blandat svammel

Jag förstår att en del tolkade mitt förra inlägg om att jag ska flytta till Sverige och maken bo kvar i Madrid som att vi ska sklijas. Det stämmer inte. Vi ska bara bo i varsitt land i 1.5 år sen får vi se. Jag vill inte verka dryg eller otrevlig för jag gillar verkligen alla er som skriver kommentarer på bloggen. Även om jag inte tillhör dom mest lästa bloggarna så ligger ju bloggen ute på nätet så vem som helst kan läsa den så jag drar vissa gränser för vad jag skriver och inte skriver om. Alla har vi ju privata sfärer som vi kanske delar med ett fåtal , endast en person eller behåller helt för oss själva.

Saker jag har valt att inte skriva om här är bland annat relationen till maken , barnen , släkt och vänner. Jag har valt att inte skiva ut namn på personer. Många saker jag gör väljer jag att inte ta med. Vissa åsikter jag har håller jag också utanför bloggen. Vem jag eventuellt pussar på kommer inte med här. Även om jag har läst fina kärleksförklaringar på andra bloggar så känns det främmande för mig att skriva det ,sånt tar jag nog helst på tu man hand med den jag är kär i. Om jag skiljer mig eller gifter mig så är det naturligtvis så officiellt att jag kan skriva det här , ja om jag skulle förlova mig också. Nu är jag gift , har aldrig varit förlovad eller ansökt om skilsmässa.

Att jag skriver under mitt riktiga namn och med bild på mig själv gör ju också att jag är lite mer försiktig än om jag hade varit anonym. Jag vill blogga under mitt riktiga namn. Även om det är en liten detalj så har jag accneterna på mitt namn i pass , på körkort , på bankkort , på deklaration och andra officiella papper men privat skriver jag oftast utan dom. Jag valde att ta med dom när jag startade bloggen för att den skulle vara lite officiell.

Om jag seriöst ska förklara hångel mot bardiskar så tycker jag det är något fler borde göra. Ja , alla borde hångla mer överhuvudtaget. Min personliga erfarenhet av hångel mot bardiskar är dock extremt liten men på bloggar får man ju drömma lite.... Oseriösa kroghångel har aldrig lockat mig så när jag går på krogen brukar jag prata med vänner , dricka vin , dansa , hänga i baren och prata , lyssna på musik och i Spanien äta tapas.

Jag är rysligt dålig på hångel mot bardiskar. Nu var det ett tag sen jag var singel men att börja hångla med en peron man inte känner kräver oftast rejält med alkohol i kroppen. Jag skulle aldrig klara av att gå på dejt med någon jag inte känner. Jag skulle vara för blyg och tyst och situationen skulle kännas för konstig och pressad. Då får han vara bra charmig och pratsam. Han kan förstås få följa Argastes råd och supa ner mig med rödvin men det kommer inte att fungera som sanningsserum och jag kommer inte att avstå från maten även om han gör det. Skulle dejten stoppa in en dvd med en kärlekskomedi med Jennifer Lopez i huvudrollen så blir han nog en före detta dejt. Men väljer han en film jag verkligen gillar så är det nog framgångsrikt. Kanske kan det bli lite konstigt om han väljer att sätta på en dvd med Fäbojäntan Jag har inte sett Fäbojäntan , kanske inte en film för en första dejt men jag måste kolla upp om den verkligen finns. Ingen jag känner har heller sett detta kulturella mästerverk så den kanske bara är en vandringssägen.
I min ungdom fantiserade jag om att en dejt skulle bjuda mig på tacos , kladdigt att äta och man äter med händerna , lättar kanske upp stämningen en del. Fast jag vet inte jag har aldrig blivit bjuden på tacos. Nu är det lite för sent , jag har hunnit gifta mig och tänker absolut inte gå på några dejter.

En gång för typ 100 år sen bjöd en kille hem mig och serverade vitt vin och räkor. Jag sa att jag var vegetarian men drack ordentligt av vinet. Han erbjöd mig då kaviar men jag äter ju inte fiskägg heller så det blev lite pinsamt. Det slutade med att han ringde efter en kompis , vi tre drack vin , dom åt räkor och jag rostat bröd innan jag gick hem tidigt. Det blev inga fler dejter med honom.