krönika

Läste den här krönikan av Elin lindqvist i Aftonbladet. Kände igen mig så otroligt mycket. Precis som hon har jag bott i ett fattigt område i Indien och det har påverkat mig starkt. Precis som hon har jag känt en blandning av tacksamhet och skuldkänslor för att just jag har ett sånt land som Sverige att komma tillbaka till och för att just jag kan välja var jag vill bo. Jag tänker fortfarnade på fattigdomen i Indien varje dag och har pratat så mycket om det med mina vänner att dom knappt orkar lyssna längre.

Nu ska jag ju till Sverige om 5 dagar , det är nästan 9 månader sen jag var där sist. Jag känner både längtan och vemod. På något sätt är en bit av mig redan mentalt i Sverige medans en annan bit av mig alltid kommer att bli kvar här i Madrid.

Elin Lindqvist avslutar sin krönika så här vackert att jag bara måste citera:

"Här i Sverige känns det som om ett ögonblick varar längre än i andra länder. På sommaren skymmer det sakta. Vinterns snö ligger kvar långt in på våren. Det är nog det som ligger bakom både den trygghet och det vemod jag känner när jag är i Sverige."