barn och alkohol
Läste Farsan Baloos blogg där han tar upp en mycket viktig fråga. Hur mycket alkohol är det okey att dricka när barnen är med? Ska föräldrar vara helnyktra jämt då barnen är i närheten?
Jag skäms lite över att jag inte har tänkt på det här tidigare. Jag har inte sett det som något större problem. Jag tar gärna ett glas vin eller två till maten även när barnen är med , jag kan gärna dricka en liten rökig whisky på kvällen eller dela en flaska vin med maken. Men jag brukar låta det stanna vid små mängder. Dels gillar jag inte att bli full och dels tycker jag inte att barnen ska behöva se mig full.
Skulle jag vilja supa till så tycker jag det känns lämpligt att ordna barnvakt eller låta maken vara hemma med barnen. Det är väl ett råd jag skulle ge andra också för barn uppskattar inte att se sina föräldrar fulla. Många barn får en klump i magen och känner sig stressade inför glada helger som midsommar och jul för då vet dom att pappa och/eller mamma kommer att vara full och bete sig konstigt.
Även om barnen sover gott i ett rum i huset eller lägenheten upphör inte ens föräldraransvar. Något kan faktiskt hända , allt från att dom kan bli sjuka , kissa i sängen eller vakna av mardrömmar och behöva tröst. Så trots att barnen inte ser kan det nog vara en god idé att dricka måttligt.
Här i Spanien tror jag inte att någon tänker på den här frågan för vin är en så utbredd måltidsdryck. Vin och öl betraktas knappast som alkohol här utan alkohol är ponche caballero , licor 43 , gin , whisky , rom och likande. Här dricker så gott som alltid föräldrar vin till maten tillsammans med barnen och ingen tycker det är konstigt. Men man super sig inte full vid middagen eller med vin. Ska man bli full dricker man sprit. Även om spanjorer blir fulla så skärper dom sig , man beter sig inte konstigt eller annorlunda för att man har druckit ett glas för mycket. För en spanjor på krogen är sällan målet att bli full , blir man det är det oftast en olyckshändelse. Spanjorer har inga problem att lämna vinflaskan halvfull på bordet när man lämnar en restaurang. Att någon i sällskapet väljer att dricka vatten istället för vin blir ingen spanjor störd eller provocerad av.
Även om jag inte vill idealisera den spanska synen på alkohol tycker jag att den svenska synen är problematisk. Jag tycker svenskar i allmänhet är alldeles för alkoholfixerade. När jag berättar för utlänska vänner att folk i Sydsverige åker till Tyskland och Danmark och fyller bilen med billig öl och billigt kartongvin (bag-in-box vin finns inte i Spanien) för 10000 kronor och då kanske spar 20000 kronor tycker dom det låter sjukt och associerar till människor med grova alkoholproblem.
Jag har inget emot Systembolaget och monopolet men jag kommer inte att gråta den dag det försvinner heller.
Men nu gällde det föräldrar , barn och alkohol. Det finns väl inga enkla svar på vad som är rimligt och måttligt skulle jag tro.
Jag skäms lite över att jag inte har tänkt på det här tidigare. Jag har inte sett det som något större problem. Jag tar gärna ett glas vin eller två till maten även när barnen är med , jag kan gärna dricka en liten rökig whisky på kvällen eller dela en flaska vin med maken. Men jag brukar låta det stanna vid små mängder. Dels gillar jag inte att bli full och dels tycker jag inte att barnen ska behöva se mig full.
Skulle jag vilja supa till så tycker jag det känns lämpligt att ordna barnvakt eller låta maken vara hemma med barnen. Det är väl ett råd jag skulle ge andra också för barn uppskattar inte att se sina föräldrar fulla. Många barn får en klump i magen och känner sig stressade inför glada helger som midsommar och jul för då vet dom att pappa och/eller mamma kommer att vara full och bete sig konstigt.
Även om barnen sover gott i ett rum i huset eller lägenheten upphör inte ens föräldraransvar. Något kan faktiskt hända , allt från att dom kan bli sjuka , kissa i sängen eller vakna av mardrömmar och behöva tröst. Så trots att barnen inte ser kan det nog vara en god idé att dricka måttligt.
Här i Spanien tror jag inte att någon tänker på den här frågan för vin är en så utbredd måltidsdryck. Vin och öl betraktas knappast som alkohol här utan alkohol är ponche caballero , licor 43 , gin , whisky , rom och likande. Här dricker så gott som alltid föräldrar vin till maten tillsammans med barnen och ingen tycker det är konstigt. Men man super sig inte full vid middagen eller med vin. Ska man bli full dricker man sprit. Även om spanjorer blir fulla så skärper dom sig , man beter sig inte konstigt eller annorlunda för att man har druckit ett glas för mycket. För en spanjor på krogen är sällan målet att bli full , blir man det är det oftast en olyckshändelse. Spanjorer har inga problem att lämna vinflaskan halvfull på bordet när man lämnar en restaurang. Att någon i sällskapet väljer att dricka vatten istället för vin blir ingen spanjor störd eller provocerad av.
Även om jag inte vill idealisera den spanska synen på alkohol tycker jag att den svenska synen är problematisk. Jag tycker svenskar i allmänhet är alldeles för alkoholfixerade. När jag berättar för utlänska vänner att folk i Sydsverige åker till Tyskland och Danmark och fyller bilen med billig öl och billigt kartongvin (bag-in-box vin finns inte i Spanien) för 10000 kronor och då kanske spar 20000 kronor tycker dom det låter sjukt och associerar till människor med grova alkoholproblem.
Jag har inget emot Systembolaget och monopolet men jag kommer inte att gråta den dag det försvinner heller.
Men nu gällde det föräldrar , barn och alkohol. Det finns väl inga enkla svar på vad som är rimligt och måttligt skulle jag tro.
posted by Thérèse at 5:28 em
7 Comments:
Jag har aldrig sett mina föräldrar fulla. Min mamma är nykterist (liksom jag till för faktiskt bara 1,5 år sedan) och min pappa ha rbara druckit måttligt. Fram till för bara omkring fem år sedan hade jag aldrig sett min pappa dricka ens vin, utan endast öl till maten. Jag är mycket tacksam för detta - att jag vuxit upp med föräldrar som varit nyktra.
Om jag får barn någon gång ska jag definitivt inte dricka då de är närvarande. Vin till maten tycker jag ändå inte är gott. Kanske blir jag nykterist igen, vem vet, oavsett vilket vill jag att mina eventuella barn ska ha samma alkoholfria uppväxt som jag har fått.
Johanna - jag håller med , du har helt klart en poäng. Jag tycker det är helt okey att vara nykterist men också att dricka måttligt. Mina föräldrar har alltid hållit drickandet på en måttlig nivå och jag gör samma sak med mina barn. Egentligen dricker jag nästan bara vin och då till maten , möjligen ett glas efter maten också. Dessutom dricker jag ganska sällan.
Jag känner inte att jag behöver bli nykterist eller att mina barn tar skada av det lilla jag dricker.
Men alltför många barn ser tyvärr sina föräldrar fulla alltför många gånger.
Vi bodde också i Madrid då vår son var mellan 2 och 3 år. Där blev det för oss naturligt att dricka vin till maten. Det har vi fortsatt med. Sonen är idag 20 år och jag tror inte han tagit skada av vårt vindrickande.
Anonym - jag tror att håller man drickat på en måttlig nivå som t.ex lite vin till maten , inför barnen kan jag inte se att det är några problem. Jag tycker inte att man behöver ha nolltolerans med barn men måttlighet med stort M. Men tyvärr verkar vissa föräldrar tycka att det är helt okey att supa till framför barnen.
Det är det jag menar. Okej att dricka måttligt, men inte att supa till inför barnen. Det är inte nödvändigt att vara nykterist, även om världen skulle vara lite bättre om fler var det ;) med tanke på alkoholskador och alkoholrelaterade sjukdomar och våld osv. Nu ska jag inte predika om detta i och med att jag själv ju faktiskt dricker alkohol då och då. Kort sagt: barn ska slippa se sina föräldrar onyktra.
Johanna -Jag håller med om att världen nog skulle vara lite bättre om flera var nykterister. Alltför många far illa av sitt eller omgivningens drickande. Fast jag har en känsla av att dom som blir nykterister antingen har druckit väldigt lite tidigare eller väldigt mycket och då blir nykta alkoholister. När jag läste vad du skrev här funderade jag faktiskt på varför jag dricker. Gott , trevligt javisst men jag skulle utan problem kunna avstå alkohol helt. Det finns mycket annat gott och trevligt att dricka. Men jag kommer troligen att fortsätta dricka ett glas vin då och då lika sällan och små mängder som nu.
Andra saker som choklad och saltlakrits skulle jag absolut inte kunna avstå helt.
Hörde en gång en polis som pratade Valborg på TV. Han hade kört hem både en och två och fem aspackade 13-14 åringar och mötts av lika aspackade föräldrar. Hemskt
Jag har flera gånger tänkt kommentera detta inlägg men inte kommit mig för eftersom det känns jobbigt. Sedan vi flyttade till Frankrike har jag slutat dricka alkohol. Jag kände att det blev lite för lätt och lite för stort sug.
Jag måste säga att jag i stort sett aldrig dricker mig berusad och de gånger jag varit riktigt full kan man räkna på ena handens fingrar.
Men jag är uppvuxen med alkoholiserade föräldrar. Socialt anpassade, lyckade, ansvarstagande men likt förbannat alkoholiserade föräldrar. Och det som de utsatte mig för vill jag aldrig att mina barn ens ska vara inom en teoretisk möjlighet att det ska hända. Och då rör det sig bara om uppträdande när man är bortbjuden, närvarande föräldrar när det behövs osv. Mina föräldrar söp som sagt inte bort sitt liv och de slogs inte heller. Men så många gånger som jag behövt skämmas för dem ordentligt när vi varit bortbjudna, så många gånger jag inte velat låtsas om dem på stan, så många lördagar och söndagar jag fått klara mig själv.
Om jag tänker tillbaka på hur jag såg på andras föräldrar vid fester och mina så tror jag att jag inte hade något emot själva det sociala drickandet, men att det alltid blev väldigt jobbigt när någon blev överförfriskad, högljudd, sentimental osv.
Jag kan nog faktiskt inte säga om jag tror att barn mår bra eller inte av att se sina föräldrar dricka alkohol, men jag är ursvensk i min uppfattning om systemet och alkoholbegränsning. Jag tycker att alkhol är en drog om än en legal sådan och att det bästa man kan göra är att begränsa den så mycket som möjligt.
Efter många års tolkande i domstol tror jag att enormt många brott, framförallt våld och misshandel skulle försvinna om det inte fanns alkohol.
Men jag inser ju också att detta är speglat av min bakgrund. Jag har ingenting emot att andra dricker så länge det är kontrollerat. Jag tror att det jag har svårt för är när det slår över. Ett argument jag inte kan köpa alls är "jamen, på kontinenten där ser man aldrig några berusade människor, där vet man hur man umgås med alkohol". Det tycker jag är kvalificerat b-shit. Det finns minst lika mycket ibland större alkoholproblem i alla de länder jag varit i i Europa som det finns i Sverige. Här i Paris ser man minst lika mycket fyllon och dylikt på gatorna som hemma. Det är samma strul på fester osv. Och dessutom kör man bil på eländet.
Och i mitt fall kände jag att jag blev osäker på suget och då valde jag att lägga av istället. Jag kanske börjar igen, jag är ingen fanatiker, men just nu känns det bara skönt att aldrig behöva göra en riskbedömning. Hur ser barnen på mig? Tänk om jag måste åka med ett barn till akuten osv.
Lång, rörig och personlig kommentar. Jag är ledsen om jag vikit ut lite för mycket, men jag kände att jag måste säga något i frågan.
Skicka en kommentar
<< Home