språk
En sak som jag funderat på med språk är hur olika man blir bemött när man talar främmande språk. Naturligtvis generaliserar jag nu, som alltid när jag skriver om svenskar och utlänningar. I Sverige har vi en tendens att uppfatta utlänningar som talar dålig svenska som lite korkade. Väldigt korkat egentligen för hur bra talar svensken ett nytt språk efter en kort tid. Folk är olika duktiga på språk, jag nämnde förut drottning Sofia som inte velat, kunnat eller orkat lära sig spanska trots att hon bott över 40 år i Madrid. Själv är jag inte heller något språkgeni det krävs en del pluggande för att det ska falla på plats, men jag gillar språk och skulle vilja kunna många.
I Sverige har vi också en tendens att förvandlas till lärare. När utlänningen på semesterorten eller invandraren i Sverige tilltalar svensken på dålig svenska lyssnar svensken leende när han eller hon stapplar sig igenom orden. Sen rättar svensken alla fel i uttal och gramatik och säger något uppmuntarnade i stil med öva på. När svensken möter en utlänning utanför Sverige som pratar svenska blir han eller hon alltid förbryllad. Hur har han eller hon lärt sig svenska och varför vill man lära sig det? Vi blir altid förbryllade över att det finns folk i utlandet som faktiskt frivilligt läser svenska eller något annat skandinaviskt språk på universitet eller kurser för att dom är intresserade av Sverige. Dom är inte så många för det finns många andra språk man har större nytta av att kunna och i Sverige klarar man sig bra på engelska , iallfall bland dom yngre.
Själv talar jag en verkligt halvdålig skolfranska som säkert har stora brister både uttalsmässigt och grammatiskt men jag har aldrig blivit bemött som korkad i Frankrike. Tvärtom så uppskattar folk att jag anstränger mig och försöker prata franska. Inte heller brukar jag bli rättad , på gott och ont. För det är jobbigt att bli rättad om man säger många fel , samtidigt som det är bra att lära sig korrekt. Jag tycker också att det är en i Sverige spridd myt att fransmännen skulle vara så dåliga på engelska. Det går faktiskt bra att ta sig fram i Paris på engelska även om folk uppskattar att man försöker prata franska.
Nästan samma sak gäller här i Spanien. Spanjorer är mycket dåliga på främmande språk. Faktiskt sämst i Europa efter britterna. Inte ens folk med högre akademisk utbildning talar nödvändigtvis engelska, till skillnad från Sverige är universitets kurslitteratur nästan uteslutande på spanska. Dom nästan förväntar sig att turisten ska försöka prata spanska precis som Londonbon förvänatar sig att turisten pratar engelska. Det är helt okey och ingen kommer att tycka du är korkad utan göra sitt bästa för att förstå när du stapplar fram meningar från din spanska palör eller sånt du kommer ihåg från skolans spanska.
I Sverige har vi också en tendens att förvandlas till lärare. När utlänningen på semesterorten eller invandraren i Sverige tilltalar svensken på dålig svenska lyssnar svensken leende när han eller hon stapplar sig igenom orden. Sen rättar svensken alla fel i uttal och gramatik och säger något uppmuntarnade i stil med öva på. När svensken möter en utlänning utanför Sverige som pratar svenska blir han eller hon alltid förbryllad. Hur har han eller hon lärt sig svenska och varför vill man lära sig det? Vi blir altid förbryllade över att det finns folk i utlandet som faktiskt frivilligt läser svenska eller något annat skandinaviskt språk på universitet eller kurser för att dom är intresserade av Sverige. Dom är inte så många för det finns många andra språk man har större nytta av att kunna och i Sverige klarar man sig bra på engelska , iallfall bland dom yngre.
Själv talar jag en verkligt halvdålig skolfranska som säkert har stora brister både uttalsmässigt och grammatiskt men jag har aldrig blivit bemött som korkad i Frankrike. Tvärtom så uppskattar folk att jag anstränger mig och försöker prata franska. Inte heller brukar jag bli rättad , på gott och ont. För det är jobbigt att bli rättad om man säger många fel , samtidigt som det är bra att lära sig korrekt. Jag tycker också att det är en i Sverige spridd myt att fransmännen skulle vara så dåliga på engelska. Det går faktiskt bra att ta sig fram i Paris på engelska även om folk uppskattar att man försöker prata franska.
Nästan samma sak gäller här i Spanien. Spanjorer är mycket dåliga på främmande språk. Faktiskt sämst i Europa efter britterna. Inte ens folk med högre akademisk utbildning talar nödvändigtvis engelska, till skillnad från Sverige är universitets kurslitteratur nästan uteslutande på spanska. Dom nästan förväntar sig att turisten ska försöka prata spanska precis som Londonbon förvänatar sig att turisten pratar engelska. Det är helt okey och ingen kommer att tycka du är korkad utan göra sitt bästa för att förstå när du stapplar fram meningar från din spanska palör eller sånt du kommer ihåg från skolans spanska.
posted by Thérèse at 9:16 fm
12 Comments:
Intressant! Det stämmer verkligen. Det är ingen som är petig, folk förstår ju ändå även om det inte är ett perfekt uttal. I Chile är det bara de mest välutbildade som pratar engelska. Annars är det bara spanska som gäller. Vilket kan vara svårt när de spanska orden inte räcker till... Tack å lov för kroppsspråket!
Spanjorer och Latinamerikaner är verkligen inte petiga när man gör fel och dom är vänliga och vill förstå. Jag tycker vi svenskar kunde vara lite mera så.
Jag har aldrig varit i Chile men jag har hört att det ska vara den knepigaste spanskan i Latinamerika. Mest slang och slarvigt uttal. Alla andra länder ska ha en relativt lättbegriplig spanska.
Jag kan hålla med om att chilensk spanska är knepig. Det finns en massa egen slang som inte finns i andra spanska dialekter och många ord har en annan betydelse i Chile än i resten av den spansktalande världen. Att tolka för en chilenare är alltid en utmaning! *s* Dessutom fick jag intrycket att chilenare har svårare att förstå andra dialekter än andra latinamerikaner. Det kanske inte alls stämmer med verkligheten men det är min erfarenhet efter att ha arbetat som tolk i Sverige i 4 år.
En annan knepig dialekt är kubanskan. Många kubaner pratar som om dom hade en trasa i munnen. Vad sägs om "trampote"...? Det tog en stund innan jag fattade att det var "transporte". *s* Men kubanskan är gullig, bara man vant sej vid den.
På tal om engelskakunskaper så känner jag bara en enda person här i norra Marocko som klarar sej hjälpligt på engelska. Däremot kan man hitta folk i medinan som talar alla världens språk, som dom snappat upp genom att lyssna på turister. Snacka om att ha språköra!
Jag tror att fransmännens okunnighet i engelska och deras otrevlighet blir en självupfyllande profetia. Alltså, de flesta är trevliga och kan någon sorts engelska, men man kanske inte anstränger sig, för de är ju ändå så otrevliga och träffar man sen en otrevlig människa på sin resa så blir det den bekräftelse man behöver på att de är otrevliga.
För svenskars del så har jag mest svårt för vår egen syn på våra fantastiska språkkunskaper. Det är helt rätt att vi inte accepterar minsta lilla brytning på vårt eget språk, men själva kan vi tänka oss att rådbråka vilket språk som helst.
Jag måste faktiskt framhålla drottningen som ett exempel på detta (hoppas jag nu inte blir klassad som stockkonservativ :-)), hon blir ju alltid hånad för sin usla svenska, men om man lyssnar på hennes svenska och tänker på att hon lärde sig svenska när hon var dryga trettio så pratar hon faktiskt alldeles utmärkt. Inom andra språksforskning är det allmänt känt att man inte kan lära sig tala utan accent efter tonåren, så hennes starka accent kan hon inte bli av med och i övrigt är faktiskt hennes svenska helt OK.
Jag håller helt med om drottning Silvias svenska. Hon har en accent men det finns dialekter i Sverige som är knepiga att förstå än den. Hon gör inte npgra gramatiska fel, inget jag har tänkt på iallafall.
Jag är inte så bra på franska som jag skulle vilja, när jag försöker prata franska och märker att jag inte alltid hittar orden har alltid engelska fungerat och jag har aldrig blivit otrevligt bemött.
Nejma - jag har hört att kubanerna ska överanvända dimunitiv -ito , -ita också. Men jag vet inte , det var en kompis som var där som påstod det. Fidel Castro dyker ju då och då upp på nyheterna och jag tycker iallfall inte att hans spanska är så knepig.
Ett annat ställe där det talas knepig spanska är i Andalusien i södra Spanien. Ändå åkte jag liksom många svenkar dit för att plugga spanska. Sevilla gick väl an men i Cadiz var det väldigt knepigt att förstå många infödda
Jag läste någonstans om människor i Georgien som lärde sig svenska. Det tyckte jag häftigt. (Kunde tyvärr inte hitta vart jag läste det nu).
Hej, jag är argentinska och har bott i Stockholm i flera år. Kom som utbytesstudent. Tycker faktiskt att människorna här har väldigt mycket tålamod med oss utlänningar. Jag har aldrig haft problem trots att jag bryter och pratar långt ifrån perfekt. Det enda som jag fortfarande har problem med är att jag måste lägga band på mig själv för att inte avbryta folk. Får bara sura miner och "får jag tala till punkt".
Ang. spanskan så är nog argentinskan den som skiljer sig mest från normen. Har att göra med det italienska inflytandet. Men jag tror inte att vi är så svåra att förstå. Av alla språk som jag lärt mig (engelska, svenska, italienska, franska) så är nog franskan det i särklass svåraste att förstå tycker jag. Började i grundskolan och har fortfarande lite svårt att följa filmer trots att jag tittar regelbundet på TV5 och France 2. Ett stort trauma, älskar franska. Skriven franska har jag inga problem med.
Alessandra - roligt med nya som kommenterar på bloggen. Välkommen hit! Roligt om jag har fel angående svenskars bemötande mot utlänningar som inte pratar perfekt svenska.Nu tror jag att din svenska är väldigt bra för att din långa kommentar inte var skriven av en infödd svensk hade jag aldrig kunnat gissa om du inte sagt det.
Det där med att avbryta känner jag verkligen igen. Jag blir vansinning på spanjorer som avbryter hela tiden. Här är det helt okey men min svenska uppfostran att det är fel sitter djupt.
Jag känner några argentinare jag brukar prata spanska med. Jag tycker att språket är hyfsat lätt att förstå men n har en hel del specialuttryck man inte kan gissa sig till vad dom betyder. I Latinamerika tycker jag mexikansk spanska är bland den enklaste att förstå.
Jag kunde inte ha sagt det själv bättre om franska. Jag älskar franska och det är ett trauma att jag inte är bättre. Men jag jobbar på att bli det. Jag har inga problem med skriven franska men jag kan knappt skriva själv. Ibland har jag jättesvårt att förstå vissa eller hitta ord när jag vill säga nåt. Franskan i Parisområdet tycker jag är hyfsat enkel att förstå men jag känner hela tiden att mitt ordföråd brister.
Thérèse - näää, tycker du att "andalú" är knepigt att förstå? *asg* Gaditano som är så gulligt! Helt klart en av mina favoritdialekter. Har du hört riktig "granaíno cerrao" någon gång? Den ligger helt i klass med gaditanon. Själv växlar jag mellan att prata "andalú" och nån sorts standardspanska som jag fick lägga mej till med när jag jobbade som tolk. Det funkar inte så bra att prata andalú när man tolkar åt latinamerikaner, med undantag för kubanerna då kanske som helt klart är experter på att använda diminutiv. *s*
Förresten, när jag pluggade ryska berättade min lärare att han kände en tjej i Moskva som lärt sej svenska genom att läsa Strindberg.
Nejma - en svenskalärare jag hade i skolan berättade om någon som lärt sig flera språk genom att läsa Alexander Dumas "De tre musketörerna" på olika språk.
För två år sen var jag i Venezuela och reste runt i en månad. Där pratar dom också lite likt "andalu" dvs. sväljer slutet på ordet. Jag måste erkänna att jag inte har så bra koll på typsik Grandadialekt, har bara varit i Granda en helg och då gjorde jag allt turistiskt. En heldag på Alhambra mm. Supermysig stad som jag gärna åker tillbaka till.
Jag håller med vad du skriver om franskan och fransmännen. Jag läser franska i skolan och är väldigt intresserad av franska, och förra året skulle vi åka på en klassresa till Paris. Innan ja åkte har jag hört så mycket om att fransmännen vägrade prata engelska, och kunde inte engelska heller och de va otrevliga och ovilliga att hjälpa om man inte talade bra franska. När jag kom till Paris var det absolut inte så! Dom var förstående och uppmuntrande när inte min franska var bra, och min kompis som hällre tog det på engelska kunde alltid göra sig förstådd! Fransmännen var villiga att tala engelska om de bara kunde engelska (och de är inte så dåliga på engelska som folk säger, de flesta kan hyffsat bra engelska) och var mkt,mkt trevliga=)
Så alla negativa fördommar om fransmännen var helt osanna.
Förövrigt kan jag bara säga att jag är lite av en frankofil o försöker lära mej så mkt franska som möjligt. Om ni vill öva er franska, så leta efter msn och mejlkontakter på internet. Lätt att hitta och trevliga människor!
Skicka en kommentar
<< Home