Cuenca

Idag blev det mer turistande. Vi begav oss till en liten stad mellan Madrid och Valencia som heter Cuenca. Den gamla delen av stan är känd för sina hängande hus det vill säga hus som ligger högt upp på kanten av ett berg. Att ta sig upp i gamla delen är en ganska brant klättring på smala slingrande gator men man kan vara lat och ta bilen eller buss. Vi tog bilen. Högstupp är utsikten fantastisk. Att vandra runt i gamla stan är mysigt och det finns gott om små affärer och restauranger. Cuenca är väl värt ett besök. Iallfall den äldre delen av stan. Den nya delen såg jag bara lite av men den verkade inte så intressant.

hängande hus

fler hängnade hus

Faktiskt tyckte jag att delar av gamla stan påminde mycket om den del av Granada som ligger mitt emot Alhambra. Tror det är den äldre delen av Granada , dit alla turister går för att se solnedgången över det vackra moriska palatset Alhambra.

Vår japanska vän hade gjort risbollar med ume i. Ume är ett surt , inlagt japanskt plommon som jag aldrig smakat tidigare. Mycket speciell smak. Jag tyckte inte illa om det men kan heller inte påstå att jag tyckte om det. Vår kompis verkade tycka att ume är oumbärligt i matlagning och dessutom har en hel del medicinska egenskaper såsom att det kan bota tandvärk, huvudvärk , ta bort feber och lite annat.

Sen hade vi fått tipset att köra till La Ciudad Encantada uppe i bergen 2.5 mil norr om Cuenca. Där fanns fantastiska naturformationer som vi bara inte fick missa. På långa och slingriga vägar kom vi upp i bergen och det som fanns att se var klippblock och skog. På dom flesta ställen helt gratis men på ett ställe fick man betala 3 € det vill säga nästan 30 kronor för att gå in och titta på klippblock och skog som fanns gratis utanför. Kändes mest som ett stort skämt och absolut inte värt 5 mils omväg och 3 € , som vi naturligtvis inte beatalde. Man kan gå ut och se likande saker i vilken svensk skog som helst.

CiudadEncantada

Hemvägen blev en rysare för vår japanska vän skulle köra. Han var precis lika kass förare som igår. I Japan kör dom i vänstertrafik och alla bilar är automatväxlade så att köra manuell i högertrafik verkar vara en omställning. Men det jobbigaste är att han inte planerer körningen så det blir tvärbromsningar för att inte dundra in i 90 i en rondell och han har svårt att hålla en jämn hastighet och varierar mellan att gasa och småbromsa på motorväg blir mycket ryckig körning. Samt att det blir en hel del vinglande mellan filer och konstiga omkörningar. Maken och jag sitter som på helspänn och agerar diskret körskolelärare. Jag har aldrig varti så nervös när jag åkt med någon annan. Men han verkar inte ha insikt hur illa han kör och det känns svårt att säga nåt när han är så otroligt trevlig och rolig på alla andra sätt