I Sverige har det på senare år blivit vanligt att unga tilltalar folk med Ni för att vara artig. Då och då har jag blivit "Niad"av kassörskor, caféanställda, servitriser och annan servicepersonal. Troligen är det här ett inflytande från främmande språk som unga läser i skolan för det har inte funnits i Sverige tidigare. I spanskan , franskan, italienskan , tyskan och flera språk duar man inte folk hur som helst. Här i Madrid används Usted som betyder Ni mest i affärer, på restauranger, taxi och likande, vanligen inte när man blir tilltalad på gatan eller i tunnelbanan. Ganska ofta blir man även duad på restauranger och i affärer. Äldre människor använder det mer än yngre och i mindre städer används det mer än i stora. Har också flera gånger hört att man är mer nog i Andalusien i södra Spanien. Det skiljer antagligen en del mellan olika grupper hur mycket man använder Ni eller du, jag har hört historier om spanska finare adliga familjer där barnen "Niar"föräldrarna. Usted och Ni motsvaras i franskan av Vous. Fransmän är mer noga än spanjorer med att använda Ni. I Frankrike används knappast alls du som tilltal mellan två personer som inte känner varandra. Har hört historier att det lär förekomma i "finare" franska familjer att barnen "Niar" sina föräldrar även upp i vuxen ålder. Eftersom jag varken umgås med spansk eller fransk adel kan jag inte bekräfta att det stämmer utan det är bara hörsägen
I Sverige har aldrig Ni använts som tilltal före den så kallade "du-reformen". Istället använde man olika titlar som doktorn, professorn, majoren, direktörn och frun fick sin mans titel i en feminin form som doktorskan, professorskan, majorskan, direktörskan. Kände man inte till en persons titel så sa man helt enkelt herr, fru eller fröken.
Pigor, drängar och tjänstefolket titulerades inte men duades inte heller utan man sa helt enklt förnamnet "Vill Karin vara snäll och hämta kaffet" "Vill Olof vara så vänlig att hämta lien"
Fredrik Lindsröm berättade om det här på ett förträffligt och underhållande sätt i TVprogrammet "Värsta språket" för något år sedan.
7 Comments:
Intressant, här i Japan säger man heller så gott som aldrig "du" till någon. Istället använder man varandras namn med artiga prefix som -san eller titlar.
Jag som är dålig på namn tycker det verkar vara ett lite jobbigt system. Å andra sidan är det kanske för att man alltid säger "du" till varandra i Sverige som det är svårt att lära sig allas namn ordentligt?
I grekland niar man varandra. Ibland ber folk att man duar dom. Jag niar av ren vana och när någon niar mig låter jag det passera eftersom jag aldrig har lärt mig ordet dom använder när man ber någon att dua. Oj vad krångligt det blev nu.....hmmmm. Men man niar alltid till äldre människor.
Kram
Linnéa: Har inte japanerna ett invecklat system där verben böjs olika beroende på vem som talar till vem, ung till gammal, man till kvinna o.s.v. Jag kan inte ett ord japanska men jag har för mig att jag har läst om det.
Popsan: Intressant, jag hade nog intrycket av att greker var mer informella och duade varandra mest hela tiden. Där fick jag för mina fördomar. Jag brukar också låta det passera när jag blir niad men lite konstigt känns det. När jag pluggade i Sevilla och Cadiz tyckte jag att niandet verkade mera utspritt där än vad det är här i huvudstaden. Har också hört att det är så, men har väl inget egentligen belägg för det.
Ha ha, jag är bara 23 men när jag var liten levde jag med det här, så jag sa alltid "vill pappa ha en stol", "Är farmor trött" o.s.v. Ha ha, ganska roligt.
Tjänstefolket duade jag, medan farfars anställda niade jag.
Ibland undrar jag hur jag kunde hålla reda på allting...
I Frankrike är niandet upphöjt till konst. Man kan förolämpa något väldigt avancerat genom att "bara" kalla Monsieur le Docteur för Monsieur eller att dua någon som borde nias. En annan fin förolämpning är att kalla en kvinna i min ålder (40) för mademoiselle, vare sig man är det eller inte.
Jag som är uppvuxen i du-reformen tycker att det är konstigt när jag blir niad, konstigare än att nia någon och särskilt underligt känns det när någon i min ålder niar mig, eller när mina kompisars kompisar gör det.
Men det jag undrar mest är: Hur lägger man bort titlarna? Jag är helt förvirrad när det är ok och inte och vågar knappt göra det.
Hur mycket man niar i finare familjer vet jag inte, men jag minns att jag för några år sen hade börjat dua mamman till en av mina kompisar. Det gjorde jag fram till dess jag hörde att min kompis man, svärsonen alltså, niade henne. Då började jag också göra det.
Ulrika: Det är nog ganska vanligt att barn använder namn eller mamma, pappa , farmor istället för du ooh sitt eget namn istället för jag. Min son hade en del problem med det där när han var några år och det är knepigare än man tror att förklarar vad jag och du betyder för ett litet barn
Tolken: Jag har också funderat på hur man lägger bort titlarna eller niandet. Här är duandet ganska utbett, man duar i allmänhet bekantas bekanta, kollegor, folk man börjar prata med på ute på stan o.s.v. Verkar knepigare i Frankrike.
Linnéa: Jag är också dålig på namn, så det japanska systemet verkar jobbigt.
Thérèse: jo det stämmer, verben böjs olika i Japanska beroende på vilken artighetsgrad man använder. Vad jag har förstått så använder man nuförtiden bara 3 olika grader av artighet men förr i tiden fanns det många fler - lite småjobbigt.
Skicka en kommentar
<< Home