rökfritt
Eftersom jag skrev om cigaretter i förra inlägget tänkte jag att det här kunde handla om rökfritt. Jag har absolut inget emot folk som röker. Jag är verkligen ingen rabiat icke-rökare , dessutom har jag själv rökt när jag var yngre. Men jag ogillar kraftigt tobaksindustrin för det är knappast något tvivel om att dom tjänar pengar på en produkt som skadar och dödar massvis av människor runt om i världen varje dag.
Jag tycker den "nya" lagen om rökfrihet som infördes i Sverige i somras är jättebra för det är skönt att kunna gå och fika eller dricka några glas utan att kläderna och håret stinker. Mina rökande vänner tycker också det är ganska skönt att slippa sitta i en dimma och har inget emot att gå ut och ta en cigarett.
Här i Spanien där jag bor röker "alla" och det röks mycket , ofta och överallt. Vid årsskiftet kom en lag att mindre caféer och barer måste bestämma sig för om dom vill vara rökfria eller inte och skylta med det. Dom flesta sätter upp en lapp på dörren med texten En este local se permite fumar här är rökning tillåten. Större restauranger måste ha en rökfri avdelning. Men nästan alla restauranger och barer här är små så relativt få har behövt skaffa en rökfri avdelning. Hur stor restaurngen måste vara för att den ska behöva införa en rökfriavdelning kommer jag inte ihåg exakt , det har med antalet sittplatser att göra.
17 december 2004 införde det lilla landet Bhutan i Himalaya rökfritt i hela landet. Tobak får inte säljas eller rökas offentligt däremot får man ta med tobak från utlandet för personligt bruk om man betalar 100% i tull. När förbudet infördes blev det ganska omskrivet och dåvarande hälsoministerna i Bhutan ,Sangay Ngedup, sa att regeringen inte skulle sky några medel för att göra landet tobaksfritt. Lagen försvarades med att allt fler bhutaneser drabbats av cancer och andra rökrelaterade sjukdomar. Hur det sen har gått med efterlevendet av förbudet och smuggling och sånt har jag tyvärr inte lyckats ta reda på.
Bhutan ligger i Himalaya mellan Kina och Indien. Landet har 2 328000 innevånare. Huvudstaden heter Thimphu. Bhutan är ett av de mest slutna samhällena i världen, och möjligheterna för utlänningar att besöka landet är begränsade till vissa utvalda områden och till ett högt pris. Det vill säga man får bara resa med guide , betala dyrt för varje dag man är i landet och bara besöka vissa områden. Antalet utländska besökare per år får inte överstiga en viss kvot. Dom flesta människor lever på jordbruk och är buddhister. Man månar om den traditionella livsstilen och försöker undvika västerländskt inflytande. Landet har konstruerat en variant av BNP (en ekonomisk term , brutto national produkt) som istället för att mäta nivån på landets ekonomi mäter nivån av lycka i ett land Gross National Happiness
Bhutanesiska barn , huvudstaden Thimphu i bakgrunden (bilden är från Wikipedia)
Jag tycker den "nya" lagen om rökfrihet som infördes i Sverige i somras är jättebra för det är skönt att kunna gå och fika eller dricka några glas utan att kläderna och håret stinker. Mina rökande vänner tycker också det är ganska skönt att slippa sitta i en dimma och har inget emot att gå ut och ta en cigarett.
Här i Spanien där jag bor röker "alla" och det röks mycket , ofta och överallt. Vid årsskiftet kom en lag att mindre caféer och barer måste bestämma sig för om dom vill vara rökfria eller inte och skylta med det. Dom flesta sätter upp en lapp på dörren med texten En este local se permite fumar här är rökning tillåten. Större restauranger måste ha en rökfri avdelning. Men nästan alla restauranger och barer här är små så relativt få har behövt skaffa en rökfri avdelning. Hur stor restaurngen måste vara för att den ska behöva införa en rökfriavdelning kommer jag inte ihåg exakt , det har med antalet sittplatser att göra.
17 december 2004 införde det lilla landet Bhutan i Himalaya rökfritt i hela landet. Tobak får inte säljas eller rökas offentligt däremot får man ta med tobak från utlandet för personligt bruk om man betalar 100% i tull. När förbudet infördes blev det ganska omskrivet och dåvarande hälsoministerna i Bhutan ,Sangay Ngedup, sa att regeringen inte skulle sky några medel för att göra landet tobaksfritt. Lagen försvarades med att allt fler bhutaneser drabbats av cancer och andra rökrelaterade sjukdomar. Hur det sen har gått med efterlevendet av förbudet och smuggling och sånt har jag tyvärr inte lyckats ta reda på.
Bhutan ligger i Himalaya mellan Kina och Indien. Landet har 2 328000 innevånare. Huvudstaden heter Thimphu. Bhutan är ett av de mest slutna samhällena i världen, och möjligheterna för utlänningar att besöka landet är begränsade till vissa utvalda områden och till ett högt pris. Det vill säga man får bara resa med guide , betala dyrt för varje dag man är i landet och bara besöka vissa områden. Antalet utländska besökare per år får inte överstiga en viss kvot. Dom flesta människor lever på jordbruk och är buddhister. Man månar om den traditionella livsstilen och försöker undvika västerländskt inflytande. Landet har konstruerat en variant av BNP (en ekonomisk term , brutto national produkt) som istället för att mäta nivån på landets ekonomi mäter nivån av lycka i ett land Gross National Happiness
Bhutanesiska barn , huvudstaden Thimphu i bakgrunden (bilden är från Wikipedia)
posted by Thérèse at 3:01 fm
4 Comments:
Det där är ju sjukt spännande! Är Bhutan en diktatur eller har de faktiskt förstått vad livet går ut på? Kanske både och? Är de verkligen lyckliga? Hur har det gått med cancerfallen sedan rökförbudet, kan man se någon skillnad? Är innevånarna nöjda med förbudet eller har ciggisar blivit något slags svart valuta?
Jag förväntar mig inget svar på de här frågorna, men de kom liksom upp till ytan när jag läste ditt inlägg! :)
Virvla - jag undrar också hur det har gått sen rökförbudet. Det skulle vara kul om någon visste och skrev här. Det är inte direkt någon diktatur men kanske inte heller demokrati i vår mening, för man har någon sorts val men kungen har väldigt stor makt och kan avsätta parlament och ministrar.
Det är himmelskt att det är rökförbud på krogar och caféer! Jag va, trots att jag själv va rökare vid det tillfället, alltid knallröd i ögonen efter att ha jobbat en tre fyra dar på raken på restaurangerna jag jobbade på som hade rökning tillåten.
Även om det numera inte stör mig att folk i min omgivning röker (som ett sug att röka själv igen) så är jag väldigt glad att slippa lukta askfat när jag kommer hem.
Freja - ja det är verkligen jätteskönt att slippa lukta askfat. Skönt också för restaurangpersonalen att slippa jobba i så rökiga miljöer. Tyvärr har inte landet där jag bor fattat dom här fördelarna , här är mycket ont om ställen där rökning inte är tillåten
Skicka en kommentar
<< Home