samtalsämnen

Svenskar som representerar sitt företag i utlandet och blir bjudna på affärsluncher och affärsmiddagar sägs ofta uppfattas som lite träiga och tråkiga. Dom vill fortsätta prata affärer medans utlänningar i allmänhet tycker att lucher och middagar är avkoppling. Då äter man och pratar om annat. Nu är ju min erfarenhet av affärsmiddagar och affärsluncher extremt begränsad det här är allmänt förutfattade meningar som jag har hört och läst många gånger.

Skillnaden i samtal mellan svenskar och spanjorer (skulle tro samma sak gäller även till exempel fransmän , italienare och portugiser) i Spanien pratar man mycket mer kultur , littertur , konst, historia och sånt än i Sverige. Alla spanjorer (gäller nog också fransmän , italienare , portugiser med fler) oavsett ålder , utbildning , klass med mera kan väldigt mycket om sitt lands kultur , littertur, konst och historia. Mycket mera än den genomsnittlige svensken.

Min man jobbade flera år på Chalmers i Göteborg och dom flesta där är "fackidioter" dvs. nästan bara intresserade och kunniga inom teknik. Dom spanska fysikerna som han nu jobbar med på universitetet här i Madrid är väldigt kunniga i kultur och historia och det är ett vanligt samtalsämne , efter fotboll då som alltid är det vanligaste samtalsämnet i Spanien.

Jag har funderat lite på vad dom här skillnaderna beror på utan att komma fram till något förrän nu. Som jag har skrivit tidigare går min 4 åriga dotter och min 10 åriga son på spanskt dagis och spansk skola. Dottern provade två månader på svenska skolan i Madrid , eller skandinaviska skolan som den egentligen heter. Det var både dyrt och dåligt. Man tror lätt att dyra privatskolor är per automatik bra men hade den här skolan varit en kommunal skola och legat i Sverige hade det blivit ett himla liv om hur dålig den var. Säkert hade tidningar skrivit spaltmeter om den och folk hade förfasat sig. Dessutom är det ganska dumt att sätta sina barn där om man vill att dom ska lära sig spanska.

Nåväl mina barn går nu på jättebra spanska dagis och skolor. Dotterns dagis är just dagis för skolplikt har man från 6 års ålder i Spanien men dagiset känns mer skola än svenskt dagis. Nu har jag troligen också fått förklaringen på alla spanjorers kunskap om kultur och historia. Redan 4 åringarna på dotterns dagis tittar på konst och lär sig om spanska konstnärer. Nu i veckan kom hon hem med teckningar där dom hade ritat av den spanska 1800-tals konstnären Sorollas mer berömda målningar och berättade för mig vad Sorolla målade , att han var född i Valencia och gått på konstskola i Paris och lite annat. Min dotter som älskar att rita och måla tycker det är jättekul att titta på bilder på konstnärers tavlor och uppskattar verkligen den här grejen på det spanska dagiset.

Jag vet inte hur spritt det är att man så tidigt talar om sånt här i Spanien och andra länder men jag misstänker att det är väldigt vanligt i Spanien och vissa andra länder. Att det sen följer barnen upp genom alla skolklasser och därför kan den genomsnittliga spanjoreren mer om kultur och historia än den genomsnittliga svensken. Det vore kul att höra hur det är i andra länder om någon vet.

Kultur och historia är också ämnen som ofta förekommer i diskussionsklubbar så kallade tertulias som jag skrivit om här och här För mig som historienörd, bokmal och konstälskare är det naturligtvis jättekul att det finns en sån kunskap och ett sånt intresse för historia , litteratur och konst.