tisdag, april 11, 2006

malaria

Läste i Aftonbladet om en kvinna som fick malaria på sin semesterresa till Söderhavet. Detta trots att hon tog malariaprofylax. Malaria är en ytterst allvarlig virussjukdom som sprids via myggor och finns i delar av Afrika, Asien och Latinamerika. Malariaprofylax kan ge en del biverkningar så det är dumt att ta i onödan utan kolla upp om det verkligen finns malaria dit man ska resa.t För en strandsemester i Thailand behövs till exempel inte något malariaprofylax.
Tyvärr har viruset på vissa håll blivit resistent mot malariaprofylax så bäst skyddar man sig genom att undvika myggbett det vill säga ha skyddande kläder, myggspray och myggnät runt sängen. Då skyddar man sig också mot andra sjukdomar som sprids av mygg, som gula febern, japansk encefalit, chikungunya och denguefeber. Denguefeber fick en kompis som besökte Mexico. Inte kul , man blir jättesjuk och det tar lång tid att bli helt återställd. Men värst drabbade är som alltid människorna som bor i området inte turister.

Hösten 2003 var jag i Indien i en by några mil från den lilla staden Dungarpur i södra Rajasthan och jobbade med ett gammalt SIDAprojekt. För oss var det en del i vår utbildning i internationella relationer men vår lärare hade jobbat med SIDA där. Vi bodde i fattiga familjer i verkligt fattiga byar. Här fanns ingenting av det man är van med hemma som toa (man fick leta upp en buske) , rent vatten, toapapper, elektricitet, TV, radio, datorer , märkeskläder och mycket annat. Människorna led periodvis av svält och många var mycket magra. Men dom två familjer jag bodde hos tog emot oss med öppna armar och med en gästfrihet som var otrolig. Även om det ibland var mycket tung och jobbigt att leva mitt i sån fattigdom är det en av mitt livs bästa upplevelser och det har gett mig ett annat perspektiv på livet. För mig är Utrota fattigdomen den absolut viktigaste frågan som finns men jag känner mig ganska ensam om det.

Vi var 3 och 3 som bodde ute i olika byar kring Dungarpur. En svensk kille som bodde med mig i min familj i byn fick malaria. Han åt de vanligaste malariaprofylaxet klorokin som säkert dom flesta som rest i malariaområden känner igen. Han blev väldigt sjuk och fick febertoppar , låg och yrade och det var allmänt otäckt trots att det inte var någon av dom allvarligaste formerna av malaria. Dom farligaste varianterna finns i Afrika och där beräknar man att ett barn dör var femte minut av malaria. Eftersom det är en sjukdom som främst drabbar fattiga är forskningen på området eftersatt. Här finns inga större summor för läkemedelsbolagen att tjäna.

Visst får alla blogga om vad dom vill men jag skulle önska att fler någon gång kunde ta upp situationen för världens fattiga. Jag känner mig rätt ensam när jag då och då gör mina försök. Hur kan handväskor för 10000-15000 kronor vara intressantare att skriva om? Visst man får skryta om hur dyra prylar man äger men vad är vitsen med det?
Varför skriver inte dom som bloggar från resor i tredje världen om under vilka förhållanden stora delar av befolkningen lever i länderna där? Är inte det minst lika viktigt som att visa foton på alla saker och kläder man handlar och vilka barer man besöker?
Självklart förstår jag om man vill skriva en lättsam blogg men att ta in ett enstaka allvarligt ämne gör inte bloggen mindre lättsam utan bara mera varierande. För jag vill inte tro att det finns folk som tycker att svindyra kläder och handväskor är viktigare än att utrota fattigdomen i världen.
Vore intressant att höra någon förklara hur man kan lägga 15000 kronor på en ful plastväska (kolla fula blider på Cocottes blogg) när man kan få en snygg för några hundra och då ha 14500 kronor att skänka till projekt som bidrar till utrotande av fattigdomen.

Att vara ointresserad av fattigdomsfrågor är inte bara ett bloggproblem utan ännu mera ett massmedialt probelm. Sällan har tidningar och TV artiklar och program om såna här frågor. När dom har det har dom färre läsare och tittare än dokusåpor och senaste kändisskvallert.
Fattiga människor som lever under svält och kanske förtryck i länder i tredje världen är inte ett isolerat problem för deras länder utan angår i högsta grad oss alla. Fler och fler av världens fattiga kommer varje år till Europa så det är i lika hög grad ett europeiskt som ett afrikanskt problem.

Som god motvikt till alla egofixerade bloggar i en egofixerad tid där alla ska ha shopping ,mode och utseende som största intresse vill jag nämna Solidaritetsbloggen som farsan Baloo startat.
För den som vill läsa en riktigt bra personlig reseblogg kan jag tipsa om en fantastisk blogg jag just hittat Min reseblogg .Vackra bilder och informativ text, som en personlig reseguide verkligen jättebra

Nu ska vi ge oss av till Cuenca en liten stad mellan Madrid och Valencia. Så det blir lite försök till guide och lite fler foton senare. Vår japanska kompis som är en usel bilförare ska också med och han har gjort japanska matsäck åt oss. Så jag ska premiäräta risbollar med ume.

15 Comments:

Blogger Farsan_Baloo said...

Hej

Jag skulle vilja skriva massor om det här, men får vänta till senare. Jättebra formulerat av dig i alla fall. Bristen på empati och den totala fokusering på "jaget" bland många bloggare står mig också upp i halsen. Synd, när det här sättet att sprida information skulle kunna användas till så mycket bättre saker.

1:25 em  
Blogger Farsan_Baloo said...

Ser till min förskräckelse att jag använt utrycket "stå upp i halsen" i mina senaste två kommentarer här. Jag AVSKYR upprepningar och vill radera, men det går ju inte :)

Tänker länka dig nu på min sida, vare sig du vill det eller inte. Hoppas att du vill dock. Bra för min image att få in lite folk med koll bland alla morsor och farsor!

2:01 em  
Anonymous Anonym said...

Vilket bra initiativ med Solidaritetsbloggen. Det hade jag missat. Men inte nu längre...

7:22 em  
Anonymous Anonym said...

Ja, malaria är en av de sjukdomar som kräver flest dödsoffer i världen, 1-3 miljoner per år. Med tanke på det är det väldigt "tyst" om malaria, det hamnar ofta i skymundan för AIDS och andra sjukdomar som berör folk även i västvärlden. Inte för att AIDS heller får den uppmärksamhet den förtjänar, missförstå mig rätt :). Det stämmer att det inte forskas så mycket på malaria för att det inte finns pengar i den sjukdomen. Inom akademin bedrivs det en del forskning (jag forskar själv just på malaria), men problemet där är att det oftast rör sig om "grundforskning" d v s forskningen är inte inriktad på att hitta en medicin utan mer på att förstå hur t ex malariaparasiten fungerar.

9:17 em  
Blogger Efva said...

För att passa i massmedia ska det va spektakulärt. Det är inte spektakulärt att ett antal mille fattiglappar som inte sitter inne med vare sig kosing eller nån annan resurs dör. Dom är humankapital som vi kan ha och mista. Helst mista så vi slipper se dom. Dom är en obehaglig påminnelse om hur dåligt vi lever som vi predikar. Jämlikhet up my arse. Nä det är jag och jag och jag och inget annat.

Vi har fått för oss att vi kan leva som om det inte fanns någon morrondag och att nästan 2 miljarder inte har vettigt dricksvatten och att människor som är precis som jag med samma känslor och tankar dör för att det inte finns mat (vilket egentligen inte är sant det heller) eller på grund av gifter som vi dumpar på dom fattiga som i världsbanken namn odlar monokulturer till fromma för oss...

*drar efter andan*

Jag blir så jävla arg.

9:47 em  
Blogger Thérèse said...

Vilket gensvar! Fast det hade varit lite kul att få mothugg på den här punkten för jag vill verkligen veta hur dom som inte bryr sig tänker!

Farsan Baloo - tackar , tackar vilken ära att bli länkad.

Cocotte - ja solidaritetsbloggen är ett jättebra intiativ av farsan Baloo. Något att sprida!

Sofia - intressant och viktigt att forska om malaria. Jag är som sagt inte särskilt kunnig på området utan kollade uppsalgsboken lite innan jag skrev. Men nu var det mest känslor inte så mycket fakta.

Freja- vad kan jag svara annat än jag håller med och kunde inte sagt det bättre själv.

Allt som oftast står ytligheten och ego-fixeringen mig upp i halsen och då blir det sånt här gnäll på bloggen.

11:42 em  
Anonymous Anonym said...

Håller med dig. Men: man kan frågar sig varför du som svenska, behövde åka till Indien för att hjälpa? Vad gör övre- och medelklassen där? Indiens problem kommer inte att lösas av utlänningarna utan måste lösas av indierna själva. Sen: Är du helt säker på att egofixerade modekonsumenter inte bidrar mer till trejdevärlden än vad du gjorde? Mycket av det som säjls här tillverkas faktiskt där. Det känns också fel att etikettera folk. Modeintresserad = oengagerad? Sen när? Man kan mycket väl vara både och.

Det är inte så att jag inte förstår hur du menar. Jag mår riktigt illa av hur världen ser ut. Men jag är uppväxt i tredjevärlden i överklassen. Vet allt om den korruption, rasism, klassism, etc som finns där (inga religösa galningar i Sydamerika tak och lov). Eliterna där måste ta sitt ansvar. Och för européer så tycker jag att det finns bättre sätt att engagera sig än genom att avstå från viss konsumtion. Jobba för rättvisare handel, billigare läkemedel, sälj inte vapen, håll koll på vad multinationella företag har för sig i tredjevärlden, etc.

Ang. onödiga dyra saker: är storkonsument.
Min senaste stora inköp var soffa + fåtölj för drygt 80.000kr. Visst skulle jag kunna ha köpt från Ikea för 10.000, men jag tycker inte om Ikea. Föredrar dyra italienska möbler. Många människor i Italien har jobb tak vare sådana som jag. Bra jobb. Jag har nog en annan syn på lyxindustrin då jag är italo-argentinska. Lyx är viktig för vår ekonomi, speciellt i Toscana där jag fortfarande har delar av min familj. Hade alla fått jobb i en Gucci fabrik efter kriget så hade de kanske inte behövt utvandra till Sydamerika (oerhört glad att de gjorde det dock!). Så jag har gott om dyra väskor och skäms inte ett dugg. Pluggat hårt i många år. Betalar världens högsta skatter. Röstade extremvänster sist (Rifondazione Comunista) för att jag tror på social rättvisa. Och självklart donerar jag pengar då och då, men bara till små organisationer med lite overhead.

Hoppas att det inte låter som jag vill bråka!! Men jag älskar mina dyra väskor.

2:06 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag blir helt matt. Men jag håller givetvis med Therese.

6:01 fm  
Blogger Thérèse said...

Ale - nej då det känns inte som om du vill bråka. Kul att höra en annan syn än folk som håller med. Sen förstår jag mig inte på dyra väskor. Dyra möbler kan jag nog förstå bättre.

Naturligtvis kan man vara både modeintresserad och intresserad av fattigdomsfrågor. Jag ser ingen konflikt alls mellan det. Faktum är bara att läser man tidningar , bloggar och ser på TV för man inte intrycket av att "tredje världen frågor" står särskilt högt i kurs.

Lyxmopde och lyxkonsumtion är däremot väldigt inne och personligen har jag svårt att se att någon väska kan vara värd 15000 kr. Speciellt inte en så ful plastväska som jag länkade till ovan. Men smaken är ju olika. Sen är det också väldigt inne att skryta över hur rik man är och hur mycket man tjänar eller ska tjäna och vad man ska köpa för dyra prylar. Bara surfa runt på några populära bloggar

Naturligtvis behöver man inte åka till Indien och hjälpa fattiga. Det finns mycket man kan göra i Sverige och Europa. Jag har pluggat på Handels men ville inte ha examen i bara ekonomi så jag kombinerade det med internationella relationer och språk. På kursen internationella relationer var vi i Indien på det gamla SIDA projektet.

9:34 fm  
Blogger Thérèse said...

Ale- ska väl också tillägga att även om jag inte ser någon motsättning mellan ytlighet och att vara engagerad i fattigdomsfrågor, kan jag inte komma på ett enda bra exempel där någon som skriver eller pratar om yta också kombinerar det med "utrota fattigdomen propaganda" Men den som har ett bra exempel får gärna komma med det

9:40 fm  
Anonymous Anonym said...

En viktig sak som togs upp i tidigare inlägg vara att "Mycket av det som säjls här tillverkas faktiskt där". Men om man nu vill bidra med att en fattig arbetare utnyttjas för att ge pengar till överklassen i tredje världen så fine. Men kom inte och påstå att du bidrar till förbättra tredje världens fattighetsproblem. Klasser i olika samhällsskikt finns i alla delar världen, vad frågan här gäller är att utrota fattigdomen i tredje världen och det gör man inte genom att ge pengar till en girig kapitalist i indien etc. Visst kan du nu komma med ett argument som; men det kommer in kapital i deras ekonomi. Men det spelar fortfarande ingen roll om det inte kommer fram till de fattiga. Och har man inte förståelse för hur arbetsförhållandena ser ut för till exempel en bomullsarbetare i Indien så ska man vara försiktig när man uttalar sig om att man bidrar till arbete. Själv tycker jag mikrokrediter är ett intressant alternativ även om jag inte är helt övertygad om att pengarna går till vad de ska i de fallen det finns till exempel en alkoholiserad man i hemmet.

10:43 fm  
Blogger Efva said...

ale - Det är sant och riktigt att överklassen i dom fattiga delarna av världen måste göra sitt till för att förändra men faktum kvarstår. Europa byggde kolonialismen och spred en syn över världen som är rätt otäck och som inte bygger på nåt annat än girighet. Vårt förakt för andra var/är monumentalt och vi satte standarden kan man säga. Det blir så lätt en ursäkt att inte göra nåt och peka på oss (och USA och Australien) och säga "men ni då?".

Och sen måste jag påpeka en sak (som du Térèse måste ha koll på eftersom du läst på Handels)... Det är inte det egentliga värdet på en vara eller en tjänst som styr ett pris. Råvarupriser och antalet mantimmar spelar en helt underordnad roll. Det är vad vi alla är villiga att betala som sätter ett pris. Tål att tänkas på tycker jag. I det finns ingen plats för rättvisa och solidaritet om vi inte själva väljer det.

Mycket av vår konsumtion som vi ägnar oss åt handlar ju inte om väskor och soffor som eventuellt tillverkas i Italien där det betalas vettiga löner och finns anställningsavtal och regler, utan om kaffe och jeans. Vardagliga produkter som utgör bulkkonsumtionen som vårt hyfsat kapitalistiska samhälle bygger på. Och där dom stora förtjänsterna hamnar i gigantiska multinationella storföretag.

Där finns mycket att göra men alla verkar ha tappat greppet om styrningen över dessa kolosser vars enda mål är att roffa ytterligare en bit av kakan och till slut bli ensamma herrar på täppan (som ligger i företagandets natur eftersom alla företag ska vara vinstdrivande - står tom i svenska lagar och förordningar att det är ett krav på företag minann). Så händer det vidriga saker (som Bhopal i Indien) och alla förfasar sig... men ingen gör nåt. Och företagen kan ställa olika länders lagstiftningar mot varann och med advokaters hjälp köpa sig ansvarsfrihet...

Va fan skulle man göra?

11:02 fm  
Anonymous Anonym said...

Inga dyra Gucchiväskor här inte! Har aldrig förstått mej å varken modekläder eller modetingestar. Det värsta är väl ändå dessa modeknähundar som innefolket envisas med att släpa runt på, utan tanke på den stackars hundens behov... Blir så less på folk typ Paris Hilton som är så blassé på livet och inte kan tänka längre än den plastikopererade näsan pekar...

Jag gillar också solidaritetsbloggen men har inga pengar att skänka. Jag lever ju i ett tredje världen-land och skänker pengar kontinuerligt till alla tiggare som finns överallt, så jag kan inte lova bort mina pengar. Har jag pengar ger jag, har jag inte så ger jag en annan gång. Men jag tycker att det är naturligt att dela med mej av det jag har, oavsett om det handlar om pengar, kunskap eller saker. Vi har bara ett liv!

4:56 em  
Blogger Thérèse said...

Robban - jag kunde inte sagt det bättre själv. Mikrokrediter är verkligen jätteintressant. Där det används verkar det fungera hur bra som helst.

Freja - ja vad fan ska man göra? själv gnäller jag här på bloggen med jämna mellanrum;)

Nejma - Klart man ska dela med sig av pengar och kunskap.

7:36 em  
Anonymous Anonym said...

Fenomenet med att en gräsligt ful väska för ofattbart mycket pengar är det allra högsta målet att äga är helt obegripligt. En väska är en väska! Det är nåt obscent i den här konsumtionshysterin. När blev det så här?
Problemet är inte bara att folk lägger sina pengar så svinaktigt dyra idiotsaker - problemet är - på ett mer gripbart plan - att vi verkligen GILLAR att fynda våra billiga kläder på de stora kedjorna men att vi aldrig tänker på (eller försöker glömma) vilka förhållanden de tillverkas under. Jag har nog aldrig sett några rättvisemärkta kläder nånstans.
Usch, det finns så mycket som borde skrivas mer om - inte bara aidsepidemin utan också vad tusan läkemedelsindustrin har för sig med alla ofrivilliga försökskaniner i u-länderna...

7:14 em  

Skicka en kommentar

<< Home