dubbelsvensken

Satt idag och pratade med några andra svenskar som bott och arbetat i Madrid en längre tid. Det är lustigt hur olika folk blir av att ha haft en viss distans till Sverige. Om man vill generalisera, och det är ju kul att göra ibland, finns en grupp som blir mer och mer "svensk" och har svårt att se något dåligt med Sverige. Så finns det en annan grupp som dom flesta verkar tillhöra och det är dom som ständigt hittar fel och klagar på fosterlandet. Skattetrycket, bidrags-Sverige, tråkigt, likriktat, fyrkantigt och så vidare i oändlighet. Känns många gånger ganska tjatigt.
Jag hoppas att jag hamnar någonstans mellan dom där kategorierna men jag är nog närmanre gruppen som aldrig klagar på Sverige än den andra.
Visst finns det mycket som jag skulle vilja ändra på i Sverige men på det hela taget gillar jag fosterlandet men jag ogillar klimatet.
På grund av klimatet är även svenskarna som bor i Sverige två olika personer, sommarsvensken och vintersvensken. En januarieftermiddag när det är mörkt och kanske tio minusgrader eller alternativt snöslask ser inte folk på gatorna så muntra ut. Samma gata en strålande solig julidag då folket har bytt tjocka tröjor , jackor, mössor till sommarklänningar och shorts är det en helt annan muntrare stämning. Man pratar mer med varandra och är gladare och öppnare. Det är en helt annan mentalitet och livsstil på sommaren än på vintern.