svara i telefonen
I Sverige när telefonen ringer lyfter vi oftast på luren och säger vårat namn. Ofta både förnamn och efternamn. I många länder gör man absolut inte så.
En spanjor, fransman, japan eller hongkongbo skulle aldrig säga sitt namn. Spanjoren säger "!Digame!" -säg mig! , fransmannen säger "J´ecoute" - jag lyssnar eller bara "allo?"hallå?, japanen säger moshi moshi och hongkongbon säger "wei" i luren
Man får nästan intrycket att folk är misstänksamma mot telefonen. Man vet ju aldrig vem det är som ringer bäst att inte avslöja för mycket, innan han eller hon talat om vem han eller hon är och vilket ärende han eller hon har.
Man kan inte lämna ut känslig information som sitt namn på telefonen så där utan vidare.
Här i Spanien har man heller aldrig några namn på dörrarna eller porttelefonen. Att sätta upp en stor färgglad hemgjord skylt på dörren med "Här bor Kalle och Lisa, barnen Gustav och Amanda och katterna Flisan och Missan" ,kanske med bild på katterna, skulle verkligen chockera grannarna i Spanien.
Här finns inga brevinkast i dörrarna utan vi har postfack precis innanför porten. På postfacken kan det ofta stå namn men inte nödvändigtvis. Man har nummer och bokstäver på lägenheterna. Jag bor på gatunummer 8 i fjärde lägenheten på första våningen, alltså heter min lägenhet 8 (gatunr)1 (våning) D (lägenhet) Står det min gata och 8 1 D på kuveret hamnar dom i mitt fack oavsett vilket namn som står på facket. Något som ofta händer, så man får intrycket av att posten här är rörig. Men allt jag skickat och fått skickat till mig med korrekt adress har kommit fram snabbt. Går i väntans tider nu , ett rejält lass med saltlakrits som jag fått en kompis att köpa och skicka ska vara på väg. Ett så viktigt paket får ju inte komma bort
En spanjor, fransman, japan eller hongkongbo skulle aldrig säga sitt namn. Spanjoren säger "!Digame!" -säg mig! , fransmannen säger "J´ecoute" - jag lyssnar eller bara "allo?"hallå?, japanen säger moshi moshi och hongkongbon säger "wei" i luren
Man får nästan intrycket att folk är misstänksamma mot telefonen. Man vet ju aldrig vem det är som ringer bäst att inte avslöja för mycket, innan han eller hon talat om vem han eller hon är och vilket ärende han eller hon har.
Man kan inte lämna ut känslig information som sitt namn på telefonen så där utan vidare.
Här i Spanien har man heller aldrig några namn på dörrarna eller porttelefonen. Att sätta upp en stor färgglad hemgjord skylt på dörren med "Här bor Kalle och Lisa, barnen Gustav och Amanda och katterna Flisan och Missan" ,kanske med bild på katterna, skulle verkligen chockera grannarna i Spanien.
Här finns inga brevinkast i dörrarna utan vi har postfack precis innanför porten. På postfacken kan det ofta stå namn men inte nödvändigtvis. Man har nummer och bokstäver på lägenheterna. Jag bor på gatunummer 8 i fjärde lägenheten på första våningen, alltså heter min lägenhet 8 (gatunr)1 (våning) D (lägenhet) Står det min gata och 8 1 D på kuveret hamnar dom i mitt fack oavsett vilket namn som står på facket. Något som ofta händer, så man får intrycket av att posten här är rörig. Men allt jag skickat och fått skickat till mig med korrekt adress har kommit fram snabbt. Går i väntans tider nu , ett rejält lass med saltlakrits som jag fått en kompis att köpa och skicka ska vara på väg. Ett så viktigt paket får ju inte komma bort
posted by Thérèse at 1:25 fm
9 Comments:
Jag antar att Paulo Roberto får tycka om ditten och datten helt enkelt för att svenska kvällstidningar är lata. De vet att man bara behöver trycka honom på magen som en pipleksak så kommer det ut ett rubrikvänligt uttalande. Ibland känner jag mig dum som ens försöker använda kvällstidningarna för att hålla koll på vad som händer i Sverige, men DN:s interna icke-nyheter om kulturkotterier i Stockholm måste liksom balanseras med nå'nting annat.
Håller med om att kvällstidningarna blivit mer och mer skvallerblaskor. Vill man läsa korta men lite mer seriösa nyheter om Sverige och världen är www.sr.se bra tycker jag.
Chill! Vi är inte misstänksamma, vilken övertolkning. Bara det vanliga sättet att inleda en konversation. Jag säger alltid Hola när jag svarar, även i Sverige. Känns bara löjligt att säga mitt namn då 99% av de som ringer känner mig. Sen är det många som låter hembiträdet svara i den fasta telefonen eller filtrerar med svararen, men det är en annan sak.
Ale - klart ni inte är misstänksamma. Jag ville just övertolka. Självklart låter även många svenskar svararen eller nummerpresentatören filtrera samtalen. Egentligen tycker jag att det är märkligt att det ska anses så ouppfostrat att inte svara med namn i Sverige
Jag använde alltid både för och efternamn förut när jag svarde i telefon. Ibland kan det gå bra att svara bara efternamnet på en familj, tex, "Ja det är hos karlssons". Jag som växt upp i familjer med olika efternamn svarade tex "Ja, hos Rydé, Carlenstam och Sundqvist" (ganska krångligt men väldigt artigt och informativt)
efter en massa ar i england sa sager jag bara hello? nar jag svarar, vilket ar hogst normalt har, men slakt & vanner i sverige tycker att jag ar jatteoartig....
I Australien säger man bara Hello. Det räcker så bra på hemnumret. Den som ringt vet ju ändå vem han eller hon har ringt till.
Jo , jag vet spanjorerna säger också att den som ringer vet vem dom har ringt till. Men i Sverige anses det av någon anledning lite oartigt att bara säga Hallå. Man ska svara med namn , gärna både för och efternamn
Det ÄR ju lite märkligt att man själv ska redogöra för vem man är när man svarar i sin egen telefon. Jag kör den engelska varianten ibland när jag svarar i mobilen ("Hallå") - känner de mig inte får de väl fråga vem de hamnat hos. En dag kanske jag morskar upp mig och svarar så i den fasta också.
;-)
Skicka en kommentar
<< Home