flera länder i ett
En portugis jag träffade i Sevilla för några år sen sa att Spanien är ett märkligt land, det är som flera länder i ett. Det stämmer faktiskt.
Spanien består av 50 provinser grupperade till 17 autonoma regioner. Varje region är ganska självstyrande men hur mycket varierar. Störst är nog självstyret i Baskien eller Katalonien mindre i provinserna i söder och runt Madrid. Dom regionala språken som baskiska, katalanska och galciska har fått ett rejält uppsving efter Francos död. Under Franco-tiden var språken förbjudna men nu finns ett nygammalt intresse av att lära sig dom och dom är officiella språk i sina provinser. Under OS I Barcelona 1992 var inte spanska utan katalanska spelens officiella språk.
Under Francotiden var Spanien otroligt centraliserat och allt styrdes från Madrid. I den nya demokratisk konstitutionen blev Spanien ett av Europas mest decentraliserade länder
En spanjor känner sig ofta mer som bask, katalan, andalusier, kanarier o.s.v än spanjor. Man brukar säga att en spajors lojalitet riktar sig först och främst mot familjen, släkten och vännerna. Därefter känner han eller hon gemenskap med hembygden och det historiska landskapet eller regionen som han eller hon anser sig tillhöra.
Den spanska regionalismen finns nog inte i samma utsträckning i något annat land i Europa.
Pessimister har ibland talat om en risk för en balkanisering (det vill säga att som fd. Jugoslavien slås sönder i flera länder. Det kan ju ske både blodigt och oblodigt) av Spanien.
Ute i provinserna är dom regionala känslorna mycket starka. Madrid är och har varit symbolen för centralmakten (och under vissa perioder förtrycket) så det är inte många spanjorers favoritstad. Det känns som om spanjorers hat-kärlek till Madrid är mycket starkare och djupare än den hat-kärlek till Stockholm som finns i den svenska obygden.
Madrid har inte så stark regional särart för det är en inflyttningsstad. Det sägs att det ska vara svårt att hitta en Madridbo vars familj bott där mer än tre generationer. Jag vet inte om det ligger någon sanning i det men alla madridbor jag känner har en eller båda föräldrarna som kommer från någon annan del av Spanien. I Madrid finns alla dom spanska provinsernas kultur, traditioner och kokkonst samlat.
Spanien består av 50 provinser grupperade till 17 autonoma regioner. Varje region är ganska självstyrande men hur mycket varierar. Störst är nog självstyret i Baskien eller Katalonien mindre i provinserna i söder och runt Madrid. Dom regionala språken som baskiska, katalanska och galciska har fått ett rejält uppsving efter Francos död. Under Franco-tiden var språken förbjudna men nu finns ett nygammalt intresse av att lära sig dom och dom är officiella språk i sina provinser. Under OS I Barcelona 1992 var inte spanska utan katalanska spelens officiella språk.
Under Francotiden var Spanien otroligt centraliserat och allt styrdes från Madrid. I den nya demokratisk konstitutionen blev Spanien ett av Europas mest decentraliserade länder
En spanjor känner sig ofta mer som bask, katalan, andalusier, kanarier o.s.v än spanjor. Man brukar säga att en spajors lojalitet riktar sig först och främst mot familjen, släkten och vännerna. Därefter känner han eller hon gemenskap med hembygden och det historiska landskapet eller regionen som han eller hon anser sig tillhöra.
Den spanska regionalismen finns nog inte i samma utsträckning i något annat land i Europa.
Pessimister har ibland talat om en risk för en balkanisering (det vill säga att som fd. Jugoslavien slås sönder i flera länder. Det kan ju ske både blodigt och oblodigt) av Spanien.
Ute i provinserna är dom regionala känslorna mycket starka. Madrid är och har varit symbolen för centralmakten (och under vissa perioder förtrycket) så det är inte många spanjorers favoritstad. Det känns som om spanjorers hat-kärlek till Madrid är mycket starkare och djupare än den hat-kärlek till Stockholm som finns i den svenska obygden.
Madrid har inte så stark regional särart för det är en inflyttningsstad. Det sägs att det ska vara svårt att hitta en Madridbo vars familj bott där mer än tre generationer. Jag vet inte om det ligger någon sanning i det men alla madridbor jag känner har en eller båda föräldrarna som kommer från någon annan del av Spanien. I Madrid finns alla dom spanska provinsernas kultur, traditioner och kokkonst samlat.
posted by Thérèse at 5:03 em
2 Comments:
Jag har bara varit i Galicien. Jag är hopplöst okunnig om Spanien (därför är det så roligt att läsa din blogg). Men det tog en stund innan jag förstod att språket de flesta talade inte var spanska. Jag måste skamset erkänna att det var första gången jag förstod hur olika dessa provinser är, förutom Baskien trodde jag allt var Spanien.
Jag har aldrig varit i Galicien men jag har hört galisiska och det låter som en blandning mellan portugisiska och spanska. Asturiska som väldigt få talar idag ska vara likt galisiska. Katalanska låter lite som en blandning mellan spanska och franska. Baskiska låter inte som någonting annat. Även om inte lla regioner har egna språk är kulturen och det lokala köket viktiga saker man framhäver.
I Barcelona dansas varje helg den katalanska dansen sardana på torg i staden.
Flamenco är inget som bara visas upp för turister, i Andalusien är det högst levande kultur. Den bästa flamencon ser man på små rökiga andalusiska barer sent på kvällarna när människor spontandansar eller på någon av Andalusiens många fiestor. Det är väl bara i Baskien och Katalonien och lite på Kanarieöarna det finns självständighetsrörelser.
Skicka en kommentar
<< Home