onsdag, maj 24, 2006

min plats

Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump , det finns ingen slump för en erfaren kvinna. På samma sätt som det finns en partnerför varje människa , finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan. Det gäller att vara vaken , det gäller att välja. Min plats ligger där jorden tar slut i Europa - fin des terres- Finistère.

Så står det i baksidetexten på Bodil Malmstens bok Priset på vatten i Finstère som jag rekommenderar alla att läsa. Bor man eller har bott utomlands kommer man att känna igen sig mycket. Boken går att beställa på Bodils sida och få skickad till sig även om man bor utomlands. Annars kan jag rekommendera Megastore till utlandssvenskar som vill köpa film , böcker och musik. Man betalar i förväg med VISA eller Mastercard och får sakerna hemskickade. Fungerar hur bra som helst. Man beta

Hur som helst kan jag inte låta bli att avundas Bodil och alla andra som har hittat sin plats lite. Jag vill också hitta min plats. Jag vill känna att här vill jag leva och här ska jag dö. Att det inte är Stockholm , Uppsala , Göteborg , Malmö , Madrid eller Sevilla vet jag. Hur länge ska jag behöva leta? Det vore ju bra om min plats låg någonstans där jag kunde få jobb eftersom jag inte som Bodil kan leva på att ge ut böcker. Jag tror att jag liksom Bodil vill bo på landet eller i en småstad i Frankrike helst nära havet. Fast den vackraste plats jag sett tror jag är Hong Kong men där skulle jag aldrig ha råd med ett hus med en liten trädgård.

I Bretagne där Bodil bor har jag aldrig varit. Jag tycker att dialekten som talas där är ganska svår att förstå. Namnet Bretagne kommer från 300-talet. När romarna som kallade halvön Armorica , drog sig tillbaka skedde en stor inflyttning från England. Britterna kom att kalla halvön för Brittany vilket betyder lilla Brittanien för att skilja det från Storbrittanien. Britterna förde också med sig språket bretonska som är släkt med walesiska. Inte långt från Bretagne i landskapet Akvitanien i staden Anjou bodde kung Rikard Lejonhjärta. Han och hans föräldrar ligger begravda i staden Chinon i närheten av Anjou. Rikard Lejonhjärta var engelsk kung men han och dom andra kungarna i ätten Plantagenet spenderade väldigt lite tid i England. Franska kompisar har sagt mig att Rikard försökte ge bort England men att ingen ville ha det.

Finistère finns även här i Spanien. Uppe i Galicien i Spaniens nordvästra hörn ligger Spaniens och det europeiska fastlandets västligaste punkt Cabo Finisterre.

15 Comments:

Blogger Unknown said...

Det heter Bretagne sedan britterna styrde över det. Eller ja, då hette det Brittany - Lilla britannien, till skillnad mot Stora britannien (det är just därför Storbritannien heter just STOR, för det fanns ett litet också). Men namnet är förfranskat idag till Bretagne.

Jag tror det är det enda som fastnade från en lektion om Frankrike förra terminen:)

4:57 em  
Blogger Unknown said...

Jag tror att bretagne tillhörde britterna i över 1000 år, men är inte helt säker på siffran.

5:00 em  
Blogger Thérèse said...

Det stämmer , jag har ändrat men däremot står inget i min franska uppslagsbok om att Bretagne har tillhört britterna utan bara att det har varit en stor brittisk inflyttning. Men jag hittade romarnas namn på området.
Men inlägget handlade egentligen bara om mitt hopp om att hitta min plats sen kunde jag i vanlig ordning inte låta bli att brodera ut det lite.

5:12 em  
Blogger Unknown said...

Nej förlåt, jag rörde ihop det med Normandie - norrmännens land! Norrmännen erövrade Normandie, så var det! jag fick till och med ta upp boken för att fräscha upp kunskaperna. Bretagne verkar ha varit självständigt fram tills 1500-talet.
Latin - det måste väl vara Britannia minor i s f?

Har du besökt Bretagne? Det är verkligen fantastiskt. De små städerna längs med havet är helt fantastiskt. Saint Malo är dock ingen höjdare, tyvärr.

5:23 em  
Blogger Cliff Hanger said...

"Ja, jag vill leva jag vill dö på Söder", som nationalsången går. Fast det finns nog andra trevliga ställen också.

5:25 em  
Blogger Thérèse said...

El Mango - Söder vore inte alls dumt. Jag är född där och bodde där mitt första år innan jag hamnade i Hägersten och sen i Uppsala när jag skulle börja skolan. Stockholm är verkligen min favoritstad. Jag kanske bara är tillfälligt "Bodilfierad" och drömmer om landet.

5:28 em  
Blogger Thérèse said...

Ulrika - rommarna kallade det Armorica även om Bretagne minior låter som latin (jag har faktiskt läst en hel del latin men också glömt en hel del)

Tyvärr har jag aldrig varit där. Tror att det är jättefint. Jag får väl försöka göra ett besök.

Normandie var nordmännens land. Här fanns länge en stor vikingabosättning. Något man verkligen visar upp i staden Rouen i Normandie

5:34 em  
Blogger Unknown said...

Ja, det kan vara helt fel, läste det i Dick Harrisons bok jag hade förra terminen på historiska. "störst betydelse fick utvandringen till Aremorica. Denna halvö bytte namn till Britannia minor (lat. Lilla Britannia), senare Bretagne".

5:52 em  
Blogger Thérèse said...

Nadia - jag tycker absolut du ska läsa boken. Den är lättläst så du läser ut den på en kväll eller två. Finns på biblioteket. Passa även på att titta på Bodils blogg , hon skriver vackert och lägger ofta upp vackra bilder.

Jag vet inte om det är "Bodilfiering" eller Svergesuget som har gjort att börjat tänka på att jag skulle vilja hitta en plats med ett hus med en liten trädgård och känna att här vill jag bo för alltid. Att vi har börjat prata om att etablera kontakt med universitet som kan ta emot maken om 1.5 år kan säkert också vara en bidragande orsak.

Det här har kommit senaste dagarna. Jag har precis som du bott i flera länder och städer och trivts bra där jag just då är. Jag trivs bra i Madrid för hur kan man annat än älska den här staden!? Jag trivs mycket bättre här än i Göteborg där jag bodde i några år innan jag flyttade hit. Men det känns inte som platsen jag vill spendera restan av mitt liv på.

8:15 em  
Anonymous Anonym said...

Åh, vad jag känner igen det där. Nöjd för stunden, men ändå finns känslan av det inte är ett ställe man vill BOSÄTTA sig på. Fast jag bilr rastlös, vet inte om det är en annan sak.

8:37 em  
Blogger Thérèse said...

Johanna - jag känner mig också rastlös. Det är nog lite samma känsla. Jag tycker det är jobbigt att inte veta vad jag vill bo. När jag läste Bodils bok där hon beskriver att hon har hittat sin plats och skriver om sin kärlek till Finistère kände jag åhh jag vill också hitta min plats. Madrid är en underbar stad men jag gillar dykning , segling och simning så jag skulle vilja bo i närmare ett hav än jag gör nu.

10:04 em  
Blogger Nejma said...

Jag TROR att jag har hittat min plats här på jorden, eller rättare sagt, jag har 2 kandidater. Vilken som sedan passar mej bäst lär jag väl få veta om en 5 år ungefär när jag bott lika länge på båda platserna. *s* Granada i Spanien har ALLT men min hemstad Martil här i Marocko ligger nästan på delad förstaplats.

Det är tre saker jag inte kan klara mej utan. Det ena är havet och det andra är berg och det tredje är folkmassor/stadsliv. Finns det nått mäktigare än att promenera i bergen och titta ut över världen och fatta hur oändligt liten man är egentligen? Det finns både berg och hav både i Granada och Martil (fast från Granada capital är avstånden längre än här). Alpujarras i Granada/Málaga är oerhört mäktigt och vilka underbara byar!

Det är en härlig känsla att känna sej hemma på en plats,att känna att man hör dit, att man kan tänka sej att bo resten av sitt liv där. Jag hoppas du hittar din plats snart!

Fast om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag kan bo ett helt liv på en och samma plats. Jag är rätt rastlös och behöver röra på mej då och då. Så länge jag har familjen med mej, nära till kompisar och berg & hav i närheten skulle jag nog nästan kunna bo var som helst på jorden. *s*

/Nejma

11:35 em  
Blogger Thérèse said...

Nejma - i Martil har jag inte varit men Granada är ingen dum plats. Stan är vacker och livlig , klimatet behagligt , bergen vackra och Medelhavskusten nära.
Har du förresten läst Washington Irvings Tales of Alhambra eller på spanska Cuentos de la Alhambra. Jättevacker bok , han skriver bland annat att Amdalusiens berg är dom vackraste och mest romantiska i världen.

Närheten till havet saknar jag enormt här i Madrid.
Jag hoppas också att jag någon gång ska hitta en plats där jag känner att här ska jag lva resten av mitt liv.

12:22 fm  
Blogger Nejma said...

Thérèse - Visst har jag läst "Cuentos de la Alhambra". *s* Har tappat räkningen på antalet bara. Det är jättehäftigt att gå runt i Alhambra och jämföra det som står i boken med hur det ser ut idag.

Utan att ha varit på speciellt många platser i världen tror jag ändå att Granada kan räknas som en av världens vackraste städer. :-)

/Nejma

4:11 em  
Blogger Thérèse said...

Nejma - Granda är jättefint men även Sevilla och San Sebastian i Baskien kan nog vara med och göra anspråk på titeln "Spaniens vackraste stad"

Sen finns ju andra vackra städer som Stockholm , Lissabon , Rom , Paris , Hong Kong , Visby ........... och många fler

5:26 em  

Skicka en kommentar

<< Home