midsommar
På fredag är det ju midsommarafton och i Sverige firas det för fullt. För ett år sen firade jag en jättefin midsommar på Marstrand i den bohuslänska skärgården. Nu på fredag har jag ingen aning om vad jag ska göra. Här i Spanien är det en vanlig dag så barnen går i skolan och maken jobbar. Det är mest för att jag har barn jag känner att jag skulle vilja ha ett äkta svensk midsommarfirande med dom.
Jag hade tänkt att ta en sväng till IKEA och köpa lite svensk mat. Har nu glömt att jag föråt mig på saltlakrits så jag hoppas verkligen att dom har djungelvrål fortfarande. Saltlakritslängtan har blivit jobbig igen. Det är typiskt att jag ska längta efter nåt som inte går att få tag i här. Klantigt av mig att inte se till att jag fått något nerskickat. Jag har ju hållit saltlakritssuget på en inte alltför jobbig nivå hela året på grund av snälla vänner som sett till att jag har fått regelbundna leveranser.
För några år sen jobbade jag med en kvinna som brukade använda uttrycket "tråkigare än knäckebröd" Då reagerade jag inte men hade någon sagt det idag så hade jag verkligen protesterat. Knäckebröd är verkligen en delikatess när man inte har ätit det på länge.
Eftersom jag är vegetarian som inte gillar att snapsa och min hemodlade dill inte verkar utvecklas som den ska så får jag titta på när maken och barnen äter sill och maken snapsar. Så får jag väl fantisera lite om vad jag skulle ha gjort om jag hade befunnit mig i Sverige. Så ska jag naturligtvis se Spanien slå Saudiarabien. Jag är helt fast i fotbollsVM nu , missar knappt något.
Här firas San Juan natten (på svenska Johannes natten) när vi firar midsommar men det är tydligen stora regionala skillnader hur den firas eller ens om den firas. Sommaren 2000 pluggade jag i den sydspanska staden Cadiz och där firades San Juan med att man tände eldar på stränderna som man hoppade över och så dracks det en hel del som på alla spanska fiestor. Hur San Juan firas i Madrid har jag ingen aning om.
14 Comments:
Midsommar är viktigt, tycker jag. Vill så gärna ge barnen en riktigt midsommar. Här slutar de skolan imorgon, torsdag, så vi hinner inte till Sverige till midsommar - och det fina firande i sthlms skärgård vi varit med på de senaste en, give or take a few.
Här blir det midsommarfirande på en skandinavisk klubb med över 70 andra skandinaver, mest svenskar. Det stooora midsommarfirandet i New York på fredag åker vi inte in till.
Finns det verkligen inget i Madrid????
Jag förstår inte heller varför det ska vara så svårt att få dillen att ta sig?!
Jag försöker varje år, men alla försök har gått åt pipan. Vad är trixet?
Nu odlar jag smörgåskrasse, omöjligt att misslyckas.
Midsommar är inte ett dugg vitkigt tycker jag. Vad är grejen med midsommar? Förståååår inte.
Förra året skulle jag för första gången stanna kvar i Dalarna och ta med en kompis till Rättvik, bara för att se vad som hände. Men sen hände olyckan med min syster och jag tillbringade midsommarafton på Akademiska i Uppsala, tillsammans med andra jordgubbs- och sillätande anhöriga..... :P :]
I år blir det ingenting. Och inte spelar det mig någon roll alls.
Jag missar midsommar i år - ingen sill, ingen lax och absolut ingen snaps (inte för att jag saknar det, jag har faktiskt aldrig druckit snaps... Jag måste va en riktig kuf...). Men jag överlever utan midsommarfirande. Fast visst är det trisst att inte kunna ge barnen bra midsommarminnen, midsommar är ju liksom det svenskaste som finns tycker jag.
Vattnar ni dillen ordentligt? För annars så växer den ju nästan som ogräs... Däremot lyckas jag inte med smultronen, det är visst helt omöjligt...
/Nejma
Am - säkert finns det något i Madrid men jag vet inte var. Naturligtvis firas det säkert på skandinaviska skolan men mina barn går ju inte där. Det borde ju finnas en svensk förening här men jag vet inte var och hur jag ska hitta dom.
Japaneseviking - jag får nog också gå över till smörgåskrasse. Min dill ser jättemysko ut , mer som trådig mossa. Jag odlar paprika också och den verkar inte så knepig , ser bra ut men det har ju inte blivit några paprikor än.
Johanna - egentligen håller jag med dig. Men jag har ju barn och jag vet inte när dom kommer att bo i Sverige igen. Då känns det där med svenska traditioner som midsommar och lucia viktigt. Snpas tycker jag är äckligt och sill och lax äter jag inte och supa behöver jag inte heller så den delen av midsommar hoppar jag gärna över. Men en knäckemacka ch förhoppningsvis lite saltlakrits blir det nog i morgon.
Nejma - då är jag också en kuf för jag dricker inte heller snaps. Hade jag inte haft barn hade jag nog inte tänkt så mycket på midsommar. Nu får mina barn tyvärr klara sig utan midsommarfirande i år. Möjligen blir det lite midsommarmat men ingen dans och så.
Jag misstänker att vi har vattnat dillen för ordentligt. Den ser knepig ut , inte alls som dill
Kan ju iofs förstå det där att de svenska traditionerna blir lite viktigare när man har barn.
Jag har aldrig nånsin firat en midsommar med typisk midsommarmat eller snaps eller så. Har alltid varit på ett nyktert och trevligt firande till jag var 15 och åkte på språkresa till Malta istället. Sedan blir det fler utlandsresor och ja, har missat alla midsomrar och jag klagar inte ett dugg... :)
Johanna - Precis det är det där med midsommarstången , göra kransar till håret , dansa och sånt man vill visa barnen. Snaps och maten bryr jag mig inte så mycket om för jag dricker inte snaps och är vegetarian. Men det är ju kul om barnen får äta lite midsommar mat (snapsa får dom absolut inte!)
Jag har också varit utomlands flera gånger och inte brytt mig särskilt mycket.
Annars är väl midsommar i Dalarna något alldeles extra? Min kompis som bor i Leksand brukar åka därifrån... Hon är inte så mycket för hård fyllor om jag säger så
Ja, många svenskar åker ju upp till Dalarna för att fira midsommar. Min familj åkte alltid ut mot Stockholms skärgård till så vi hade det fritt på vår sida av vägen, när vi möter alla stockholmare som var påväg till Dalarna för att fira. Midsommarfirandet är väldigt stort i Leksand och i Rättvik, men jag har ju aldrig varit där så jag vet inte riktigt hur det är.
Det finns en förening som heter Svenskar i världen och de har en community för utlandssvenskar, http://www.sviv.se/. Om nu inte kontaktannonserna skulle bära frukt kanske du kan hitta någon likasinnad madridsvensk där? Någon som inte heter Frippe och spelar golf.
Jag vet i och för sig inte om det är en bra community. Jag skrev in mig idag efter ett tips från en kompis:P
Ah, men såg ju nu att du redan länkar till dem. Bara jag som är lite efter:)
Cocotte - jag skrev också in mig där efter ett tips men jag vet inte. Tycker det känns som om nästan alla på deras community bor i Sverige och drömmer om att någon gång i framtiden kanske flytta utomlands.
Heter han inte Frippe och spelar golf bor han antagligen i Sundsvall. I utlandet heter alla svenskar Frippe och spelar golf
Det verkar som de flesta svenskar som flyttar utomlands säger att saltlakrits är en av de saker de saknar mest. Undrar hur det kommer sig att man inte har fattat detta med saltlakrits i utlandet? En vidrig grej är att man i många länder sockrar pop corn, här i Sverige skulle vi aldrig försöka oss på en sådan styggelse, salta ska de vara! Vilken tur att du har folk som levererar din last till dig, hade nog blivit svårt att stå ut annars va;-)
I USA har de socker på morötterna och på bananerna är det cancervarning.
En liten parentes bara. ;)
Becka - dom gånger jag har bjudut utlänningar har dom verkligen inte uppskattat saltlakrits. Jag förstod inte heller uhur mycket jag skulle sakna det när jag flyttade. Sockrad pop corn åt några grannar jag hade i Uppsala. inte gott.
Johanna - bäst att passa sig för bananer , bättre att äta en flottig macka med massor av jordnötssmör och stekt bacon för den är det ju ingen cancervarning på
Skicka en kommentar
<< Home