att våga prata

Vi svenskar är i allmänhet duktiga på engelska. Mina utländska vänner blir ofta förvånade när dom får höra att på svenska universitet och högskolor är nästan all litteratur på engelska och att maken skrev sin avhandling på engelska.

Alla som någon gång har försökt sig på någon form av studier utomlands vet att på grund av CSN kryllar språkskolor och universitet i Europa av svenskar. När man pluggar utomlands blir det lätt att man också mest umgås med andra utlänningar och då en stor del svenskar. Men eftersom det inte bara är svenskar utan även andra nationaliteter som umgås blir lätt engelska umgängesspråket. Så fort en svensk gör en felsägning eller uttlar ett ord helt vansinningt eller gör ett grammatiskt fel på engelska blir han eller hon alltid korrigerad av en annan svensk. Det spelar ingen roll hur minimalt felet är.

Så här beter sig inga andra nationaliteter mot varandra och en engelskspråkig förstår naturligtvis vad man menar även om man gör en liten grammatiskt tabbe , uttalar konstigt eller något annat mindre fel. Jag vet inte varför svenskar beter sig så här. När jag pluggade spanska i Sevilla var det just så här och det man fick höra om man sa nåt fel och blev korrigerad av en svensk var att då lär du dig till nästa gång eller det är svårt att förstå vad du menar när du använde an istället för a eller nåt lika fåningt. Det känns lite töntigt besserwisseraktigt och inte så trevligt. Det här är väl något som folk brukar sluta med när dom fyllt 30 iallfall eller åtminstone efter 35 får man hoppas. Jag ska väl påpeka att det här är ett allmänt beteende jag har sett hos många svenskar när jag pluggade språk för evigheter sen. Dom flesta svenskar som har varit såna här har varit människor jag gillat och haft väldigt kul när jag umgåtts med och inte några hemska eller dryga typer för övrigt.

Jag märkte det här väldigt tydligt den termin jag pluggade i Sevilla. Jag tror det är något många som pluggat utomlands känner igen. Har jag helt fel och bara har haft otur så säg gärna emot mig.
När jag en sommar pluggade i Cadiz såg jag inte lika mycket av det men det kan bero på att jag pluggade spanska på en mycket högre nivå än i Sevilla så umgängesspråket med mina klasskompisar var ofta spanska. Dessutom umgicks jag bara med 2 svenskor och dom var inte intresserade av att bete sig så och min engelska är faktiskt väldigt bra så jag blev inte ofta korrigerad i Sevilla heller.

Jag har lärt mig spanska som vuxen och var länge ganska rädd eller snarare blyg att prata utanför klassrummet. Jag har fortfarande den rädslan när det gäller franskan. I början när jag nästan inte kunde någon spanska kunde jag babbla förmodligen helt obegripligt med folk men sen när jag lärde mig mer och började höra vilka grammatiska missar jag gjorde blev jag mer och mer rädd för att prata. Det var nästan så att ju mer spanska jag lärde mig desto mindre spanska tyckte jag att jag kunde.

Mitt råd till alla som lär sig ett nytt språk är att inte vara så mesiga som jag utan prata på så mycket ni kan. Plugga grammatiken i skolan och hemma för den är ett jättebra verktyg att lära sig språket men när ni hamnar i samtal med folk prata på och strunta i verbböjningar och prepositioner. Här i Spanien är det inga problem här är folk alltid vänliga mot utlänningar som vill prata spanska hur dålig spanskan än är. Vill man diskutera med en spanjor men känner att språket inte räcker till kommer han eller hon att bistå dig med dom ord du behöver för att säga emot honom eller henne.

Ett annat tips till den som försöker lära sig ett nytt språk är att börja läsa på det nya språket. Jag väntade alldeles för länge med att börja läsa på spanska men när jag väl gjorde det fick mitt ordförråd och förråd av uttryck en rejäl skjuts framåt på rekordtid. Den första bok jag läste var Cuentos de Eva Luna av Isabel Allende på svenska heter boken Eva Lunas berättelser. Det är en samling noveller som utspelas i Venezuela och spanskan är inte särskilt svårt. Det kanske kan kännas lättare att börja med noveller än att ge sig på en hel roman. Vill man börja läsa på spanska är Isabel Allende en författare som är väldigt lättläst och lämpar sig bra att börja med. Hon har också skrivit några barn/ungdomsböcker som säkert är bra att börja med. Jag kan särskilt rekommendera Eva Luna , Cuentos de Eva Luna , Paula , La Casa de los Espiritus (Andarnas hus på svenska) och boken jag läser nu som heter Mi pais inventado (Landet i mitt hjärta på svenska)

Har man en bra språklärare så kan han eller hon säkert ge tips på titlar som man bör klara på den nivån man befinner sig. Andra tips är förstås filmer , tidningar , TV , radio ja vad man kan få tag i.