onsdag, augusti 16, 2006

samtal

Läste i Gillis Herlitz bok Svenskar hur vi är och varför idag. En bok jag verkligen kan rekommendera. Rolig och igenkännade.

I kapitelt Språk och Samtal skriver han om hur svenskar svarar på frågor och förväntar sig att få frågor besvarade. Ett exempel som jag verkligen känner igen var det här.

Svensken väljer också ett särskilt sätt att svara på frågor. En fråga ska helst besvaras redan i de första orden i svaret. Om en svensk exempelvis frågar en person varför han eller hon har ont i sitt knä förväntas svaret vara "Jag ramalade i källartrappan"
Med måttligt stöd från den som frågar kommer dock svensken att breda ut sig efter detta inledande svar. "Ja , du vet vi har lingonsylt i källaren och så har jag så dåliga skor så jag halkade. Jodå , vi har mycket lingon vet du. Vi har ett sommarställe i Småland där det växer så förskräckligt med lingon. Vi fick överta det av mina svärföräldrar när dom inte orkade med det längre"

Lite längre ner på sidan berättas hur många människor från andra delar av världen skulle ha svarat på samma fråga. det gäller verkligen spanjorer och latinamerikaner och ibland blir jag helt vansinnig av att dom inte kommer till saken.
"Ja mina svärföräldrar hade ett sommarställe i Småland och det fick vi överta när dom inte orkade med det längre. Där växer så oerhört med lingon så dåliga skor så jag halkade i källartrappan när jag skulle ner och hämta en burk sylt."

Alltså man börjar i perferin och drar en lång bakgrund för att till slut komma till svaret. Dom flesta svenskar som förväntar sig ett svar i första meningen kommer att ha somnat efter en halv mening eller bli irriterade och säga eller tänka "Ja men kom till saken då! Svara på frågan! Stå inte här och surra hela tiden"

Alla spanjorer älskar att prata och knappt någon kan svara kortfattat på en fråga. Alla pratar hela tiden och avbryter varandra och ingen ser något som helst fel i att avbryta eller bli avbryten. Ibland får jag en känsla av att folk säger emot mer för att det ska bli diskussion än att dom verkligen har en annan åsikt.
Som svensk sitter det i ryggmärgen att det är fult att avbryta så det är verkligen inte alltid lätt att få så mycket sagt i en grupp med spanjorer även om man behärskar språket utmärkt.

17 Comments:

Blogger Coola Morsan said...

Nog finns det många svenskar som aldrig kommer till saken eller poängen och man sitter, som sagt, och och hoppar av tristess av alla detaljer.

Så svensken och spansjoren kan alltså passa rätt bra ihop, speciellt en fåordig klurig svensk och en pratglad spanjor. Svensken hinner få fram sitt budskap innan spanjoren hinner avbryta, och sen kan svensken sitta och flumma och fundera ut nya klokheter när spanjoren till slut måste andas och svensken kan ställa en ny fråga. Eller?

12:52 fm  
Blogger Thérèse said...

Coola morsan - haha , ja absolut , du har helt rätt

12:59 fm  
Blogger Pumans dotter said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

1:04 fm  
Blogger Pumans dotter said...

Therese, det var precis det här som hände mig när jag fick den där pratglada tanten bredvid mig på en bussresa i Mexiko. Hon pratade på allt hon orkade och jag är inte så van vid att avbryta så det blev ganska lustigt.

På min spanska-kurs på högskolan pratade vi om det här och vår chilenska lektor förklarade hur man ska avbryta. Kommer inte ihåg exakt hur det var, men när man hör att den som pratar börjar sakta ner och tonläget sänks då ska man snabbt som attan flika in något för att få en syl i vädret. Lätt är det inte!

När det gäller det här med att börja i periferin, kom jag att tänka på min mamma! :D Till henne får man säga många gånger att hon ska komma till saken och ofta glömmer hon bort "på vägen" vad det var hon egentligen skulle berätta. Hon är inte senil, hon har alltid varit sån.

1:10 fm  
Blogger Thérèse said...

Pumans dotter - haha såna tanter och även farbröder har jag också suttit bredvid på mexikanska bussar. Har också träffat en och annan här i Spanien
Kul mamma du verkar ha!
När jag skriver så här om spanjorer och svenskar så generaliserar jag naturligtvis enormt. Självklart måste det finnas någon tystlåten spanjor och någon svensk som kan prata lika mycket som ett dussin spanjorer. Men det förstår nog alla.

1:18 fm  
Blogger Pumans dotter said...

Självklart förstår man det, men tysta spanjorer är nog rätt sällsynta! ;)

1:22 fm  
Blogger Thérèse said...

Pumans dotter - ja jag tror inte att jag har träffat någon tystlåten spanjor , än... det lär bli ett blogginlägg den dagen jag gör det

1:26 fm  
Anonymous Linda said...

Det ar verkligen intressant med sprak! Jag brukar fa hora att jag har en tendens att upprepa samma saker, fast med olika ord. Nar jag hade en forelasare pa universitetet med tyskt ursprung blev manga av mina kursare irriterade och tyckte att han aldrig kom till saken, att han upprepade sig for mycket. Sjalv kande jag bara igen mig i hans satt att uttrycka sig, for att det paminde sa mycket om mitt eget. Nar jag berattade det for min mamma, sa hon att det troligtvis beror pa att jag tagit efter min pappa; som ar fran Estland och larde sig tala tyska fore han larde sig svenska.
Denna lilla anekdot, sager lite om hur mycket sprak formar oss som manniskor och hur en sa "enkel" sak som hur och vilka ord vi valjer att anvanda oss av, ger andra manniskor en uppfattning om var personlighet.
Det ar inte konstigt att sprak och folksjal ofta kopplas nara samman! Intressant inlagg!

4:31 fm  
Anonymous virvla said...

hehehehee jag gillar verkligen Herliz!

8:05 fm  
Anonymous barajagjohanna said...

Ibland har jag glömt bort vad jag ska säga innan jag kommer till saken...

Jag efterlyser en bok. När jag var i Paris berättade min kompis om den boken. Den handlar om svenskar/fransmän tror jag. Väldigt komiskt. Jag TROR att det är skillnaden mellan svenskar och fransmän, eller... hur det nu är. Om jag inte minns fel så är det en fransyska som har skrivit boken. Men jag kan minnas helt galet.

Okej, det här var ju ingen bra beskrivning eftersom jag uppenbarligen inte riktigt kommer ihåg varken boken eller författaren, men är det någon som hänger med?! Jag vill veta bokens namn, så att jag kan köpa den!

8:29 fm  
Blogger Anna Malaga said...

Therese - vad kul! Det var ganska klockrent ;-)
Spanjorerna väntar med slutklämmen för att kunna vara i centrum sâ länge som möjligt. Ingen avbryter sâ lÄnge de inte vet vad som verkligen hände, hehe

Puman - det är en konst att avbryta i Spanien. Det gâr inte med ...öh, ursäkta, men.. och sânt. Man ska helst lägga handen pâ talarens axel (eller hänga sig pâ armen), gestikulera med den andra handen och dessutom höja rösten ordentligt. Är man blyg fâr man inget sagt ;-)

8:29 fm  
Blogger Pumans dotter said...

Therese: Det lär inte bli inom de närmaste åren, är jag rädd! :D

Linda: Språk har alltid fascinerat mig. Det är så mycket mer än ord och grammatik. Det handlar om hela ens identitet och det sociala samspelet med omvärlden.

Anna: Visst är det så. Jag får nog gaska upp mig lite! ;)

11:21 fm  
Blogger Thérèse said...

Linda - ja visst är det intressant med språk. Språk och folksjäl är nog väldigt intimt sammankopplade

Virvla - han är jättebra. Tack för att du rekommenderade boken så jag fick mina föräldrar att köpa den

Johanna - Herman Lindqvist har skrivit kåseriböcker om svenskar och fransmän som är klart läsvärda om än en aning gamla. Står på skönlittertur i biblioteket bl.a Mittens rike och på landet i Paris , tror även det är någon mer. Fast det kanske inte är vad du tänker på.

Anna - ja visst är det klockrent! Jag tycker fortfarande det är knepigt att avbryta. Du kanske borde skriva ner en skola i att avbryta en spanjor vid något tillfälle. Jag skulle behöva det. Jag är definitivt tystare här i grupper än i Sverige för alla pratar så förfärligt. Men pratar jag med bara en person är det ingen större skillnad.

Pumans dotter - nej jag förväntar mig inte att träffa någon tystlåten spanjor. Det känns som en sån där grej som visst borde det finnas ... någonstans ... men var? ingen vet.

12:09 em  
Blogger Thérèse said...

Johanna - Gallfeber heter en annan av Hermans kåseriböcker om franskt och svenskt. Alla tre kan rekommenderas , kul men aningen gamla och inte direkt vetenskapliga utan mycket hans funderingar , lite som min blogg kanske

1:27 em  
Anonymous barajagjohanna said...

Hmmm, det är inte Herman som skrivit den här boken... Alltså, hon jag åkte med till Paris har den, så jag kan ju kontakta henne, men jag tänkte att det var inte omöjligt att någon här visste. :) Någon vet säkert om jag säger titeln.
Jag fick höra något stycke ur boken nämligen och det var jätteroligt.
Tack för tipsen!

4:05 em  
Blogger Anna Malaga said...

Ok, jag har skrivit en liten avbtrytningsskola, bara för dig ;-)

7:25 em  
Anonymous Anonym said...

That's a great story. Waiting for more. film editing schools

12:07 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home