torsdag, februari 16, 2006

Indisk vidskepelse

Hösten 2003 läste jag internationella relationer på universitetet. På kursen hade vi en olbigatorisk resa till Indien där vi skulle genomföra ett projekt. Vi bodde te och tre hos familjer i fattiga byar. I min by var vi dom första utlänningar som visat oss så vi väckte stor uppmärksamhet.
Min indiska familj bestod av en kvinna som blivt lämnad av sin man, hennes två unga vuxna söner (dom visste inte riktigt hur gamla dom var) och ena sonens fru och dotter. Dottern var 3 år och underbart söt och glad men samtidigt lite blyg. Hon hade två vertikala streck i pannan, såg ut som ett ärr. Jag såg flera människor som hade det och tänkte att jag måste fråga. Dom hade satt glödande järn mot hennes panna direkt efter födseln för att bränna ut någon ond ande eller gud. Det hade varit molning och speciella molnformationer när hon föddes. Jag vill verkligen respektera andra människors sätt att leva och andra kulturer men just det här gjorde mig jäkligt arg. Bränna ett nyfött barn i pannan med glödande järn!
Första natten vi sov hos familjen hade jag ropat "light" i sömen. Vad nu det betydde, jag trodde inte jag drömde på engelska och minns inte så jag vet inte om det var ljus eller light läsk jag ville ha. Särskilt mycket ljus fanns inte för el hade man inte och fotogen var ganska dyrt. Jag hade en ficklampa med mig som familjen fick när jag åkte. Iallafall tolkade familjen det här mycket vidskepligt och en kniv och en amulett las under min madrass och vi fick vända på sängen. Så fick jag sova så resten av tiden och var då helt tyst i sömnen
Det här gjorde ju att vi fick höra lite andra vidskepliga historier. Bland annat skulle en man i byn ha suttit och rökt nere vid floden som rann förbi staxt utanför byn. Ett spöke kom och ville smaka ett bloss men mannen ville inte bjuda på ett bloss. Då fick han rejält med stryk av spöket. Mannen var yngste sonens (i familjen där jag bodde) kompis pappa.
Vi fick också byhäxan utpekad för oss. Det kändes hemskt, en ung kvinna som var utstött och folk tittade snett på för att hon skulle vara häxa.
Grannfamiljens pojke 5 åriga pojke hade långt hår vilket är väldigt ovanligt bland indiska barn. Ofta har både flickor och pojkar kort hår när dom är ganska små men sen låter flickorna det växa. Men har dom inte örhängen är dom pojkar. Hans långa hår berodde också på någon omständighet som inträffat vid födelsen. Det skulle inte klippas förrän han uppnått en viss ålder och då skulle han och pappan resa till ett tempel och klippa och offra håret där.

Så här är det absolut inte överallt i Indien. Även om religonen och vidskepelse genomsyrar samhället så är det inte så här överallt. Vissa delar av Indien är fattigt och i byn där jag var en stor del av befolkningen analfabeter och rektorn på byskolan såg ingen anledning att utbilda barnen som ändå bara skulle gå och gräva i jorden. Indien har en medleklass på många hundra miljoner människor och många med akademisk examen som inte lever helt olika oss i Europa.
Jag älskar verkligen Indien men att bränna barn i ansiktet och frysa ut en kvinna gör mig bara arg. Att en man fått stryk av ett spöke och att jag fick sova med kniv och amuletter under madrassen var mest kul

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Åh, det är världens mys-feelgood-serie! Jag ska köpa mig Dvdboxen när jag har köpt en dvdspelare, nu måste jag spela allt på datorn och det är faktiskt ganska trist.

1:43 fm  
Blogger Cliff Hanger said...

Precis som du vill jag respektera andra kulturer. Det jag läser i detta inlägg och i det om hål i öronen på nyfödda samt det du skrev om synen på djur i Spanien får mig dock att känna mig väldigt upplyst och modern i jämförelse. Kan inte komma ifrån att tycka att vår kultur känns vettigare. "Vår kultur" är dock självklart ett brett begrepp, det finns flera subkulturer i den svenska kulturen. Vi är heller inte perfekta.

5:57 em  
Blogger Thérèse said...

Mango - Det är inte meningen att vår kultur ska framstå som bättre. Jag älskar Indien , Spanien och Latinamerika. Kanske är det lättare att skriva och gnälla på sånt som stör en, vad vet jag. Just den byn jag var i var ovanligt fattig och isolerad. Rajasthan är ett av dom mest traditionella delstaterna på gott och ont. Där förekom änkebränning -99 vet jag. Änkan steg frivilligt upp på bålet men blev hyllad av religösa hinduistiska fanatiker.

11:04 fm  

Skicka en kommentar

<< Home