tisdag, april 04, 2006

jante och vem är jag

Idag var jag in och skrev i en debatt på en blogg som jag bara kikar på ibland. Jag har nyligen rensat i mina blogglänkar och då försvann dom som jag bara läser ibland. Nu är det bara dom jag dagligen går in på som är kvar men jag kommer att länka fler.
Hur som helst debatten på bloggen handlade om jantelagen av 22 inlägg på en post och 14 på en annan var det bara jag som inte tyckte att det fanns någon jantelag och typisk svensk avundsjuka.
För mig är jantelagen något jag förknippar med Aksel Sandemos bok En flykting korsar sitt spår där han skriver om sin uppväxt i en dansk småstad. En ganska bra och läsvärd bok som jag läste för rätt längesen.

Jag tycker det är en myt att det finns en jantelag och en typisk svensk avundsjuka i Sverige. Jag har surfat runt lite på bloggar och kollat och jag blir så förvånad att så många skriver så mycket skit om Sverige och svenskar. Speciellt att svenskar som bor i Sverige gör det. Jag har inte flyttat för att jag ogillar Sverige, tvärtom jag tycker det är ett av världens bästa länder. Jag tycker inte alls att svenskar i allmänhet är avundsjuka och inskränkta. Tvärtom tycker jag att svenskar i allmänhet har en stor öppenhet inför nya saker och är vänliga , glada och artiga mot varanda. Svenskar i allmänhet (speciellt yngre) har bra utbildning, är toleranta, beresta, språkkunnninga , villiga att lära sig nya saker. Vi har också ett väldigt bra system där alla får vård och bra utbildning oavsett plånbokens tjocklek. Jag vet också att en svensk utbildening är högt rankad i många länder i världen. Att Sverige skulle vara ett liter skitland som ingen känner till stämmer inte alls , vi är visst kända i världen. I Sydkina blev några gubbar själaglada att jag var från Sverige J-O Waldners land , i Europa vet alltid folk vad Sverige är och ute i världen vet man oftast det.

Naturligtvis är inte alla svenskar underbara men det är knappast alla utlänningar ute i världen heller. Naturligtvis finns det brister i det svenska systemet med vård, utbildning och annat men det går jag inte in på här för det handlade inte debatten om. Visst kan jag störa mig på en del saker i Sverige men det positiva väger lätt över det negativa. Allt fungerar väldigt lätt och smidigt i Sverige nåt som det verkligen inte alltid gör i utlandet.

Nu är många av dom som bloggar och gnäller på Sverige enligt egen utsago oerhört priviligerade.
Många priviligerade visar också upp sina shoppingfynd och dyra kläder och prylar på sin blogg. Kanske måste man vara priviligerad och ha en massa dyra prylar, kläder, smycken och väskor att visa upp på sin blogg för att känna av jante och avundsjuka. Jag vill inte peka ut någon enskild person eller blogg så ingen ska känna sig träffad , det är fenomenet jag skriver om inte enskilda personer. Jag är en rätt vanlig opriviligerad person så därför kanske jag sluppit jante och avundsjuka.

Så vem är jag då? Jag är född i Stockholm men bodde större delen av uppväxten i ett vanligt villaområde i Uppsala. Som vuxen har jag sen bott i Stockholm och Göteborg och varit mycket på resande fot i världen. Jag har pluggat alldeles för mycket mest på Handels där jag har läst både företags och nationalekonomi. Så har jag även läst internationella relationer. Dom här tre ämnerna är tänkta att ingå i min magisterexamen som jag ska ta ut nu. Jag har redan en kanidatexamen med dom ämnerna. Jag har också pluggat antikens historia , ekonomisk historia och arkeologi. Jag har en bra bit över 200 universitetspoäng fördelade mellan Uppsala och Göteborg. Jag har också läst språk. Spanska i Cadiz, Sevilla och Göteborgs universitet och en hel del franska efter gymnasiet för att hålla igång den. Jag har planer på att lära mig japanska nu kan jag bara cirka 50 ord. När jag pluggade jobbade jag extra på hemtjänsten men det hindrar inte att jag har ett fett studielån att betala av nu. Jag har också jobbat på restaurang på Arlanda flygplats, affär och dagis. Dagisjobbet älskade jag verkligen för jag älskar barn. Jag har varit i Indien på ett gammalt SIDA-projekt och bott i en fattig familj i en fattig by mitt ute i ingenstans i södra Rajasthan. Det är en av mitt livs viktigaste upplevelser så jag är väldigt engagerad i mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning . Jag önskar dom privligerade som bloggar kunde skryta om hur mycket dom gör för att bekämpa fattigdom för sina pengar istället för att skryta sina dyra grejer.

Jag älskar att resa och har besökt många länder i Latinamerika och Asien men tyvärr är Afrika (undantaget Marocko) och Mellanöstern tomt på min karta .
Men jag hoppas fylla den efter hand. Resa och upptäcka nya länder och miljöer är en passion men jag gillar inte att hänga på chartermål eller i backpackergetton runt om i världen. Faktiskt ganska likande ställen enbart ålder och plånboksstorlek hos dom resande skiljer sig åt.

Jag gifte mig i Paris en regning dag 2004 med Per. Vi har varit tillsammans sen jag var 23 och har två barn en pojke på 10 år och en flicka på 4 år, födda samma dag i augusti.
Per doktorerade i nanovetenskap på Chalmers 2003 och både han och jag sökte jobb inom våra respektive ämnen utan att hitta mer än kortare vikariat. Då kom vi på att ute i stora världen kunde man också söka jobb. Nanotekonologi är ett verkligt hett framtidsområde som ofta omskrivs och många länder satsar på , men inte Sverige. I Europa var det mycket lättare att få jobb och här finns en helt annan syn på utbildning. I Sverige verkar det snare som ett hinder att man skaffat en akademisk utbildning men här ses det som en stor tillgång och en svensk akademisk utbildning värderas högt.
Så Per fick jobb i Madrid. Vi ska bo här till och med december 2007 sen funderar vi på att byta land men inte till Sverige.
Jag har varit hemma för det tog en jäkla tid att fixa dagis , skola, traggla med myndigheter och sånt. Nu skriver jag ännu en uppsats för att få min magisterexamen samtidigt som jag jobbar extra med att lära spanjorer engelska. Till hösten tänker jag söka jobb , egentligen kan jag ta det mesta men det vore ju kul att få använda sin utbildning. Som ekonom är man inte heller särskilt efterfrågad på den svenska arbetsmaknaden men många gamla kursare har lätt fått jobb i utlandet. Får jag inte jobb kommer jag att starta företag, jag har en del idéer och lösa planer på det redan.

Jag läser jättemycket , är en verklig bokmal. Dykning är också ett stort intresse men det har blivit dåligt med det på sista tiden. Jag är intresserad av språk och vill lära mig många men är inget "språkgeni" måste plugga ordentlig. Jag gillar yoga. Har periodvis tränat en del på gym men trots att vi har ett bra och stort gym i huset enbart för boende här (en tant vaktar ingången och kollar om ditt namn är med på boendelistan) så har det inte blivit något tränande. Men jag promenerar mycket. Gillar också att simma och vi har en pool enbart för boende i huset där jag tänker vara mycket i sommar.
Annars gillar jag rätt vanliga saker som att vara med familjen ,träffa vänner, titta på film, gå ut och äta någon tapas och ta ett glas.
Jag har upptäckt att det saknas faktaböcker inom en del områden som jag skulle vilja läsa. Jag har en hemlig dröm att skriva någon eller några av dom någon gång.

Ja , det var en ganska ingående presentation för er som orkade läsa allt. Men som ni kan se jag är verkligen en helt vanlig opriviligerad person om möjligen med lite längre utbildning och lite mer berest än genomsnittet. Jag lever ett väldigt vanligt liv. Som ni ser på foto länger ner i bloggen ser jag rätt vanlig ut också.Kanske därför jag aldrig stött på jante och avundsjukan Jag hade inte tänkt skriva så mycket om mig för jag är inte så intressant utan jag vill skriva om iaktagelser i utlandet och hur jag och andra ser Sverige från utlandet och konstiga saker jag upplever i utlandet.

10 Comments:

Blogger Cliff Hanger said...

Jag läste hela inlägget. Intressant. :-)

Håller med dig om att det är trist med allt mode på så många bloggar. Men det finns ju en del vettiga bloggare som ägnar sig åt detta också och själv skriver man ju också mycket om strunt.

Men... mindre mode! Mer engagemang! En motvikt är denna blogg, som du kanske sett:
http://delameddig.blogspot.com/

12:36 fm  
Blogger Thérèse said...

Jo jag har absolut tänkt hänga på solidaritetsbloggen men jag har inte fått tummen ur xxxxx än. Tycker att det är en toppengrej

Kul att någon orkade läsa hela inlägget. Du fick ju en presentation av mig på köpet också. Tanken var väl att vara en motsats till alla priviligerade, jag är en rätt vanlig person med rätt vanliga enkla nöjen

Det är inte bara mode utan även bloggar som skriver om saker i stil med "jag är så priviligerad, jag har så hög lön, jag har saker som kostar/är värda si och så mycket"

Jag tycker det är kul med nonsensbloggar som skämtar om vardagliga saker som till exempel din. Men just dom där som bara skriver om hur bra dom själva är kunde jag vara utan. Men som sagt det finns många bra bloggar man behöver inte lägga energi på dåliga.
Skrev det här för att jante debatterades på bloggen och jag som enda person hade en avvikande åsikt.

1:33 fm  
Anonymous Virvla said...

Jag kan till stor del hålla med dig trots att jag tycker att det finns mycket jante i sverige. Man kan se sverige med klarare ögon efter att ha bott utomlands ett tag upplevde jag. Visserligen kan det bli lite väl guld och gröna skogar när man längtar hem men man får ju också något att jämföra med och kan se hur bra vi har det i sverige. hur skönt det är med artiga grannar som hjälper till att vattna blommorna och som håller lite koll. att allt inte är dåligt och att alla inte alls går omkring och är konstant avundsjuka.
(en irrelevant fråga till mig själv, varför skriver jag alltid en massa kommenterer vid typ fem på morgonen när jag aldrig kan uttrycka vad jag vill)

I alla fall håller jag med dig till en del och tycker att inlägget var väldigt intressant. :-) Kul också att få en liten presentation av dig!!

Jag skriver mycket om kläder och shopping eftersom det är ett intresse som jag har men jag är också med på Solidaritetsbloggen så jag tycker jag håller en hyfsad balans. Jag kände mig inte utpekad av dig...jag ville mer bara försvara mig i största allmänhet.

Vad jag kan säga är väl snrare att det finns jante i Sverige men det finns det överallt, det är inte unikt på något sätt.

5:40 fm  
Anonymous Anonym said...

Grymt bra inlägg! Alldeles för mycket skitsnack om sveriga av svenskar. När man kommer utomlands berömmer nästan alla oss svenskar för att vara artiga, roliga duktiga på engelska, partysugna levnads glada människor. Jantelagen som fenomen är inte något typiskt svenskt, det finns i alla samhällen och i alla typer av social klasser. Även de rikaste har något att vara avundsjuk de fattiga. Ps. S gör sin post- doc här i Marseille(om hon inte nämde det), så hon kan säkert svara på en del frågor om forskarlivet här.Robban;frankrikeliv.blogg.se

10:06 fm  
Blogger Thérèse said...

Virvla - du ska absolut inte känna dig utpekad för du fanns inte i tankarna. Jag har egentligen inget emot renodlade modebloggar heller. Kanske inte mitt störst intresse men absolut inget jag tycker illa om

Det är skitsnacket om Sverige och svenskar och skryt om hur bra, priviligerad och "osvensk" man är

Robban - oj vad roligt. Då hör jag säkert av mig. Precis som du säger så har faktiskt svenskar gott rykte i utlandet. Att svenska flickor skulle vara "lösaktiga" är gammal myt som inte verkar gälla idag iallfall. Dom flesta som har bott utomlands ett tag ser många fördelar med Sverige.

Robban- om du klickar i rutan blogger , skriver namnet på din blogg under usernamn och ditt password under password kommer det inte att stå anonymous utan finnas en länk till Frankrikeliv , det är väl bra om flera hittar dit för den är hur bra som helst.

Jag är imponerad av att så många verkar ha orkat läsamitt lååånga inlägg!

10:44 fm  
Anonymous Robban said...

Okej! Jag trodde det var mitt användarnamn jag har när jag loggar in som skulle skrivas. Detta förklarar ogiltigt användarnamn skylten!Funkar inte heller, jag testar Other då.

3:27 em  
Anonymous Sofia said...

Du tar verkligen upp saker som jag ocksa gar och tanker pa ofta! Kul att lasa pa din blogg!

Jag har ett ganska komplext forhallande till Jante-lagen, och misstanker att den har blivit forvrangd och misstolkad fran nagot som fran borjan var positivt. Jag brukar hora att jante-lagen betyder "du ska inte tro att du ar nagot", men om man istallet skriver "du ska inte tro att du ar former an nagon annan" blir det ju en helt annan sak. D v s oavsett hur "lyckad" du ar i form av pengar, status eller vad man nu har for mattstock ska man inte se ner pa andra. Ar det inte det som egentligen menas? Att vara stolt over den man ar/det man gor, utan att se ner pa andra ar mahanda en subtil, men viktig skillnad. Jag brukar alltid bli imponerad av personer som lyckas med detta, d v s framgangsrika personer dar framgangen inte stiger dem at huvudet. Det ar mojligt att det ar _detta_ som gett upphov till ryktet att svenskar ar "jante", d v s att man inte ska forhava sig. Men jag tror att det i grunden ar mest semantiskt. Vi svenskar ar lite mer forsiktiga med ord med starka inneborder (positiva som negativa), men alla svenskar vet ju vad andra svenskar menar anda, aven om det uppfattas som "understatements" och forsiktighet i utlanningars ogon.

3:31 em  
Blogger Thérèse said...

Sofia - gillar din blog också. Kollar dagligen. I Aksel Sandemos bok En flykting korsar sitt spår där han lanserar jantelagen är det ett antal punkter jag googlade och hittade det här

Jag håller helt med dig om att jag också gillar framgångsrika personer där framgången inte stiger dom åt huvudet.
Natruligtvis är det inget fel att vara framgångsrik eller priviligerad.

Ja man funderar ju en del på Sverige och utlandet när man bor utomlands. Så det kanske är därför vi är inne på samma fubnderingar;) Jag har ju bara bott i Madrid 5 månader. Innan pluggade jag spanska en termin i Sevilla och en i Cadiz. Sen har jag jobbat med bistånd i Indien och varit ute på flera långresor i Asien och Latinamerika. Det har kanske inte tidigare varit samma vardagsliv som jag har idag med att hämta och lämna barn, laga mat , natta barn o.s.v. Men jag har många kompisar i andra länder och många kompisar från andra länder här i Madrid (har av någon mysko anledning hamnat i den japanska kolonin här) Det blir ju som du vet ofta att man pratar om sina länder och man börjar fundera och jämföra

5:35 em  
Anonymous tolken said...

Men myten om svenska flickor/kvinnor lever och frodas. I Frankrike i alla fall. Det måste både Cocotte och Krokofanten kunna intyga också. Så fort man säger Suède tänds ett ljus i franska mäns ögon.
Jag brukar köra med Flandern eller Holland, ungefär samma accent och inte lika stort stigma. Om man inte är i stort behov av en tjänst förstås, då kan man köra på "sverigespåret".

12:28 fm  
Anonymous Kapten Haddock said...

Det är väl som med Jantelagssnacket som med allt annat generalisernade skitsnack, som till exempel att "tjejer aldrig kan hålla sams och killar är så mycket "rakare" och bla bla bla bla" - den som yttrar sånt brukar aldrig räkna in sig själv i kategorin skitsnackartjejer. De som tjatar mest om hur svenskar är (Hallå? När blev vi en homogen grupp? Vad fan har jag gemensamt med Ebba von Bloody-Sydow eller en tandläkare i Flen?) är de som själva "naturligtvis" är "osvenska" vad fan nu det ska betyda...
(Ursäkta babbligheten.)

6:22 em  

Skicka en kommentar

<< Home