torsdag, augusti 31, 2006

att komma "hem"

Fick följamnde förslag att skriva om och nu är jag lat och skriver bara svar på dom här frågorna. För jag har verkligen inga bloggidéer i huvudet alls.

Hur känns det att komma hem? (eller det känns kanske som om du aldrig hade varit borta)?
Hur gâr det med jobbsökandet?
Har du varit pâ sunkhak?
Vad saknar du frân Madrid?
Vad tycker barnen om att du är borta?
Hur ser ön ut där ni ska bo?
Var det nâgot du inte hade saknat, men blev glad att âterse?
Har du själv förändrats nâgot under tiden i Madrid?

*Att komma "hem" kändes väldigt bra. Känns som om jag inte har varit borta. Samtidigt saknar jag Madrid och Spanien och kommer troligen att göra det ännu mer när det blir vinter och mörkt och kallt. Det är lite svårt att beskriva men jag upplever ett lugn i Sverige som jag inte riktigt känner eller lyckas hitta i Spanien. Här talar människor lågmält och lyssnar på varandra och livet går på något sätt långsammare. Eftersom jag saknar mina barn som är kvar i Madrid med sin pappa så tittar och tänker jag mycket på barn. Jag känner att Sverige verkligen är ett fantastiskt land för barn att växa upp i. Här sätter man verkligen barnens bästa främst och det finns en frihet för barn att springa runt och leka i dom många grönområden som finns. Nu är inte Spanien eller många andra länder på något sätt dåliga för barn heller.
Så har det naturligtvis varit otroligt roligt att träffa nära vänner jag inte har sett på länge och längtat efter.

Jobbsökandet går väl lite trögt.... Arbetsförmedlingen är ingen favoritplats , ändå masar jag mig dit nästan dagligen. Har dock varit flitig på området söka dagis och skola.

Tyvärr inga sunkhak än om man inte räknar en kväll när jag och en kompis var ute och åt på kinarestaurang som var ganska sunkig och hade karaoke. Vi gick dock innan karaoken och det var en helnykter kväll för oss båda. Kanske blir det nåt i helgen... Hittills har jag bara druckit vin hemma hos en kompis i Göteborg , inget annat festande.

Jag och barnen saknar varandra obeskrivligt mycket. Ibland är saknadenså stor att det nästan känns som fysik smärta. Samtidigt kan det vara skönt att vara för sig själv , sova länge på morgonen (jäklar vad bra och mycket jag har sovit i Sverige) och ta det allmänt lugnt.

Från Madrid saknar jag allt , storstad , den speciella stämmningen som finns i den staden som verkar trollbinda alla som kommer dit. Jag kommer nog väldigt länge , kanske resten av livet, att leva med en längtan till Madrid. Men Madrid finns kvar och ligger mindre än 4 timmar bort med flyg. Jag ska ju tillbaka snart och stanna till slutet av oktober.

Jag vet inte om jag kan svara på hur ön ser ut för jag har bara varit där en gång. Den är stor och väldigt lantlig och vattnet är aldrig långt borta. Men öarna i Ekerö ligger ju nära varandra och det finns broar mellan så det är kanske inte så mycket ö-känsla som om man måste åka färja. Jag känner en viss oro för att bo så lantligt även om det är väldigt vackert. Har aldrig gjort det förut. Det är ju en stor kontrast mot att bo i fyramiljonersstaden Madrid. Men barnen kommer säkert att stortrivas och Stockholm ligger inte långt borta. Jag har bil och det går hyfsat täta bussturer så det ska nog funka.

Jag vet inte om jag kan peka på något specifikt jag inte har saknat men blev glad tt återse. Jag är väldigt glad och känner ett lugn nu när jag är "hemma" men det är svårt att peka på en speciell sak utan det är känslan att vara "hemma" tror jag.

Visst har jag förändrats i Madrid. Fast det är lite svårt att sätta fingret på exakt hur. Kanske tänker jag "spanskt" i vissa situationer. En kulturkrock jag verkligen har känt är att svenskar är en aning stela och allvarliga och ryggar för kroppskontakt. Då menar jag bara en aning för jag tycker egentligen det är en myt att svenskar är stela och med kroppskontakt menar jag mer vardaglig , i Spanien självklar , som att lägga en hand på armen eller axeln på den man pratar med , inte hångel mot bardiskar. Jag kan också avslöja att jag inte sett en bardisk så någon sådan aktivitet har jag inte ägnat mig åt i hemlandet.
För några dagar sen pratade jag med en svensk kompis om spanska och svenska vänner. I Spanien är det alltid fest när man är med vänner. Reltioner vänner i mellan är mer ytliga och det ska vara glatt och festligt. I Sverige är det nästan tvärtom tyckte min svenska kompis. Med våra nära vänner har vi allvarliga samtal , berättar utförligt hur vi mår , ger förtroenden och så vidare. Självklart är det en generalisering och det varierar från person till person.

Det här var ju ganska lätt och roligt att skriva. Jag kan nog återkomma till det här. Hoppas min idétorka har börjat lossna för jag vill verkligen blogga mer. Jag har tagit en hel drös bilder men glömt sladden för överföring från kameran till datorn så det blir bildkavalkad när jag kommer tillbaka till Madrid. Jag har visserligen mobilen och sladd för överföring men jag r osäker på hur bildkvaliteten blir.

Jag har varit dålig på att kommentera men jag läser favoritbloggarna. Ska bättra mig och kommentera mer för jag vet hur roligt det är att få kommentarer.

4 Comments:

Anonymous Xenofoben said...

Men om du bor i Madrid, hur kan du då "komma hem" när du åker till Sverige?

10:05 em  
Blogger Thérèse said...

Nä jag fattar inte heller det men folk tjatar om att jag har kommit hem.

11:57 em  
Blogger Anna Malaga said...

Men oj, vilken fart det blev här ;-)
Tack för dina utförliga svar. Vad skönt det lâter att du känner dig hemma och att allt känns bra. Det är väl det viktigaste.
Fy vad hemskt att sakna sina barn sâ mycket. Jag förstâr dig verkligen. Hoppas att du kan krama om dem snart.
Spanska vänner - ja, man kan vara förtroliga med dem ocksâ, tycker jag. De lyssnar om man har problem och hjälper gärna. Däremot är det säkert lite svârare att hitta det rätta tillfället pâ nâgot vis. I Sverige umgâs vi gärna tvâ och tvâ, eller i mindre intimare grupper. Här vill man vara omgiven av en massa folk, och ringer gärna runt till kompisarna sâ att fler kan komma och ta en kopp kaffe när man sitter pâ torget, t.ex.
Sen är det ju sâ att man har olika sätt att tänka och vad som är naturligt för oss är svârt att förstâ för en spanjor.

12:02 fm  
Blogger Thérèse said...

Anna - du har säkert helt rätt , klart man kan vara förtrolig med spanska vänner. Jag har dock inte så nära spanska vänner att jag känner det men jag har inte bott i Spanien så länge heller. Sen är det som du säger att man ofta träffas på kaféet på torget i en stor grupp och inte hemma två och två som är vanligt i Sverige. Spanjorer umgås absolut inte lika mycket som svenskar i sina hem

12:18 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home