barn pa restaurang
I helgen var vi ute oh at pa en restaurang med vanner. Faktiskt var vi ute oh at bade lordag och sondag. Barnen var naturligtvis med. Jag berattade for mina spanska vanner att i hostas i Sverige i hostas hade en restaurang , Skojarbacken i Goteborg , i en annons skrivit att "barnfamiljer undanbedes" En annan restaurang i Goteborg , Sakura, har en aldersgrans pa 10 ar. En kompis jag pratade med i Sverige tyckte att det var okey. Det kan vara skont att veta att det inte ar barnfamiler pa stallet nar man gar ut. Hon har inga barn och vill inte skaffa heller.
Mina spanska kompisar blev verkligen forvanade och undrade om vi inte kunde umgas med barn i Sverige. Naturligtvis ska barn pa restaurang uppfora sig precis som alla andra. Ett barn som skriker oh river inredningen bor naturligtvis bli tillsagd eller utkord precis som en vuxen som gor samma sak. Synen pa barn skiljer sig valdigt mycket mellan Sverige och Spanien. Har ar barnen med overallt, aven sent pa kvallarna. Men har forvantas barnen vara mer tysta och stilla an svenska barn. Fast naturligtvis inte helt tyst och stilla for det ar absolut inte dom vuxna har Har finns inte speiell barnmat pa restaurang utan barnen ater samma som dom vuxna.
I Sverige lever vi valdigt uppdelat. Det finns en barnvarld, en vuxenvarld och en for gamlingar.
Jag hoppas mitt internt hemma kommer igang i veckan iallfall. Annars kanske jag skriver fran internetcaféet igen. Sa fortsatt att kommentera.
Mina spanska kompisar blev verkligen forvanade och undrade om vi inte kunde umgas med barn i Sverige. Naturligtvis ska barn pa restaurang uppfora sig precis som alla andra. Ett barn som skriker oh river inredningen bor naturligtvis bli tillsagd eller utkord precis som en vuxen som gor samma sak. Synen pa barn skiljer sig valdigt mycket mellan Sverige och Spanien. Har ar barnen med overallt, aven sent pa kvallarna. Men har forvantas barnen vara mer tysta och stilla an svenska barn. Fast naturligtvis inte helt tyst och stilla for det ar absolut inte dom vuxna har Har finns inte speiell barnmat pa restaurang utan barnen ater samma som dom vuxna.
I Sverige lever vi valdigt uppdelat. Det finns en barnvarld, en vuxenvarld och en for gamlingar.
Jag hoppas mitt internt hemma kommer igang i veckan iallfall. Annars kanske jag skriver fran internetcaféet igen. Sa fortsatt att kommentera.
posted by Thérèse at 9:38 em
12 Comments:
Precis det där har jag också reagerat på, efter alla mina besök hos pappa som bor i Toskana, Italien. Där umgås man också över alla generationsgränser, och det är inte tal om att barnen stannar hemma om man går på restaurang.
Men det är ju just det, att barnen kan "uppföra" sig. De vet vad som förväntas och inte, och alla hjälps åt att visa barnen hur man beter sig. Umgänget funkar alltså smidigt för alla restaurangbesökare (eller vad för slags arena det nu är).
De enda jag såg som betedde sig illa och störde alla andra matgäster var ja, precis, en svensk familj. Barnen sprang runt och härjade och skrek, en treåring högg till och med en gäst med en gaffel. Det kanske är ett extremt exempel. Men ändå, inte gärna man avslöjar att man är svensk då...
Jag tycker det är skönt och eftersträvansvärt att alla umgås. Frågan är varför det inte fungerar i Sverige. Uppfostringsmetoder? Jag vet inte. Sen har vissa av italienarna, och en del av de spanjorer jag mött, en attityd som jag inte trivs med. Att det är helt ok med barnaga.
Det är ett ämne för diskussion! Min kille blev systematiskt smiskad med läderbälte och slagen över fingrarna med linjal när han växte upp. Vad sätter det för spår egentligen?
Trevligt att se att du kämpar på med bloggande trots att du är "förvisad" till internetcaféer. :-)
Jag fick en bild av väluppfostrade spanska barn framför mig. Trevligt för en annan som blivit smått uttröttad av småstökiga svenska barn de två senaste dagarna.
Jag måste säga att jag inte alls är lika förstående som du. Barn är lika mycket människor som alla andra och har lika stor rätt att vara på en restaurant som alla andra.
Men det kan ändå vara skönt att veta att en restaurang är banrfri tycker jag. Då har man som barnfri vuxen ett val. Jag hatar skrikiga barn. Jag är rent generellt inte förtjust i andras ungar. Varför måste barn få följa med överallt? Det är ju inte DE som vill gå på just den restaurangen utan deras föräldrar. Jag är osäker på om mitt resonemang håller för jag är vansinnigt trött, men i vilket fall ställer jag mig förstående till fenomenet, till och med uppmuntrande.
Jag ville eg bara säga att jag hoppas att du kommer tillbaka snart Therese!! :)
I veckans Östermalmsnytt finns en insändare "Stoppa hetsjakten mot oss med barnvagnar". Hon som skriver säger att hon brukar få "allt från sura muttringar till höga ilskna kommentarer" när hon är ute med barnvagnen. Så vissa verkar vara rätt känsliga för barn i alla former.
Jag har sett italienska barn som vanligtvis är rätt snälla när de är på restaurang i Italien bli småmonster här. Föräldrarnas teori var att om barnen inte uppför sig i Italien så blir de snabbt tillrättavisade av alla på restaurangen, speciellt av kyparna som brukar vara äldre och respektingivande. Här var det ingen som vågade/kunde säga något till dem när de började skrika och bråka med varandra och oss lyssnade de inte på.
Min uppfattning om åtminstone franska barn är att de har så otroligt mycket mindre manöverutrymme än svenska barn. Jag kan också tycka att svenska föräldrar går lite långt ibland i sin tillåta allt attityd, men om man jämför med franska barn som blir riktiga ögontjänare och sitter så stilla och tyst så länge de vet att smockan hänger i luften, men när hotet om smockan (läs föräldern) försvinner så förvandlas de till monster som inte har respekt för något. Nej, nu överdriver jag men det är en tydlig skillnad på franska barn i övervakade och inte övervakade situationer. Jag har barn till kompisar som hellre ber mig om hjälp än sina föräldrar för att de vet att de inte får störa.
Om man inte tar med sig ungarna på lokal, hur ska de någonsin förväntas lära sig hur man skall uppträda när man är ute? Min lille får alltid förlja med. Vår barnvaktssituation skulle annars förbjuda oss att lämna huset. Det är bara för andra att gilla läget, vilket oftast nite är vidare svårt!
Hej, tack för trevlig blogg!
Visst är det synd att generationsgränserna är väldigt starka i Sverige, men jag tycker samtidigt att det finns tillfällen då små barn inte borde vara med. Egentligen kanske jag inte kan yttra mig om saken, eftersom jag inte har några barn själv, men jag blev lite orolig häromdagen...
För tillfället bor jag i Chile och för ett par dagar sen var jag med på ett cocktailparty, ett ganska typiskt svenskt sådant... där alla blev ordentligt berusade. Mitt uppe i denna berusning sprang det omkring flera barn. Jag undrar... Vem såg till dem? Vem hindrade dem från att inte dricka från glasen som stod på bordet? Lite tidigt att börja dricka när man är tre väl?!
Tycker absolut att barn kan vara med ute på restauranter, men behöver inte vara med när föräldrarna är fulla. Det är dock härligt när man kan umgås över generationsgränserna och jag hoppas att vi får se mer av det framöver även i Sverige.
Hoppas du överlevde flytten och att livet leker. Kram :D
Oj, vilken disskusion det blev. Sjalvklart tycker jag inte att man ska aga eller sla barn sa att dom sitter tysta och stilla. Inte heller tycker jag att barn ska behova se sina foraldra fulla.
Har vi barnbord i Sverige för att barnen inte kan bete sig som folk eller kan inte svenska barn bete sig som folk för att de blir placerade vid barnbord?
Trulsa - barnaga är inte förbjudet i Spanien som i Sverige men jag har inte mött någon attityd att det är okey. Inte heller ser man föräldrar daska till sina barn ute. Naturligtvis sker det säkert hemma precis som i Sverige. Däremot har jag reagerat på att det inte är ovanligt folk daskar till sina hundar med kopplet här
Ulrika- jag kunde inte sagt det bättre själv, barn, gamla och alla är människor och borde självklart få gå på restaurang, i affärer och på andra ställen
Virvla - jag håller inte med. Skulle det vara skönt att veta att en restaurang inte släpper in gamla, judar, svarta? (okey jag är extrem nu jag vet)Barn måste inte vara gnälliga. Sen går det faktiskt att inrikta ställen så att dom riktar sig mer eller mindre till olika grupper. På en dyr lyxkrog är det nog få barnfamiljer precis som på en restaurang som har öppet sent eller serverar viss typ av mat o.s.v
farsan Baloo- vi är inte heller precis bortskämnda med barnvakt så vi har också alltid varit tvugna att ta med barn eller stanna hemma. Oftast har det funkat jättebra
tolken- jag tror nog att det gäller även för spanska barn att dom har mindre manöverutrymme än svenska. Men jag har en känsla av att dom har mer än franska, men det vet jag egentligen inte så det kan vara en fördom
Ecka- jag tycker absolut att vi borde umgås mer över generationsgränser. I Sverige lever generationerna väldigt separerade från varandra. Sen om man umgås på restaurang eller inte kvittar. Naturligtvis ska inte barn behöva se sina föräldrar fulla men det kan dom ju lika gärna göra hemma som på en restaurang. Här i Spanien är många mästare på att få ett glas att räcka en hel kväll, eller iallfall nästan en hel kväll
Anonymous - intressant fråga!
Skicka en kommentar
<< Home