att våga avbryta

I förra inlägget med rubriken Att våga prata skrev Cocotte som bor i Frankrike i sin kommentar att folk i Frankrike pratar fort , mycket och i munnen på varandra. Samma sak gäller i allra högsta grad även i Spanien.

Spanjorer pratar galet mycket och här väntar man inte på sin tur utan har man något att säga avbryter man bara den som pratar. Har man inget att säga upprepar man vad man sagt tidigare eller vad någon annan sagt. Huvudsaken är att det aldrig blir tyst. För tyst får det aldrig bli.

Det är kan lätt bli en kulturkrock för en svensk eftersom vi har lärt oss att det är något väldigt fult att avbryta. Man ska låta folk prata färdigt och sen säga sitt. Eftersom det aldrig får bli tyst och det är helt naturligt ja till och med önskvärt att avbryta i Spanien babblar spanjoren på. Svensken blir mer och mer irriterad och undrar om den spanska pratmakaren aldrig ska sluta så han får säga sitt. Spanjoren blir också mer och mer frustrerad på den tröga svensken som bara sitter där utan att öppna munnen och säga nåt så han pladdrar på mer och mer. Att inte avbryta uppfattas som att man inte har något att säga och är lite trög eller korkad. Trots att jag känner spanjorer , kan spanska och har varit i landet ett tag har jag svårt för att avbryta folk och jag blir smått irriterad när jag blir avbryten. Men det får jag väl försöka vänja mig vid.

En annan sak som skiljer i samtal och diskussioner är att man absolut inte behöver vara enig om saker och ting. I Sverige finns en tendens att enighet måste råda och diskuterar man något måste en person ha rätt och en ha fel. Här i Spanien argumenterar man mot varandra för att sen komma fram till att man tycker olika och det är inte mer med det. Ibland tror jag till och med att folk säger att dom har en annan åsikt för att det ska bli lite debatt och man får vända och vrida på argumenten. Här är själva diskussionen inte åsikterna själva poängen.

Retorik och diskussioner står väldigt högt i kurs här. I Spanien har talekonsten utvecklas till diskussionsklubbar så kallade tertulias. Den spanska tertulia-traditionen uppkom vid mitten av 1800-talet då dom politiska ideologierna kom till Spanien och människor blev alltmer politiskt medveten. Den viktigaste scenen för den intellektuella samhällsdebatten blev då städernas stora caféer som byggdes upp efter kontinentalt mönster.

Spansk radio har också dagligen tertulias där olika kända personer , ofta kulturprofiler, medverkar och lyssnarna kan ringa in och diskutera. Dessa program är väldigt populära och väldigt kul att lyssna på faktiskt.

För övrigt älskar jag kommentarer här på bloggen. Dom får vara hur långa eller korta som helst , hålla sig till ämnet eller skriva om något helt annat. Det är bara kul om ni som läser också skriver något