bostad önskas

Jag fick lite frågor på kommentarerna om att jag inte skulle vara utlandssvensk mer. Ja det stämmer , om drygt en månad tar jag ett plan norrut för att inte återvända till Madrid. Det är med sorg i hjärtat för jag tycker mycket om Madrid och längtar inte efter att frysa i den svenska vintern. Men det här är det absolut bästa beslutet för mig , maken och barnen. Vi är helt eniga och lyckliga med beslutet.

I slutet av september kommer barnen till mig så kan någon hjälpa mig med en bostad tills dess så blir jag mer än nöjd. Tror inte att bostadssökande via blogg är så framgångsrikt men det är värt ett försök. Ska prova massmail också. Samt olika hyresvärdar och annonser. Förutom bostad önskas även ett jobb. Jag har tänkt bo i Uppsala men tackar absolut inte nej till en bostad i Stockholm heller. Samma med jobb Stockholm eller Uppsala med omnejd går hur bra som helst.

Jag har tänkt bo i Uppsala för där bor mina föräldrar och ska jag bo ensam med två barn är det skönt om det finns några som kan hämta på dagis ibland , kanske vara barnvakt då och då när jag träffar någon kompis eller hittar på nåt på egen hand. Om jag vill gå ut någon helg och dricka rödvin , dansa disco och hångla mot bardiskar kan barnen sova hos sin mormor och morfar.

Mina barn har världens bästa pappa och Madrid ligger bara några timmars flygresa bort och det går att hitta billiga biljetter. Så han kommer att komma och hälsa på dom så ofta han kan.

Jag klara inte livet som hemmafru i Madrid. Visst bor jag jättefint här men jag verkar inte få något annat jobb än engelskalärare till spanjorer. Visst det är ett jobb men inte särskilt bra betalt , inte särskilt många timmar i veckan och jag är ingen bra lärare. Utan jobb har jag inte lärt känna några människor och varit hänvisad till att umgås med maken och hans vänner och vara med mina barn. Jag älskar att vara med mina barn och makens vänner är väldigt trevliga men jag behöver ett eget liv också med egna vänner. Jag kan inte leva på makens lön och be honom om pengar hur gifta vi än är. Även om jag inte får tag i ett jobb direkt i Sverige kan man få a-kassa och gå på "vuxendagis" hos Arbetsförmedlingen och få pengar för sånt. Men jag tror jag hittar ett jobb i Uppsala eller Stockholm (där jag egentligen vill bo) inom en inte alltför avlägens framtid. Jag kan tänka mig att jobba med nästan vad som helst , drar väl gränsen vid slakteri ungefär.

Det här kanske låter som lyxproblem men jag mår inte bra om jag inte är självständig och har ett eget liv. Just nu kanske det livet måste levas i Uppsala istället för i Madrid. Saker man gör är inte oåterkalligt så jag kan och kommer säkert att bo eller tillbringa mycket tid i utlandet i framtiden men det blir inte i Madrid dom närmaste 1.5 åren.

Bloggen kommer naturligtvis att leva vidare för jag har ju blivit beroende och jag har faktiskt tillbringat flera långa perioder i utlandet så jag har mycket liv i utlandet att skriva om. Även livet i hemlandet kan vara nog så intressant och väl värt att skildra på en blogg.
Att komma hem ska vara en schalger är titeln på en av Per Hagmans böcker. Min melodi går nog mer i moll än schlager men en lycklig moll. Jag , min familj och dom som känner mig vet att det här är rätt och blir bäst för alla inblandade.

Visst känns det en aning konstigt och nervöst att flytta till Uppsala där jag inte har bott sen 1994. Jag kan inte stan alls längre , känner mig helt borta vet inte vad jag ska hitta olika saker men det går nog rätt fort att lära sig och det finns folk jag kan fråga. Stockholm är egentligen min favoritstad i Sverige och staden där jag är född och visst skulle jag gärna bo där men jag inbillar mig att det är lättare att hitta en lägenhet i Uppsala. Behöver jag hjälp med barnen så är det ju oslagbart att mina föräldrar bor i Uppsala. Stockholm ligger bara 45 minuter bort så mina kompisar där kan räkna med ett och annat besök i höst.