i Madrid eller gärna i en spansk kuststad är jag öppen för att stanna också. Kan ju inte säga att svensk vinter lockar. Jo jag hoppas att jag har ett toppenställe på gång när det gäller bostad men vet inget säkert.
Jag har bland annat lästa företagsekonomi , nationalekonomi , internationella relationer och spanska så något jobb borde det kunna ge mig hade jag tänkt. än så länge är det obetalt.
Hej Thérèse! Nu har du i och för sig bestämt dig för att flytta tillbaka till Sverige men i fall du ångrar dig och vill flytta
tillbaka till Madrid t hösten el senare så känner jag till ett
amerikanskt företag med svensk avdelning som regelbundet
brukar söka folk. Lönen är helt okej och jag har bekanta som
jobbat där och trivts mycket bra. Ifall du vill ha mer info o adress dit kan du mejla mig på e-post: marie.genet@hotmail.com
Lycka till med allt du tar dig för dig i Sverige. Det har varit
Jätteroligt att följa din blogg.
Vänliga hälsningar/Marie
Marie - åh tack sdå mycket för alla fina ord , jag kommer inte att sluta blogga vare sig jag bor i Sverige eller Spanien och jag mailar nog dig för det där företaget lät spännande
Skicka en kommentar
<< Home