att vara förälder
Jag har varit lite nere , haft halsfluss och hemlängtan så därför en del gnäll och en rejäl hyllning till Sverige. Oftast har jag ingen Sverigelängtan , ingen större iallfall. Egentligen vill jag inte bo där nu fast jag gillar Sverige. Hemlängtan eller Sverigelängan är väl något som då och då drabbar dom flesta svenskar som bor utomlands. Samtidigt kan man ju drabbas av "bortlängtan" när man bor i Sverige. I synnerhet en mörk , grå , blåsig , regnig och kall novemberdag. Vem önskar inte en sån dag att man kunde sätta sig på första bästa plan söderut? Man kan längta till platser man har besökt och hoppas kunna besöka igen eller platser man inte har besökt men drömmer om att besöka.
Under rubriken tid på ett inlägg i bloggen fick jag igår en fråga om föräldrarskap var stressigt. Det känns som en svår fråga att svara på men jag kan göra ett försök. Jag tror att alla som är föräldrar håller med mig om att fördelarna överväger nackdelarna. Mina barn är 4 och 10 år. Jag respekterar naturligtvs människor som aldrig vill ha barn. Det är bättre att man kommer på det före än efter man skaffat barn. Självklart kan man leva ett jättebra liv utan barn men det är inget jag skulle kunna tänka mig. Inte heller vill jag vara hemmafru och ta hand om barnen på heltid , då hade jag inte pluggat flera år på Handels och Uppsala Universitet.
Själv har jag alltid älskat barn. Jag har aldrig tyckt det har varit jobbigt att umgås med barn en hel dag eller längre när jag inte hade barn. Jag valde själv att jobba på dagis och hade tanker på att utbilda mig till förskollärare innan jag hamnade på Handels och skaffade utbildning där.
Att ha barn är ju inte stressigt på det sättet som för ett vårdbiträde som ska hinna med alldeles för många patienter på för kort tid. Inte heller är det stressigt på det sättet som för en student att plugga inför en tenta och veta att man bara har dagar kvar innan man måste kunna den och den boken. Stressen för barnen är väl kanske mer än oro i så fall , fast jag tycker nog inte att jag personligen kan sätta något likhetstecken att vara stressad och att vara mamma. Jag är inte en person som blir stressad särskilt lätt och jag har fixat att kombinera jobb , barn och studier utan stress och problem. Det handlar om planering. Jag är verkligen ingen disciplinerad övermänniska utan kan jag planera kan alla. Alla som har barn måste oftast planera dagarna mer än andra barnen ska lämnas på dagis , hämtas efter jobbet , man ska äta något vettigt inte bara te och mackor när man kommer hem , barnen kanske ska bada och nattas innan man kan varva ner och sätta sig och prata , läsa , titta på TV , pyssla eller vad man gillar att göra. Dom flesta föräldrar har väl precis som jag dåligt samvete att man inte har tillräckligt med tid tillsammans. Fast jag har bättre med tid här i Spanien än vad jag hade när jag bodde i Sverige.
Jag känner inte att barn är ett hinder för att göra andra saker. Jag kan resa , plugga, gå ut och festa , göra karriär o.s.v om jag skulle vilja. Dom flesta föräldrar fixar faktiskt att kombinera barn , jobb , studier , vuxentid , nöjen , resor och sånt.
Jag personligen kan inte se några som helst nackdelar med att ha barn. Jag tycker att man utvecklas enormt som människa av att leva med barn.Jag har definitivt blivit en lugnare och mer harmonisk människa som mamma. Men det och mycket annat kan Farsn Baloo förklara så myket bättre än jag. För en riktigt bra och fin analys av föräldrarskapets sidor rekommenderar jag verkligen Farsan Baloo. Han skriver väldigt fint och träffande med stor kärlek om livet som småbarnsförälder.
Barn är dyrt. Ju äldre dom blir desto dyrare så som barnlöst par kanske man har en bättre ekonomi än en barnfamilj. Fast sånt är ju relaterat till vad man tjänar också. Barnbidraget täcker absolut inte dagisavgifter , mat , kläder , prylar , resor (då menar jag inte semestrar utan bil och kollektivtrafiks resor) och annat. Idag har jag halsfluss , är trött , äter pencellin och skulle helst vilja ligga i sängen hela dagen , något som är omöjligt när man har barn. Fast mina barn är så stora (4 och 10 år) att jag faktiskt kan vila en hel del nu. Det är svårt som förälder att sega bort en hel dag i soffan framför en film eller i sängen med en bok , iallfall om inte den andra föräldern är hemma och är pigg.
En annan nackdel skulle vara att jag inte kan göra saker spontant på samma sätt. Om jag vill gå iväg och köpa kläder (köpa och prova kläder tillhör inget av mina favoritnöjen) nu när maken inte är hemma får jag ta med barnen eller vänta tills han kommer. Lite tråkigt är det också att maken och jag inte kan göra så mycket tillsammans bara vi ,utan en måste vara hemma med barnen eller så gör vi saker hela familjen. Dom flesta förutom vi har en snäll mamma, pappa , svärmor , svärfar , bror , syster eller kompis i närheten som kan vara barnvakt då och då.
Trots att min son är autistisk och det har varit jobbigt på många sätt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt att vara mamma. Man får så mycket kärlek som förälder. Dagliga pussar och kramar och jag älskar dig mamma. Den kärlek man själv känner till sina barn är så mycket starkare och härligare än alla andra känslor. Jag tycker inte att jag behöver bråka , skälla på eller tillrättavisa mina barn särskilt mycket eller särskilt ofta. Så det är harmoniskt och spännande att leva med barn. Man får så mycket roliga frågor och får höra så kul berättelser. För mig är det också väldigt kul med att se hur mina barn lär sig flera språk.
Idag frågade 4 åriga dottern vad det spanska ordet boda betydde. Det var ju lätt eftersom jag visste att det var bröllop. Då frågade dottern vad ett bröllop var och jag försökte och misslyckades med att förklara men kul är det att försöka sätta ord på för oss självklara saker. Barn upptäcker och visar så mycket när man är ute med dom. Säkert kan man ha ett bra liv som pensionär och gammal utan barn och barnbarn men när jag pluggade jobbade jag extra i hemtjänsten. Då såg jag att det var väldigt stor skilland på dom som hade barn och inte. Dom som hade barn fick mer besök , fick komma ut och göra mer roliga saker , hemtjänsten gör ju bara det nödvändigaste. Jag har till och med träffat flera 80 åringar som ångrat att dom aldrig skaffade barn
Det blev ganska långt det här och jag vet inte hur bra jag lyckats förklara föräldrarskapet här. Jag skulle bli jätteglad om andra föräldrar kunde komma med flera synpunkter. Jag gillar alltid att få kommentarer. Men det är absolut inte stressigt att ha barn.
Under rubriken tid på ett inlägg i bloggen fick jag igår en fråga om föräldrarskap var stressigt. Det känns som en svår fråga att svara på men jag kan göra ett försök. Jag tror att alla som är föräldrar håller med mig om att fördelarna överväger nackdelarna. Mina barn är 4 och 10 år. Jag respekterar naturligtvs människor som aldrig vill ha barn. Det är bättre att man kommer på det före än efter man skaffat barn. Självklart kan man leva ett jättebra liv utan barn men det är inget jag skulle kunna tänka mig. Inte heller vill jag vara hemmafru och ta hand om barnen på heltid , då hade jag inte pluggat flera år på Handels och Uppsala Universitet.
Själv har jag alltid älskat barn. Jag har aldrig tyckt det har varit jobbigt att umgås med barn en hel dag eller längre när jag inte hade barn. Jag valde själv att jobba på dagis och hade tanker på att utbilda mig till förskollärare innan jag hamnade på Handels och skaffade utbildning där.
Att ha barn är ju inte stressigt på det sättet som för ett vårdbiträde som ska hinna med alldeles för många patienter på för kort tid. Inte heller är det stressigt på det sättet som för en student att plugga inför en tenta och veta att man bara har dagar kvar innan man måste kunna den och den boken. Stressen för barnen är väl kanske mer än oro i så fall , fast jag tycker nog inte att jag personligen kan sätta något likhetstecken att vara stressad och att vara mamma. Jag är inte en person som blir stressad särskilt lätt och jag har fixat att kombinera jobb , barn och studier utan stress och problem. Det handlar om planering. Jag är verkligen ingen disciplinerad övermänniska utan kan jag planera kan alla. Alla som har barn måste oftast planera dagarna mer än andra barnen ska lämnas på dagis , hämtas efter jobbet , man ska äta något vettigt inte bara te och mackor när man kommer hem , barnen kanske ska bada och nattas innan man kan varva ner och sätta sig och prata , läsa , titta på TV , pyssla eller vad man gillar att göra. Dom flesta föräldrar har väl precis som jag dåligt samvete att man inte har tillräckligt med tid tillsammans. Fast jag har bättre med tid här i Spanien än vad jag hade när jag bodde i Sverige.
Jag känner inte att barn är ett hinder för att göra andra saker. Jag kan resa , plugga, gå ut och festa , göra karriär o.s.v om jag skulle vilja. Dom flesta föräldrar fixar faktiskt att kombinera barn , jobb , studier , vuxentid , nöjen , resor och sånt.
Jag personligen kan inte se några som helst nackdelar med att ha barn. Jag tycker att man utvecklas enormt som människa av att leva med barn.Jag har definitivt blivit en lugnare och mer harmonisk människa som mamma. Men det och mycket annat kan Farsn Baloo förklara så myket bättre än jag. För en riktigt bra och fin analys av föräldrarskapets sidor rekommenderar jag verkligen Farsan Baloo. Han skriver väldigt fint och träffande med stor kärlek om livet som småbarnsförälder.
Barn är dyrt. Ju äldre dom blir desto dyrare så som barnlöst par kanske man har en bättre ekonomi än en barnfamilj. Fast sånt är ju relaterat till vad man tjänar också. Barnbidraget täcker absolut inte dagisavgifter , mat , kläder , prylar , resor (då menar jag inte semestrar utan bil och kollektivtrafiks resor) och annat. Idag har jag halsfluss , är trött , äter pencellin och skulle helst vilja ligga i sängen hela dagen , något som är omöjligt när man har barn. Fast mina barn är så stora (4 och 10 år) att jag faktiskt kan vila en hel del nu. Det är svårt som förälder att sega bort en hel dag i soffan framför en film eller i sängen med en bok , iallfall om inte den andra föräldern är hemma och är pigg.
En annan nackdel skulle vara att jag inte kan göra saker spontant på samma sätt. Om jag vill gå iväg och köpa kläder (köpa och prova kläder tillhör inget av mina favoritnöjen) nu när maken inte är hemma får jag ta med barnen eller vänta tills han kommer. Lite tråkigt är det också att maken och jag inte kan göra så mycket tillsammans bara vi ,utan en måste vara hemma med barnen eller så gör vi saker hela familjen. Dom flesta förutom vi har en snäll mamma, pappa , svärmor , svärfar , bror , syster eller kompis i närheten som kan vara barnvakt då och då.
Trots att min son är autistisk och det har varit jobbigt på många sätt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt att vara mamma. Man får så mycket kärlek som förälder. Dagliga pussar och kramar och jag älskar dig mamma. Den kärlek man själv känner till sina barn är så mycket starkare och härligare än alla andra känslor. Jag tycker inte att jag behöver bråka , skälla på eller tillrättavisa mina barn särskilt mycket eller särskilt ofta. Så det är harmoniskt och spännande att leva med barn. Man får så mycket roliga frågor och får höra så kul berättelser. För mig är det också väldigt kul med att se hur mina barn lär sig flera språk.
Idag frågade 4 åriga dottern vad det spanska ordet boda betydde. Det var ju lätt eftersom jag visste att det var bröllop. Då frågade dottern vad ett bröllop var och jag försökte och misslyckades med att förklara men kul är det att försöka sätta ord på för oss självklara saker. Barn upptäcker och visar så mycket när man är ute med dom. Säkert kan man ha ett bra liv som pensionär och gammal utan barn och barnbarn men när jag pluggade jobbade jag extra i hemtjänsten. Då såg jag att det var väldigt stor skilland på dom som hade barn och inte. Dom som hade barn fick mer besök , fick komma ut och göra mer roliga saker , hemtjänsten gör ju bara det nödvändigaste. Jag har till och med träffat flera 80 åringar som ångrat att dom aldrig skaffade barn
Det blev ganska långt det här och jag vet inte hur bra jag lyckats förklara föräldrarskapet här. Jag skulle bli jätteglad om andra föräldrar kunde komma med flera synpunkter. Jag gillar alltid att få kommentarer. Men det är absolut inte stressigt att ha barn.
posted by Thérèse at 6:53 em
12 Comments:
Vad fint skrivet!
Jag håller med dig, man ångrar sig nog när man är 80 år att man aldrig skaffade sig barn när man väl sitter där ensam.
Det är ganska roligt för jag hör det motsatta nästan varje dag från min syster som är sönderstressad. Hon är i o f s ensamstående med två barn, så kanske är det jobbigare då. I o f s har hon ju mig och mamma. Äh, bara babbel.
Fint, i alla fall!
Ulrika - jag tror det är väldigt mycket jobbigare att vara ensamstående med barn. Sen är det förstäs olika hur mycket barnen är hos den förälder dom inte bor hos samt om man har släkt och vänner som hjälper till ibland.
Therese, du verkar ha en sån skön inställning till att vara förälder och du verkar vara sådär "äh" till allt. Jag menar det alltså i positiv bemärkelse. :) Att allt ordnar sig, som du sagt själv att du gillar vardagen och sådär. Hoppas du förstår hur jag menar, inser att jag har inte problem att formulera mig. :)
Johanna - eftersom jag gillar att vara hemma och ta det lugn mycket mera än att gå ut och festa så känns det inte som om jag försakt nåt för barnen. Fast när man har småbarn så blir det en sorts livsstil att leva med barnen. Om några år kan maken och jag kanske gå på bio ensamma en kväll tills dess hyr vi film eller går var för sig.
Det är klart hade jag inte haft barnen hade jag för länge sen pluggat franska en termin eller två i Frankrike;) Men jag kan ju lära mig franska ändå , det tar bara lite längre tid
Åh det låter ganska gosigt med barn ändå....
Nadia - tack , pencillinen borde ju hjälpa snart. Det är lite läskigt att halsen är svullen , känns som om man inte kan andas ordentligt ibland. Men jag känner mig redan bättre än igår.
Morran - det är hur gosigt som helst med barn. Något jag verkligen kan rekommendera!
På tal om hemlängtan så fick jag äntligen köpt mina dillchips häromdagen. Blev förvånad, för jag kommer inte ihåg att de var så djäklans salta.
Japaneseviking - svensk mat är kanon när man har hemlängtan. Svenska chips är mycket saltare än spanska. Fast här har inte IKEA dillchips utan bara vanliga salta och sourcreame.
Nu har ju hemlängtan gått över. Egentligen vill jag inte bo i Sverige , iallfall inte just nu.
Jag har valt att inte skaffa barn, pga mina funktionshinder. Jag har vänner som är gifta men som inte kan leva ihop för att pappan inte tål barnen. Det är så vansinnigt tragiskt.
Tycker dock det är coolt att du inte är stressad :)
Aspungen - självklart förstår jag om människor av olika skäl väljer att inte skaffa barn. Jag har kompisar som inte är så sugna på barn. Jag tror det är betydligt mer stressande att vara ensam med barnen , jag har ju en man som tar halva ansvaret och som är hemma om jag vill hitta på nåt med mina kompisar.
JAg lär mig saker av mina barn varje dag. och framför allt lär jag mig att ha tålamod. Ibland blir det stressigt och då blir allting sämre. Så vi försöker att inte stressa. Det låter förstås lättare än vad det är. Tycker inte att det är stressigt att HA barn, men det är stressigt att försöka hinna med en massa saker, oavsett om man har barn eller inte.
Smarta Sara - jag kunde inte sagt det bättre själv det är stressigt med att försöka hinna med en massa saker men inte att ha barn. Barn gillar annars ofta att bara ta det lugnt , det är mer vi föräldrar som vill göra en massa saker.
Skicka en kommentar
<< Home