bloggars genomslagskraft
Jag har fattat att bloggar kan ha en väldig genomslagskraft. Det är både häftigt och skrämmande. Själv har jag aldrig tänkt att det jag skriver har någon vidare genomslagskraft. Jag tänker alltid att jag har få läsare och att jag inte brukar skriva politiskt. Kollade precis läsarantalet på bloggtoppen.se min blogg ligger där på plats 145 och den här veckan har 736 unika besökare hittat hit.
Det är inte så mycket om man jämför med dom mest lästa bloggarna på bloggtoppen.se men det är ändå en del folk.
Mitt sätt att skriva är att jag får en idé , sätter mig vid datorn och letar evetuella länkar och spontanskriver. Jag sitter inte och jobbar och redigerar inlägg. Ibland går jag in och lägger till eller tar bort eller ändrar ett stavfel men då är inlägget redan publicerat. Jag har alltid tyckt att det här sättet att skriva har känts helt okey för jag har få läsare. Skulle jag få mängder av läsare skulle jag troligen sitta och fila mer på varje inlägg innan publiceringen. Skulle nog bli väldigt lite skriviet.
Jag skriver ju mest om hur det är att leva och bo i utlandet , om bra och dåliga och komiska saker här och i Sverige. Skriver ibland lite om andra länder jag tycker att jag kan bra eller något roligt som hänt på en resa. Så blir det förstås om konstiga utlänningar och konstiga svenskar. Naturligtvis vet jag att alla är individer så det behöver ni inte påpeka för mig. Men det finns också saker som förenar människor som har växt upp på samma plats annars skulle väl inte kulturkrockar ske mellan spanjorer och svenskar. När jag skriver om sånt här är det alltid skämtsamt. Jag svenskar , spanjorer och andra folk.
Någon gång händer det att jag skriver sakfel som någon upplyser mig om och då ändrar jag naturligtvis. Någon gång har det hänt att jag har varit arg eller ledsen (som idag när jag läste i svenska tidningar om det henska som hänt Bobby) och då har jag kunnat skriva saker som inte varit så genomtänkta. Då blir det lite knepigt när man sätter sig och spontanskriver och lägger ut inlägg. Vid två tillfällen har jag helt "deletat" inlägg som har legat ute. Inte för att någon bett mig utan jag har själv tyckt att dom inte riktigt varit okey.
Jag vill inte att folk ska ta illa upp för det jag skriver. Ni behöver inte tycka som jag gör och får gärna säga emot. Men jag tycker man kan försöka hålla en trevlig ton även i kommentarer när man säger emot. Jag började inte skriva blogg för att bli någon känd person , retas med folk , provocera eller driva någon propaganda. Jag började skriva när vi hade flyttat till Spanien så att mina vänner i Sverige skulle kunna läsa om vårt liv här. Sen att jag fick flera läsare än jag tänkt mig är bara kul. Jag har lärt mig jättemycket , haft roligt och fått många tips , speciellt från andra svenskar i utlandet.
Den så kallade bloggmobbingen har visst drabbat många bloggare och jag har hört om bloggare som får hot mailade. Jag har inte tänkt på det här , kanske för att jag själv inte är drabbad, men naturligtvis tar jag helt avstånd från det. Jag vill inte att någon ska läsa nåt på min blogg och använda det till att berättiga hot och bloggmobbing. Jag hoppas verkligen inte det har hänt.
Nätet är stort , hittar man någon eller något man inte gillar kan man bara surfa vidare.
Bloggar är sällan fakta inte ens när dom utger sig för att vara det. Vill man läsa fakta ska man nog vara ganska restriktiv när man letar på nätet. I frågasätta vem eller vilka som står bakom, varför ligger det här ute o.s.v. Bäst är att titta i faktaböcker.
Ni som läser här har säkert märkt att jag har svårt att skriva korta inlägg. Jag tänker på det. Hoppas ni orkar läsa en del iallfall.
Det viktiga är att hot och mobbing aldrig är okey inte i "verkligheten" eller mot bloggare.
Det är inte så mycket om man jämför med dom mest lästa bloggarna på bloggtoppen.se men det är ändå en del folk.
Mitt sätt att skriva är att jag får en idé , sätter mig vid datorn och letar evetuella länkar och spontanskriver. Jag sitter inte och jobbar och redigerar inlägg. Ibland går jag in och lägger till eller tar bort eller ändrar ett stavfel men då är inlägget redan publicerat. Jag har alltid tyckt att det här sättet att skriva har känts helt okey för jag har få läsare. Skulle jag få mängder av läsare skulle jag troligen sitta och fila mer på varje inlägg innan publiceringen. Skulle nog bli väldigt lite skriviet.
Jag skriver ju mest om hur det är att leva och bo i utlandet , om bra och dåliga och komiska saker här och i Sverige. Skriver ibland lite om andra länder jag tycker att jag kan bra eller något roligt som hänt på en resa. Så blir det förstås om konstiga utlänningar och konstiga svenskar. Naturligtvis vet jag att alla är individer så det behöver ni inte påpeka för mig. Men det finns också saker som förenar människor som har växt upp på samma plats annars skulle väl inte kulturkrockar ske mellan spanjorer och svenskar. När jag skriver om sånt här är det alltid skämtsamt. Jag svenskar , spanjorer och andra folk.
Någon gång händer det att jag skriver sakfel som någon upplyser mig om och då ändrar jag naturligtvis. Någon gång har det hänt att jag har varit arg eller ledsen (som idag när jag läste i svenska tidningar om det henska som hänt Bobby) och då har jag kunnat skriva saker som inte varit så genomtänkta. Då blir det lite knepigt när man sätter sig och spontanskriver och lägger ut inlägg. Vid två tillfällen har jag helt "deletat" inlägg som har legat ute. Inte för att någon bett mig utan jag har själv tyckt att dom inte riktigt varit okey.
Jag vill inte att folk ska ta illa upp för det jag skriver. Ni behöver inte tycka som jag gör och får gärna säga emot. Men jag tycker man kan försöka hålla en trevlig ton även i kommentarer när man säger emot. Jag började inte skriva blogg för att bli någon känd person , retas med folk , provocera eller driva någon propaganda. Jag började skriva när vi hade flyttat till Spanien så att mina vänner i Sverige skulle kunna läsa om vårt liv här. Sen att jag fick flera läsare än jag tänkt mig är bara kul. Jag har lärt mig jättemycket , haft roligt och fått många tips , speciellt från andra svenskar i utlandet.
Den så kallade bloggmobbingen har visst drabbat många bloggare och jag har hört om bloggare som får hot mailade. Jag har inte tänkt på det här , kanske för att jag själv inte är drabbad, men naturligtvis tar jag helt avstånd från det. Jag vill inte att någon ska läsa nåt på min blogg och använda det till att berättiga hot och bloggmobbing. Jag hoppas verkligen inte det har hänt.
Nätet är stort , hittar man någon eller något man inte gillar kan man bara surfa vidare.
Bloggar är sällan fakta inte ens när dom utger sig för att vara det. Vill man läsa fakta ska man nog vara ganska restriktiv när man letar på nätet. I frågasätta vem eller vilka som står bakom, varför ligger det här ute o.s.v. Bäst är att titta i faktaböcker.
Ni som läser här har säkert märkt att jag har svårt att skriva korta inlägg. Jag tänker på det. Hoppas ni orkar läsa en del iallfall.
Det viktiga är att hot och mobbing aldrig är okey inte i "verkligheten" eller mot bloggare.
posted by Thérèse at 11:29 em
4 Comments:
Jag läser din blogg, så mycket jag hinner. Jag är en riktigt misslyckad wannabe-utlandssvensk. Tycker att det är kul att höra andra perspektiv, även om utlandssvenskar lätt glömmer bort konsekvenserna av det svenska hemmalivet, folktomma gator och torg, social rädsla och osäkerhet, isolering.
Jag hade inte heller fattat att det var så utbrett. Jag har svårt att förstå att människor verkar förlora sina spärrar eller gränser bara det finns en skärm mellan dem och mottagaren.
För mig är bloggen en lättsam förströelse som man förhoppningsvis delar med trevliga människor -)
Fast jag vågar ju inte vara oanonym även om jag inser att man nog ganska lätt kan ringa in vem jag är också.
Bloggmobbing är inte kul, sen får man ju se vad som räknas som bloggmobbning. En del tål mindre än andra. Den där modebloggen som jag och Ulrika har diskuterat här (tror jag det var) tex, där frågade jag henne en grej för ett tag sedan, jag tror det var något om märkesfixering. Alltså, en helt vanlig fråga, men den blev bortplockad! Förmodligen accocierade hon negativt till ordet märkesfixering och drog genast åt sig öronen? Jag vet inte.
I alla fall är jag glad att jag är borta från Bloggtoppen trots att jag via den hade rätt många fler läsare än jag har idag. Jag tror att en del av mobbningen och stressen bloggare verkar känna kommer från att bloggar verkar ha blivit någon slags popularitetstävling. Man ska ha mest och bäst läsare och miljoner kommentarer. Det har liksom glömts bort varför man (förhoppningsvis) började blogga.
Jag har nyss vaknat och vet som vanligt inte riktigt vad jag vill komma fram till med kommentaren. Varför blir det alltid så hos dig?! :-D
Coola morsan - vad kul att du läser. Ännu roligare att du kommenterar så jag hittar till din blogg
Tolken -Ja det här med att förlora sina spärrar när man tror sig vara anonym framför datorn är väldigt obehagligt och obegripligt. En del av det som står i artikeln jag länkar är verkligen obehagligt. Kanske har det med ett råare språk och en råare attityd i samhället i stort att göra? Jag vet inte
Jag också bloggen som en lättsam sysselsättning. Jag kan ju förstå att någon som är politisk aktiv driver kampanj i bloggen eller att man skriver om allvarligare saker. Det är svårt det där med anomynitet. Jag har valt att blogga under mitt namn , jag har skrivit vad jag bor (men här i Aklcobendas bor 110000 personer till) Några bilder eller namn på folk utan deras tillåtelse lägger jag inte ut. Maken kallar jag maken eller mannen även om många vet vem han är eller iallafall hans blogg. Barnens namn eller bilder kommer jag inte att lägga ut mm. Men vilka regler man vill ha är ju upp till var och en.
Virvla - Jag vet inte vad det är för modeblogg. Jag läser i princip inga modebloggar så jag får svara generellt.
Jag tycker det är obehagligt och ogillar negativa kommentarer men jag tar inte bort dom. Jag har faktiskt bara fått ett personangrepp och det var längesen "Någon som tyckte jag var vidrig som var vegetarian" (anonyma köttätare?) Annars har det för min del varit få negativa kommentarer och dom har alltid handlat om texten. Håller med om att det i många av dom mest lästa bloggarna handlar om att få mest läsare , inbjudningar , TV , tidningar hör av sig , folk kommer fram och ber om autograf på stan. Ja det där är jag inte sugen på och det kommer inte att hända mig.
Skicka en kommentar
<< Home