barn som försvinner
I måndags åkte mina föräldrar , maken , sonen och dottern till Plaza Norte 2 , ett stort köpcenter som ligger en ganska kort bssresa ifrån där jag bor. Här ute ligger även IKEA , ett enormt Carrefour och flera andra stora varuhus. På Plaza Norte 2 finns mest kläder. Vi köpte kläder till barnen och dom fick välja varsin sak på Hello Kitty affären. Jag köpte olivoljetvålar från Marseille med goda dofter , vi var på McDonalds och mycket annat. Efter ett tag tröttnade sonen och min pappa så maken åkte hem med dom och gick till en bar och drack lite öl och åt tapas.
Min mamma som är trädgårdsfanatiker ville köpa fröer och sätta i växthuset hemma i Uppsala. Vi gick in på Carrefour för där har dom allt och där borde gå att hitta fröer. 4 åriga dottern var med och jag tyckte att jag hade bra koll på henne men plötsligt var hon bara borts. Vi letade överallt. Till slut pratade jag med en anställd som kunde skicka ut ett sms till alla Carrefour anställda där hon beskrev dottern. 5 minuter senare kom en kvinna och sa att dottern satt inne på ett kontor och ritade. En man hade hittat henne ensam , börjat prata med henne och tagit med henne och lämnat in henne i Carrefours kundtjänst.
Även om det inte var så länge hon var borta var jag helt sjukt orolig. Hon har aldrig försvunnit förut. Sonen har "bara" försvunnit fem gånger. Två gånger har han gått hem från affären i Göteborg när han varit där med maken , båda gångerna var jag hemma och kunde släppa in honom. I mars hände samma sak även här i Madrid. En gång försvann han när han var på utflykt i skogen med sin skola i Göteborg. Då var jag i Indien och fick inte veta något förrän efteråt. Det otäckaste var när han blev arg och sprang i väg på en jättestor bussterminal i den mexikanska staden Puebla när han var 6 år. Vi letade och letade. Till slut kontaktade jag polisen på stationen , dom började leta. Men efter cirka en halvtimme kom han gående , han hade varit och tittat på bussar sa han. Han verkade inte det minsta rädd eller förstå den uppståndelse det blev.
Det är hur som helst jätteläskigt när ens barn försvinner. Något som säkert väldigt många föräldrar någon gång har upplevt. Jag hoppas jag slipper uppleva det igen.
Min mamma som är trädgårdsfanatiker ville köpa fröer och sätta i växthuset hemma i Uppsala. Vi gick in på Carrefour för där har dom allt och där borde gå att hitta fröer. 4 åriga dottern var med och jag tyckte att jag hade bra koll på henne men plötsligt var hon bara borts. Vi letade överallt. Till slut pratade jag med en anställd som kunde skicka ut ett sms till alla Carrefour anställda där hon beskrev dottern. 5 minuter senare kom en kvinna och sa att dottern satt inne på ett kontor och ritade. En man hade hittat henne ensam , börjat prata med henne och tagit med henne och lämnat in henne i Carrefours kundtjänst.
Även om det inte var så länge hon var borta var jag helt sjukt orolig. Hon har aldrig försvunnit förut. Sonen har "bara" försvunnit fem gånger. Två gånger har han gått hem från affären i Göteborg när han varit där med maken , båda gångerna var jag hemma och kunde släppa in honom. I mars hände samma sak även här i Madrid. En gång försvann han när han var på utflykt i skogen med sin skola i Göteborg. Då var jag i Indien och fick inte veta något förrän efteråt. Det otäckaste var när han blev arg och sprang i väg på en jättestor bussterminal i den mexikanska staden Puebla när han var 6 år. Vi letade och letade. Till slut kontaktade jag polisen på stationen , dom började leta. Men efter cirka en halvtimme kom han gående , han hade varit och tittat på bussar sa han. Han verkade inte det minsta rädd eller förstå den uppståndelse det blev.
Det är hur som helst jätteläskigt när ens barn försvinner. Något som säkert väldigt många föräldrar någon gång har upplevt. Jag hoppas jag slipper uppleva det igen.
posted by Thérèse at 1:50 em
4 Comments:
Fyyyy vad hemskt det är när ens barn försvinner! Så många tankar som far fram genom skallen... Mina barn har också försvunnit några gånger, lika fruktansvärt varje gång. Och fort går det! Det räcker ju med att man står och rotar efter plånboken i väskan och vips är dom bara borta...Lillen gillar dessutom att rymma. Han fick åka vagn till han var nästan 5 pga det, för då kunde jag ha koll på honom. Annars sprang han bara bort om jag inte höll honom i handen. Vet inte hur många gånger jag fångat in honom mitt framför en bil när han rusat ut i gatan.... Han springer fortfarande bort ibland men tur nog fegar han lite mer nu (eller tänker lite mer) och springer oftast bara iväg till andra trottoaren eller så, så han håller sej inom synhåll.
Kram,
Nejma
Nejma - ja det är verkligen jättehemskt. hur mycket otäcka tankar om vad som kan ha hänt hinner fara genom huvudet. Usch.
Kram
Usch så vidrigt! Min äldsta försvann engång på Ica Maxi, jag trodde också jag skulle dö innan hon storgråtande kom vandrande i en gång. Det måste vara jättejobbigt att ha någon som bara bestämmer sig för att gå iväg sådär. Den äldsta var sådan när hon var 18 månader, men då är de ju mindre, hinner inte så långt och sitter oftast i barnvagn. Värre med lite större barn.
Tolken - Dom tre gånger min son har gått hem från affären är det fr att han tyckte det var tråkigt , ville hem och läsa böcker (favoritnöjet) eller nåt. Så har han inte fattat att han måste säga till sin pappa först utan han går bara. Vi har förklarat och förklarat och hoppas det inte händer igen.
När dottern försvann på Carrefour tror jag att det var lite mitt och mammas fel , vi trodde hon var med men det var hon inte. Carrefours personal hade varit jättegulliga mot henne iallafall men det var hemskt när hon var borta.
Skicka en kommentar
<< Home