barn och språk

Vi har ju snart bott ett halvår i Madrid. Vårt vardagsliv här skiljer sig nog inte särsklit mycket från andra småbarnsfamiljer i Sverige. Men förutom att klimatet är trevligare , är en sak lite annorlunda. Barnen har blivit tvunga att lära sig ett nytt språk. Dom går ju båda på spanskspråkigt (okey delsvis engelskspråkigt men engelska kunde dom bättre än spanska när vi kom hit) dagis respektive skola.

Det har gått väldigt fort och nu pratar båda två ganska bra spanska och det blir bättre och bättre för varje dag. Men nu har fyraåriga dottern börjat sätta sig på tvären och ibland vägrar prata spanska. När hon leker med sina kompisar i skolan pratar hon förstås spanska och hon ser gärna spanska barnprogram eller spanska film på TV eller bio. Men med oss och våra bekanta har hon börjat bestämt hävda att hon är en svensk flicka.

Spanjorer älskar barn och min fyraåriga dotter får ofta uppmärksamhet av vuxna som frågar vad hon heter , hur gammal hon är och sånt. Fast hon kan svara så har hon börjat vägra och säger att hon är svensk flicka och kan ingen spanska.

Jag känner väl ingen större oro men jag har börjat fundera om det är en vanlig fas för barn i hennes ålder och situation att gå igenom. Då har det slagit mig att jag faktiskt inte vet mycket om flerspråkighet och språkinlärning hos barn. Så om någon som läser det här har ett boktips eller tips om en bra webbsida eller nåt i ämnet skulle jag bli överlycklig.