attityd

faktaavsnitten är intressanta, men hennes attityd mot andra människor är fruktansvärd och gör att man slutar läsa bloggen.
dömer alla som inte lever exakt som henne själv och verkar inte lite avundsjuk på alla som har ett framgångsrikt liv.

Någon som kallar sig Anna har skrivit följande kommentar om min blogg på bloggtoppen idag. Jag har svårt att förstå varför man skriver en kommentar om en blogg man har slutat läsa men okey självklart har alla rätt att tycka och skriva vad dom vill. Man måste självklart inte tycka om min blogg.

Jag känner mig bara extremt misstolkad. Jag tycker inte att jag har en fruktansvärd attityd mot andra människor utan tvärtom. Att jag har skrivit om att jag är vegetarian betyder absolut inte att jag vill att alla andra ska vara det , att jag var negativ till utvik betyder bara att jag ogillar fenoment inte tjejerna som viker ut sig. Även om jag har valt att skaffa barn för mig är ett liv utan barn otänkbart så har jag flera gånger skrivit att jag inte dömer den som gör ett annat val. Jag är hetrosexuell men jag skulle aldrig drömma om att fördöma homosexuella , jag har otroligt många poäng från universitetet men jag fördömer inte den som inte är intresserad av att plugga o.s.v. listan kan göras lång
Jag har verkligen inga synpunkter på hur andra lever och kräver inte att folk ska leva som jag gör. Alla mina vänner lever på olika sätt och vi är lika nära vänner för det. Jag lever ett väldigt vanligt svensson-liv men man och barn även om det för tillfället råkar vara i ett annat land.

Jag förstår heller inte avundsjukan på alla som har ett framgångsrikt liv. Vad menas med ett framgångsrikt liv? Syftar det på jobb och karriär så är det klart att det inte skulle vara fel med ett välbetalt jobb men jag är verkligen ingen karriärist. Det kommer alltid att finnas så många saker som är viktigare än jobbet för mig så jag kommer aldrig att satsa på någon karriär i arbetslivet.
Framgång kan ju också vara i privatlivet och i så fall är jag väl lika framgångsrik som dom flesta. Jag har två fina barn , man , bra vänner och trevlig familj. Jag kan ju en massa andra saker som kanske också skulle kunna räknas till framgång som till exempel flera språk och har en del andra bra talanger. Fast det känns inte som om det är någon tävling , vem som kan mest , tjänar mest pengar , har bäst jobb och är snyggast. Jag tycker om många människor som är väldigt olika mig och ser inte olikheterna som något problem.
Ett framgångsrikt liv måste ju betyda att man är lycklig med det liv man lever och vad som gör någon lycklig varierar ju från person till person. Lycklig kan man ju vara vad man än jobbar med och hur man än bor.
Jag är inte olycklig med mitt liv men just nu har jag en väldig svacka i privatlivet så därför gör en sån här kommentar extra ont. Men det är väl det som är meningen antar jag.

Jag förstår inte att någon kan ha tolkat min blogg som att jag lever ett misserabelt liv som jag är missnöjd med. Visst kan jag gnälla över att jag inte har något jobb mer än timmar jag undervisar spanjorer i engelska och visst kan jag längta "hem" ibland och gnälla över det på bloggen. Visst kan jag bli vansinnig på Spanien och spanjorer men i det stora hela trovs jag väldigt bra att leva i ett härligt klimat och prata andra språk varje dag och jag bor i en fin lägenhet , klarar mig bra och har en bra familj. Jag vill ju egentligen inte "på riktigt" flytta tillbaka till Sverige.

Att bli så här misstolkad gjorde mig ledsen och det skulle vara intressant om Anna förklarar lite vad hon menar.
Det är inte första gången jag får en negativ kommentar på bloggtoppen och jag har många gånger tänkt ta bort min blogg därifrån. Inte för dom negativa kommentarernas skull utan mer för att jag får prestationsångest av att se hur många eller hur få som läser.
Sen är jag inget bra på att ta negativa kommentarer. Jag vet ju att det hör till bloggandet men jag har inte fått särskilt många. Alla ni som skriver här brukar vara väldigt trevliga och roliga. Många av er har blivit mina "bloggkompisar".

All mobbing är naturligtvis fel. När jag läser om blogg-mobbing och hur utsatta vissa bloggare är blir jag självklart ledsen och arg. Jag tycker det är väldigt bra och "strongt" av dom att fortsätta blogga trots mobbingen. För skulle dom lägga ner så skulle ju mobbarna vinna.
Själv är jag för känslig så jag hade säkert slutat blogga. Bloggen är för mig bara en lättsam sysselsättning och är det inte roligt längre så skriver jag inte. Jag har av olika skäl övervägt att sluta eller mycket kraftigt trappa ner i höst.

Jag råder Anna och alla andra som ogillar min blogg att sluta läsa. Nätet är fullt av bra bloggar så det är bara att surfa vidare. Ville du göra mig ledsen med kommentaren så har du har lyckats.